Författararkiv | Mats

Pinsamt och patetiskt!

Här har vi alltså hamnat efter den magiska första tiden med Solskjaer vid ratten: Med ett United som ser så håglöst och patetiskt ut att man baxnar.

När man sittar och ser United fullständigt köras över på Goodison Park är det bara att konstatera att det är status quo i klubben, sex år efter Fergusons pensionering.

Frågan är vad som egentligen kan göras i sommar? Samma visa om och om igen ?

Just nu är det mörkt värre och något Champions League-spel kan ju Glazers och Woodward säga bye-bye till. Det är väl det enda ”roliga” med den här farsen vi bevittar just nu. Men så länge ägarna och transferbossen är nöjda med att slåss om topp fyra är det svårt att föreställa sig en förändring.

Förfärligt:

  • Den där insatsen var bland det mest pinsamma, viljelösa och patetiska jag sett United göra på många år. Hur i herrans namn ens någon i laget kan överleva sommaren är beyond me.
  • Defensiven under säsongen är den sämsta som skådats i Uniteds Premier League-historia. Det säger en hel del om hur hemskt det var totalt sett säsongen 2018/2019, som – trots toppen i Paris – får anses vara ett gigantiskt fiasko.
  • United hade alltså sitt första avslut på mål i 86:e minuten. I 0-4-underläge. Med Lukaku, Pogba och Martial på planen.
  • Sex förluster på åtta senaste matcherna. Det är 30 år sen sist. Jag vill inte att vi återgår till dessa Louis van Gaal-tider när sviter bröts och rekord slogs i parti och minut. I negativ bemärkelse alltså.

Fruktansvärt:

  • David De Geas säsong går från dålig till hemsk i ett rasande tempo. I dag var han i farten igen med långskott som slank in, frilägen som inte räddades och utkast till spelare som inte vara beredda.
  • Vad pysslar en sån som Paul Pogba med på fotbollsplanerna nuförtiden? Springer och funderar på semestern i LA? Om han kan flirta till sig något otippat miljardmove till Spanien? Hur han kunde spela så bra under en kort period under Solskjaer? Någonting måste det vara, för någon slags ledargestalt och superstar är han inte längre.
  • Diogo Dalot kommer undan en del kritik tack vare sin orutin och ålder. Men jisses, vilken mardrömsmatch grabben hade i Liverpool. Där var det inte många rätt i pressade situationer.
  • Anthony Martial sitter på ett hyfsat nysignat miljonkontrakt och verkar tro att det bara är att inkassera pengarna varje vecka. Jag, som länge varit en stor Martialsupporter, börjar nu tro att fransmannen aldrig kommer att nå sin fulla potential i United. Det kan vara läge att inkassera en hyfsad summa för honom i sommar, för det går inte att ha en spelare som ser så lat och ointresserad ut så ofta. Mot Everton var han så loj att han inte förtjänade ett enda pund av sin veckolön.
  • Nemanja Matic kan bara inte vara en Unitedspelare – åtminstone i aktuell för startelvan – när augusti kommer. Serben är så oerhört långt från den klass som krävs.
  • Romelu Lukaku (som av någon anledning buades ut av sin gamla hemmapublik) visade med all önskvärd tydlighet att han är för begränsad för att leda ett Unitedanfall. Trots att han var en av få Unitedspelare som visade lite gnista så var hans spel med boll åter alldeles för dåligt.

Finally:

  • När man ser en sån här match utspelas framför sina ögon undrar man i sitt stilla sinne: Vad är det som gör så många på papperet duktiga spelare så usla samtidigt? När premiären kickar off i augusti vill jag i nuläget inte sätta en enda av dessa spelare i en startelva. Det är en horribel tanke, när man tänker vilken gigantisk klubb United är. Men sex år efter Fergies pension är det fortfarande här vi här: Med en framtid där en ligatitel känns lika långt borta som det svarta hålet vi fick se på världsnyheterna häromveckan.
  • Det blir så klart inget Champions League-spel i hösten (det vore ett mirakel) utan United får nöja sig med Europa League igen. Det känns så oerhört ovärdigt, men samtidigt är det också någonting Avram, Joel och Ed får ta på sig.
0 | United | permalänk

Imponerande – utan fyrverkeri

Med Solskjaers rykande färska och permanenta kontrakt i bakfickan var vi nog många som förväntade oss en klang- och jubelföreställning på Old Trafford i eftermiddag.

