Arkiv | Eftermatchbetyg

Solskjaer i sjunde himlen

Embed from Getty Images

Han kan liksom inte förlora, Ole Gunnar. Inte ens när hans United kommer i gungning på hemmaplan mot Brighton.

Segertåget fortsätter och det är bara att njuta så länge det varar. För njuter, det gör vi.

Det gör säkert Solskjaer också.

Han är säkert i sjunde himlen, även om han aldrig skulle erkänna det själv.

Magnifikt:

  • Marcus Rashfords utvecklingskurva sen norrmannens intåg har varit spektakulär. Den unge britten har ju alltid haft det här spelet och de här avsluten i sig, men det är först nu som han konsekvent får utdelning på sin potential. Det avgörande målet mot Brighton var så självklart på något sätt.
  • Paul Pogbas renässans är lika välkommen, den.

Plus:

  • Vigges resa mot positionen som försvarsgeneral i Manchester Uniteds defensiv fortsätter med oförändrad styrka. Mot Brighton var han åter en klippa defensivt och i offensiven hade han två avslut samt en delikat framspelning till Martial. Solskjaer utnyttjar verkligen Lindelöfs potential på ett helt annat sätt än mannen som de facto tog honom till klubben.
  • Ander Herreras glöd passar ju perfekt i ett sånt här läge i klubbens historia. Och när han är inne i den form han är så lyckas han också med mycket av det han ska lyckas med: Bryta uppspel, följa med i offensiven – och reta gallfeber på motståndarna.

Minus:

  • Effektiviteten var väl inte magisk denna eftermiddag – och den försatte Old Trafford i lite trubbel mot slutet av matchen. Brightons reducering (snygg som den var!) kom verkligen från ingenstans och skapade onödig nerv.
  • Nemanja Matic var inte dålig nu heller, utan har skärpt sig ett par hack sedan Solskjaers intåg. Men jag håller fortfarande serben som alltför långsam och förstår inte hans förkärlek för att ofta hålla bollen åtminstone en sekvens för länge.

Sist:

  • I och med att Arsenal levererade mot Chelsea är United otroligt nog bara tre poäng från en Champions League-plats nu. Och även om det bär emot att låtsas om att topp 4 skulle vara någon slags trofé, så är det ju mot den måttstocken vi får se våren an.
  • Jag uppskattar verkligen att OGS har hittat en förstaelva som han litar på. Nu försvann visserligen Shaw innan avspark, men det är någonting självsäkert med att kunna ställa upp med i stort sett samma manskap varje vecka. Det ger laget trygghet och det ger sannolikt motståndarna lite hicka.
  • Sju segrar av sju möjliga. Oavsett motstånd så är det bannemej helt osannolikt imponerande gjort. Och vad som än händer framöver med Ole Gunnar och hans framtid i United är det här oförglömliga veckor med honom som manager. Skulle han se till att vinna på Emirates nästa veckoslut också så … nej, vi tar den matchen när den kommer.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Always. Take. De. Gea.

Embed from Getty Images

Ny magnifik insats från Pogba, nytt klassavslut av Rashford och en ny seger för Ole Gunnar Solskjaer – denna gång i en svår bortamatch.

Men det som sitter kvar allra starkast i minnet efter en imponerande 1-0-seger mot Spurs var den där rejäla påminnelsen från David De Gea om vem som står högst på tronen bland fotbollsmålvakterna världen över.

Det är så klart han; 28-åringen från Madrid.

Förtrollande:

  • David De Gea. Det där var en sån där match som man kommer att minnas länge av just den där anledningen, att han räddade allt som han skulle och allt som han inte skulle.
  • Hur detta United fortsätter att uppvisa förvandlingen under sin nye manager. Spelarna fortsätter att ha roligt, våga och spelar snabbt och dynamiskt med en härlig entusiasm. Första 20 var United dominanta på Wembley med hög press och omställningar där fyra spelare fyllde på i Spurs straffområde.
  • Marcus Rashfords ganska otippade move att sparka ut Romelu Lukaku som förstavalet som striker och dessutom få för sig att göra mål i varje match också. Även om Lloris var felpositionerad så var det ett oerhört fint avslut från unge Marcus som också lyft sig ett par klasser under sin nye manager.

Gigantiska:

  • Paul Pogbas katarsis fullbordades i samma ögonblick som han serverade säsongens bästa Unitedpassning, fram till Rashfords 1-0-mål. Sen kunde han ha gjort två-tre mål om inte Lloris varit på hugget.
  • Såg ni när Lindelöf firade Christian Eriksens missade frispark som han firade ett segermål på stopptid? Om inte så får ni leta rätt på det. Västeråspojken håller på att växa ut till en ledare i Uniteddefensiven och detta trots att han tvingas dras med spelare som Phil Jones bredvid sig.

Man United all over:

  • Ander Herreras ben och (för motståndarna) irriterande uppsyn är en fröjd att se när ett tillbakapressat United lyckas komma undan med alla tre poängen.
  • Trots att Spurs som väntat låg på rejält efter paus – och skapade en handfull fina chanser – så var det ett annat United än tidigare även i den situationen. Paul Pogba skulle lika gärna kunnat ha utökat ledningen som att Tottenham skulle ha kvitterat.

