Författararkiv | Lisa

The famous Man United.

We’re the famous Man United and we’re going to Wembley 🎵

Ibland när jag tittar på fotboll i soffan hemma hos föräldrarna känns det som att tiden stått stilla. Nyare soffa, plattare TV och lite högre vilopuls nu än förr i tiden kanske, men i övrigt känns det som det alltid gjort. Samma rutiner hänger med: vi klagar på matchstudion, ölen står på bordet bredvid chipsen, Adidasbrallorna och matchtröjan är på, kanske ligger det en tipskupong på soffbordet. Ni känner säkert igen scenariot, men om det är något som visar hur lång tid det verkligen gått så är det väl när en gråhårig Solskjær står vid sidlinjen som manager för Man United, i färd med att slå ut en tunnhårig Frank Lampard som manager för Chelsea i en FA-cupsemi. Jodå, tiden har gått.

FA-cupdagarna är alltid mina favoritdagar, men när man får spela en semifinal mot Chelsea, då mår man.

Man skulle väl kunna tänka sig att det finns ett argument för att ligamatchen mot West Ham bör prioriteras och att vi kanske borde vila en och annan spelare idag. Chelsea har haft längre tid på sig att förbereda sig inför dagens match, och i nuläget hade kanske även vi behövt någon extra dag att samla ihop oss från lite småskador och allmän trötthet. Shaw kommer inte till spel, och vi startar således med en lite tilltufsad Williams. Känslan är också att Bruno är lite sliten, och Matic (som gjorde enorm skillnad när han byttes in mot Palace senast) borde man vila varje möjligt tillfälle för att han ska hålla. Jag håller dock inte helt med om att vi ska gå på något annat än helfart idag. Visst, man måste ta varje match som den kommer, men att slacka idag för att gå all in nästa vecka? Heeeell no. Det är 200% ända in i kaklet som gäller säsongen ut nu. Vi ska vinna FA-cupen och vi ska ha en CL-plats. Ingen anständig människa kan ha andra prioriteringar nu. Och dessutom, att trycka till Chelsea ordentligt idag kan även gynna oss i ligan, där de otroligt nog fortfarande kämpar om topp fyra-placeringarna mot oss.

Elvan då. Kort och gott, De Gea i mål. Både Dave och Romero är med, så slutsatsen att De Gea då startar är fullt rimlig tycker jag. Nog för att Romero vanligtvis spelar cupmatcherna, men det här är inget jävla teparty. Det är en semifinal och då ska bästa målvakten stå. Punkt. Backlinjen gissar jag utgörs av Williams till vänster, som sagt, Maguire och Lindelöf plöjer vidare i mitten och Wan-Bissaka går in till höger efter Fosu-Mensahs oväntade men välkomna framträdande senast. Pogba och Matic startar centralt hoppas jag. Man skulle eventuellt kunna se Fred gå in i stället för Matic men efter moget övervägande tror jag Matic går före. Framför dem fortsätter han med Bruno, som förmodligen då hade mått bättre av lite vila, men vad gör man när man är oumbärlig liksom. Rashford intar vänsterkanten och jag har en liten smygande föraning om att Lingard går in på högerkanten. Inte den mest väntade kanske men eftersom Greenwood nog vilar och Lingard tidigare funkat bra ihop med Rashford och Martial kan han nog vara aktuell. James är förstås ett alternativ men jag känner spontant att han är bättre att slänga in i slutet mot ett lag som Chelsea, som det lilla rivjärn han är. Längst fram fortsätter då Martial, som förmodligen hade gått i taket om han bänkades idag. Med rätta, faktiskt. Jag tycker Martial varit vår genomgående bästa spelare sedan årsskiftet.

Snart vet vi, och ni vet vad som gäller under tiden. Det gamla vanliga: party like it’s 1999!

0 | United | permalänk

Att VARa, eller icke VARa.

