Arkiv | De Gea

Always. Take. De. Gea.

Embed from Getty Images

Ny magnifik insats från Pogba, nytt klassavslut av Rashford och en ny seger för Ole Gunnar Solskjaer – denna gång i en svår bortamatch.

Men det som sitter kvar allra starkast i minnet efter en imponerande 1-0-seger mot Spurs var den där rejäla påminnelsen från David De Gea om vem som står högst på tronen bland fotbollsmålvakterna världen över.

Det är så klart han; 28-åringen från Madrid.

Förtrollande:

  • David De Gea. Det där var en sån där match som man kommer att minnas länge av just den där anledningen, att han räddade allt som han skulle och allt som han inte skulle.
  • Hur detta United fortsätter att uppvisa förvandlingen under sin nye manager. Spelarna fortsätter att ha roligt, våga och spelar snabbt och dynamiskt med en härlig entusiasm. Första 20 var United dominanta på Wembley med hög press och omställningar där fyra spelare fyllde på i Spurs straffområde.
  • Marcus Rashfords ganska otippade move att sparka ut Romelu Lukaku som förstavalet som striker och dessutom få för sig att göra mål i varje match också. Även om Lloris var felpositionerad så var det ett oerhört fint avslut från unge Marcus som också lyft sig ett par klasser under sin nye manager.

Gigantiska:

  • Paul Pogbas katarsis fullbordades i samma ögonblick som han serverade säsongens bästa Unitedpassning, fram till Rashfords 1-0-mål. Sen kunde han ha gjort två-tre mål om inte Lloris varit på hugget.
  • Såg ni när Lindelöf firade Christian Eriksens missade frispark som han firade ett segermål på stopptid? Om inte så får ni leta rätt på det. Västeråspojken håller på att växa ut till en ledare i Uniteddefensiven och detta trots att han tvingas dras med spelare som Phil Jones bredvid sig.

Man United all over:

  • Ander Herreras ben och (för motståndarna) irriterande uppsyn är en fröjd att se när ett tillbakapressat United lyckas komma undan med alla tre poängen.
  • Trots att Spurs som väntat låg på rejält efter paus – och skapade en handfull fina chanser – så var det ett annat United än tidigare även i den situationen. Paul Pogba skulle lika gärna kunnat ha utökat ledningen som att Tottenham skulle ha kvitterat.

… and finally, before we light up that cigar:

  • Visst har OGS hittat sin förstaelva, med ett eller ett par undantag? Dagens elva är den han vill ha. Och vill han ha den vill vi också ha den. Just nu känns det som att det är på högerbacken, ena mittbacken och en ersättare till Nemanja Matic som är mest akuta.
  • Jag HATAR när spelare som Kieran Trippier går fram och muppar sig mot spelare som Anthony Martial när spelare som Moussa Sissoko ligger ner efter att ha försökt – förgäves – spela vidare. Sluta med det. Spela tills domaren blåser. Det var knappast så att Sissoko behövde en defibrillator omgående för att överleva.
  • När Solskjaer tog över var vi åtta poäng efter Arsenal. Nu är vi två mål efter …

 

0 | De Gea, Eftermatchbetyg | permalänk

WBA it is

Embed from Getty Images

Det är lika roligt att se en presskonferens med José Mourinho som att se pastavattnet gå från 0-gradigt till 30-gradigt. Var jag inte kronisk pessimist sedan länge hade de här två åren vi haft med portugisen garanterat gjort mig till en. Fy för den lede vad trist det är.

Tyvärr har hans mood även påverkat spelet under stora delar av säsongen, som trots detta fortfarande kan resultera i en fullt godkänd andraplats i ligan och en cuptitel.

Men nog om Den Miserable och fokus på vad som ska göras för att bärga silvret. WBA, med stackars city-boundade Jonny Evans som stöttepelare, behöver ännu ett Robbie Earnshaw-mirakel för att fixa nytt kontrakt och det lär fanimej inte bli lättare efter Old Trafford. Detta trots att det inte var mer än ett par år sen Jonas Olsson av alla människor ”sköt” hem segern till Baggiesarna i motsvarande möte. Sker det igen så är inte United värt ett stort silver.

