Årets första Derby Day!

”Hurra”

Det är i skrivande stund tre timmar kvar till match. Hur brukar er uppladdning se ut? Min ritual är inte helt oväntat sjukt destruktiv, och det är ungefär vid den här tiden jag slutar ha stresspåslag med irritation som följd, och istället går på apati och kallsvettningar. Det är nästan som Kübler-Ross-modellen. Ni vet de fem stadierna av sorg? Ungefär såhär.

Förnekelse: Jag går igenom cirka halva dagen och låtsas att vi inte möter City ikväll. Lugnt och skönt, inga konstigheter. Funderar på om vi har någon vettig öl hemma och om jag ska sticka till stranden med hunden en runda. Morsan ringer och vi pratar om lite ditt och datt.

Ilska: Dagen går och jag blir alltmer förbannad när jag tänker på hur det har fått bli såhär. Vad som gjorts med mitt United. Glazers. Ed. Varför man inte gav David Gill ett astronomiskt erbjudande när han sa att han funderade på att sluta. Du får vad du vill bara du stannar fem år till. Typ lite som Rooney fick under Moyes-tiden, med enda skillnaden att Gill hade gjort lite satans nytta. Obefintlig långsiktighet i klubbens agerande, oansvariga värvningar, ingen som helst vision och helt sjuka utgifter på vad man som bäst kan kalla mediokra fotbollsspelare. Ett jävla haveri är vad det är.

Förhandling: Men kanske, kanske, om vi ger Ole 2-3 sommarfönster på transfermarknaden? Om han får en chans att bygga sitt lag och förverkliga sin idé kanske vi hamnar på rätt kurs? Visst, det ser illa ut just nu, men det finns ju en plan med det här. Eller? Vi satsar ju på framtiden, bygger långsiktigt. Eller? Vi ska komma tillbaka till toppen med den här unga generationen, the United way. Eller?

Depression: Inser att det är helt åt helvete. Vi har inte kommit ett dugg längre idag än var vi befann oss när David Moyes fick gå och Lollo van Gaal tog över. Visst, Ole är en klubblegendar och världens mest älskvärda människa, men vad kan han uträtta här? Han är förmodligen den enda i hela organisationen som genuint bryr sig om klubben. Det känns så hopplöst. Vi säljer mediokra spelare, spenderar miljarder på exakt lika mediokra spelare som de som precis lämnat. Ägarna kör klubben i botten, fansen tappar hopp. Som världens mest deprimerande hamsterhjul, utan hamster.

Acceptans: Det är såhär det är nu. En fjärdeplacering i Premier League är en utopi, men om vi går till final i Ligacupen eller FA-cupen är det ändå inte en helt bortkastad säsong. McTominay är vår bästa mittfältare när Pogba lämnat. Liverpool vann Champions League. Liverpool vinner ligan, och vi är ljusår från att ens vara i närheten av ett titelrace. Men vi nöjer oss. Det finns ju alltid Europa League liksom. Inte lika kul som att spela i Champions League förstås, men samtidigt får man ju ha rimliga krav. Gilla läget. Acceptera.

Låter fruktansvärt, men håll med om att det är lite så det känns? Jag sitter fast i den loopen i alla fall, och kommer nog inte komma ur den förrän United är tillbaka på något som skulle kunna likna en värdig väg för klubben. Sen tror jag för den sakens skull inte det är omöjligt att vi vinner idag. Jag kan inte säga att jag är hoppfull, men det finns mycket kraft att hämta i hur vi slog dem senast, vilket var vår bästa insats under hela förra året i mitt tycke. Om City spelar på ett sätt som tillåter oss att kontra har vi mycket vunnet. De är inteextremt bra defensivt. (Inte vi heller, men med lite flyt kan det gå. Försvarsspelet var faktiskt helt okej mot Wolves.)

Snart dags för den riktiga startelvan att släppas, men under tiden får ni min. Derby är derby så jag tror faktiskt att De Gea startar, men hade inte sörjt nämnvärt om det blev Romero. Backlinjen från vänster tror jag utgörs av Shaw, Maguire, Lindelöf och Wan-Bissaka. Jag hade hellre sett Williams än Shaw i dagsläget, men är ganska säker på att Ole föredrar Luke ikväll trots allt. Centralt på mittfältet återstår nästan inget annat än Matic och Fred, inte så mycket att säga om. Framför dem kan jag faktiskt se att det blir Lingard i en sådan här match, med en gardering för att det givetvis kan bli Pereira. Men jag skulle nog säga Lingard ändå. Anfallet utgörs sannolikt av Rashford till vänster, Martial centralt och James till höger. Jag hade gärna sett Greenwood men tror Oles favoritanfallstrio är de tre föregående.

Snart vet vi, och snart är det dags. (Är i förhandlingsstadiet nu så måste hinna älta lite, vi hörs.)