Det fick vi verkligen inte.

Men Solskjaers United har en härlig förmåga att vara effektivt mer ofta än sällan, så att det blev 2-1 mot ett piggt Watford var inte direkt oväntat.

United imponerade i slutresultatet – men inte alls i spelet.

Imponerande:

  • Just att kunna ta en på papperet till synes enkel 2-0-vinst, trots att man inledde helt bedrövligt och sen fortsatte spela blekt under stora perioder av matchen, är en skön förmåga att ha.
  • Rashford. Han är för jäkla skön, alltså, när han sätter fart. Med lite finurligare instick hade han kunnat komma igenom ytterligare gånger, men dagens skörd får ju räcka. Det här är en riktig juvel vi har fått fram.
  • Att Luke Shaw skulle få kramp i slutet av matchen var lika oväntat som att Mata skulle bli utbytt. Dessförinnan hade britten varit oerhört pigg med maxlöpningar på kanten och dessutom inblandad i båda målen. Assisten till Rashfords mål var delikat och hans arbetsinsats var magnifik.

Godkänt:

  • Med Lindelöf borta av personliga skäl var det upp till det gamla radarparet Jones-Smalling att hålla Watford stången i mittförsvaret och föga förvånande gjorde Jones en sån där härlig insats som han gör då och då.
  • Martials avgörande 2-0 var bland det fulaste jag sett honom göra. Hans insats överlag var sisådär, men det märktes vilken respekt Watford hade för honom och det gav United övertag på vänsterkanten.
  • De Gea. Med andra referensramar hade han fått högre betyg än så, men vi vet ju alla att det här var ”endast” en godkänd match med De Gea-mått mätt.
  • Solskjaers drag att sätta in Mata i mitten efter den horribla starten visade sig, inte alls oväntat, vara lyckats. Han är ibland en majestätisk dirigent därinne.

Illa:

  • Spelet större delen av matchen. Framförallt var inledningen sjukt oinspirerad, där Watfords höga press verkligen satte press på United som var långsamma och ointresserade. Det såg oerhört märkligt ut med så många som såg så loja ut samtidigt och var lite oroande med tanke på slutspurten som väntar.
  • Ander Herrera brukar gnistra och stråla av spelglädje, men i eftermiddag var spanjoren en skugga av den spelare han brukar vara. Det har ryktats om PSG senaste tiden, men kan det verkligen påverka honom så pass mycket?
  • Alltså, Nemanja Matic framtid bör väl inte vara särskilt säker i United? Steget efter alltför ofta mot Watford också, och det går alldeles för långsamt alldeles för ofta.

Sist:

  • Med bara drygt en månad kvar av säsongen kan vi konstatera att United sannolikt inte kommer att vinna en titel den här våren. Men å andra sidan har vi ”vunnit” en manager som ingjutit hopp på ett sätt ingen annan har gjort post-Fergie. Det har skrivits många gånger tidigare, men den här försäsongen som kommer blir den viktigaste på många år. Solskjaer måste få allt stöd han kan tänkas från högre ort och det måste levereras omedelbart på transferfronten.
  • Frågan är vad Andreas Pereira tänker om sin fortsatta karriär. För inte känns det som att han har det som krävs för att ta en plats på mitten i United?
0 | United | permalänk

Skälvande vackert!

Mina händer har skakat så länge att jag inte kunnat skriva.

Det här är ett av de finare ögonblicken jag upplevt som Unitedsupporter: Att se oss uträknade, med dussintalet skador och i underläge mot en av favoriterna till titeln – och det med tonåringar och mängder med andrahandsval (till och med tredjehands i vissa fall!) i elvan – vinna på bortaplan … alltså, det är oerhört svårt att ta in.

Jag körde de sista minuterna på golvet, utan ljud, darrande.

Och det är nästan så att jag faktiskt saknar ord. Men eftersom jag har betalt för att skriva ned just ord, får jag inte sakna det just nu.

Vi sjuder av självförtroende nu, i alla fall.

Bland det finaste jag upplevt som Unitedsupporter:

  • Ole Gunnar Solskjaers intåg i United har alltså förvandlat klubben från en överkokt Farbror Blomkål till en attraktiv Farbror Sparris. Sen han ersatte Mourinho har han alltså förlorat en enda match och den förlusten visade sig vara betydelselös.
  • Med Sir Alex Ferguson och Eric Cantona utanför planen och Chong, McTominay, Rashford och Greenwood på den stod alltså detta United för en av de finaste insatser jag upplevt som supporter. Skitsamma att det var «tur», skitsamma att PSG «ägde» matchen, skitsamma att det avgjordes av en «slump». När Marcus Rashford smällde in 3-1 mot dubbelt så gamle legendaren Buffon på Parc des Princes stannade mitt hjärta för någon sekund.

Fantastiskt:

  • Vi kan inte bortse från det faktum att Romelu Lukaku nu har gjort fler mål på en vecka än Alexis Sanchez gjort under hela sin Unitedkarriär. Nu säger det visserligen mer om chilenaren än om belgaren, men Lukakus lyft den senaste tiden är fantastiskt roligt att skåda. När han hade satt 1-0 var jag fortfarande tveksam till en eventuell vändning och undrade om det inte varit bättre om han ramlat och fixat en straff i stället, men samtidigt visade hans beslutsamhet vägen för United.
  • Som sagt: Greenwood, Rashford, McTominay, etc … United kom till start utan halva förstaelvan och lyckades alltså spöa detta stjärnstinna PSG på bortaplan. Med 3-1. Med superstjärnan Pogba på läktaren. Herregud.
    David De Gea stod inte för någon magi i dag, men hans rutin och erfarenhet och pondus är så ovärderlig.
  • Marcus Rashfords nerver. Första Unitedstraffen ever, i det läget, i den minuten, i det … aaaargh. Jag har länge varit förälskad i Rashford och att jag tidigare under dagen fick min son Rios önskelista inför 10-årsdagen med «Unitedtröja Rashford» känns så oerhört passande denna afton.

Imponerande:

  • Solskjaers drag att sätta Bailly-Young som högerflank visade sig ganska tidigt var helt misslyckat. När den totalt misslyckade Bailly haltade (det var han tvungen att göra för att behålla värdigheten) av redan tio minuter innan halvtid förändrades en hel del av matchbilden och den visade samtidigt att Ole Gunnar inte har några problem med att svälja stoltheten och göra förändringar. Sen är det frågan om detta ses som tillfälligheter för en oerfaren manager eller omd det bara är så att en oerfaren manager och United passar sällsynt bra ihop. Lite som Zidane och Real, för att dra ett aktuellt exempel.
  • Lindelöf. Herregud, vilken ledargestalt det är numera. Vad hade Mbappe i kväll egentligen? Och Smalling var inte långt efter, faktiskt. Hans ananashuvud var oftast där vi önskade att det kunde vara.
  • Efter Irwin och Evra har United inte haft någon beständigt vänsterback av tillräcklig kvalitet, men Luke Shaw gör sitt allra bästa för att bli just denna ersättare. Mot PSG höll han åter en hög kvalitet.
  • Jag vill inte ta åt mig all ära, men jag tjoade faktiskt «skjuuuut» innan Rashfords skott som Lukaku satte returen på. Och här vill jag inte lyfta fram mig, utan just Romelu, som var exakt den striker som han ska vara i det läget.
  • Första bortasegern i CL-slutspelet på ÅTTA år har sällan känts så skön. Eller, den har aldrig det. Att det dessutom var Uniteds NIONDE raka bortaseger in all competitions … klubbrekord … Solskjaer … wow.

