Mästerlige Mason

Det var den här typen av matcher som United alltför länge snubblade på. Den typen av matcher där man satt och knöt näven av ilska över individuella misstag i defensiven och inkompetens i offensiven.

Men efter det ofrivilliga uppehållet är det som att Unitedspelarna knutit sina nävar och bestämt sig för att visa vad de egentligen kan.

5-2 hemma mot Bournemouth var nu till och med i underkant. Och det är ack så ljuvligt att både veta och känna. 

Majestätiskt:

  • Att vi kan känna “äh, det löser sig” efter ett tidigt 0-1-mål i rumpan. För efter 15 raka utan förlust är det inte bara spelarna som skaffat sig självförtroende deluxe. För även om Bournemouths defensiv lämnar en hel del i övrigt att önska kunde det här faktiskt ha slutat 10-2. Minst. 
  • Offensiven är nästan i overdrive i vissa lägen. Samtidigt är det svårt att försöka hålla tillbaka när man har spelare som Mason Greenwood att tillgå. Tonåringen är inne i ett nästan perverst stim och det finns en förklaring till att han är en av få spelare i Fifa 20 som har fem stjärnor på “fel” fot. Som om inte raketen med vänstern var nog drog han in en ännu mer imponerande fullträff med högern efter paus. Det är inte ofta man ser en striker som har förmågan att både få till den där kraften och samtidigt den precisionen som Greenwood har. 
  • 12-3 och nu tre raka vinster i ligan sedan omstarten, oavsett motstånd, är nästan mer än man kunde hoppas på. 
  • Jag sa till grabben “han sätter den i vänstra, lätt” när Bruno la upp frisparken. Bruno la upp bollen, satte frisparken till vänster, lätt. 6+5 på 9 ligamatcher skojar man inte bort. Jösses, vilken impact han har haft. Och jösses, med facit i hand, var hade United varit om han kommit redan i somras? 

Finfint:

  • Efter förlusten mot Burnley i början av året var i princip allt åt fanders i Unitedleden. Sen kom Bruno och vindarna vände. Givetvis ska portugisen ha en rättmätigt stor del i framgångarna, men Solskjaer har också visat att han trots allt kan få ihop en offensiv när han har rätt pusselbitar på plats. 
  • Gissningsvis “gav” Bruno bort straffen till Rashford, för att ge den unge britten lite skjuts i målgörandet. För trots den fina omstarten United gjort har Rashford haft lite problem att få bollen i nät. Nu var straffen inte den vassaste, men det viktigaste var givetvis att den satt. 

Svagare:

  • David De Gea fortsätter att vara o-De-Gea-ig i vissa lägen. 0-1-målet ska givetvis inte vara ett 0-1-mål och han körde något darrigt uppspel – igen. Sen ska vi förstås inte glömma hans räddning strax innan Bournemouths straff.
  • Harry Maguires återkomst efter covid-uppehållet har varit allt annat än fläckfritt. Inte nog med förnedringen vid Stanislas visserligen snygga ledningsmål, utan han bidrog också i hög grad till att Bournemouth fick trycket innan straffen, med en besynnerlig felpassning. 
  • Eric Bailly blandar som bekant högt och lågt på ett sätt som få andra mittbackar. Mot Bournemouth slog han till på den låga sidan direkt efter sitt inhopp – och sen höll han låg profil. Jag vet inte riktigt var jag står i frågan om hans framtid i klubben längre (givetvis inte bara på grund av det här misstaget), men han har varit på Old Trafford i ett gäng år och trots att vare sig Phil Jones eller Chris Smalling är på plats för att ta en plats för honom så kan skadorna ha satt stopp för hans möjlighet att ta en fast plats. 

Avslutningsvis:

  • VAR hade en hel del att göra denna lördagseftermiddag och kikade på offsider och handssituationer, men hur det/den/de kunde undgå att kolla in Lermas tackling på Martial som gav gult men var blodrött är för mig obegripligt. 
  • Med fem omgångar kvar är det ett riktigt getingbo i kamperna bakom Liverpool och city. Som det är nu är det rimligen en fjärdeplats som Solskjaers mannar bör rikta in sig på. Och det får väl anses som en liten framgång, med tanke på allt som hänt de senaste åren.