Då var den här! Säsongens första Scouse Day, och ledsen att säga det, men det ser inte särskilt hoppfullt ut.. Vi vet ju alla vad vi själva är. Inkonsekventa, underpresterande, ur form, fas och fokus, i totalt fritt fall, you name it, medan Liverpool helt plötsligt gör sitt livs jävla säsong och helt ärligt, det var många år sedan skillnaden mellan oss och Liverpool var så stor. Det känns som att vi är ljusår ifrån dem och jag har aldrig känt sådan uppgivenhet inför ett möte med Liverpool som jag gör idag. MEN, om man ska försöka hitta något litet hopp att klamra sig fast vid så är det att ingen, INGEN, kan förstöra en fotbollsmatch för att få med sig ett resultat som Mourinho kan. (Japp, det var det enda hoppfulla idag. Kul va?)
Vi har både vunnit och förlorat många gånger på Anfield. Vi har åkt dit med en bra trupp i god form och förlorat, vi har också åkt dit med halva ordinarie lag borta och ändå vunnit. Så självklart kan vi vinna idag, inget snack om det. Chansen finns, även om den på pappret är liten. Det sorgliga med just dagens match är att även om vi vinner (vilket såklart vore fantastiskt i sig) så är det en enskild isolerad händelse. Vi kommer fortfarande vara samma tråkiga, idélösa, inkonsekventa United som vi var förra veckan, och veckan innan den. Det finns i nuläget absolut inget som tyder på att vi är ens i närheten av att ta oss ur krisen, som man ändå får säga att den här säsongen är. Vi ser ingen vilja eller några som helst tendenser till att Mourinho eller någon annan vill hitta rätt riktning. Sen tycker jag inte vi ska glömma spelarnas roll i det hela, ofta pratar vi (jag) kanske som om Mourinho borde sitta på massa magiska lösningar att dra fram ur sin hatt. Givetvis är det inte så. Den största makten i de beslut som tas på planen är alltid spelarnas, och om jag såg en engagerad manager med ett stort hjärta för United så hade jag kanske lastat dem mer för det som händer (eller inte händer snarare) på planen. Men vi har en bra trupp. Inte en perfekt trupp, men en bra trupp trots allt, och det som saknas är just sådant som Mourinho misslyckas med att förse sina spelare med. Hjärta, självförtroende, tydlighet, en ömsesidig känsla av tillit och respekt. Vi ser noll av detta, och det är därför det största ansvaret för Uniteds situation faller på Mourinho. För mig är han enbart en destruktiv kraft, och det är fan i mig sorgligt för det hade inte behövt vara så.
Som sagt, jag tror att vi kommer spela TOKdefensivt idag. Vi kommer inte parkera bussen, vi kommer parkera Millennium fucking Falcon. Med backlinjen i knät på Dave och mittfältarna i knät på dem, och längst fram Lukaku, som man skulle vara osäker på vilket lag han faktiskt tillhör om det inte vore för att han hade vår tröja på sig. Ni som har spelat fotboll har säkert någon gång gjort den spelövningen när man spelar två lag mot varandra, men en av spelarna (en anfallare) har neutral väst på sig och är alltid med laget som har boll, det vill säga, hen är alltid med det anfallande laget? En jävla skitövning är det, jag hatade den när jag spelade fotboll, och nu såhär efter mina år som aktiv så tänker jag alltid på den övningen när jag ser Lukaku i United. Som att han bara gjort den övningen och ingen annan, i hela sitt liv.
Hur som haver, jag tror att vi spelar enligt följande: De Gea i mål as always. Shaw till vänster, Jones och Smalling i mitten och Valencia till höger. Innermittfält bestående av Matic (så given), Fellaini och Herrera. Har varit inne på Pogba ett par gånger, men tror slutligen han bänkas. Helt sjukt egentligen, att sitta och spekulera i huruvida en frisk och skadefri Paul Pogba kommer starta för oss mot Self Pity City eller om det blir Fellaini/Herrera. Lukaku längst fram centralt, Rashford (<3) till vänster och Lingard till höger. BOOM. Nu får det fan bära eller brista. Helst det första, men vem är petig i dessa tider.
Fram med julaölen och på med röda tröjan (jag själv rockar den rosa idag) and bring it dippers!
