Författararkiv | Mats

Det kunde ha varit värre

Embed from Getty Images

Nej, det gick inte att göra som mot Juventus. Det gick inte att åka till Etihad och köra en smash and grab och ta spårvagnen hem med tre poäng. Och i ärlighetens namn var det – lite nerv till trots – aldrig riktigt nära.

Vi visste om klasskillnaden på förhand och vi vet om den i efterhand.

Och 1-3 känns mer som, ”jaha, det kunde ha varit värre”.

Alltid något:

  • Martial fortsätter att göra mål. Så där slår man straffar.
  • Lukaku fick komma in och fixa en straff nästan omedelbart. Kanske kan gjuta lite mod i belgaren, som upplevt ett par bedrövliga månader i United på sistone. Hans målform behövs verkligen om United ska klättra i tabellen.
  • Efter en chockartad inledning lyckades United i och med sin reducering väcka liv i matchen och city blev lite försiktigare. Där ser man – precis som vi såg i Turin – vad ett mål från ingenstans kan betyda för en matchbild. Nu utnyttjades inte detta särskilt väl, det skapades inga heta chanser, men det visade än en gång att även serieledare darrar när man agerar aggressivt mot dem som United till slut gjorde.

Wow:

  • Den där inledningen, alltså … När Silva satte 1-0 efter 11 minuters spel hade Manchester Uniteds spelare totalt sett slagit 5 passningar till varandra. 5! Nu förändrades ju detta ju längre matchen led (de slog lite fler passningar till varandra) men det är en häpnadsväckande statistik. Helt bisarrt, egentligen.
  • Markeringen i samband med Gündogans avgörande 3-1… Man ser tydligt att Lindelöf lämnar över tysken till Matic, som i sin tur lämnar över Gündogan till De Gea. Hur kan det komma sig att det blir så? Gör Lindelöf fel som inte plockar upp honom eller fel som lämnar över honom till en lagkamrat som struntar i ”order”? Oavsett vilket så blev slutresultatet fel.
  • Ander Herreras första halvlek måste ha varit hans blekaste i Unitedkarriären. Oj, vad spanjoren kom in fel i matchen och fortsatte komma in fel. Bolltapp på bolltapp som ledde till omställningar.

Frågor:

  • Mourinho sa vid upprepade tillfällen efter matchen att Fellaini inte var redo för 90 minuter och inte borde ha spelat 90 minuter men var ”tvungen” att spela 90 minuter eftersom Pogba inte fanns tillgänglig. Så Fellaini slåss alltså med Pogba om en plats i startelvan? Finns det ingen Fred eller Pereira att tillgå? Jag förstår inte. Lika lite som jag förstår varför han envisas med Matic.
  • Lämnade alltså Fernandinho planen utan ett enda gult kort?! Han kunde ha lämnat den med en handfull. Oförskämt dåligt av Anthony Taylor.

Sist:

  • United är fortfarande kvar på åttonde plats i tabellen efter säsongens fjärde förlust. Men det är bara sju poäng upp till en Champions League-plats, vilket lär hålla Glazers belåtna.
  • Landslagsuppehållet kanske kommer lägligt denna gång så spelarna får slicka såren efter detta. Sen är det bara att gå på det igen, med Palace hemma. Då hoppas vi på islossning och kanske fem-sex hemmamål. Det känns som att det är på tiden.
  • United gjorde ingen usel insats, inte på något sätt. Men klasskillnaden är så pass stor överlag mellan dessa lag att city hade behövt underprestera och United överprestera för att det skulle blivit någon poäng hem till Old Trafford.
0 | City, Eftermatchbetyg | permalänk

Smash. And fucking grab it, boys.

Embed from Getty Images

Det fanns garanterat NOLL personer i denna del av universum som efter 85 minuters spel trodde att United skulle vinna den där matchen. Noll. Och då räknar jag in Unitedspelarna, Unitedmanagern och Fred the Fucking Red.

Herre min je, det var länge sen jag såg ett mer överraskande slut på en fotbollsmatch som involverade Manchester United.

Och det var lika länge sen som jag jublade lika mycket.

Så oerhört oväntat:

  • Hur i hela fridens namn gick det där till?! Från utklassade, utspelade och uträknade till tre poäng på Juventus Stadium?! Jag förstår ingenting. Det fanns ju ingentin som talade för detta, vilket gör det så extremt skönt. ”Rakt i fejset” (på Juventis) som vi brukar säga här i Svea Rike.

Bäst. Igen.

  • David De Gea. Det är svårt att föreställa sig hur långt efter United skulle ha varit i både ligan och i Europa utan denna gigant. Och det hade definitivt inte blivit ens läge för någon vändning om vi inte haft världens bästa spanjor ever som målvakt.