Vi ångar på, gode värld vad härligt! Matchen idag var bra, inte perfekt men bra, och helt ärligt räcker det för mig. För nu i alla fall. Kom på mig själv under matchen med att sitta och tänka att jag hade velat se oss i Champions League nästan enbart för att få en värdemätare på hur detta United skulle stå sig i Europa. Vet inte hur det är med er, men jag tror nästan jag har blivit lite fartblind av United post Covid-19. Bruno är såå bra. Martial är såå bra. Greenwood är SÅÅ BRA. Men hur bra, egentligen? Jag vill veta, och jag vill veta nu. Antar att det är ett gott tecken att Oles United får oss att bli förväntansfulla och ivriga inför framtiden, snarare än trötta och uppgivna, vilket är den exakta definitionen av hur jag har känt för United hela året fram tills typ nu.

Det började inte speciellt bra idag. Det var väl egentligen inte förrän efter första halvlekens vattenbreak som vi tog tag i matchen och återgick till något som kunde likna det United vi sett de sista veckorna. Ja, jag var väl inte heller den enda som blev lite småtrött av att upptäcka att matchen skulle dömas av Jon Moss. Igen. Men knappt hann jag tänka tanken förrän straffsituationen dök upp och då kom en ny tanke; han kommer aldrig ge oss en sådan straff. Men hör och häpna, Moss hjärta United och en iskall doja signerad Bruno senare stod det 1-0. Man kan väl tycka vad man vill om VAR (jag är generellt positiv, för att göra en lång historia kort) och även känna att det var en hårt (om inte felaktigt) dömd straff, men vi har alla sett domare blåsa straff för mindre, både till oss och mot oss. Så jag klagar inte i alla fall. Fiat quicquid accidet och så vidare.

Wowfaktorn:

  • Som en person som tycker att juniorfotboll är sanslöst tråkigt så känns det gott att kunna smickra sig själv med att vara en (av många, säkert) som följt Greenwood sedan ganska långt tillbaka. Jag har inte riktigt tålamodet att följa ett gäng fjunisar där man vet att bara någon enstaka kommer ta sig upp och bli en Unitedspelare av rang. (The Class of 92 är och förblir ett ganska sällsynt fenomen). MEN i Greenwoods fall har det alltid funnits en speciell vibe. Han har utvecklats något enormt, men enkelheten och den där svårdefinierade elegansen har han alltid haft. Han får allting att se så lätt ut, och jag kan verkligen relatera till de fans som i två säsonger högljutt krävt att han ska starta varenda match. Är dock glad att tålamodet funnits så att han fått slussas in successivt, och att vi nu är framme vid tiden då vi inte längre behöver vänta. Han är här nu, Mason. Och han är här för att stanna.

Inte så wow:

  • Om man ska få deppa en liten aning över något så är det väl mest att det är synd att inte Rashford känns riktigt i fas. Givetvis inser vi alla att formkurvor både toppas och bottnar. Sådan är fotbollen, och man kan med fördel istället tänka att det är väldigt positivt att vi nu har så många spelare som tar det offensiva ansvaret när den som varit vår mest pålitliga målskytt för tillfället inte gör det. Mest tråkigt för Rashford bara, jag hade unnat honom så himla mycket att få njuta av flowet med övriga gänget. För även om Rashford har det lite trögt på poängfronten så frodas United just nu.

Framåt då?

  • Något som slagit mig flera gånger den sista veckan eller så. I Muss lokalförening Red Army Göteborg tippar vi tillsammans inför varje match, och på punkten ”första målskytt” har det blivit väldigt svårt helt plötsligt. Tidigare printade jag dit Rashford på ren reflex, vem annars hade vi liksom, men nu är det plötsligt betydligt svårare. Vi har alternativ. För första gången på jag vet inte hur länge så känner jag tillförsikt i att vi kommer göra mål (plural) och att såväl målskyttet som assisten sprids hejvilt i truppen. Och ta Martials reaktion när han blev utbytt idag! Trodde han skulle sänka Ole. Han var hungrig, han ville inte gå av planen. Minns man ens trötta, Berbatov-påettdåligtsätt-liknande Tony M från Mourinhos tid? Icke! Att Martial har en målskytt av rang i sig har vi alltid vetat, nu vet han det själv också. Jag menar, karln går runt och ler! The revival of Martial händer, och jävlar vad glad det gör mig.

