Författararkiv | Lisa

We will always* have Paris

Tji fick besserwissern! Vi gick fan i mig vidare! Jag vet egentligen inte varför jag varit i chock hela veckan, för om det är något man lärt sig som livslång Unitedsupporter så är det att aldrig räkna bort ett rungande mirakel. Vi har stått för så många sjuka upphämtningar och vändningar genom åren att man vid det här laget borde vara härdad. Men icke, istället är vi tillbaka i det läget där man åldras 5 år för varje stopptidsminut och de gråa håren typ sprutar ur skallen på en. Härligt ändå, jag älskar att ha ångest. Hur som helst, vi är vidare, livet är underbart, the show must go on och allt det där, och en sak hade vi åtminstone rätt i när vi snackade om PSG som motståndare före första mötet; kan vi slå ut PSG kan vi slå ut vem som helst. (Ni som inte sett klippen på Lingard när han firar segern, gör det! Alla behöver den glädjen i sina liv.)

Känslan inför matchen idag är helt annorlunda jämfört med inför PSG i onsdags. Jag personligen var som bekant extremt hopplös (helt obefogat såhär i efterhand) men idag känner jag som jag brukar inför Arsenal: gå in och ge dem en jävla omgång. Noll respekt.

Vi saknar fortfarande en del spelare, där det största avbräcket för mig är Jesse Lingard. Dels för att han älskar att möta Arsenal och göra mål mot Arsenal, men främst för att hans frånvaro innebär ytterligare rotation och pusslande. Särskilt som Herrera också fortfarande saknas, väldigt otajmat. Sen känns det väl i och för sig inte som att deras frånvaro är någon katastrof med tanke på matchen senast och hur fantastiskt det yngre gardet bar upp oss. Man kan nog känna sig relativt trygg med dem idag också, och dessutom är Pogba tilbaka, och man kan väl anta att han kommer tillbaka rakt in i startelvan, förmodligen på Freds eller Pereiras bekostnad sett till laget som startade senast.

Jag tror vi kommer starta med nästan samma elva som mot Paris. Med en och annan tweak såklart. De Gea i mål givetvis, Shaw till vänster, Lindelöf och Smalling i mitten och möjligen Dalot till höger. Kan ju såklart även bli Bailly där (Gud förbjude känner jag) eller möjligen Young, men tror att just Young kan hamna på någon typ av högermittfältsplats istället. Hoppas hur som helst på Dalot. Tror också McTominay får fortsatt förtroende, är som sagt däremot tveksam på ifall det blir Fred eller Pereira som bänkas nu när Pogba är tillbaka. Anfallet råder det inga större tveksamheter kring, Lukaku is on fire och Rashford är given.

Hybris aside, det kommer bli en tuff match på Emirates idag. Självklart borde vi kunna ta Arsenal av bara farten, vi har ett massivt självförtroende och grym stämning i gruppen medan Arsenal kommer från en rungande 3-1-förlust mot Rennes i torsdags och skakigt ligaspel. Men vi ska inte ta något för givet, Arsenal jagar oss och fjärdeplatsen (som alla vet är deras absoluta favoritplacering) och tre poäng idag är superviktiga för både oss och dem.

Vill slutligen promota damlaget som spelar idag klockan 13.00 mot Leicester och matchen visas på MUTV. GGMU.

0 | United | permalänk

We will never have Paris.

Det drar ihop sig för match igen, och jag känner lite samma som innan jag ska ta någon form av spruta/blodprov/vaccination. Som något man vet kommer bli obehagligt utav bara satan men som ändå måste genomlidas och inte går att skjuta på. Vill inte vara den, men tror någon helt ärligt att vi har en chans här? Som alltid nu för tiden ska det bli härligt att se United, men vet att det kommer svida rejält att officiellt åka ur Champions League. Suck, bara att bita ihop och se glad ut antar jag..

