Arkiv | Eftermatchbetyg

Ett fall framåt

Embed from Getty Images

Efter misären den senaste tiden var det här ett fall framåt.

Manchester United kan alltså bjuda på högt tempo, hög arbetsmoral och ibland även frejdig fotboll.

Nu är det bara att hoppas att det på något sätt går att bygga på detta.

Härligt:

  • Det har egentligen varit det mest positiva under den senaste tunga tiden: Att United ändå haft det i sig att komma tillbaka från underlägen. Så också denna gång och inte bara för 0-1 utan även från 1-2.
  • Den frisparken från Rojo som föranledde 1-1-målet var lika stilig som oväntad. Argentinaren har många strängar på sin lyra.
  • De Geas förtroendekapital bland Unitedfansen är så klart enormt så det där misstaget vid matchens första mål stör inte det. Speciellt inte när han står för det räddningar han står för efter paus.

Lovande:

  • United inledde matchen med en intensitet och press som jag inte sett på hela hösten. Den kom sedan och gick i vågor, men det som var mest lovande var ändå arbetsinsatsen. Utan Pogba och Lukaku (om det nu handlade om det?) sprang åtminstone spelarna och slet för sin lön. Det var aggressivt och högt tempo – vilket gav en fotboll som man delvis förknippar med United. Nu var kvalitén skiftande på vissa positioner, men det var ändå LIV i den.
  • Eric Bailly var tillbaka i laget och för femtioelfte gången i hans Unitedkarriär funderar man över vad grabben gör på träningsfältet för att inte få starta fler matcher? I kväll var han jätten i hemmaförsvaret.
  • Martial kan inte sluta göra mål även om Palace stoppade honom tillfälligt.

Nja:

  • Diogo Dalot har en offensiv som lovar gott, men i försvarsspelet finns det förbättringsområden. Och det ska det så klart göra, med tanke på att han dels är ung och dels helt ny i både United och Premier League. I kväll hade Kolasinac tämligen lätt att ta sig förbi portugisen, vilket skapade ett gäng lägen för Arsenal.
  • Trots allt var det gästerna som pressade för ett segermål under slutskedet av matchen och sett över 90 minuter kanske var det bättre laget. Men kanske var det hemmaspelarnas trötthet som lyste igenom?

Hemskt:

  • Det misstaget från Rojo som föranledde 1-2-målet var lika brutal som väntad. Argentinaren har många strängar på sin lyra.
  • Det här med avståndet uppåt blir ju inte mindre av bristen på vinster. Så även om kvällens match var ett klart fall framåt, kommer vi ju inte ifrån det faktum att United faktiskt bara tog en poäng och fortsätter att inte inkassera trepoängare i ligan.

Sist:

  • Det här var alltså, otroligt nog, första mötet lagen emellan sedan augusti 1986 utan att vare sig Fergie eller Wenger tränade något av lagen.
0 | Arsenal, Eftermatchbetyg | permalänk

Det här måste få ett slut

Embed from Getty Images

I förra omgången chockade United den gamla damen i hennes egen boning.

I kväll kom de unga pojkarna till Old Trafford och världen kanske förväntade sig en spanking modell större.

Men nej, nej.

Då skickar Mourinho ut den där elvan, som inte ens med en hormonstinn exekutionspatrull framför dem hade spelat bättre.

Detta måste få ett slut, och ju förr desto bättre. Och då spelar det egentligen ingen som helst roll att United går vidare från gruppen. Hur det nu gick till.

Jag har nog aldrig känt mig så nedslagen efter att ha sett United avancera i Champions League. Men jag gläds med er som känner er euforiska.

Fascinerande:

  • Egentligen är det ju fascinerande att David De Gea är kvar i klubben fortfarande. Men det mest fascinerande är kanske att man inte blir fascinerad av hans målvaktsspel förrän han gör den där typen av räddningar. Helt makalöst att han kan göra en sådan från ingenstans. Igen.

