En fruktansvärd poäng

Med tanke på hur fruktansvärt detta var är det svårt att vara missnöjd med en poäng.

Trots vändningen från 0-2.

Manchester United av idag är en märklig kombination av elände och eufori. 3-3 mot Sheffield United, med en kvittering i slutsekunderna, symboliserar så mycket av bristen på kontinuitet. 70 minuter av absolut dynga, föjd av ett gäng minuters eufori, varav det avslutas med att få en kvittering rakt i fejset.

Vi fans, vi bara seglar med på vågorna. Och vi kan, liksom Ole Gunnar, konstatera att det bara är att skicka iväg de gamla uvarna och satsa på yngligarna som har kvalitén. Redan nu.

Guld:

  • David De Geas andra räddning i snabb följd innan 0-1-målet var en reflex som få målvakter i ligan mäktar med. Och spanjoren spelade överlag med ett självförtroende som han var ensam om i United.
  • Perioden som från ingenstans gav United en poäng till slut. Från Brandon Williams delikata reducering till tiki-taka-anfallet som gav 3-2-ledning. Detta trots avsaknade av belägring av Sheffield-målet.
  • Både Greenwoods och Williams första ligamål i karriären borde så klart få större rubriker, men vi glömmer förstås inte. Dessutom: Med fel fot för Williams.

Okej:

  • Tre mål på Bramall Lane är – trots motstånd – inget vi ska skoja bort. Det hade bara hänt en gång tidigare under 2019 att gästerna smällde in det.
  • Tre akademispelare från öarna stod för comebacken och det smälter trots allt ett Unitedhjärta att se egna produkter göra ettan, tvåan och trean i A-laget.

Väntat:

  • Med den elvan, med den taktiken, med de spelarna borta hade jag inte särskilt höga förväntningar ens på en poäng på Bramall Lane. Nu fick vi det, men det var en fruktansvärd resa dit.
  • Phil Jones första start i ligan kunde så klart bara sluta på ett sätt och det gjorde den också. Han värmde upp fint med att ligga på marken redan från första spelminuten och försökte på alla möjliga sätt fortsätta på det sättet.
  • Noll spelidé igen.

Hemskt värre:

  • Ett innermittfält bestående av Fred och Andreas Pereira var ju lagom sexigt på förhand. Med facit i hand var de lika upphetsande som att dunka sitt huvud i en betongvägg. Pereira centralt var horribel, med boll, utan boll, i halvtid, med bollen på läktaren, med reklam på tv:n. Det var ingen slump att det blev mer fart och öppningar sedan brassen klev av. Ingen av dessa spelare borde rimligen ens platsa på bänken, men som påpekats till leda: Köper man inga innermittfältare har man inga när de andra är skadade.
  • Signifikativt för stora delar av matchen: När United fick sin första hörna i matchen slogs den kort och slutade efter lite duttande hit och dit med att Harry Maguire inte hann upp en crossboll vid sidlinjen på andra sidan planen. Det sammanfattade i princip hela Uniteds spelidé. Eller snarare brist på den. Sheffield United sprang sönder motståndet, hade högre kvalitet, teknik och inställning under majoriteten av matchen.
  • Vilka Unitedmanagers har gjort succé med fem-/trebackslinje? Jag vet inte. Hjälp mig här.

Frågetecken:

  • Det här att han plockar ut Martial vid 3-2 kanske inte var avgörande för en eller tre poäng för United, men det är ändå ett märkligt räddhågset beslut.
  • Pochettino fick sparken från Tottenham (som ligger på samma poäng som United) och Silva från Everton (bara tre poäng efter). Ole Gunnar kanske inte är i samma farozon, men det är sannolikt inte mycket kvar innan vi snackar lånad tid.
  • Alltså, jag har fortfarande svårt att se Maguires storhet. Han är okej i mycket, men han är långt ifrån briljant. Mot Sheffield var han än en gång kapten och än en gång en liten besvikelse. Defensiven var ihålig och han är ansvarig ledare för detta.