Minnena av matchen senast har dock fått ett oförtjänt mörker över sig. Vi var helt klart med i matchen under hela första halvlek, och i 40 minuter var vi minst lika bra som PSG. Före matchen var jag positiv och trodde absolut att vi hade en chans, i synnerhet som de hade både Neymar och Cavani borta, men detta blev istället en ordentlig knäpp på näsan för mig och många andra som trodde att vi skulle orka 90 minuter mot ett lag som Paris. Istället för att dra nytta av att de hade spelare som Neymar och Cavani borta blev det tydligt hur långt vi har kvar tills vi på allvar kan konkurrera på absoluta toppnivå, för trots att de fattades två av sina bästa spelare fungerade laget, medan när vi fick byta ut Lingard och Martial som var våra mest tongivande spelare och istället fick in Mata och Alexis föll vi ihop som ett korthus. Andra halvlek var PSG:s helt och hållet, och som ett jävla hån från gudarna gjorde Di María en kanonmatch. Piss.

Läget i laget verkar harmoniskt och Ole har varit sitt vanliga gulliga jag hela veckan, men sanningen är att vi är helt sönderhackade truppmässigt. Vi har vår årliga skadekris att tackla samtidigt som Pogba är avstängd, vilket är ett enormt avbräck och innebär en massa pusslande för Ole, och dessutom att typ varenda spelare behöver göra sitt livs match. Så attee..

Jag tycker alltid det är svårt och jobbigt att gissa eller ens spekulera i startelvan (minns ni att jag inte ens brukade göra det förut? Snacka om svag..) men idag är det extra tufft med tanke på läget. Ett tappert försök har dock lett mig till följande: De Gea i mål, såklart. Young till höger, Smalling och Lindelöf i mitten, Shaw till vänster. Reservationen där skulle kanske vara att Bailly kommer in istället för Smalling för att addera lite speed till backlinjen. Kan behövas när Mbappé och avskummet Di María kommer och knackar på dörren.. Mittfältet lär bestå av Fred (får han inte starta idag så måste han ju officiellt stämplas som värdelös), McTominay som var riktigt bra senast och Pereira. Inte mycket att säga där, valmöjligheterna är minst sagt begränsade. Vidare kommer vi nog starta med Lukaku centralt (älskar Big Rom men ensam central anfallare har inte alltid funkat skitbra för honom, så lite orolig där), Dalot till höger (delvis för att stötta upp Young på den kanten) och Rashford till vänster.

Nu släpps elvan snart, och uppladdningen kan börja. Vi hörs på andra sidan. (Matchen alltså, förhoppningsvis..)

0 | United | permalänk

Bye bye rentboys!

Wow, en uppvisning av Old School United. Åtminstone kändes det så. Är det safe att säga att United är tillbaka nu? På riktigt? Jag tror det, även om det är en bit kvar. Vi närmar oss topplagen i ligan och tar oss vidare i FA-cupen, samtidigt som Ole kanske närmar sig managerposten på permanent basis? Vi har varit inne på det lite till och från under året, men nu är det kanske mer realistiskt att tänka sig att det faktiskt blir så. Det pratas mycket bland supportrar om Pochettino, så som det alltid gör i de här situationerna. Ser en fara med att gå för det enklaste och mest uppenbara alternativet, managern som trendar just ju (se tidigare failade managers Lollo och José), men lika mycket att det sentimentala spåret som jag tror Ole riskerar att bli. Såvida han inte tar oss hela vägen. Topp fyra (eller kanske till och med tre) i ligan, en FA-cupseger och en värdig Champions League-placering senare så kanske vi snackar norska på allvar, och gårdagens match talar ju verkligen för sig själv. Sen är det såklart en sak att möta ett formsvagt Chelsea som inte kom upp i normal standard, men jag tycker absolut inte faktumet att Chelsea är skit förringar vår insats på något sätt. Vi fick en ordentlig realitycheck mot PSG hur långt vi faktiskt har kvar till den absoluta toppfotbollen i Europa, men prestationen mot Chelsea var precis den reaktion vi ville ha och behövde på den förlusten.

