Författararkiv | Lisa

End Game.

Resultatet mot Huddersfield försatte mig i den värsta svacka jag någonsin haft som Unitedsupporter. Och det säger ändå en del med tanke på de hyfsat trista säsonger vi har bakom oss, men det här var droppen. Förmodligen beror det inte bara på att United skämde ut sig totalt mot ligans sämsta lag, för i bakhuvudet finns också tanken på ett titelrace mellan två klubbar jag hatar av hela mitt hjärta, och på att en av dem slog ut Barca och kommer äta upp Tottenham levande i Champions League-finalen den 1 juni. Det är bara så fruktansvärt jävla jävligt. Har sagt samma sak i flera veckor nu: om Liverpool vinner dubbeln så skjuter jag mig, för jag vägrar leva i en värld där det är möjligt.

Men bortsett från det bottenlösa hatet, den största anledningen till att man bara längtar tills den här säsongen äntligen är över är såklart Uniteds helt egen självförvållade misär. Bryr jag mig ens om femteplatsen? Nä. Det gör jag inte. Jag skiter i Europa League. Jag tror alla som har någon form av sunda prioriteringar skiter i Europa League. Och främst: jag tror att spelarna skiter fullkomligt i Europa League. Finns inget som tyder på att de bryr sig i alla fall. Det enda som kan ses som en liten tröst skulle vara att peta ner Arsenal på sjätteplatsen, mest för att de är den enda av de större klubbarna som är ungefär lika sorgliga som United just nu. Herre min JISSES vad trött jag är på fotboll.

Något som dock gladde mig aningen var Oles presskonferens senast. På ämnet sportchef intet nytt, men det pratades såklart om att Phelan fått jobbet som assisterande. Personligen delar jag Oles glädje i detta, har alltid älskat Phelan och Ole beskrev honom som en erfaren, respekterad, kunnig och omtyckt tränare, men framför allt: ”a Man United man” och detta värmde mitt hjärta något oerhört. Han fortsatte med att prata om sig själv, Phelan och Carrick som personer som verkligen bryr sig om klubben, och mitt i allt helvetes elände gör det mig riktigt glad att höra en manager prata så om United. När hände det senast?

Slutligen kom han in på att 1-2 av ungdomsspelarna kommer starta mot Cardiff idag. Oklart vilken dock, och man har ju helt ärligt inte fått se så mycket av ungdomarna som det lät som på Ole när han tog över. Hur som helst tror jag vi kommer starta enligt följande: De Gea as per usual. Shaw till vänster såklart, säsongens bästa spelare. Smalling och Jones. Ole hintade om att starta Valencia till höger som någon typ av avslutningsgrej. Har aldrig gillat Valencia men om det står mellan honom och Ashley Young så kan det verkligen kvitta kvalitetsmässigt. Kan ju också bli så att han får ett inhopp och en liten ovation i slutet, helt ärligt bryr jag mig inte. Förmodligen blir det ingen liknande ceremoni för Herrera som redan verkar ha gjort sin sista match för oss. Han fick en tårdrypande (LOL) avskedsvideo istället. Bland det mest märkliga och töntiga jag sett i år, men visst. Mittfältet kan bestå av Pogba, McTominay och Gomes. Hoppas det i alla fall. Och framåt blir det den klassiskt ointresserade Martial, den kritikimmune Rashford och den hårfagre Chong.

Vi kanske vinner. Kanske inte.

0 | United | permalänk

Äh.

Har verkligen försökt men det går verkligen inte att skriva om denna match. Återkommer inför nästa, om livslusten kommit tillbaka.

0 | United | permalänk

Fake it till you f**k it.

Vet inte om någon annan faktiskt tror att det finns en realistisk chans idag, men fejkad positivism eller inte: sista tåget till topp fyra går klockan 17.30. Vi sitter kanske inte direkt i en position där det är rimligt att be om någon form av mirakel (att vi ens är involverade i topp fyra-racet är mirakel nog skulle jag säga) men just in case så ber jag idag till högre makter om tre poäng, för oss och för Leicester som i skrivande stund har 0-0 mot Arsenal.

