Ole-feber och lite hybristoppar.

Bournemouth it is! Kanske inte det på förhand mest inspirerande motståndet men just nu känns det som att United hade kunnat möta Ringamåla IF (ni som vet, ni vet) och det hade känts fullkomligt vansinnigt spännande. Vi har Ole, vi har ny livsglädje och vi har 8-2 i målskillnad på de två senaste matcherna, och det känns såå bra! Och hade man inte fullkomligt älskat om vi kunde avsluta året med tredje raka segern och ett rungande målkalas? Okej, en seger i alla fall. Fullt möjligt tror jag.

Självklart är de två senaste matcherna lite väl tidigt att prata om Oles kvalitéer som manager, det hade det varit oavsett vilken manager vi hade haft efter bara två spelade matcher, men vi har fått en liten förhandsvisning av hans vision och den stil han har som ledare när det kommer till matchcoachning, spelfilosofi och relation till spelare såväl som fans. Jag ska vara ärlig, den egenskap jag gillar mest hos både spelare och eventuella managers är att de älskar United, om de nu gör det. Kan inte hjälpa det men jag faller totalt för spelare som Lingard, Herrera och Rashford, eller för all del Gary Neville, Rio Ferdinand och John O’Shea. De vandrar rakt in i hjärtat på mig, och just det där; att förmedla kärleken till United, är nog den största skillnaden Ole hunnit göra hittills. Så när folk (sunda, rationella, eftertänksamma människor) poängterar att det ”bara” var Cardiff och Huddersfield, vilket förvisso är en fullt rimlig poäng, vill jag att vi ska tänka på att de största problemen för United post-Fergie har varit poängtappen mot just den här typen av motståndare. Som jag varit inne på tidigare; det är ingen tillfällighet att det var nu de här segrarna kom och inte mot skräpiga lag under Mourihos sista veckor vid rodret.

Kanske är det just den här positiva injektionen, vetskapen att Ole (än så länge i alla fall) är en tillfällig lösning, eller en kombination av bägge delar, men just nu känns det verkligen som att både vi och spelarna tar en match i taget, vecka för vecka. Och för klubbar som befinner sig i den situation vi gjort, att varje vecka hamna längre ifrån uppsatta mål och godkända resultat, ökar pressen alltmer för varje vecka som topplagen rycker ifrån och man misslyckas med att hänga med. Så just den här känslan och atmosfären att bara fokusera på en match i taget tror jag har gjort massiv skillnad för oss, och det är mycket tack vare Ole.

Så. Bournemouth. Ska bli väldigt intressant att se hur vi ställer upp laget idag. Två timmar kvar tills elvan släpps och min gissning är följande: De Gea i mål (skräll). Shaw till vänster, Jones och Lindelöf i mitten och Young till höger. Hade hellre sett Dalot på högerkanten men han verkar inte vara med i truppen. Mittfältet tror jag på Matic, Herrera och Pogba. Jag trodde (eller kanske snarare hoppades) att Matic äntligen skulle få den där efterlängtade vilan, men gissar att Ole kör på och om möjligheten finns vilar Matic i FA-cupmatchen mot Reading nästa vecka. Lukaku är tillbaka i truppen efter två matchers frånvaro pga en anhörigs bortgång, men tror han startar på bänken. Framåt är min gissning att Ole fortsätter med det vinnande konceptet Martial, Rashford och Lingard, men med en reservation för Mata som på någons bekostnad kan finnas med antingen på en kant eller innermittfältet.

Slutgissat, snart matchdags!