… and finally, before we light up that cigar:

  • Visst har OGS hittat sin förstaelva, med ett eller ett par undantag? Dagens elva är den han vill ha. Och vill han ha den vill vi också ha den. Just nu känns det som att det är på högerbacken, ena mittbacken och en ersättare till Nemanja Matic som är mest akuta.
  • Jag HATAR när spelare som Kieran Trippier går fram och muppar sig mot spelare som Anthony Martial när spelare som Moussa Sissoko ligger ner efter att ha försökt – förgäves – spela vidare. Sluta med det. Spela tills domaren blåser. Det var knappast så att Sissoko behövde en defibrillator omgående för att överleva.
  • När Solskjaer tog över var vi åtta poäng efter Arsenal. Nu är vi två mål efter …

 

0 | De Gea, Eftermatchbetyg | permalänk

United är Untied och United igen

Embed from Getty Images

På ett sätt var den här segern mer imponerande än de tre föregående.

För på Tyneside var United lite slarviga och hade svårt att komma till lägen, vilket var en väntad reaktion efter tre imponerande supervinster. Att då lyckas komma därifrån med en ytterst kompakt 2-0-vinst som var lika tung som rättvis visar att detta Solskjaertränade lag har styrt laget in i den fåra som vi bör vara i.

United är Untied och United igen.

Utomordentligt:

  • Marcus Rashford är så jävla bra att jag blir rörd. 1+1 i kväll och det var så himla självklart att det skulle bli så. Det känns som om vi bara väntat på att det ska komma någon som Ole Gunnar och släppa lös denna råa talang av magisk anfallsfotboll. Att han har en riktigt bössa visste vi sen tidigare och i dag fick vi se hans lugn vid 2-0-målet.
  • Jeez. Rondon – som jag håller väldigt högt – hade knappt en chans på hela kvällen och det var Lindelöfs förtjänst nästan helt och hållet.
  • Nollan! Äntligen! Heja David! Nej, men helt seriöst så ska vi inte underskatta betydelsen av att ge DDG en nolla att skryta över. Och försvaret.

Jorå:

  • United hade en liten Louis van Gaal-Dödgrävar-första-halvlek med extremt mycket boll men få målchanser. Ändå var känslan att det här skulle ordna upp sig. Och det gjorde det.
  • Lukaku kom in och satte 1-0 med första touchen och var sen delaktig i 2-0. Alexis passade fram till 2-0. Det går inte att klaga på möjligheterna som OGS har från bänken och det går inte att klaga på impacten som bytena hade.

Icke gott nog:

  • Antonio Valencia. Så klart. Inte sen Gary Nevilles dagar har en kapten varit högerback utan att förstå att det är dags att lägga av. Neville förstod det, men Valencia hänger i.
  • Nemanja Matic kan fortarande inte övertyga mig om att han har vad som krävs för att spela regelbundet i den positionen. Det är för slött, för långsamt och för slarvigt.
  • Phil Jones. Kom igen, man kan inte inleda matcher så där, även om man lyckas med jättetacklingar. Man kan inte ha såna sekvenser i matcher överhuvudtaget på den här nivån och då är ingen av oss förvånad över att han hade just det.
  • Juan Mata hade en rejäl offday. Det får han ha.

Sist:

  • Marriner var oerhört vilse i kväll. Han borde 1) ha visat ut Lascelles, 2) ha visat ut Voldemort.
  • Det är numera bara SEX poäng från topp fyra. Om jag nu hade varit en sån som brytt mig om topp fyra. Men det är jag inte.
  • Reading på lördag – och sen solsemester för grabbarna. Så jävla roligt.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Roligare än på många år att se United

Embed from Getty Images

Tolv mål på tre matcher.

Vad vi än hade trott och hoppats på när Ole Gunnar Solskjaer presenterades som Unitedmanager var detta mer än det.

Tre raka vinster, dussinet mål och en fortsatt spelglädje och optimism som smittar av sig.

Så här skojigt har det inte varit att se United på flera år.

Älskvärt:

  • Det går inte att bortse från att det här är ett United som fyllts av spelglädje och en enorm frihetskänsla de senaste veckorna. I kväll illustrerades just friheten på många sätt. Ett par exempel: När Ashley Young utan att skämmas tog position som striker efter ett långt anfall och när United i 4-1-ledning med en kvart kvar att spela fortsatte att anfall och satte Bournemouthspelarna under hård press vid straffområdet. Det är fantastiskt roligt att se rörelsen och fantasin och skickligheten hos ett lag som haft en handbroms över sig så länge.
  • Paul Pogba sattes alltså regelbundet på bänken under Mourinhos sista tid. Nu har fransmannen – i en friare och offensivare roll – visat exakt vilken fantastisk fotbollsspelare han är. 4+3 under sin nye manager är enastående.
  • Det där förarbetet från Rashford till Pogbas 1-0 … alltså. Inte sen Berbatov skickade upp hela West Ham-försvaret på läktaren innan han serverade Ronaldo öppet mål har jag sett en Unitedspelare bjuda på en sådan showassist från kanten.
  • Rashfords insats överlag var fenomenal. Med djupledslöpningar, sättet att hålla upp bollen och hitta luckor och dribblingar. Lägg också till hans arbetsinsats och speed så har vi möjligen en komplett anfallare när han sätter fler av de frilägen han är så skicklig på att springa till sig.