I ett försök att inte vara alltför pessimistisk (läs: realistisk) har jag velat undvika domedagsprofetior och frågeställningar som ”vad händer om..?” men när slutet av säsongen närmar sig är det svårt att stänga ute tankar på vad det faktiskt skulle innebära för oss, för laget (spelarna och Ole) och klubben i stort att missa fjärdeplatsen. Spontant känns det lite katastrofartat, för även om vi kanske inte sitter på några realistiska förhoppningar att ens ha en chans på vår fjärde CL-titel på ett ruggigt jävla bra tag framöver så är Champions League-spelet viktigt för oss. Av många anledningar givetvis, men kanske främst som ett incitament när det kommer till transfermarknaden (vissa nöjer sig inte med lön á la Sanchéz, tro det eller ej).

En mer cynisk inställning skulle kunna vara att det visserligen vore skamligt för Manchester United att sluta femma eller sämre i ligan, men att Champions League-spel egentligen inte skulle spela någon roll. Dels för att vi i så fall ändå är för dåliga för att faktiskt nå några framgångar, och dels för att vi oavsett aldrig värvar spelare som är bra nog att ha Champions League-spel som någon form av realistiskt mål i karriären ändå (no offence men.. Fred..)
Det finns även de som ser en femteplats (eller sämre) som en välsignelse in disguise då det är det enda som skulle få våra fotbollsanalfabeter till ägare att faktiskt agera på ett sportsligt plan, och engagera sig i något mer än klubbens ekonomi. Kanske är det så att en smäll av ekonomisk karaktär är det enda wake-up call Glazyrerna förstår..

Men! Snart är det match och vi har en startelva att förutspå! Känner mig helt lost idag om jag ska vara ärlig. Gissningsvis startar vi med De Gea. Bara en chansning. Shaw till vänster, Smalling och Lindelöf i mitten. Det jag hoppas på (ja, jag vet, det är helt sjukt men) är att Darmian spelar till höger. Tror dock inte det blir så utan att Young i vanlig ordning hamnar där. Pogba är såklart given, inget snack om det. Med honom tror jag vi kan få se McTominay igen, men jag hoppas mot bättre vetande på Matic. Allra helst hade jag sett Herrera såklart men det kommer inte hända. Rätt säker på att det blir Fred istället. Framåt känns precis lika oklart. Har en liten ond aning om att Alexis får en start idag, men hoppas innerligt att jag har fel. Även Mata florerar i ekvationen. Mitt sista bud blir ändå Martial (trots katastrof senast, fortfarande ett bättre alternativ än Alexis), Rashford och Lingard.

Och där gjorde Leicester 1-0, viktigt.

Dags att bänka sig då, damerna som är klara seriesegrare möter Millwall borta om en halvtimme, och därefter börjar kampen om fjärdeplatsen. Vi ses på andra sidan.

0 | United | permalänk

Avgrunden.

Asså fan. Fan, fan, fan. Det blir inte lättare att ta dessa derbyförluster. Tiden går, men inte fan vänjer man sig vid att vara näst bäst. Att Manchester är blått. Spyr på den tanken. Och med förlusten (läs: förnedringen) mot Everton i så pass färskt minne var detta dödsstöten för hur mycket skit man som supporter orkar ta på en vecka eller hur länge det nu kan ha gått. För ärligt, derbyt var ingen rolig upplevelse, men inte i närheten en lika värdelös tillställning som den mot Everton. Förlust mot City var väntat, och trots att vi ändå spelade (försvarade oss) okej i så gott som hela första halvlek så kändes det hela tiden som om det bara var en tidsfråga innan City skulle lägga i en växel till och rycka ifrån. Och det gjorde de ju. Själv satt man och blev alltmer packad på Guinness ju längre matchen (och jag själv för all del) led men jag tyckte mig vid något tillfälle se att bollinnehavet som annonserades var 17% för United, mot Citys 83%. Det är ju sjukt. Mördande. Förkrossande.