Omladdning och uppladdning, på måndag tar vi Southampton i ett anfall av hybris och kör utav helvete mot tredje(JA TREDJE!)platsen! UTFR.

0 | United | permalänk

Bring it Bournemouth!

Jag har varit i Bournemouth en gång. Ganska många år sedan så minns inte allför mycket mer än att vi badade i havet (skitigaste vatten jag sett i mitt liv) och att det var kallt som satan. Mina trevligare minnen av Bournemouth kommer från Old Trafford, eller möjligen från vardagsrummet hemma i Karlshamn, vilket kan ha involverat chilinötter, cola och Tips-Extra tillsammans med farsan. Hur som helst, ser gärna att Bournemouth gett mig ytterligare ett lyckligt minne vid dagens slut.

Om detta vore en vanlig dag i det nu mera hårda livet som Unitedsupporter hade jag haft mycket onda aningar inför eftermiddagens drabbning. Bournemouth ligger nästsist i tabellen på 27 poäng liksom Aston Villa fast med sämre målskillnad. Deras form har fortsatt vara usel sedan ligan återupptogs och de har hittills endast mäktat med att göra ett mål sedan dess. Vilket ett vanlig dag skulle innebära guldläge för Bournemouth, för om det är en klubb som gjort det till en vana att droppa poäng mot formsvagt motstånd och slå alla möjliga bottenrekord de senaste åren så är det vi. MEN. Idag är ingen vanlig dag. Jag tror vi alla känner det. Det vilar en positiv vibe över United som åtminstone jag inte känt sedan Ole tog över som interim efter Mourinho och drog en streak på typ tio raka segrar. Något känns annorlunda, och jag är säker på att vi krossar Bournemouth av bara farten. Vilket såklart i sin tur gör mig skitnervös, är inte van att känna mig såhär positiv och självsäker när det kommer till United. Känslan av sårbarhet är således total. (Man skiter knäck i spiraler, som det heter där jag växte upp).

Nåväl. Det är snart dags. Elvan släpps om någon timme, men ska likväl ge mig på en liten spekulation om dess innehåll. Vi startar med De Gea, inget nytt där. Antar att de flesta hade velat se Williams till vänster (jag är personligen kluven till vem jag föredrar just nu) men jag tror ändå Ole kör på Shaw, han verkar ha bestämt sig för att det är Luke som gäller där. Lindelöf och Maguire utgör mittbackspar och Wan-Bissaka startar till höger. (Efter hatstormen jag fick på grund av min förhoppning att Dalot skulle starta mot Norwich så kommer jag från och med nu hålla tummarna för att Dalot blir ordinarie på alla positioner för all framtid. Pöh!)
Centralt finns det väl inget annat än Matic och Pogba just nu? Pogba är fantastisk, det vet vi, men tycker även Matic ser så otroligt mycket fräschare ut nu än för bara typ ett halvår sedan. Kanske gjorde uppehållet honom gott, eller är det bara så enkelt att det nu är betydligt lättare för honom att komma till sin rätt med en Pogba i form bredvid sig, och en underbar Bruno framför sig? För ja, Bruno startar givetvis. Ole nämnde i sin presskonferens att ett par spelare kände sig lite tilltufsade sedan matchen mot Brighton, och jag tänker att en av dem skulle kunna vara Rashford, men eftersom vi inte hört mer om det utgår jag från att han startar på vänsterkanten. Jag hoppas att vi får se Greenwood till höger, medan Martial känns given längst fram centralt.