Medvindseufori:

  • Det var snudd på omöjligt att diskutera sig fram till vem som var Uniteds man of the match igår. Många namn slängdes runt i frågan (vilket är helt underbart) och alla ifrån Matic och Lindelöf till Pogba och Herrera nämndes. I ett lag fullt av hjältar var Herrera för mig den som gjorde störst avtryck och kan han inte bara få den där förbenade kaptensbindeln snart? Känns dessutom helt sinnessjukt att vi haft managers som seriöst valt att spela Fellaini före Herrera? Kan bara sucka djupt och tacka Gud att den tiden är förbi.
  • ÄNTLIGEN fick Mata spela ”i hålet” igen! Har seriöst blivit gråhårig av att behöva se honom på högerkanten där han tillför absolut noll och ingenting, så att se honom på toppen av ett diamantmittfält var extremt efterlängtat. Han var kanske inte inblandad i hetluften eller de vassaste målchanserna, men i övrigt var han överallt. Ole vet vad han gör, och det gör även Mata när han får spela i en position han trivs i.
  • Kan vi bara ta en minut där vi förundras och njuter av Rashfords intelligens vid båda målen? Förra säsongen beundrade jag honom för det jobb han gjort med sin fysik, blivit starkare och liksom tyngre. I år kan jag inte sluta fascineras av hans klokhet och fina fotbollskunnande. Vid första målet ser han Herreras löpning och drar sig då in i banan och får med sig Alonso, vilket lämnar Herrera i stort sett fri att ta emot bollen och när Alonso upptäcker honom är det för sent. Vid andra målet väntar han in Pogbas löpning och tajmar inlägget perfekt, vilket resulterar i 2-0 och bye bye Chelski. Spela Rashford, alltid.
  • Något som gjorde att det aldrig riktigt kändes som att Chelsea skulle ha något att hämta i den här matchen var att våra mål kom vid exakt rätt tidpunkt. Just som Chelsea börjat ta över lite för mycket för vad som kändes bekvämt tog vi ledningen, och när de gjorde sitt yttersta för att haka på och kvittera gjorde vi istället 2-0 precis innan paus. Det fanns ingen chans för dem att komma ikapp efter det.

Motvindsmelankoli:

  • Om det är något jag hoppas det tas tag i ordentligt så är det beslutsfattandet hos våra spelare. Vissa i synnerhet. Vi kan ta Young som exempel igår även om han inte är den enda. Ett av de främsta argumenten för att använda Young i startelvan är hans erfarenhet, och det är givetvis rimligt i ett lag där så många unga spelare cirkulerar på platserna just nu. Jag kan då tycka det är märkligt och rent av oprofessionellt av honom att inte ta mer ansvar än att som igår dra på sig ett gult kort i tjugonde (ish) minuten, i synnerhet när Matic precis fått ett gult ett par minuter innan. Young skulle ställas mot Hazard som man på förhand kunde räkna med skulle gå ner ett par gånger och eventuellt få med sig ett par beslut, och att ha ett tidigt gult kort mot en sådan spelare är en extremt onödig risk i en match där vi verkligen behövde spela tätt.
  • Alexis.. bror, du behöver gå vidare. Det smärtar mig att ens tänka på det men detta fungerar inte, och det har aldrig fungerat. Sorgligt men sant. Om hans glansdagar är över och det är åldern/mättnaden som börjar visa sig, eller om United kanske bara var tvärfel för honom från början (jag tror mer på det sistnämnda) kan diskuteras, men slutsatsen blir alltid densamma: sadly, he needs to go.
  • Konstaterar att Chelsea är samma otrevliga pack de alltid varit. Inget nytt där.

