Arkiv | Champions League

Patetiskt, pinsamt, piss

Embed from Getty Images

Mourinho sa innan matchen att han trodde att Sevilla skulle ”vara med i det till slutet”. Med facit i hand såg vi honom dels ställa ut en elva för att försvara sig och dels ställa till med ett av de större debaclen i Europaspel på Old Trafford under 2000-talet.

Pinsamt är bara förnamnet.

Det här var en av det mer förnedrande insatser jag sett United göra i Europaspel på hemmaplan på mycket länge.

Så fegt, så uselt, så patetiskt – och så oerhört rättvist.

José Mourinho gör verkligen mycket för att en ska tänka både en och två gånger om vad han verkligen kan göra för att föra den här klubben till nästa, rättmätiga, nivå.

Undslipper piskan:

  • Romelu Lukaku. Belgaren gjorde inte bara mål (på hörna!!!) utan var oerhört skicklig i både uppspelsfaser och i sina dribblingar. Han har verkligen hittat en andra andning i slutskedet av säsongen. Tyvärr är det nu bara FA-cupen kvar att slita för.

Drabbas av motårsågen:

  • José Mourinho. Herrejösses, vilka missar han gjort, portugisen. Han lyckades med nöd och näppe fixa 0-0 borta, men sen startade han alltså en elva som på förhand såg ut som en sådan som satsade på 0-0 och förlängning. På hemmaplan. På Old Trafford. I Champions League. Fellaini hade inte startat en match på fyra månader (?!) och såg fullkomligt vilsen ut. Och om han nu till varje pris inte ville starta Pogba, varför då bänka McTominay efter dennes bästa Unitedinsats mot Liverpool??? Och Mata som skapade så mycket senast? Obegripligt.
  • Vi får utgå ifrån att det var helt efter Mourinhos instruktioner att United, i princip bortsett från de första två minuterna, såg ut att spela på resultatet – trots att man var piskat att göra mål för att gå vidare. Det var som att de lallade runt och försökte spela av matchen. Ingen press, ingen entusiasm, inget mittfält … alltså, fy.
  • Mourinho igen. Herrejösses, vad pinsamt. Vid 0-1 och 0-2 började han försöka förändra en matchbild som … nej, jag orkar inte ens tänka på vansinnet i det. Vad trodde han skulle hända? Och det här är samme man som påstår att han behöver ännu fler miljarder för att kunna utmana. Vad ska de spelarna göra? Lalla omkring ännu snabbare än nuvarande trupp?

Sist:

  • Än en gång: Om nu Pogba var så pass frisk att han kunde sitta på bänken, hur i hela fridens namn kan han starta Fellaini före??? Belgaren har sina stunder, men kom igen? Han vinner ju inte ens nickduellerna?
  • Senast United förlorade i Champions på hemmaplan var efter en domarskandal och Real Madrid på besök. Det är ett tag sen.
  • Sevilla vann helt rättvist. Och kommer att åka ur med dunder och brak i nästa omgång.
1 | Champions League | permalänk

The Return of the Gåshud

Embed from Getty Images

Som ni vet gör ju inte bloggen Europa League – egentligen. Vi valde trots detta faktum att gå ur vår comfort zone och motvilligt plita ner några rader under resan mot Friends förra säsongen. Bara för att bryta mot våra egna principer och tillfälligt skaffa oss nya.

För det är ju självklart att United ska spela i Champions League, trots att namnet antyder att vi inte ska göra det när vi inte vinner ligan. Det är på den här nivån vi ska befinna oss, oavsett om det är en transition period eller inte.

Sevilla, däremot, ska som bekant spela i Europa League. Alltid. Så det är dom som är the odd man out här och ska således avfärdas så snabbt som möjligt. Och det borde egentligen vara några issues eftersom United, trots allt, är ett bättre lag på så många sätt.