Bravo:

  • United är alltså klart för Champions League-slutspel. Bäva månde alla potentiella motståndare.
  • Marouane Fellaini är och förblir den han är med alla briser som existerar. Men han stod både för matchens passning (till Rashford) och matchens avslut. Han dyker upp när han minst anar det. Med eller utan afro.

Skrämmande:

  • De senaste säsongerna – och framförallt de senaste månaderna – har det varit lätt att ibland få intrycket av att Mourinho VILL få sparken. När han i dag (eller i går eller när det nu var) tar beslutet att peta Pogba men behålla Fellaini och Matic i startelvan är det inte svårt att misstänka att detta faktiskt är ett faktum.
  • Marcus Rashfords avslutningsmönster liknar alltmer Danny Welbecks/Andy Coles än det borde göra. Snart kan han inte skylla på orutin längre. Den slumpchans som slumpades fram i inledningen av matchen får han inte missa.
  • United hade inte spelat fem mållösa halvlekar i rad på hemmaplan i Champions League-spel sedan 1996 förrän i afton. Och faktum är att det var Uniteds längsta mållösa svit hemma i CL någonsin innan Fellaini dök upp som gubben i lådan.
  • Young Boys var alltså en magisk räddning från DDG från att i princip skjuta ut United ur Europa. Att åka till Mestalla för att säkra minst en poäng hade inte varit den mest lockande förutsättningen för United anno 2018. Nu slipper vi detta, men det var med den vidrigaste av skrämselhickor i halsen.

Sist:

  • Det mest fascinerande med matchen, fram tills Fellainis otippade vinstmål, var Phil Jones flygande hemåtbröstning. Det säger väl en hel del.
  • Att United gick vidare till slutspel i Champions League blidkar sannerligen de pengapungansvariga i klubbens ledning och gör samtidigt sannolikt att Mourinhos tid i klubben förlängs. Men i sanning borde den förstås inte göra det. Portugisen petar alltså Paul Pogba – klubbens bäste spelare – till förmån för Nemanja Matic och Marouane Fellaini. Skäl till avsked, bara det.

 

0 | Champions League, Eftermatchbetyg, United | permalänk

Det kunde ha varit värre

Embed from Getty Images

Nej, det gick inte att göra som mot Juventus. Det gick inte att åka till Etihad och köra en smash and grab och ta spårvagnen hem med tre poäng. Och i ärlighetens namn var det – lite nerv till trots – aldrig riktigt nära.

Vi visste om klasskillnaden på förhand och vi vet om den i efterhand.

Och 1-3 känns mer som, ”jaha, det kunde ha varit värre”.

Alltid något:

  • Martial fortsätter att göra mål. Så där slår man straffar.
  • Lukaku fick komma in och fixa en straff nästan omedelbart. Kanske kan gjuta lite mod i belgaren, som upplevt ett par bedrövliga månader i United på sistone. Hans målform behövs verkligen om United ska klättra i tabellen.
  • Efter en chockartad inledning lyckades United i och med sin reducering väcka liv i matchen och city blev lite försiktigare. Där ser man – precis som vi såg i Turin – vad ett mål från ingenstans kan betyda för en matchbild. Nu utnyttjades inte detta särskilt väl, det skapades inga heta chanser, men det visade än en gång att även serieledare darrar när man agerar aggressivt mot dem som United till slut gjorde.

Wow:

  • Den där inledningen, alltså … När Silva satte 1-0 efter 11 minuters spel hade Manchester Uniteds spelare totalt sett slagit 5 passningar till varandra. 5! Nu förändrades ju detta ju längre matchen led (de slog lite fler passningar till varandra) men det är en häpnadsväckande statistik. Helt bisarrt, egentligen.
  • Markeringen i samband med Gündogans avgörande 3-1… Man ser tydligt att Lindelöf lämnar över tysken till Matic, som i sin tur lämnar över Gündogan till De Gea. Hur kan det komma sig att det blir så? Gör Lindelöf fel som inte plockar upp honom eller fel som lämnar över honom till en lagkamrat som struntar i ”order”? Oavsett vilket så blev slutresultatet fel.
  • Ander Herreras första halvlek måste ha varit hans blekaste i Unitedkarriären. Oj, vad spanjoren kom in fel i matchen och fortsatte komma in fel. Bolltapp på bolltapp som ledde till omställningar.