Wow:

  • Jag sa till mitt rumssällskap att ”sätter han den här så … ” när allas vår Juan la upp bollen för frispark. Jag sa till mitt rumssällskap att ”tar vi ledningen på det här så … ” när Young la upp bollen för frispark. Det blir en sjuhelvetes resa så småningom.
  • Ronaldos 1-0 är inte på särskilt många sätt någonting som Lindelöf kan lastas för. Det är bara högklassigt så det bara sjunger om det. Ända från passningen till att det ringde i nätet.
  • När United trasslar in 2-1 har Fellaini alltså TRE spelare emot sig. När Mourinho äntligen fått tillbaka belgaren visar det sig att hans Plan B, Plan C och Plan D också finns i allas vår älskade Afrotank.
  • Jag kan inte hitta någon Unitedspelare, förutom De Gea, som är värd att berömma. Och ändå slår vi alltså detta magiska Juventus. På bortaplan.

Illa:

  • United lyckades trots allt inte få igång något spel att prata om överhuvudtaget över matchens 90 minuter. Inte för att vi hade räknat med det, vi hade räknat med ungefär den här matchbilden, men det var jobbigt att se. Precis som det var på Old Trafford.
  • När Khedira träffade stolpen i första halvlek gjorde han det helt omarkerad. Ander Herreras entusiasm fick honom att löpa gatlopp istället för att plocka upp tysken.

Hemskt:

  • Mourinho försökte med en defensiv masterplan, som väntat. Men han har ingen defensiv att använda sig av när det handlar om en defensiv masterplan. Visserligen hängde United med i över en timme, men det handlade till stor del om Juventus brist på att vara koncentrerade i avsluten än Uniteds förmåga att stå emot trycket.

Sist:

  • Nemaja Matic är fortfarande en startspelare i United. Roy Keane kan inte fatta någonting. Serben är fortfarande helt off the pace.
  • Det kan inte finnas någon bättre uppladdning inför ett Manchesterderby än att smash-and-grab-vinna i Turin. Det är omöjligt.
  • José Mourinhos firande är både så rätt och så ovärdigt som det kan vara. Jag både älskar och hatar det.
  • Ni som läste Juve it is-bloggen inför matchen vet mycket väl vad rubriken refererar till. Och vet också att jag givetvis skrev det för att jag visste att det skulle hända. Jag vet sånt här.
0 | United | permalänk

Juventus it is

Embed from Getty Images

Men det är väl klart att man tänker att vi inte har en chans i morgon, va? Blir vi utspelade på hemmaplan så lär chansen vara minimal att United har någonting att hämta på Delle … Juventus Stadium (sunkigt namn), eller hur? Pogba-Martial-Sanchez bör väl inte var någon match för Pjanic-Ronaldo-Dybala?

Nej.

Det enda som talar för att United kan få med sig någonting från Italienresan är att vi får se det vi så ofta får se med detta portugisiska enigma vid rodret: En defensiv och cynisk masterpla á la the Old Special One. Detta kan dock bli nog så lurigt i och med att försvaret sluta försvara och DDG aldrig får hålla nollan mer, ens mot beskedliga skitlag.

Men tänk att få se Paul Pogba göra en Keane-99-Delle-Alpi-insats! Eller Martial och Rashford go all Yorke-Cole!

Nej.

Men vi kan åtminstone kräva att varenda spelare gör sig själva och klubben stolta. Oavsett hur svårt det kan vara med så många spelare som antingen är ur form, inte är bättre än så här eller passerat zenit i karriären. Springa kan dom och kontra kan dom om dom vill. Frågan är dock hur dålig första halvlek blir? Finns det ändå något liiiiitet hopp om att United kan skrälla och köra en smash-and-grab i Turin?

Nej.

Det är ändå befriande att se United utan Lukaku på topp, med en ibland alldeles annan fart och rörlighet i offensiven. Det kan vi glädja oss på så här på förhand, när belgaren är borta från matchen.

Plötsligt slog det mig att Louis van Gaal bytte ut Juan Mata mot Nick Powell i en avgörande Champions League-match. Det är ju så sjukt att allt Mourinho gör ändå känns fullt rimligt i jämförelse.

0 | Champions League | permalänk

Oh, yes!

Embed from Getty Images

Tänk att se United bli fullständigt avklätt av Bournemouth under 45 minuter.

Och sen få njuta av det absolut härligaste som finns i fotbollsvärlden: Ett avgörande mål på stopptid.

Tack för det, Marcus, du var skyldiga oss det – och du levererade!

Magnifikt:

  • Vinstmålet. Som jag skrev ovan – ingenting slår ett segermål på stopptid. Att det var just Rashford (som inte var särskilt självklar i det läget heller) som fick oss att vråla rakt ut av lättnad och lycka var extremt passande med tanke på den unge brittens supermiss tidigare i halvleken.
  • Ashley Young, 33, went all Ashley Young, 25, och drog en makalös frispark i ribban som var en av de mäktigare jag sett honom slå i Unitedtröjan.

Finemang:

  • Lika standard som en usel förstahalvlek är, lika standard är det att United rycker upp sig efter pausvilan. Den här gången reste man sig från den absoluta botten, vilket underlättade, men agerandet i andra halvlek var i princip raka motsatsen mot det vi såg inledningsvis med rörlighet, aggressivitet och rappare löpningar och passningsspel.
  • I och med uppryckningen skapade United plötsligt mängder med chanser, vilket inte hör till vanligheterna. Det var frilägen för Shaw, Rashford och Lingard, det var frispark i ribban av Young, det var Herreraskott som strök stolparna, med mera, med mera.
  • 1-1-målet och Sanchez – dittills lika blek som han så ofta varit – insats i uppbyggnaden av det. Kvitteringen kom verkligen som en blixt från klar himmel. Ingenting tydde på att det skulle komma.
  • Martials målform är så himla härlig att skåda.
  • Paul Pogbas andra halvlek var inte magisk, men den var på den nivå vi kan kräva av honom varje vecka. Passande nog var det hans strålande passning som skapade avgörande målet.

Eh:

  • Freds filmning i första halvlek – galet pinsamt att se. Hans insats överlag var inte direkt pinsam, men den var inte heller någonting som imponerade.
  • Även om man visste att han inte skulle plocka Matic så är det ändå beklämmande att se serben få spela 90 minuter vecka ut och vecka in när det är så klart att han inte är bra nog. Han joggar runt i sin egen lilla värld utan att riktigt veta vilka han spelar med.
  • Marcus Rashford ställdes väl ungefär med 5 procent i odds på att träffa Nathan Aké. Givetvis träffade han Nathan Aké. Ruud van Nistelrooy skakade nog ett par extra gånger på huvudet när han såg det avslutet.
  • Första halvlek. Igen. Än en gång måste man ställa sig frågan hur matchplanen ser ut innan avspark. Vad är tanken? Förvirringen ser ut att vara lika stor hos spelarna som den är hos oss som tittar på.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Mästerlige Martial

Embed from Getty Images

Medan Alexis Sanchez jobbiga år som Unitedspelare fortsätter glänser en ”gammal” Unitedspelare i hans frånvaro.

Anthony Martial var hetast i United igen och trots en darrig avslutning kunde man räkna in en oj så viktig trea mot Everton.

Finfint:

  • Anthony Martials senaste veckor som Unitedspelare står i skarp kontrast till den släta figur vi sett så ofta under Mourinhos ledning. Kan det bero på att han känner förtroende och inget hot från Sanchez för tillfället? Eller att han insett att han måste borra ner huvudet och leverera? Oavsett vilket, så var han fantastisk igen mot Everton. Först fixade han straff och sen visade han att han – tillsammans med Mata – är lagets bäste avslutare (jag väljer att helt glömma missen i slutminuterna).

Upplyftande:

  • Även om Rashford likt Lukaku kom till få avslutningslägen som striker fick United en annan möjlighet i offensiven. Rashfords kvickhet gav utrymme för andra att trycka fram i straffområdet.
  • … och det ledde till att United kunde bjuda på ett par av de bästa anfallen jag sett laget göra under hösten. Det kom inte i parti och minut, men det visade ju vilken potential det här laget har.
  • Efter 1 vinst på 7 senaste satt den här segern så oerhört skönt. Extremt skönt.

Fortsätter imponera:

  • Lindelöf lär inte bli någon Unitedlegendar, men med fortsatt förtroende som mittback får han chansen att bygga både självkänsla och status. Det såg lite fladdrigt ut i vissa situationer, men överlag ytterligare ett genomgående bra framträdande från svensken.

Irriterande:

  • Med vilken enkelhet Everton kom till avslut. Nu hade United tur under första halvlek att alla i princip gick mitt på DDG, men det krävdes inte mer än en Sigurdssonpassning för att sära på Unitedförsvaret.
  • Att Paul Pogba inte bara kan ägna sig åt det han är bra på. Visserligen är han också bra på att tappa fokus och agera nonchalant, men åtminstone jag kan gott klara mig utan det. Varför i herrans namn ska han försöka sig på en sån lyftning i det läget när United mycket väl kunde ha avgjort med ett 3-0-mål i stället? Och den straffen igen?
  • Varför var han tvungen att sätta in Lukaku överhuvudtaget?

Nemanja Matic:

  • Serben ser fortfarande oerhört tung ut., precis som han gjort så länge nu. Mot Everton var det ingen skillnad. Han tog för lång tid på sig med bollen, låg fel i positionen och hamnade efter sin spelare alltför ofta, vilket ledde till en hel del omställningar för gästerna. När Mourinho nu valt att vila Lukaku bör Matic rimligen stå på tur.

Sist:

  • Vi närmare oss en tredjedel av säsongen avklarad, och United parkerar på en åttondeplats (med plus minus noll i målskillnad!). Det är givetvis ingenting annat än en enorm missräkning för alla inblandade.
  • Eric Bailly är alltså så iskall att han inte ens platsar på bänken före spelare som Rojo och Darmian. Jösses.
0 | United | permalänk