Eric Bailly är äntligen tillbaka, men jag tvivlar på att de sekunder han fick i helgen räcker till en startplats. Å andra sidan har Mourinho tidigare haft en förkärlek för att kasta tillbaka spelare rakt in i lejonets kula tidigare, så ingenting ska uteslutas.

Annars känns elvan hyfsat självklar med tanke på att United börjar i Spanien och tänker gå all Mourinho.

DDG

Valencia – Lindelöf– Smalling – Young

Matic – Pogba

Mata – Lingard – Sanchez

Lukaku

Självklar?

Nej, kanske inte. Men den här blir den.

Är vi då nöjda med kryss, 0-0 och stängda dörrar och en återhållsam insats? Tja, pragmatism är Mourinhos specialitet och i Europa är det inte mycket att gnälla på, speciellt inte på bortaplan. Det är nog väldigt få som förväntar sig en 3-3- eller 5-5-tillställning. Men det vore lite coolt att bli överraskad.

Oavsett vilket så hoppas jag gåshuden kommer tillbaka runt 20.43 i kväll.

Eller, jag vet att den gör det.

0 | Champions League | permalänk

Watergate, Seville & picking it up

Det har som så ofta varit händelserika dagar kring Manchester United efter derbytorsken. Tumultet efteråt, i omklädningsrummet, har upptagit en hel del rubriker och José fortsatte med sin härskarteknik – som kan vara skön, speciellt när city är offret – på presskonferensen i dag.

Daily Mail är i vanliga fall en skvallertidning av guds nåde och ytterst sällan värd att ta på allvar när det handlar om just allvarligare saker. Men när det blir snaskigheter som detta passar det dom som handen i handsken. Grafiken på vad som egentligen hände i katakomberna på Old Trafford är magisk.

Nu kan man ju tycka vad man vill åt olika håll, men har man spelat fotboll vet man att det är så här det går till. När man vunnit över en rival sjunger man extra högt i omklädningsrummet av just den anledningen, att motståndarna ska bli förbannade. Sen är det förstås härligt att Unitedspelarna – med den för kvällen ytterst usle Lukaku och en barbröstad (!) Marcos Rojo i spetsen – tänder till. Det visar på jävlaranamma och att de brinner både för klubben och att de är besvikna på vad de åstadkom på planen.

Och när de spelat som de gjorde större delen av matchen måste de nog tänka både en och två gånger på vad de vill mot Bournemouth i morgon och, om de går för det på ett annat sätt, fundera på varför de inte gjorde det mer än under fem minuter i derbyt.


Än en gång kommer United till spel utan sin bäste spelare, men det ska inte påverka ett mer offensivt upplägg i samma grad som det tydligen var tvunget att göra i söndags. Mer intressant är det att se hur Mourinho tänker hantera Henrikh Mkhitaryan den närmaste tiden. Armeniern inledde som bekant säsongen strålande, men fick precis som under 2016 en backlash och syns väl knappast till i utkanterna av Old Trafford när det är dags för match. Frågan är om hans chansspelande verkligen passar en sån som Mourinho och i så fall varför han överhuvudtaget införskaffades? Med mängder av matcher runt hörnet gissar jag att han får chansen, kanske till och med i morgon, för att än en gång visa sina kvalitéer. Men det som ligger honom i fatet är just att han har en så oerhört låg lägstanivå.

Eric Bailly är också ett märkligt kapitel. Ivorianen blir i princip aldrig skadad på match, även om han verkar bli det konstant, utan försvinner bara då och då iväg in i rehabrummet under långa perioder. Nu har han inte spelat på över en månad och är inte aktuell heller. Eftersom Phil Jones passat på att vara skadad samtidigt kan vi inte beskylla honom för någonting heller. Eller? Kan Philip vara så lömsk att han gör något i rehabrummet eller poolen?

Oavsett vad nu knäckt vår bäste mittback så har vi fortfarande helt okej backup på den positionen. Lindelöf har som väntat hittat fötterna på ett annat sätt och det lär inte dröja länge innan han går före Smalling i hierarkin, och knappast inte heller innan han är förbi Jones också (britten har förstås handikappet att han är just handikappad alltför ofta). Bailly-Lindelöf, tror jag, kommer att vara förstavalet inom kort.

Viktigast av allt, kanske: Det är dags att bänka Romelu Lukaku. Det finns tre alternativ nu i Rashford, Martial och Ibra (som rimligen borde vara redo att starta nu) och därmed inga ursäkter att inte sätta honom i frysboxen snarare än i den egna eller motståndarnas, där han är helt off just nu. Belgaren har ett enormt förtroendekapital hos Mourinho, vilket är förståeligt med tanke på summan och så vidare, men han måste inse att Lukaku behöver vilas/petas.

Fan, annars.


Så till CL-lottningen som egentligen inte kunde ha blivit mycket bättre. United har aldrig mött Sevilla i en tävlingsmatch och kunde ha haft oturen att ställas mot en betydligt bättre upplaga än denna när det väl blivit dags. Spanjorernas två senaste matcher innefattar ett mjäkigt kryss mot Maribor – som fick stryk av Liverpool med 7-0 hemma – och en slakt i Madrid. Ronaldo & co. gjorde till och med fem i första halvlek i helgen innan man slog av på takten.

Det är således inget snack om vilka som är favoriter när våren närmar sig 2018, så även om United inte spelat CL-slutspel sedan detta hände är det en besvikelse om det inte blir minst kvartsfinal.

Alltså, jag går fortfarande igång på den strimma av hopp allas vår Pat gav oss där och då. Oklart varför, men antagligen med tanke på allt mörker (ja, allting är relativt, men ändå) vi upplevt dittills.


Men så till det allra viktigaste jag funderar på den här veckan: Hur går det egentligen för Adnan Januzaj nuförtiden?

Svaret är: Inte så bra.

1 | Bailly, Champions League, Evra, United | permalänk

Now, onto city!

Embed from Getty Images

Ett kort tag såg det ut som att United skulle få smaka på sin egen medicin. Men efter en explosion i mitten av andra halvlek bibehöll man hemmasviten i Europa och totalt sett.

Old Trafford är numera ett fort igen. Inte ett helt ointagligt, men känslan av att det inte är långt därifrån ligger nu och lurar.

Det stora provet kommer nu på söndag efter ett genrep där United också åter visade att man kan vända matcher även med Mourinho som manager.

Jag börjar ladda redan nu.

Genrepet var klockrent. Men det är på söndag månadens huvudföreställning äger rum.

Fanbärare #1:

  • Ibland när jag ser Paul Pogba spela så blir det en närmast religiös upplevelse. Han glider fram så majestätiskt och självklart. Hans passning, bara i farten så där, till Lukakus 1-1 var så enkel och så svår i ett. Han har så mycket av så mycket och hans frånvaro på söndag kommer att lämna ett gigantiskt tomrum på Uniteds mittfält och i Uniteds anfallsspel. Det är ett lag med honom och ett lag utan, vilket inte säger så jättemycket om United kvalitéer utan snarare väldigt mycket om Pogbas kompetens.

Pulshöjare:

  • När United anfaller med den här energin och antalet i omställningarna, rörelse och fantasi, är det som att se det United vi en gång förälskade oss i. Nu var det givetvis ingen supermäktig uppvisning, men det var ändå ett styrkebesked att vara så överlägset med en ”B-uppställning”.
  • Fortsätter Marcus Rashford att utvecklas i den här takten kommer killen att vara en world beater redan nästa säsong. I kväll var han ständigt på språng och kunde slash borde ha gjort åtminstone ett till. Men det visar också på en stor mental styrka att efter att med en snedträff satt bollen i stolpen nästa gång träffa bollen rent och sätta segermålet. Båda gångerna med fel fot.