(Det oundvikliga) Ifrågasättandet:

  • Vad betyder VAR egentligen? En sån här kväll älskar man ju video och allt detta, för i ärlighetens namn kan det inte ha varit många av er/oss som skrek efter straff efter Dalots skott?
  • «PSG var överlägset, det här är bara tur, United var inte värda detta». Jo, det var United. På samma sätt som Mourinhos Porto var det på Old Trafford i början av 2000-talet.

Sist:

  • Kimpembe hade allt med sig i förra mötet. Så det gjorde inte ont att se honom faila mot United i Frankrike.
  • Alltså, med detta i bagaget kan jag inte tänka mig att Arsenal gör annat än skakar totalt inför söndag. Jag ser ingenting annat än en vinst där nu.
  • Jag ger inte Fred några superbetyg för insatsen i Paris, men brassen gjorde faktiskt bra ifrån sig. För en gångs skull. Samtidigt var han för en gångs skulle den överlägset mest namnkunnige där på mitten.
  • Alltså, jag vill inte vara sån, men Angel Di Maria … hur mår du i dag? Känns det bra? Sorry för det. Eller inte (ibland får man vara barnslig).
0 | United | permalänk

Romelus revansch

Ibland är det så att man får nypa sig lite i armen när man ser United av i dag.

Men så här är det nuförtiden: Vi får se United i den här typen av matcher där det går upp och ner, underläge och fram och tillbaka och hej och hå och så – boom! – får vi ett avgörande 3-2 i slutminuterna.

Bergochdalbanor med dessa avslutningar är oslagbart sköna.

Och sjukt nog är det bara tre poäng upp till tredjeplatsen nu.

Härligt!

  • Romelu Lukaku har varit kanske den enskilde spelare som påverkats mest negativt av Mourinhos avsked. Men belgarens form den här veckan har varit fenomenal och målen mot Southampton var Lukaku när han är som bäst. Han har en sällsynt förmåga att snabbt hitta avslut på trånga ytor. Han får ofta kritik, även härifrån, för sitt spel – oftast med rätta – men i avslutningslägen har han ibland ett fantastiskt öga för målet. Därmed inte sagt att han i längden är en anfallare som kan leda United till glory, men jag unnar honom att få njuta av framgångar även under Solskjaer.
  • Andreas Pereira har också fått sin beskärda del av kritik, men kvitteringen i dag gav brassen stort spelrum inför framtiden. Han hade också en fullt godkänd insats på mitten också, till skillnad från Fred i föregående fajt.

Skickligt:

  • Victor Lindelöf stod stadigt i dag, tillsammans med Shaw, medan både Smalling och Young darrade. Han är på väg att bli stor nu, Vigge.
  • När Dalot stoppades in i Sanchez ställe var vi nog en del som blev förvånade. Tre minuter senare hade han serverat både Rashford ett jätteläge och Pereira en assist. Otippat och imponerande.

Nja:

  • De Gea vid 0-1? Borde ha tagit va? Ja. Så klart. Men hans kreditkort

Alltså …

  • Chris Smalling drog väl på sig fler frisparkar i den här matchen än Rio Ferdinand gjorde under sina sista två säsonger i klubben. Dessutom klarade han sig undan – som han gör ibland – i några straffsituationer.
  • Jag kan säga att jag inte blev överförtjust och upphetsad av att vid 2-2 och mindre än tio minuter kvar se Fred komma in på planen. Brassen har inte direkt lyst upp arenorna runt om i England.
  • Jag var inte ensam om att tycka att Romelu skulle ha fått straffen, va? Samtidigt gillar jag också att den på förhand utsedde straffläggaren tar ansvar.