Frågor:

  • Mourinho sa vid upprepade tillfällen efter matchen att Fellaini inte var redo för 90 minuter och inte borde ha spelat 90 minuter men var ”tvungen” att spela 90 minuter eftersom Pogba inte fanns tillgänglig. Så Fellaini slåss alltså med Pogba om en plats i startelvan? Finns det ingen Fred eller Pereira att tillgå? Jag förstår inte. Lika lite som jag förstår varför han envisas med Matic.
  • Lämnade alltså Fernandinho planen utan ett enda gult kort?! Han kunde ha lämnat den med en handfull. Oförskämt dåligt av Anthony Taylor.

Sist:

  • United är fortfarande kvar på åttonde plats i tabellen efter säsongens fjärde förlust. Men det är bara sju poäng upp till en Champions League-plats, vilket lär hålla Glazers belåtna.
  • Landslagsuppehållet kanske kommer lägligt denna gång så spelarna får slicka såren efter detta. Sen är det bara att gå på det igen, med Palace hemma. Då hoppas vi på islossning och kanske fem-sex hemmamål. Det känns som att det är på tiden.
  • United gjorde ingen usel insats, inte på något sätt. Men klasskillnaden är så pass stor överlag mellan dessa lag att city hade behövt underprestera och United överprestera för att det skulle blivit någon poäng hem till Old Trafford.
0 | City, Eftermatchbetyg | permalänk

Oh, yes!

Embed from Getty Images

Tänk att se United bli fullständigt avklätt av Bournemouth under 45 minuter.

Och sen få njuta av det absolut härligaste som finns i fotbollsvärlden: Ett avgörande mål på stopptid.

Tack för det, Marcus, du var skyldiga oss det – och du levererade!

Magnifikt:

  • Vinstmålet. Som jag skrev ovan – ingenting slår ett segermål på stopptid. Att det var just Rashford (som inte var särskilt självklar i det läget heller) som fick oss att vråla rakt ut av lättnad och lycka var extremt passande med tanke på den unge brittens supermiss tidigare i halvleken.
  • Ashley Young, 33, went all Ashley Young, 25, och drog en makalös frispark i ribban som var en av de mäktigare jag sett honom slå i Unitedtröjan.

Finemang:

  • Lika standard som en usel förstahalvlek är, lika standard är det att United rycker upp sig efter pausvilan. Den här gången reste man sig från den absoluta botten, vilket underlättade, men agerandet i andra halvlek var i princip raka motsatsen mot det vi såg inledningsvis med rörlighet, aggressivitet och rappare löpningar och passningsspel.
  • I och med uppryckningen skapade United plötsligt mängder med chanser, vilket inte hör till vanligheterna. Det var frilägen för Shaw, Rashford och Lingard, det var frispark i ribban av Young, det var Herreraskott som strök stolparna, med mera, med mera.
  • 1-1-målet och Sanchez – dittills lika blek som han så ofta varit – insats i uppbyggnaden av det. Kvitteringen kom verkligen som en blixt från klar himmel. Ingenting tydde på att det skulle komma.
  • Martials målform är så himla härlig att skåda.
  • Paul Pogbas andra halvlek var inte magisk, men den var på den nivå vi kan kräva av honom varje vecka. Passande nog var det hans strålande passning som skapade avgörande målet.

Eh:

  • Freds filmning i första halvlek – galet pinsamt att se. Hans insats överlag var inte direkt pinsam, men den var inte heller någonting som imponerade.
  • Även om man visste att han inte skulle plocka Matic så är det ändå beklämmande att se serben få spela 90 minuter vecka ut och vecka in när det är så klart att han inte är bra nog. Han joggar runt i sin egen lilla värld utan att riktigt veta vilka han spelar med.
  • Marcus Rashford ställdes väl ungefär med 5 procent i odds på att träffa Nathan Aké. Givetvis träffade han Nathan Aké. Ruud van Nistelrooy skakade nog ett par extra gånger på huvudet när han såg det avslutet.
  • Första halvlek. Igen. Än en gång måste man ställa sig frågan hur matchplanen ser ut innan avspark. Vad är tanken? Förvirringen ser ut att vara lika stor hos spelarna som den är hos oss som tittar på.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Beundransvärt och surt

Embed from Getty Images

Kan vi inte bara spela andrahalvlekar framöver?