Problemen i klubben kan ältas fram och tillbaka från vecka till vecka, och jag tänker att någon gång framöver kommer vi här i bloggen sammanfatta våra förhoppningar och förväntningar på säsongen 19/20 och vad vi anser behöver hända under sommaruppehållet för att detta sjunkande skepp som nu nått botten ska kunna få en seriös chans att återuppstå. Jag vet inte vad man kan säga om matchen mot City som inte redan sagts, men en sammanfattning av läget:

  • Det var längesedan jag såg ett Unitedlag se så extremt obekväma ut med bollen i precis varenda situation. Seriöst, inte ens Pogba som ju alla vet (…) är Guds gåva till fotbollen såg ut att vilja ha den vid sina fötter?
  • Herrera hade varit perfekt i den här matchen istället för Fred eller Pereira men.. you know 🙁
  • Något som jag satt och funderade på under försnacket till matchen är de lag och kaptener vi ställt på banan i derbyn under min livstid som Unitedsupporter. Ja, ni vet ju själva. Och jag vet att jag slängt mycket skit på Ashley Young på sista tiden, men alltså.. kom igen. Det är mycket kring United som är skamligt nu för tiden och detta är helt klart en av de sakerna.
  • Ett litet klargörande: De Gea får också ha dippar, okej? Ser gärna att Unitedsupportrar generellt chillar lite med att måla fan på väggen när det gäller honom. Detta har absolut inte varit hans bästa säsong, men karln har burit oss på sina axlar i typ fem säsonger nu. Dags att uppbåda lite lojalitet folks.
  • Och när vi är inne på rants om lojalitet.. ser jag en enda människa till som uppviglar mot Ole och gnäller på att han skulle vara fel val efter att han varit permanent manager i typ två dagar så kommer jag gå apeshit. Skojar ej.

Söndag närmar sig, en sexpoängare mot Chelski och läget för en eventuell topp fyra-placering är inte extremt förtvivlat. Vi kommer åtminstone ha det i egna händer. Jag är fortfarande helt tom efter derbyt, men vad tror ni? Predictions anyone?

0 | United | permalänk

Rubrik finnes ej.

Försökte hitta på en käck rubrik, något som anspelar på Brexit och vår egen exit ur Champions League. Kom sedan på hur jävla sorgligt och deprimerande det skulle vara då detta inte alls är någon brittisk exit, med tanke på att både Liverpool, Spurs och Shitty i skrivande stund (klockan är 22.25 typ) faktiskt fortfarande spelar Champions League-fotboll, även om Tottenham visserligen bara ser ut att ha ett par minuter kvar. Förbannade piss. Så ingen Brexit eller någon annan jävla variant av exit, bara vår egen.

Champions League är shlutt för denna gång för vår del. I nuläget oklart om det ens blir något nästa säsong. Det som såg så positivt ut för bara ett par veckor sedan är nu tillbaka till att vara rent åt helvete, och mina tankar går mellan 1) Oro för ligaplaceringen, 2) Ångest över sommarens transferfönster och 3) Frustration över hur vår klubb sköts. Lite spretigt, så som det gärna blir när man söker förklaringar till saker som gör en helt dum i huvudet till slut, men ska försöka reda ut det. Nu gjorde Tottenham mål förresten.

Så, först och främst. Tabelläget är inte jätteljust, men samtidigt långt ifrån kört såklart. Vi huserar på sjätteplatsen just nu, och liksom tidigare har vi både tredje- och fjärdeplatsen i sikte, åtminstone på pappret, och jag kan absolut se både Chelsea, Arsenal och Tottenham tappa poäng här och var innan ligan är färdigspelad. Det är egentligen inte ligatabellen som stör, det är hur det ser ut på planen. Vi kan säkert ha lite tur med att rätt lag framför oss tappar poäng och sådär, det som är klart mer oroväckande är att Oles smekmånad sedan länge är över och att verkligheten har kommit tillbaka och väckt oss alla ur vår drömmiga tillvaro med en rejäl lavett. Kort sagt, det kommer inte spela någon roll om lagen framför oss tappar poäng om vi också gör det, och det kommer vi göra om vi inte hittar tillbaka till winning ways.

Visst, det har varit mycket på sistone. En ordentlig urladdning mot PSG, ett tufft uttåg mot Wolves strösslat med två möten med Barca. Men det är över nu, och vi måste (MÅSTE) komma tillbaka snabbt nu och plocka poäng i ligan som aldrig förr. Segern mot West Ham var knappast övertygande och förlusten mot Barcelona igår.. ja, vad ska man säga? Det var väl ganska väntat att vi skulle åka ut, men att göra det på det här sättet känns bara så hopplöst.

Något som jag ständigt återkommer till när jag deppar över Uniteds frekventa lows är vad som behövs truppmässigt för att vi ska kunna ta oss upp ett par steg och på allvar kunna konkurrera om exempelvis ligatiteln igen. Det pratas om en ordentlig storstädning i vår spelartrupp i sommar, och man kan ju bara be till gudarna att det stämmer. Att Ole ska få säga sitt. (Läs: hänga på låset till transfermarknaden som en pensionär när Hemköp öppnar på morgonen.) Det vi nu upplever är resultatet av flera års oansvariga värvningar och katastrofala kontrakt.

Minns hur mycket skit Rooney fick (av Fergie främst) när han påpekade att United inte var ambitiösa nog på transfermarknaden. Well, det var kanske inte lika illa då som nu men fan vet om han inte hade rätt. Lätt att vara efterklok, men vi kan ju alla räkna upp ett antal misslyckade värvningar som redan på förhand var skit, och sedan tillkommer ytterligare ett antal som kanske var svårare att förutspå skulle gå åt helvete (typ Alexis, även om det var helt sjukt idiotiskt att ge honom det kontraktet och den lönen) och som trots allt bidrar väldigt mycket till den ohållbara situation vi har nu.

Allt detta bottnar i vad jag ser som en pyramid av skuld. Grunden till det hela har vi i ett ansvarslöst ägande. Glazyrerna vet inte ett skit om fotboll, och beter sig precis som man skulle kunna vänta sig av folk som har så mycket pengar att man har råd att kasta dem i sjön utan större betänklighet. På nästa steg i pyramiden har vi styrelsen, Ed och övriga som har beslutsfattande makt (det som i fansmun kallas ”klubben”). Kommentar överflödig egentligen, men jag står fast vid det jag känt hela tiden; att tappa David Gill var precis lika förödande som Fergies pension, om inte mer.

Överst har vi spelare, manager och coaching staff. De som vi kanske ser allra mest av. De som bara blir ansiktet utåt för klubbens mer djupgående misslyckanden. Det finns aldrig en bra ursäkt för en spelare på den här nivån att inte göra allt i sin professionella makt för att prestera för sin klubb, men det står klart att ingen kan jobba med händerna bakbundna, och tyvärr känns det lite som att det är så det funkar i United nu för tiden. Vilket leder mig in på en av de få tillfällen jag på riktigt sympatiserat med José Mourinho, för det är ju knappast rocket science att en manager måste få förtroende nog från klubben att värva de spelare han behöver. (Inom ekonomins rimliga gränser såklart, vilka förvisso inte är särskilt rimliga i fotbollen längre.)

Med det sagt; Ole behöver få i stort sett allt han pekar på den här sommaren. Det är enda sättet. Tidigare managers har pratat om storstädning i truppen, men två/tre spelare ut eller in är knappast värd namnet. Bygget måste börja nu. Vi har en bra grund, och jag personligen har en enorm tilltro till Ole som manager, men han måste få chansen att bygga sitt United och den största oron just nu är väl att han inte kommer få det. Glazers out och allt det där.

Det kommer ta en stund att släppa förlusten mot Barca när så mycket annat ligger och skaver, men ni som vill glädjas åt något får tänka på att damlaget säkrade uppflyttning till högstadivisionen idag. De har något riktigt bra på gång, och gjorde en grå dag som denna lite mindre tung.

0 | United | permalänk