MANCHESTER IS RED.

Alltså GUD. Dessa jävla derbyn blir min död. Och som en supporter som blivit bortskämd sedan barndomen av sitt hjärtas klubb, för att efter 25 år börja få smaka på den kalla hårda verkligheten så är det de här dagarna man lever för. Jag menar, detta scenariot: Ole leder United till derbyseger mot City, där spiken i kistan sätts på Fergietime utav en av våra egna som pussar klubbmärket mot ett jublande Stretford End. Ja, man kan ha sämre söndagar. Det kan man verkligen. Så jävla kär i den här klubben.

Mästerligt:

  • Jajamän, det är bara att stämma in i lovsången för Bruno Fernandes. Jesus Kristus, Josef, Judas, Maria och Petrus vilket lyft han varit för oss. Helt sjukt egentligen, och undertecknad får krypa till korset och medge att vår Bruno fått ett otroligt mycket större genomslag än jag någonsin kunnat tänka mig. Jag såg ännu en Alexis, Falcao eller Di María framför mig. Mycket hype som alltid när United värvar, men när det väl kom till kritan så har resten av laget absorberat hans energi istället för tvärt om. Fantastisk fotbollsspelare, och sättet han kommunicerar och peppar sina lagkamrater är så välbehövligt. Så mycket klass. Take note Paul Pogba, det är såhär en stjärna i Manchester United beter sig.
  • Oles matchcoachning mot topplagen fortsätter att imponera. Kreativitet och fingertoppskänsla i världsklass både i ligaderbyt i december och idag. City bjöd verkligen upp till dans och jag tror bytena i andra halvlek bidrog mycket till att vi orkade hålla ut. Att få in en pigg, fräsch Bailly och ta ut en trött Williams som jobbat stenhårt i nästan 80 minuter, och dessutom en taggad McTominay och en stencool och kylig Ighalo på slutet gjorde att vi orkade hålla ut, och i slutminuten kunna panga in 2-0.
  • Och på tal om 2-0, McTominays skott efter Edersons taffliga utkast krönte en perfekt kväll, och är ett svårare nummer än det kanske ser ut som. Det ska såklart vara mål, men påpassligheten och kylan ska inte förringas. So. Much. Sauce.
  • Det känns som att vi nu lagt grunden defensivt. Vi är inte felfria, men vilken skillnad det är från i höstas. Lindelöf gjorde sin bästa match på mycket länge, Maguire var massiv i andra halvek, Williams slet som ett djur, Wan-Bissaka var ett monster defensivt men levererade även offensivt idag, vilket han som bekant fått kritik över att inte gjort tidigare, men den där tvåfotaren skojar man inte bort.
  • Derbyseger, Unitedvänner. Derbyseger.

Skräp:

  • Återigen så otroligt irriterande domarinsats, denna gången från Mike Dean. Att Daniel James inte har snapat för länge sedan efter alla dessa felaktiga varningar för filmning när han helt uppenbart blir brutalt kapad är ju ett smärre mirakel, och idag var det alltså Freds tur. Är inte helt övertygad om att det var straff i vår favör men filmning? Gode värld. Inte ens med möjligheter som VAR till sitt förfogande kan vissa få det rätt. Under all jävla kritik.
  • Det här med att man inte tar i hand med motståndarna innan matcherna för att undvika smittspridning av Coronaviruset är något ibland det löjligaste jag varit med om. Trodde det var ett skämt när jag såg det i Chelsea – Everton precis innan. Absolut, Storbritannien har säkert andra direktiv än de vi fått i Sverige, men vad fan. Dessa spelare bor alltså i samma stad, tillhör samma riskgrupp (vuxna män, uppenbarligen tillräckligt friska för att idrotta på elitnivå) och ska svettas tillsammans, markera och tackla varandra i 90 minuter, men att ta i hand innan matchen ligger utanför någon typ av gränsdragning? Jösses. Tilltron till mäns handhygien är tydligen inte alltför hög.

Noterar också: 

  • Det är så himla gott att ha McTominay och Bailly tillbaka. Vi har ju haft en skadeskjuten trupp länge och hanterat det så bra det gått känns det som, och det är ju fortfarande inte som om Ole kan välja och vraka, men vilken skillnad det gör när spelare som varit borta kommer in och verkligen levererar direkt. Tecken på välmående, och mot alla odds känns det faktiskt som att det gått en god vibe i laget de senaste veckorna. God stämning toppat med Agüeros huvud på ett fat, hehe. (Lugn kritiker och lipsillar, det var ett skämt).
  • Oles nyförvärv fortsätter att leverera. Wan-Bisse, Maguire, James, Fernandes och nu Ighalo. Ja, jag är ju såklart partisk i alla Oles framgångar because LOVE HIM men det är verkligen trevligt att se klubben gå i rätt riktning på den fronten. Ut med dödkött och in med spelare som vill vara i United. Lättare sagt än gjort har det visat sig, i en klubb som ägs och till stor del styrs av parasiter.
  • Något jag funderade på är att Martial vid ett tillfälle och James vid två gick rakt på mål istället för att lyfta blicken och spela snett inåt bakåt till Bruno, som vid samtliga av dessa tillfällen kom i stort sett fri på den ytan. Är vi fortfarande är så ovana att ha en tillförlitlig spelare i den positionen att man inte ens tittar upp och söker ett inspel? Det skulle visserligen vara fullt förståeligt när man är van att ha Lingard eller typ Pereira i den rollen, men är likväl en fråga som behöver adresseras för om Bruno fått bollen i det läget hade vi kunnat göra 2-3 mål till.
  • Två saker kan man vara säker på här i livet; att vi alla en vacker dag ska dö (men kanske inte så tidigt som man hade trott nu när Premier League-spelarna har slutat ta varann i hand innan matcher, kommer rädda världen det där..) och att man alltid får en glädjetår i ögonvrån när man ser en lycklig Alex Ferguson på Old Trafford. Fy fan vad det känns fint i hjärtat en dag som denna. Ren och skär lycka.

Vet ni vad som är rött? MANCHESTER.