Apropå tråden vi är inne på var det länge sen jag spådde en elva, så varför inte? I samma ögonblick slog det mig att vi har sjukt få skador. Är det bara Romero som är helt väck? Anyways, så känns det som läge för några periferispelare att få chansen från start mot ett bottenlag. Speciellt med tanke på att Spurs och Wembley står för dörren. Jag är till och med inne på att Romelu kan få vila. Sjukt, va? (Jag tror inte att det händer, men det skulle kunna hända).

DDG

Valencia – Bailly – Jones – Shaw

Pogba – Herrera – Matic

Mata – Rashford – Martial

Phil Jones, ja. Remember that guy? Grabben är sjukt nog bara 26 bast och borde rimligen ha sina bästa år framför sig, fotbollsmässigt, that is. Men det har han inte. Om man inte räknar nya bassänger att sätta nya wet vest-rekord i.

Over and out.

5-1 i morgon.

Promise.

Ajuste: Dave är nominerad till PFA Players’ Player of the Year. Hur ofta en målvakt vinner det priset, undrar du? Ja, senast var det en viss Peter Shilton som tog hem det. Samma år som yours truly föddes … I år lär det gå till en Scouse, tyvärr.

0 | De Gea | permalänk

The goings and the eventual goings

Another year has gone by, och vi har läge att sammanfatta insatsen under den tredje managern post-Fergie – och det är inte det lättaste. Så jag skjuter ytterligare på det och väljer istället att fokusera på vilka spelare som garanterat försvinner och de som troligen gjort sina sista matcher i klubben.

För omsättningen fortsätter i sann Manchester United v. 2.0-anda.

Vi lär få räkna med minst fyra-fem in och minst lika många ut.

Definitivt väck:

Wayne Rooney.

Kaptenen fick äran att lyfta sin sista buckla i karriären i Solna efter att ha kommit in i slutskedet och kört en klassisk Rooneytackling. Bör bjuda David Moyes på en räkfrossa i veckan resten av sitt liv med tanke på kontraktet till 2019, men han kan inte stanna längre. Det går bara inte.

Det var ett nöje en längre tid, Wayne, men nu har det snart gått lika lång tid av handen-på-pannan-ögonblick som uppspärrade-ögon-av-wow-diton.

Din tid är över.

Adnan Januzaj

Pojken som kunde göra allting tappade alla begrepp. Framgången steg honom åt huvudet och när till och med nedflyttade Sunderlandfans gör narr av honom förstår man hur långt south karriären tagit honom. Sorgligt. Frågan är hur många miljoner pund han spelade ner sitt värde på Tyneside. Kontraktet med United går ut nästa sommar, och han är 22 bast, så det lär inte bli några fantasisummor. Å andra sidan har Ed visat sig vara mer krävande det senaste året, så kanske någonstans runt £10 mille inte är helt otroligt. Eller?

Sannolikt väck:

Ashley Young

32 år, ofta skadad, aldrig poäng, kan fortfarande inte gå förbi sin gubbe. Det han har till sin fördel är att han ”kan” spela på flera positioner och att han ibland lyckas vara hel när andra är trasiga. Nöjer han sig med 10-12 matcher från start? Är svaret ja tror jag att han blir kvar, är svaret nej, så … Han har haft en märklig tid i United, förresten. Det känns som att han gjort typ en minnesvärd match på sex år.

Zlatan Ibrahimovic

Självklart skulle den aldrig svårt skadade Ibrahimovic till slut paja när han kom till United. Självklart börjar ryktena om att han ska stanna spridas när han i dagarna la upp en insta där han sparkar boll. Men rimligtvis dröjer det ett halvår till innan han är redo och inga officiella rapporter har kommit om vad han hade för skada, vilket tyder på att det var mycket i knät som var trasigt. Inga tårar skulle fällas från mina ögon oavsett vad utfallet blir: Stannar han är hans vinnarskalle ovärderlig i omklädningsrummet, lämnar han har den förhoppningsvis smittat av sig tillräckligt. Vad jag tycker? Att han ska stanna om han vill. Men jag tror inte att han vill. Varför? Jag kan inte för mitt liv se Zlatan låta sin karriär fejda på samma sätt som Rooney och i United kan han inte garanteras en startplats med den här – lejon eller inte – svåra skadan i bagaget. Han lär inte bli snabbare och rörligare, direkt.

James Wilson

Wilson var lite hetare på gröten än Rojo-Ibra och drog korsbandet redan i oktober och har så klart inte spelat sen dess. 22 bast i december och rimligen noll framtid i United, tyvärr.

Chris Smalling och/eller Phil Jones

De är lite som siamesiska tvillingar så frågan är om det går att separera dom vid en försäljning eller om köparen lär få ett paketpris. ”KÖP TVÅ VRAK, BETALA FÖR ETT”. När nu Mourinho faktiskt fått se dem på nära håll under en säsong borde han inse att de dels inte har en jämn, hög nivå som är bra nog och dels faktiskt är trasiga nästan jämt. Vem jag skulle behålla? Jones, trots allt. Tre år yngre och därmed finns faktiskt en mikroskopisk chans till utveckling. Smalling är 28 och borde peaka, men han gör det bara i portioner och det är inte tillräckligt.

Sam Johnstone

Sam har hängt i United sen förra decenniet, men har vid 24 års ålder ännu inte gjort en A-lagstävlingsmatch för klubben. Med tanke på hur Mourinho snackat upp Pereira så är chansen minimal att han får göra det.

Han kan väl välja mellan någon av alla utlåningsklubbar, kanske.

Kanske väck: 

David De Gea.

Real Madrid eller inte. Det som kan irritera mig väldigt mycket samtidigt som jag också på ett sätt kan uppskatta det är De Geas tystnad. Han bidrar och bidrar inte till ryktena genom att aldrig säga ”jag vill flytta” eller ”jag älskar United, jag vill stanna”. Å ena sidan Senaste rykten var ett £60 mille-bud, vilket placerats av någon illvillig tjomme och Sky Sports nappade. Han vet om att han kan bli en legendar om han stannar, men vill han återvända till sin hemstad tänker jag inte skjuta honom för det. Vad jag inte orkar med är en sommar till som slutar med en trasig fax och en målvakt som inte sägs kunna fokusera och därmed petas. Frågan är dock hur den viktigaste personen i sammanhanget, José Mourinho, resonerar.

Luke Shaw

Mycket talar för att Shaws Unitedkarriär i mångt och mycket tog slut i samband med den där tacklingen från Hector Moreno. På tre säsonger har han inte ens lyckats komma upp i 50 matcher för klubben. Han har fått kritik för sin inställning och sitt leverne också, inte bara internt utan så externt som det kan bli. Sommaren lär bli avgörande för Shaw, som ju åtminstone tagit Uniteds skadekultur till sig på ett imponerande sätt.

Marcos Rojo.

Nu är det inte mycket som talar för att Rojos karriär går mot sitt slut på grund av korsbandstrasandet, men en vet ju aldrig hur återhämtningen går. Säljs Shaw OCH Young lär Rojo bli kvar och säljs ROJO och SHAW lär Young bli kvar och …

Anthony Martial.

Så klart inget förstaalternativ på ”UT-LISTAN” för många av oss fans som uppskattar Tonys potential, men med tanke på hur hans senaste säsong ofta såg ut är det klart att rykten drar igång. Men det vore både galet och dumt och idiotiskt att antingen låna ut eller sälja karl’n redan. Här skulle jag bli både besviken och förbannad om Mourinho anser att loppet är kört. Martial kan mycket väl fejda ut i glömska, men den tiden är inte nu. Vi har sett vad han kan, även den här säsongen.

Ingen aning:

Matteo Darmian.

Italienarens karriär såg länge ut att vara över, men skador och en mini-revival såg honom faktiskt sköta sig med den äran under upploppet. Frågan är om det var bra nog ofta nog för Mourinho? Kanske, kanske inte. Lyckas han blir jag imponerad, även om jag givetvis hellre ser en sån som TFM få fler chanser på de positioner som Darmian åtminstone på papperet ockuperat under större delen av säsongen.

Helt klart kvar:

Sergio Romero,  Jesse Lingard, Michael Carrick, Marouane Fellaini, Timothy Fosu-Mensah, Daley Blind, Juan Mata, Henrikh Mkhitaryan, Eric Bailly, Marcus Rashford, Ander Herrera, Antonio Valencia, Paul Pogba.

0 | Darmian, De Gea, Januzaj, Jones, Martial, Rojo, Rooney, Shaw, Smalling, United, Wilson, Zlatan | permalänk

Spurs it is!

Det är alltid en sorg att titta på tabellen och inför ett möte med Spurs påminnas om att det är de som jagar ligatiteln och inte vi. Men som vanligt nu för tiden kan man ju inte låta bli att dagligen undra vad det är för sjuk tvärt om-värld vi befinner oss i när Leicester om några timmar kan leda ligan med tio poäng och Chelsea är ett mittenlag, samtidigt som vi krigar med City om fjärdeplatsen. Om någon hade kommit fram till mig för typ fem år sedan och förutspått detta hade jag skrattat. Nu? Inte. Så. Roligt.

Sen är ju vissa andra saker precis som vanligt. Exempelvis la Van Gaal nästan fem minuter av helgens presskonferens på att göra vad vilken annan människa som helst hade klarat av på en minut: (José Mourinho hade lätt kunnat göra det på 23 sekunder) nämligen varna för Tottenhams disciplin och taktiska färdigheter.

Vi står helt klart inför en match mot ett Tottenham som inte bara är formstarkt (endast en förlust de senaste sex matcherna) och förmodligen 200% redo för titelrace, Spurs är dessutom ett av ligans absolut bäst strategiskt anförda lag. Det mesta tyder alltså på att det blir en TUNG eftermiddag på White Hart Lane. Samtidigt har Van Gaal en poäng i att vi under året poängmässigt har presterat bra mot topplagen. Generellt har vi också ett starkt facit mot Spurs borta, och vi har faktiskt inte förlorat en match på White Hart Lane på 14 år. Så det vore ju själve satan om vi skulle bryta ännu en sådan svit just idag när så viktiga poäng står på spel.. Slår bort den tanken och söker tröst i att vi trots allt är det lag som hållit nollan flest gånger i Premier League den här säsongen, 15 gånger för att vara exakt. Det borde väl vara värt något när Harry Kane och Delle Alli knackar på dörren..

Av allt att döma verkar det dock omåttligt positivt i Unitedlägret. Sett flera spelare vara ute och härja i diverse sociala medier för att liva upp stämningen, nu senast Valencia, Herrera och Mata. Alla verkar eniga att det är INGET lägre än fjärdeplatsen som gäller. Personligen känner jag att det är ungefär lika viktigt att ta fjärdeplatsen för vår egen vinnings skull, som det är att ta den från City. I julas tippade jag att vi slutar på en femteplats, men med City en poäng före är det knappast ett alternativ. Den är vår. Om det så ska till ett mirakel.

Annat som bidrar till positiva vibbar är att vi snart står med lite mer angenäma problem än för ett par veckor sedan när det gäller trupp och startelva. Flertalet tidigare skadade spelare är tillbaka i full träning så förhoppningsvis har vi snart en hel trupp igen. Fast det är klart, för min del får Rashford gärna fortsätta i samma goda anda. Who needs Rooney liksom? 😉

Slutligen, vet inte hur ni känner men jag är kluven inför eftermiddagen. Slungas i vanlig ordning mellan hopp och förtvivlan över detta United. Å ena sidan känns det otroligt bra med det yngre gardet som gjort mer än någon kunnat förvänta sig eller begära. Å andra sidan är det ju standard nu för tiden att så fort man börjar känna minsta lilla antydan till framtidstro så får man en käftsmäll som heter duga. Sen är det visserligen alltid en styrka att kunna vinna trots att spelet inte är i närheten av så bra som det borde eller skulle kunna vara, och den styrkan har vi. Eller så fattar jag helt enkelt inte hur bra Spurs är.. jaja.

Låt uppladdningen börja.

0 | Champions League, De Gea, Herrera, Valencia | permalänk

Liverpool it is (UPDATED!)

Det skadar inte Manchester United att gå in till ett Liverpoolmöte med David De Geas rykande färska superkontrakt som den stora, glädjande snackisen bland hemmafansen. 4+1 år med runt £200,000 per vecka lär göra kommande säsong aningen lättare för spanjoren att stå ut med Frans Hoek. Vad kontraktet betyder för De Geas Manchesterkarriär på längre sikt är svårt att sia om, men oavsett om han har tankar på Madrid eller inte från hösten 2016 så innebär det i praktiken att United får hundratals miljoner i kistan i stället för noll. Således är klubben vinnare på alla sätt – om nu inte De Gea får för sig att sänka sin nivå för att sabba och dessutom gå billigare vid hemflytten.