För ytterligare snack finns både jag och Mats på Twitter, ride on!

0 | United | permalänk

The year of the virus.

Antar att det är lika bra att såhär från början peta hål på elefanten i rummet. Jag har drabbats av värmeslag/uttorkning, en global pandemi råder och Liverpool har säkrat ligatiteln. All jävla sans tycks ha lämnat världen, och samtidigt kan vi konstatera att 2020 i evig tid kommer kommas ihåg som The Year of the Virus, för oss Unitedfans i dubbel bemärkelse.

Kvartsfinal i FA-cupen väntar, och ett på pappret ganska humant motstånd likaså. Norwich ligger sopsist i Premier League och med endast fem vunna matcher hittills under skitsäsongen 19/20 så bör* det väl egentligen inte vara något snack om att vi ska flyga vidare till semin utan större problem.

(*man har varit med förr..)

Med sju matcher kvar i ligan och som mest tre i FA-cupen om vi tar oss till final så utgår jag ifrån att det kommer satsas all in i båda turneringarna. Vad beträffar ligan kommer vi förmodligen också behöva vinna resterande matcher för att säkra fjärdeplatsen, så det kommer bli ett par tuffa sista veckor för många spelare. Man kan ju också riktigt känna hur totalt jävla supersugen Ole är på att få vinna FA-cupen. Förståeligt, för som trogna Mussbloggenläsare vet är det min personliga favoritcup. Sen hade det ju inte heller varit fy skam att vinna den för att totalt slakta sönder Liverpool i Community Shield till hösten. För den som så många andra bördor kommer också läggas på Ole till nästa säsong. Nu när ett svagt och värdelöst Manchester City bekräftat det vi alltid vetat, att de är ett luftslott byggt på smutspengar, och inte klarade sin uppgift att hålla Liverpool borta från ligatiteln är det helt enkelt upp till kamp för oss som gäller. I 20 år höll vi dem stången, sen kommer City och klarar inte ens fem minuter typ. En skam är vad det är. Usch.

Men, det där är gårdagens nyheter. Nu blickar vi framåt. Av Oles presskonferens att döma kommer vi nog få se ett par ändringar i elvan från senast. Slänger en vild chansning på att vi hittar Romero i mål. Förhoppningsvis får Shaw vila efter en ganska bedrövlig insats mot Sheffield senast, och in vill jag istället ha Williams. Maguire och hans massiva huvud lär ju inte få någon vila, och man kan väl anta att det istället får bli Lindelöf (förlåt Jonas Olsson, jag menar ”Vigge”) som får stiga åt sidan till förmån för Bailly. Både Tuanzebe och Jones uppges vara skadade. Jag kan faktiskt se Dalot få starta idag. Jag gillar honom mer än Ole gör verkar det som, och tycker generellt att han får alldeles för lite speltid.

Centralt på mittfältet reppas vi sannolikt av Fred och McTominay, och jag skulle också gissa att vi startar med Pereira framför dem. Oles logic det där, jag förstår inte längre vad någon tränare ser i honom. Föredrar såklart Fernandes, men om han ska vilas någon gång mer innan säsongens slut så får det nog vara nu. Alternativet är väl att han startar och spelar en halvlek eller kanske max någon timme. Lingard är också tillbaka men drog på sig lite baciller i dagarna och kommer antagligen då inte starta på grund av sjuk, och i nuvarande klimat är det väl antagligen lika bra att inte ta några risker. Han är tydligen med i truppen dock. Jag tror istället att Mata kommer in på högerkanten. Vänsterkanten är jag kluven till. Jag tror att James kommer starta, men hoppas på Rashford. Oklart. Längst fram startar Ighalo.

Det börjar dra ihop sig. Jag ska ladda upp med jordgubbar och resorb, förutsatt att jag överlever till matchstart. Inte lätt att vara en isbjörn i ett tropiskt Göteborg 🙁

UTFR

0 | United | permalänk