Annars upptäcktes också:

  • Det var egentligen ingen som föll ur ramen i dag. Juan Mata hittade, framförallt i första halvlek, de ytor som han är så bra på att hitta (och nedtagningen!), Luke Shaw visade att han egentligen är lagets bäste vänsterback och domarteamet gjorde det som svenske Peter Fröjdfeldt gjorde en gång vid EM 2008: Godkände ett mål med en spelare utanför planen som upphävde offsiden.
  • Igor Akinfeev är ingen David De Gea. Sergio Romero fick vara en De Gea light med sin fotparad på Dzagoevs kvitteringsläge.
  • Henrikh Mkhitaryan var alltså inte ens med i truppen, trots att han tränade som vanligt i går. Isolering version 2.0 är i full gång för armeniern.
  • Romelu Lukaku får inte vila i första taget och den här gången hoppas vi att hans mål är starten för ytterligare en svit nätkänningar för belgaren. Målet påminde för övrigt en del om Becks till Ruud i just Champions League för 15-talet år sedan.

 

0 | Champions League, Eftermatchbetyg | permalänk

Twoface i Basel

Embed from Getty Images

Transportsträckan gick verkligen fram och tillbaka. Från att United haft ett kompakt grepp i första halvlek men osannolikt nog misslyckats att göra mål, till att Basel bombat på med avslut efter paus.

Egentligen finns inte så mycket att klaga på efter Basels vinst med tanke på Uniteds andra halvlek, mer än att det var oerhört oväntat att se en sådan scenförändring.

Vi fick också se Mourinho söka ett antal svar i sin startelva och sina byten – och åtminstone få en del svar.

Positiva besked:

  • Mourinho ställde visserligen upp med en mer defensiv än offensiv inställning men det går tydligen att äga boll och skapa chanser på bortaplan ändå (titta bara på hur Darmian följde med framåt i första halvlek). Förhoppningsvis tar han med sig det in i ligaspelet också, mot tyngre artilleri.
  • Paul Pogba var inte lika dominant som mot Newcastle i helgen, men hans dryga timmen långa insats var ytterligare ett steg i rätt riktning. Han har en fenomenal förmåga att vara ett steg före motståndaren i både psyke och fysik. Genomskäraren till Lukakus friläge visade exakt vad United saknat de senaste månaderna.

Okej besked:

  • Marcos Rojo gjorde comeback efter sin lika långa skadefrånvaro som Ibrahimovic haft. Argentinaren var lite efter ibland, men visade även sitt kompromisslösa jag i både tacklingar, brytningar och täckande av skott. Han lär bli en tillgång, speciellt med tanke på att United alltid har två stående platser på rehab för mittbackar.

Inte guld och gröna skogar:

  • Hur United kunde gå från att äga matchen i första halvlek till att vara så långsamma, passiva och tillbakatryckta efter paus är en gåta. Det var avslut i både ribba och stolpe och frilägen – men ingen nätet. Kanske var de engelska gästerna för säkra på att bollen skulle gå in i andra halvlek?
  • En förlust? Borta mot Basel? Mitt i allt? Efter den överkörningen av Newcastle? Kanske blev det helt enkelt för många förändringar i startelvan, kanske var det övermod.
  • Matteo Darmians inläggsfot är på andra änden av skalan om vi jämför med till exempel Ashley Youngs. Fortfarande.
  • Och Daley Blind blir faktiskt inte snabbare med åren.

Innan nattinatt:

  • United har ingen kul statistik borta mot Basel, vilket ju är sjukt märkligt med tanke på att det ju inte är någon av Europajättarna vi snackar om. Inte sedan Ruuds slalomlöpning för 15 år sen har vi vunnit där.
  • Förutsättningarna är desamma inför avslutningen mot CSKA i sista omgången: En poäng och gruppsegern är klar. Det kan till och med bli förlust, men förlorar United hemma mot CSKA vill jag inte ens tänka på hur det skulle ha gått eller ska gå i ett slutspel …
0 | Champions League | permalänk