Visst, det räckte inte hela vägen på Stamford Bridge och det svider alldeles enormt med ett så sent baklängesmål, men visst hade vi tagit en poäng på förhand?

Jo, det hade vi, trots allt.

Och visst var det upplyftande med så mycket känslor både på och utanför planen?

Jajamensan. En härlig bergochdalbana som gav känslor av likgiltighet och eufori och allt däremellan under ett par timmar denna lördagseftermiddag.

Stekhett:

  • Uppryckningen efter paus var kanske ännu mer imponerande än den mot Newcastle, med tanke på spelplats och motstånd.

Upplyftande:

  • Juan Matas andra halvlek var fantastisk. Hans avslut strax innan kvitteringen var Uniteds första på mål under hela matchen och sen följde han upp med energiska löpningar, tacklingar på landsmän och skickade upp Luiz på läktaren i samband med Martials 2-1. Byttes med rätta ut till stående ovationer från båda lagens fans.
  • Att så många spelare som var så bleka under den första akten kom till liv efter paus. Det var inte bara Mata och Martial, utan även spelare som Pogba och Matic (som var horribel under första halvlek) klev fram och visade varför de ska vara pelare att luta sig mot i bortamatcher mot storlagen.
  • Han har tidigare haft en förkärlek för att brinna under första halvlek och slockna i den andra. I dag var det precis tvärtom och båda avsluten höll Tonyklass. Extra njutningsfullt att han satte 1-1 med Alonso liggande bara någon meter bredvid (alltså inte en njutning att spanjoren hade ont, utan att spelet de facto tilläts fortsätta eftersom han sannolikt inte var på väg att dra sina sista andetag).

Höll fanan högt större delen av matchen:

  • Luke Shaw kom inte med i offensiven så mycket som man kunde ha hoppats, men i defensiven höll han jämna steg och mer därtill med Willian. Har fått tillbaka klippet i steget också.
  • Chris Smalling hade (tillsammans Lindelöf) stor kontroll på Morata. Men defensiven som helhet bör förstås skärpas till.

Fortfarande iskallt:

  • Big Roms måltorka håller i sig och var egentligen aldrig nära att spräcka den i dag heller. Inget avslut på mål gör inte saken lättare.
  • Uniteds försvarsspel på fasta situationer visade sig än en gång vara under all kritik. Pogba var helt off när Rüdiger stack iväg och man får inte tappa vare sig koncentration eller spelare på det sättet. Olagligt.
  • Matchplanen från start var än en gång obegriplig eftersom United precis som så ofta tidigare i höst såg helt förvirrade ut med lågt tempo, noll framåtanda och obefintlig struktur i offensiven. Det är som att dom inte går igenom taktiken förrän i paus. Första 45 var Chelseas innermittfältare totalt överlägsna Uniteds dito. En anledning kan ha varit större rörelse vilket gav dem utrymme att sätta fart framåt direkt vid bollerövringarna.

Sist:

  • Det var fint att se Mourinho och Martial tillsammans i dag. Dels när managern smet in på planen och klappade om fransosen och dels när den senare byttes ut och mötte sin boss med ett brett leende.
  • Allt stök i samband med kvitteringen, både på och utanför planen fick pulsen att rusa upp även i tv-soffan. Och sådana händelser har det inte kryllat av de senaste åren. Mer av den varan, tack!
  • Alla dessa gula kort, förresten! Är det någonting medvetet från Uniteds sida eller är det ett tecken på någonting som man skulle kunna leta tecken i?
0 | Eftermatchbetyg | permalänk