Också en njutning:

  • Ander Herrera har länge varit en av få som stått för energin i laget, men i ett lag som ändå inte fått ut någonting av det. Mot Bournemouth var han överallt både i offensiven och defensiven.
  • Martial-Lingard-Rashford visade igen att de har en speed och rörelse som detta United har en enorm nytta av.
  • Martials yttersida till Rashfords mål. Wow. Fransmannens självförtroende är orubbat och imponerande.
  • Pogbas andra mål var ett klassiskt Unitedmål med mittfältare som fyller på och en Beckh… Herrera som serverar ett perfekt inlägg. De där målen är så sjukt vackra att se.

Nja:

  • Även om jag – och säkert många av er – föredrar 4-1 och den här typen av spel framför 1-0 och att Pogba byts ut mot McTominay så kan jag förstå OGS och De Geas irritation över att nollan uteblev i dag igen. Försvarsspelet vid fasta situationer ser fortsatt darrigt ut. Men det är bara en parentes i dessa dagar. Det kan dock bli värre mot värre motstånd så den här jakten på en ny mittback kan jag förstå.
  • Alltså, Eric Baillys tackling var lika onödig som den var Erica Bailly-ig. Fullständigt onödigt och knäppt.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

En ren fröjd att se

Embed from Getty Images

En ny femetta var kanske inte att vare sig att vänta eller kräva.

Men det vi fick se mot Huddersfield i Ole Gunnar Solskjaers hemmadebut som manager räckte och blev över.

Med norrmannens intåg i United har det blivit roligt att titta på fotboll igen. Och det är kanske det allra viktigaste, tillsammans med Paul Pogbas renässans som är en ren fröjd för ögat.

Mumma:

  • Marcus Rashford. Engelsmannens agerande i slutet av första halvlek visade exakt vad han har i sitt register. Först tunnel, sen acceleration och ett perfekt inspel till Dalot. Han har fortfarande inte förvandlats till någon Ruud när det handlar om effektivitet, men hans spel även utanför straffområdet var viktigt i kväll. Inblandad i 2-0-målet och hans löpningar i djupled ställde till besvär otaliga gånger för gästerna.
  • Uniteds höga positioner och presspel där spelarna stundtals var som iglar på Huddersfieldspelarna. Det där vi inte sett på så länge (i alla fall inte under några längre perioder) visar sig alltså vara effektivt för ett lag av Uniteds kaliber. Hmm.
  • Omställningen i inledningen av matchen där De Geas utspark träffade Lingard och några sekunder senare var Rashford nära att avsluta på Lössl. Det där har vi saknat också.
  • Alltså, jag fortsätter att imponeras av Victor Nilsson Lindelöf. Och nu får han till och med gå upp på hörnor.
  • Paul Pogba har nu varit alldeles enastående i två raka matcher. Så där enastående som en förväntar sig att han ska vara vecka ut och vecka in. Han spelar med helt annat självförtroende och en helt annan skärpa än han gjorde sista tiden under Mourinho (när han väl fick spela).

Ole Gunnar:

  • Det är sällan en manager får spela huvudrollen i så stor utsträckning som norrmannen fick i samband med inmarschen på Old Trafford i dag. Men det är heller inte varje dag en klubblegendarisk före detta spelare gör en sådan entré. Nu var det andra gången sedan Fergies dagar och jublet Solskjaer fick var i paritet med det Giggs möttes av för en handfull år sen. Det syntes att Ole Gunnar hade svårt att inte reagera för starkt även utåt, men inombords måste han ha slagit volter. Ett magiskt ögonblick för en magisk person.

Oroväckande:

  • Starten på andra halvlek lovade inte gott. Men det kändes, trots Huddersfields allt större grepp, inte särskilt oroligt. Och så har vi ju De Gea, som gör sådana där räddningar i sömnen.
  • Freds uppochned-beteende på planen. Han kan gå från fantastiska yttersidecrossar till att snubbla på bollen och har verkligen inte hittat in i vare sig Premier League eller United på riktigt än. Men han ska förstås få lite mer tid på sig, även om det just nu inte ser ut som att United hittat en guldklimp.
  • Kanske inte oroväckande, men det var irriterande att De Gea inte fick en nolla nu heller.

Sist:

  • Cardiff och Huddersfield är lag som United ska slå utan att behöva lägga in växel nummer två, så vi ska inte dra allt för stora växlar på två trepoängare för OGS hittills. Samtidigt kan han inte göra mycket mer än han har gjort hittills.
  • De här två vinsterna – med medföljande spelglädje – har alltså kommit med två av klubbens största inköp genom tiderna. Jag undrar hur Alexis och Lukakus funderingar går när de ser detta, för det är inte bara att knata in i startelvan utan att leverera just nu.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk