Författararkiv | Lisa

We’re back baby!

Tillbaka igen, efter ännu ett landslagsuppehåll. Hade hoppats på lite mer personlig glöd och tillförsikt här, men istället är jag snarare orolig. Leicester har för den sakens skull inte börjat säsongen speciellt bra, men det har inte vi heller och det stressar mig. Men vi jobbar med det vi har!

Ja, det här med resultaten då.. Det råder ju ingen tvekan om att vi behöver tre pinnar idag. Vi ligger i skrivande stund förvisso bara två poäng efter Chelsea som toppar tabellen, och mellan oss och dem har vi Liverpool och City. Tight i toppen alltså, men vi har inte mött några av de övriga topplagen ännu och spelschemat vi har framför oss de kommande veckorna är skittufft. Vinst idag är alltså enormt viktigt, för framöver kan vi nog räkna med en stundtals snål skörd.

Positivt är dock att Rashford verkar vara tillbaka igen. Förhoppningen är att han kommer tillbaka med ny energi och motivation, för helt ärligt känner jag mig sjuk när jag tänker på förra säsongens skadade eller halvskadade, ständigt frustrerade Rashford som hasade in och ut på planen och låg oss mer till last än vad han gjorde nytta. Nej tack, ge mig svunna tiders Dr Marcus med pigga ben och målsiktet inställt, då ska det nog gå vägen.

Som sagt, Leicester har inte inlett säsongen speciellt väl och det får ju gärna fortsätta, för det är ett lite skadeskjutet gäng vi ställer upp med idag. Åtminstone i backlinjen där Maguire sedan tidigare är borta, och nu också Varane. Satans landslagsuppehåll. Så utöver De Gee, Shaw och Wan-Bissaka så kan vi nog räkna med att det blir Lindelöf och Bailly som håller fortet idag. Inte optimalt men återigen; vi jobbar med det vi har. Mittfältet är också stympat såtillvida att Fred antagligen inte spelar, då han precis är återkommen från landslaget, och han ersätts såklart av Matic eller Pogba, om vi utgår ifrån att McTominay som del av McFred är default. Jag skulle föredra Pogba-Matic tillsammans idag, tycker de har en bättre dynamik än Matic och McTominay, men landar ändå i att Ole kör på McTominay och Pogba, vilket lämnar vänsterkanten till Sancho (och ett möjligt inhopp för Rashford?) Centralt Bruno, till höger Greenwood och längst fram Ronaldo.

Vad kan gå fel liksom? Vill men vågar inte riktigt hoppas på någon form av vändpunkt här. Hade varit otroligt bra om vi kunde göra en riktigt bra höst och jul för att ta kommandot i toppen. Läste någonstans att vi är obesegrade på bortaplan i 30 matcher om vi tar poäng idag, och det vore väl en fin streak att bibehålla. Men som ni vet är yours truly alltid en aning skeptisk, så jag tippar på en intetsägande match som slutar 1-1.

Men är som vanligt positivt inställd till att bli motbevisad. Bring it!

0 | United | permalänk

Rewind and repeat.

Nu har jag den där känslan igen. Tror det började under Van Gaal, och sedan har den kommit och gått lite under åren. Det var längesedan senast, men nu är den tillbaka. Känslan att vi varje vecka ser samma match. Det kvittar om motståndarna heter Aston Villa, West Ham eller Everton, vi ser samma match om och om igen. Totalt oförmögna att ändra eller på minsta sätt kontrollera matchbilden. Vi bara åker med. Som ett fyllo som somnat på spårvagnen. Argumentet att vi bara är i början av säsongen och att det än finns hopp för förändring smakar allt beskare för varje vecka, och snart är timglaset för den ursäkten tomt. Det finns inga tendenser till bättring. Ingen tydlig bild, ingen röd tråd.

Man är kanske naiv, men jag trodde inte det skulle se ut såhär snart två månader in i säsongen. Vi är kanske inte längre ett sjunkande skepp. Ole har täppt till hålen i skrovet, men vi driver sure as hell fortfarande runt på öppet hav, utan varken vind i seglen eller land i sikte. Och det är oroväckande, mycket oroväckande.

Om vi börjar med det positiva:

  • Återigen, De Gea. Jag vet inte vad som hänt, men just när typ alla, inklusive yours truly, förra säsongen trodde att Dave slutligen var finito så reser han sig ur Europa League-finalens aska, som Jesus över Rio de Janeiro, och kommer tillbaka till sitt livs form? Det är faktiskt helt otroligt. En De Gea på sin bästa dag är en av världens bästa målvakter, medan en De Gea utan självförtroende inte är en bättre keeper än vad typ jag hade varit. Och just nu är det den förstnämnda vi har, som tur är. Long may he stay..
  • Trots att allt inte gick felfritt var det gott att se en hyfsat ordinarie backlinje tillbaka. Visst, Shaw gjorde kanske inte sin bästa match, och jag väntar fortfarande på en extra nivåhöjning från Varane. Men i gengäld var Wan-Bissaka väldigt bra, och helt ärligt tycker jag Lindelöf är att föredra över Maguire just nu, även om han inte för närvarande varit skadad. Maguire har börjat säsongen uselt. Och ingen är nog mer tacksam över att Dalot inte syntes till än Dalot själv. Stackarn.
  • Vi måste ta en sekund, eller kanske rent av en timme, att beundra Brunos mottagning innan han serverar Martial Uniteds enda mål i matchen. Gode värld.
  • Tidiga byten är något de flesta supportrar efterlyst under en lång tid, och igår kom ett dubbelbyte redan i minut 57. Det fick kanske inte helt önskad effekt, men det var skönt att slippa frustrationen när vi kört fast och inga förändringar görs.

Trist:

  • Återigen, startelvan. Kan inte bara varit jag som fick krupp när man såg Martials namn i laguppställningen. Nu fick han visserligen göra mål, och det unnar man ju honom såklart, men jag anser fortfarande att han behöver lämna. Gärna redan i januari. Sen ska det sägas att vi fortfarande ställde ett så pass bra lag på banan att vi borde kunnat vinna denna match ändå, men den genomgående känslan är väl att man inte får ut det bästa av spelarmaterialet vi har. Varken på individnivå eller som lag, egentligen.
  • Och på tal om januari, den stående punkten på gnällistan: vårt innermittfält. Att värvningen av Ronaldo gjorde så att det uteblivna köpet av en adekvat defensiv mittfältare hamnade i skymundan är minst sagt beklagligt, och detta bör vara allra högsta prioritet från och med nu. Fred och McTominay är inte startspelare för United. McTominay är för mig en truppspelare som bäst, och Fred bör över huvud taget inte vara i klubben.
  • Den fortsatt iskalla behandlingen av Donny. Jag förstår det bara inte. Säger inte att han är lösningen på vårt mittfältsproblem, men med tanke på det rådande haveriet är det enbart sjukt att han aldrig på riktigt fått chansen. Han får en halvlek här och där, vilket såklart i längden är dömt att misslyckas, och när det väl händer straffas han med en månad på bänken. Hur är det rimligt?

Oroväckande:

  • Något annat som inte bådar gott, och som verkar drabbat fler klubbar än oss, är den klena start på säsongen som flera av spelarna som deltog i sommarens EM-slutspel har fått. Hos oss syns det tydligast hos Maguire tycker jag, som helt ärligt inlett säsongen bedrövligt. Men också Shaw ser ut att vara lite ur gängorna, och även Sancho som då dessutom knappt fick någon speltid av Southgate.
  • Högerpackspositionen. Det blev ju tydligt i veckan hur extremt mycket vi står och faller med Wan-Bissaka där. Likt alla andra kommer han förr eller senare under säsongen behöva vila för att hålla, och vem har vi då till vårt förfogande? Dalot? Nej, inte bra nog. Bortsett från innermittfältet behöver vi förstärka högerbacken ganska omgående.

Och nu blir det en välbehövlig vila från United och Premier League. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka med lite större tilltro mot Leicester om två veckor. Just nu känns det ganska tungt, men man lider så länge hoppet lever antar jag. So long.

0 | United | permalänk

Villareal igen.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag hade en bra känsla inför ikväll. Det känns verkligen inte bra. Inte. Det. Jävla. Minsta. Som ni vet är inte Europa League något MUSS-bloggen håller speciellt kärt, men jag kan säga att straffläggningen mot Villareal i finalen i våras är något ibland det vidrigaste jag upplevt som supporter. Visst, vi har förlorat viktigare finaler. Flera gånger bara under min livstid och säkert före det också, men detta var något i särklass, och helt klart en av mina mörkaste fotbollsrelaterade stunder någonsin. Såklart var det surt av flera anledningar, att Solskjær inte fick vinna sin första titel som Unitedmanager var en av dem. Men sättet vi åkte ut på, De Geas säsong och straffläggningen som följde.. fy fan. Jag mår fortfarande fysiskt illa av att tänka på det. Jag vet att många av er inte delar denna känsla, men jag försökte se det på Youtube innan för att peppa mig själv lite och omvandla ångesten till ilska, men det gick fan inte.

Och nu var det då dags igen. Har sett många hetsa på sociala medier under dagen om att detta är en måste-match, och samtidigt som jag ofta föraktar den typen av uttalanden (för helt ärligt, det är inte många matcher under en säsong som de facto är måste-matcher), men idag kan jag faktiskt förstå det. Nej, såklart är det inte ett måste att vinna. Fördelaktigt definitivt, med tanke på att vi sket bort tre poäng mot Young Boys, men ingen ko på den poängmässiga isen – än. Jag tror inte heller att Oles jobb är i någon större fara vid förlust ikväll, han sitter säkert oavsett. Men, och detta är nog det som gnager mig mest. Om vi förlorar ikväll är det, sett över alla turneringar, vår fjärde förlust på fem matcher, och jag har märkt att det inte bara är hos mig, som under hela tiden varit Ole In, som tvivel nu börjar krypa in under skinnet på allvar. Alltså, egentligen inte tvivel på vår förmåga eller Oles lagbygge, för det har i sanning varit fantastiskt. Och då ska det ju ändå tilläggas att han till skillnad från många andra tränare i storklubbar arbetar i konstant motvind, med slokdolmar som Ed och Glazers att krypa för. Det är snarare det fantastiska arbete han gjort med truppen som får mig att undra om han inte borde få ut mer av detta fantastiska han skapat. Det defensiva mittfältet är ett stående problem, det tjatar jag om varje vecka och det har väl oavsett inte undgått någon, men i övrigt har vi faktiskt en otrolig trupp just nu. Anfallsmässigt i synnerhet. Så borde vi då inte få lite mer utdelning? Man kan argumentera för att varken West Ham, Aston Villa eller Young Boys är så dåliga som många vill få det att låta, men sanningen är ändå att de inte ska ha en chans mot United.

Så nej, jag är inte jättepositiv. Sen kan det ju såklart vara en av de kvällar där Ole efter en negativ streak helt plötsligt går all in mastermind och vinner övertygande, eller ”säkrar sitt jobb ett tag till” som vissa kallar det. Och givetvis hoppas jag att det blir en sådan kväll, för det ser faktiskt inte ljust ut. Med all sannolikhet ställer vi upp med en sargad backlinje. Telles och Dalot på varsin ytterbacksposition (mår illa och får magsår) är så jävla långt ifrån tillräckligt som det kan bli. Dessutom är Maguire borta och Varane kommer antagligen teama upp led Lindelöf i mitten. Mittfältet.. ja, vem vet? Kör vi vidare med McFred eller får Donny en chans? Drar han ner Pogba i banan eller får vi rent av se Matic? Jag har ärligt talat ingen jävla aning om varken vad jag tror kommer hända eller vill ska hända. Framåt tror jag vi får se Sancho (dags att börja leverera, grabben) till vänster om Pogba flyttats ner, Bruno centralt och Greenwood till höger, med Ronaldo längst upp. Och i mål? Den för vars skull jag är så jävla sugen på att örfila Villareal in i nästa vecka; De Gea.

Så en måste-match men ändå inte. Värsta sorten. Hur som helst ser jag gärna att vi i efterhand kommer få referera till denna match som Dave’s Revenge. Tack.

0 | United | permalänk

Villa!

Jag tänkte börja med att skriva ett par ord om vårt senaste möte med West Ham, men jag har varit så extremt less i två dagar nu att jag knappt vet om jag orkar. Känner bara att jag nu är så färdig med West Ham att jag aldrig vill möta dem igen. Om man ska vara storsint så kan vi åtminstone glädjas för Moyes skull åt en seger på Old Trafford. Synd han inte kunde bidra med lite fler sådana under sin tid hos oss..

Meeen, dags att lägga West Ham bakom sig, ser hellre fram emot Aston Villa. Efter uppvisningen i ligacupen senast förväntar jag mig någon form av reaktion. Jag tror det var ett misstag att rotera så mycket som Solskjær gjorde. Jag förstår tanken men det föll inte väl ut, och det vore ju fint om vi i så fall lär oss något av det istället för att göra samma misstag gång på gång på gång. Med andra ord: ingen eller inget ska hållas tillbaka idag. Tvärt om, förväntar mig (läs: KRÄVER) att bästa tillgängliga lag står på banan och att disciplinen är 100-procentig.

Det är faktiskt inte mycket att orda om idag. Insatsen mot West Ham ska glömmas bort för att ALDRIG mer upprepas, och Villa ska krossas, och därmed få betala för vår besvikelse från i onsdags. Easy as that.

Ska ta en liten killgissning på elvan också. Har fått kritik från familjemedlemmar att jag alltid drar min tänkta elva i fel ordning (det ska tydligen läsas upp från höger till vänster, jag gör som ni vet tvärtom) så därför tänker jag göra helt om och dra den baklänges istället. Man vill ju inte vara alldeles förutsägbar. Så vi börjar med Ronaldo längst fram centralt. Strax bakom honom spelar Bruno, Pogba till vänster om honom och Greenwood till höger. McFred huserar på det defensiva mittfältet, och backlinjen är den givna, det vill säga Shaw, Maguire, Varane och Wan-Bissaka. Vaktar buren gör De Gea och hans nyfunna självförtroende, som i sanning är underbart att se.

Let’s!

0 | United | permalänk

Efter baksmällan från Wankdorf.

Alla som fortfarande har magkatarr sedan i tisdags, upp med ett långfinger. Och det är alltid samma sak matchen efter ett sådant rejält bottennapp som vi lyckades prestera mot Young Boys, man vill ha hämnd. Förändring. Förbättrig. Precis som efter krysset mot Southampton i ligan har kritiken mot Solskjær från fansen varit massiv. Fel startelva, fel byten, för sena byten, fel taktik. Och precis som efter matchen mot Southampton kan jag inte enbart kritisera Ole för utfallet. Jag tycker inte heller det var rätt väg att överge all offensiv kraft, men det är svårt att vinna matcher med ett tidigt (och helt vansinnigt idiotiskt) rött kort på en försvarare, samtidigt som individuella misstag som Lingards assist till Young Boys avgörande mål sker. Kanske behöver vi inte älta det längre, men jag kan inte hjälpa att det åtminstone lägger en trist skugga över matchen idag. Som vi varit inne på tidigare; vi har fått en drömlottning i CL-gruppspelet, slösa nu för fan inte bort det på imbecilla tabbar och trist defensiv taktik. Vi är (för första gången post-Fergie, i min åsikt) bättre än så.

MEN, ny dag och ny match mot ett ganska hyfsat West Ham. Kan bli en riktigt rolig eftermiddag om vi spelar våra kort rätt. Och här är en mening man aldrig trodde man skulle säga, men David Moyes ser ut att göra ett riktigt bra jobb som manager där. Det jag sett och hört av West Ham hittills den här säsongen är mer än stabilt, och känslan är väl att Moyesy är på väg att göra West Ham till det som Everton var under hans ledning. En solid topp åtta-klubb som i enskilda matcher kan hota vilken toppklubb som helst, med både hyfsad bredd och spets.

Därmed inte sagt att de ska hota oss idag, för efter uppvisningen sist är kravet att vi steamrollar West Ham till en pöl. Jag tror och hoppas därför att Ole fattat detta och kommer med starkast möjliga lag. Offensivt. Hänsynslöst. No jävla mercy. Och samtidigt som jag är så förbannad att jag knappt orkar tänka på grund av tisdagens debacle så kan jag någonstans känna uppskattning för att pressen verkligen är åpå oss nu. Under så många år (hela Van Gaals tid som manager och slutet av Mourinhos i synnerhet) kände jag bara hopplöshet. Blev såklart besviken vid förluster då också, så som man oundvikligen alltid blir, men sällan förvånad. Idag har vi för första gången på många år en trupp jag faktiskt tror på och vars prestation jag har riktiga förväntningar på. Det är en ganska skön skillnad, även om vi kanske inte riktigt är där vi vill vara ännu.

En snabb gissning på dagens elva återstår. Idag krävs som sagt en kraftdemonastration så jag gissar på följande gubbar: De Gea, Shaw, Varane, Maguire, Wan-Bissaka, Fred, Pogba, Sancho, Bruno, Greenwood, Ronaldo. Japp, dilemmat med det defensiva innermittfältet kommer vara ett störningsmoment för mig tills det är åtgärdat, och med en McTominay, som förvisso är med i truppen men nog inte fit för 90 minuter, så kommer det ju alltid krävas kompromisser som kommer leda till att andra spelare inte får komma till sin rätt, i det här fallet Pogba. Skulle också kunna bli Matic tillsammans med Fred givetvis, men det tror jag personligen skulle vara förödande mot ett lag som West Ham, och vi har rent moraliskt inte råd med ett onödigt tapp idag. Dags att sätta sig i respekt.

0 | United | permalänk