Fiasko igen:

  • Det var kanske en slump att United öppnade målskyttet efter Alexis Sanchez utgång. Eller så var det inte det. Klart är i alla fall att chilenaren hade ytterligare en hopplös match. Förutom en fin passning till Luke Shaw var hans bidrag till hemmalagets offensiv beskedligt värre. Och minns ni när han gjorde ett ligamål senast? Det är fem månader sedan …
0 | United | permalänk

Beundransvärt ändå

Målchanserna uteblev men bytena haglade och United gjorde åtminstone ett litet hack i Liverpools titeljakt.

Och det här var ett United som imponerade på andra sätt än tidigare under Solskjaers sejour: Uppoffringar och skärpa i defensiven och samtidigt fokus i omställningarna. Med ett skadefritt lag både före och under matchen hade det här kunnat bli riktigt roligt.

Men en poäng är beundransvärt, sett till förutsättningarna.

Imponerande:

  • Defensiven. Med Victor Lindelöf som alltmer självklar försvarsgeneral stod hemmaförsvaret starkt mot en av ligans vassaste offensiver. När vi summerar matchen är det väl bara Sturridges halvskott från 30 meter som är Liverpools enda avslut på mål?
  • Luke Shaw. Har det varit så självklart att Shaw varit bäst i United tidigare? Jag är tveksam till det. Han hade i alla fall full koll på Salah och städade även upp åt sina kollegor vid tillfälle.
  • Att Marcus Rashford – som alla trodde var den som skulle bytas ut först – höll i 90 minuter. Han ser inte mycket ut för världen, fysiskt, men det där krävde sin man (även om jag egentligen tycker att det är knäppt att spela vidare skadad).
  • Paul Pogba. Fransosen var fantastisk, framförallt i försvarsspelet denna eftermiddag. Framåt hade han inte lika mycket dominans att leverera, men han blixtrade till där igen. Han är helt klart Uniteds överlägset viktigaste utespelare numera.
  • Skillnaden jämfört med Anfield före årsskiftet. Då ska vi räkna in att United genomförde denna match med en halvskadad Rashford och ungefär halva förstaelvan utanför planen i andra halvlek.
  • Matchens enskilt finaste prestation stod ingen annan än Romelu Lukaku för. Passningen till Uniteds bästa chans, som föll till Lingard, var enastående. Han har sina moments, Romelu.

Trist:

  • Matchen var allt annat än ett magiskt skådespel. Kanske beroende på skadorna, kanske beroende på andra orsaker. Det var inget bländande anfallsspel från något av lagen och inte ens en härlig atmosfär på OT kunde lyfta nivån på spelet till några högre höjder.
  • Lingards in- och utgång. Varför inte spela en mer fit Sanchez i stället för att chansa? Nu är det bara att hålla tummarna för att skadan inte förvärrades utan bara gjorde sig för mycket påmind.

Sjukt:

  • Skadorna. Som om det inte var nog att Matic – som blivit mer betydelsefull på ett förtjänstfullt sätt under Solskjaer än föregående manager – gick sönder innan match så föll Unitedspelarna som bowlingkäglor i första halvlek. Jag kan inte minnas någonting liknande i märklighet sen Rojo och Ibrahmovic drog korsbanden i samma match för ett par år sen.

Sist:

  • Matic, Mata, Martial, Herrera, Lingard och eventuellt även Rashford skadade. Det är bara att hoppas att fysioteamet är redo att jobba övertid för att få tillbaka dessa herrar så snart som möjligt. Inga dussinspelare som saknas direkt.  
  • I och med Arsenals vinst är United åter utanför CL-platserna, men det känns ändå inte särskilt oroligt. Får Solskjaer bara tillbaka sina spelare är jag plötsligt övertygad om att topp 4 är högst troligt i maj.
0 | United | permalänk