DDG:s återkomst till startelvan ger inte bara en spelmässig boost till laget utan även en psykologisk. Att gå från De Gea till Romero måste ha varit som att bli fråntagen Pol Roger-flaskan och påtvingad en back Koff i utbyte. Så även om Van Gaal är kryptisk i dag vem som kan tänkas stå på Old Trafford i morgon är det svårt att bortse från boosten De Geas återinträde skulle ge både spelare och fans.

David höll tyst utåt under hela sagan och uttalade sig först i dag när han – eller någon av hans ”rådgivare” – skrev på Twitter om glädjen över att starta ett nytt kapitel i Manchester United. Jag läser inte in någonting i det, men jag är faktiskt inte hundra procent säker på att han är Real Madrid-bound 2016. Men nu ska jag skita i det fram till sommaren 2016.

Framförallt ger jag blanka fan i det i morgon kväll. Då applåderar jag honom och alla andra som ska göra sitt yttersta för att förstöra kvällen, helgen och hela nästa vecka för the Scouse bastards.

Det här är som bekant första matchen sen transferfönstret puttades igen, men det lär inte ha någon större impact på vare sig startelva eller bänk. Chicharito och Januzaj är borta och deras platser lär tas av Martial respektive Pereira. Det mest intressanta är vem som plockar #10-rollen då Addie J är väck. Kanske det blir det 4-3-3 som det i slutändan ska handla om, enligt Den Envise.

Gissar denna elva i blindo:

DDG

Darmian – Smalling – Blindo – Shaw

Schweinsteiger – Herrera – Schneiderlin

Mata – Fellaini – Depay

Målvakt: David. Sergio drog över Atlanten och kom tillbaka till nyheter han kanske varit beredd att mörda för att slippa se.

Försvar: Inga konstigheter. Rojo och McNair utmanar, men argentinarens långresa sätter sannolikt käppar i hjulet för en comeback i morgon. Kanske inhopp, dock, om han är sams med Louis igen. McNair får ligacupspeltid snart, gissningsvis tillsammans med #ROJOISRED.

Mittfält: Schweinsteiger-Schneiderlin känns som Louis förstaval och jag tror att de skulle kompletteras väl av lille Ander. Verkar också onödigt att starta Carrick om han nu kom tillbaka lite trasig från Roys samling. Han kan få sista halvtimmen och säkra segern i stället.

Anfall: 861 minuter utan mål i ligan för Il Capitano, medan spanjoren till höger om fortsätter att producera poäng kontinuerligt och holländaren till vänster inte gör det. United har en hög lönekostnad i offensiven, men det är än så länge inte väl använda stålar. Rooneys facit mot Liverpool är fullkomligt bedrövligt (minns också att SAF ibland ställde över honom i de här mötena) och det är inte ovanligt att han missar dessa möten. Nu pekar en del på att det blir Marouane Fellaini som tar forwardsrollen och det är, oavsett om han blixtrar till ibland, ett ledsamt tecken i Manchester United-tiden att det är en spelare av Afrotankens kaliber som ska starta en match mot Liverpool.

Bänk: Romero, Valencia, Rojo, McNair, Lingard, Martial, Young.

Liverpool har precis som United haft en tung start på säsongen, målfabrikationsmässigt, trots att Benteke hälsats som den nye Fowler/Suarez/Torres i ett. Det är inte så konstigt heller när man tittar på deras elva som likt United har ytterst få spelare som kan göra det oväntade. Det är i princip bara Coutinho och hans trick består av att skjuta. Om Gary Neville är orolig för Louis van Gaals United undrar jag vad hans radarpartner på MNF egentligen tänker om Rodgers och hans Liverpool.

Jag skulle bli mycket förvånad om United förlorar i morgon. Jag skulle inte bli lika förvånad om United vinner. Vad som inte skulle förvåna mig det minsta är om vi får se ett United som spelar fotboll som om det spelades på gräsmattan bredvid en pågående begravningsceremoni.

Och det är sorgligt värre.

2 | De Gea, spekulationer om startelvan, United | permalänk