Och så lottades vi vidare mot Wolves. Helt okej lottning ändå. Wolves är kanske det svåraste laget kvar att möta bortsett från City, och på ett sätt var det ju skönt att vi slipper möta dem nu direkt, men å andra sidan vet jag inte om mina nerver skulle klara ett Manchesterderby i en FA-cupfinal. Sannolikt inte. Och på tal om nervdödande aktiviteter kommer årets viktigaste match spelas på söndag mot Liverpool. Vad som helst för att få ett slut på den här mardrömmen (som det ju måste vara när Liverpool är inblandade i ett titelrace?)

Låt det bli söndag. Nu.

0 | United | permalänk

Nedräkningen har börjat..

Champions League-kvällar på Old Trafford hör verkligen till höjden av vardagslyx. Trots att vårt deltagande i CL kanske inte varit något direkt glädjeämne på senare år infinner sig ändå alltid en grandios känsla hos mig när det är dags för slutspelsdelen. Oddsen är kanske inte alltid till vår fördel, och ändå känner jag mig för det mesta liiiite lite hoppfull. Känslan är väl att vår chans att vinna Champions League är försvinnande liten, av många anledningar.

Jag tror de flesta av oss är överens om att vårt bästa lag på en bra dag skulle kunna ta vilken motståndare som helst, men Champions League är en lång process och att vi skulle hålla i längden en så turbulent säsong som denna är väl, well.. osannolikt. Att slå PSG idag är dock fullt möjligt. Och kan vi slå PSG så kan vi slå vilken motståndare som helst i den här turneringen. Oavsett är jag säker på att vi har två spännande möten framför oss.

Personligen skulle jag glädjas något oerhört av avancemang på det gamla Fergiesättet: en rejäl tilltvålning hemma och sedan ett stabilt 0-0 eller 1-1 borta. Det är inget fel på ett sunt, hälsosamt kryss så länge det kommer i lämpligt läge och mot rätt motståndare. Det känns dessutom som att vi under helgen och nu i början av veckan vuxit fram till någon form av favoriter i den här matchen? Främst beroende på den sinnessjuka form vi varit i sedan Ole tog över, men också på grund av snacket från PSG-lägret om att både Cavani och Neymar ska vara borta inför kvällens drabbning. Vilket såklart är ett massivt avbräck för Paris. Sen ska en motståndare som PSG ändå aldrig underskattas. Vi kommer få slåss till döden för att få med oss poäng här, men jag tror vi har en god chans.

Det är svårt att spekulera i en startelva idag, men det råder ingen tvekan om att vi kommer komma med tyngsta möjliga artilleri. Jag är riktigt nyfiken på hur Ole tänkt kring mittbacksparet, eller snarare vem som ska agera partner med Lindelöf i mitten. Bailly var riktigt bra senast han spelade, men det var samtidigt Jones också, och med tanke på att PSG nu inte kommer med ordinarie anfall blir det ännu svårare. Jag landar någonstans i att han kommer starta med Lindelöf och Jones. De Gea i mål givetvis, Shaw till vänster och Young till höger. Mittfältet känns mer förutsägbart. Pogba kommer självklart starta, och detta är en match som är som gjord för Herrera. Gissar att Matic kommer starta tillsammans med dem, men om det är någon av dessa tre som sparas så är det Matic. Centralt i anfallet blir det Rashford, helt utan tvekan. Jag tror Oles förstahandsval på kanterna kommer bli Martial till vänster och Lingard till höger.

Startelvan släpps om ett par timmar, då vet vi. Vad tippar ni för resultat idag? Jag är kluven, extremt kluven, men lutar åt 2-1 till United. Målskyttar Rashford och Herrera.

Time to shine!

0 | United | permalänk

Fulham it is!

Matchdag, Fulham coming up, och det finns ju såå mycket vi behöver prata om! Så mycket United, så lite bloggtid. Först och jävlar främst; Ole utsågs nyss till Premier League’s Manager of the Month. Så fantastiskt roligt, och självfallet helt välförtjänt. Dels för att en Unitedmanager inte tilldelats priset sedan Fergies dagar (förståeligt) men också för att det är en bekräftelse på att det Ole gjort sedan han kom till United är riktigt stort, även utanför Unitedbubblan. Något jag tänkt på ett tag är hur Moyes, Van Gaal och Mourinho alla misslyckades med att skapa en stämning baserad på självförtroende i klubben. Det Ole har gjort, bortsett från det som egentligen borde vara det lättaste i en managers jobb; att ta ut ett lag och sedan få det laget att spela på det sätt man instruerar dem, är att han har på bara ett par veckor ändrat hela truppens mind-set. Det tre olika managers inte klarat att göra på sammanlagt 5-6 år gjorde Ole på ett par veckor, och det smärtar mig lite att spelare som Wayne Rooney inte fick chansen att fortsätta spela för en manager som kan the United Way, utan istället fick sina karriärers dödsstöt när Fergie lämnade. Nu hade ju kanske just Rooney inte haft speciellt många fotbollsmässiga guldår kvar ändå vad det verkade som, men jag är helt säker på att det destruktiva United (som uppstod precis lika mycket till följd av Fergies pension som David Gills beslut att lämna) tog det lilla som var kvar, och Rooneys förfall kommer för mig alltid vara den tydligaste och mest deprimerande symbolen för hur det United vi kände och älskade dog.

Men nya tider väntar, bättre tider, och vet ni? Topp fyra (kanske till och med tre, om man vill vara riktigt optimistisk) lever! I allra högsta grad dessutom. Vi ligger i dagsläget femma, på 48 poäng, 2 poäng bakom Chelsea som sakta men säkert börjar krackelera. Och Spurs ska ju av tradition inte lyckas med något alls så.. chansen finns, och för första gången på flera år känns det som vi vill ta den, på riktigt.

Så, Fulham. Som vi borde ta av bara farten. (Och sno med oss Tim Fosu-Mensah hem när vi ändå är där..) Jag tror och hoppas att vi fortsätter spela med Lindelöf och Bailly ett tag framöver nu, för att riktigt ge dem chansen tillsammans. Folk verkar ha upprörts i absurdum av att Phil Jones skrev på ett nytt kontrakt i veckan. Riktigt sjuk reaktion på ett sunt och ansvarsfullt beslut kan jag känna. Dels för att 1: Phil Jones har aldrig varit, eller heller gjort anspråk på att vara något annat än en truppspelare. Hade hans karriär sedan starten som seniorspelare inte kantats av skador hade situationen kanske varit annorlunda, men nu är det som det är. Och min känsla är att en skadefri Phil Jones som fått en fair chans att utvecklas på planen snarare än i rehabcentret hade varit vår bästa mittback idag, så HUR kan man uppröras över att klubben förlänger med en sådan spelare? Dels också för att 2: om det blir så att Jones och klubben kommer gå skilda vägar i nästa transferfönster så är det väl förbannat mycket bättre att låta en annan klubb pynta ex antal $ för honom än att han går gratis? Utan att ha någon inblick i det finstilta i Jones kontrakt tror jag vi kan vara ganska säkra på att där inte finns någon deal om att han ska starta alla matcher i evig tid ändå, så take a chill pill folks. Att förlänga med Jones är en bra grej, förstår inte andra resonemang faktiskt. Men självklart ska det finnas en klick haters i varje supporterskara..

I övrigt så kommer vi starta med De Gea som vanligt, Shaw till vänster och Young till höger, som även han lär fira sin nya deal.. Jag hoppas på ett sätt att Matic får vila idag då vi har en hyfsat viktig match på tisdag, men tror trots allt att det blir Herrera, Pogba och Matic på mitten. Till vänster blir det Martial, till höger förmodligen Alexis, och framåt Rashford. Jag hoppas i alla fall att det blir Rashford. Lukaku är såklart ett alternativ men det är väldigt viktigt att starta med ett så vasst lag som möjligt idag, trots PSG som närmar sig..

Och nu: hög tid att skalla dagen. Stay classy reds!

0 | United | permalänk