Arkiv | Sir Alex

Ipswich it is

Skärmavbild 2015-09-22 kl. 19.39.08

Manchester Uniteds senaste ligacupmatch kommer jag inte att glömma förrän jag antingen är fysiskt död, hjärndöd eller drabbats av demens. Jag hoppas att få glömma Ipswich ganska snabbt – eller minnas den av någon oväntad anledning; Ett McNair-hattrick, en majestätisk Rooney-performance eller varför inte något så unikt som ett Valenciainlägg som träffar en lagkamrat?

Vilka som ska starta matchen är inte helt lätt att förutspå, trots att Van Gaal varit lika pardonlös mot tombolan som Mourinho mot Carneiro.

Louis van Gaal har en smal trupp, precis som han vill. Konkurrensen är inte mördande i det tunna U21-laget, som nästan aldrig spelar heller. De spelade däremot i går och då fick både Jesse Lingard och James Wilson 90 minuter, vilket dels visar hur ofantligt lite Van Gaal tror på dom (varför är dom inte också bortplockade ur truppen?) och dels att de inte lirar från start mot Traktorpojkarna. Morgondagens ligacup mot Ipswich lär till största del bestå av A-lagsspelare, med spelare som Lingard och Wilson på bänken.

Varför inte dessa?

DDG

Valencia – Smalling– Blind – Young

Herrera – Carrick

Pereira– Rooney – Young

Fellaini

Målvakt: Egentligen ett Romeroläge (Johnstone stod i går) men LvG körde ju faktiskt spanjoren mot MK Dons och verkar inte vara mycket på

Försvar: Med McNair och Rojo borta minskar alternativen avsevärt. Jones sägs sitta på bänken och då ser jag egentligen ingen annan backlinje möjlig än denna.

Mittfält: Schneiderlin-Schweinsteiger känns i dagsläget som den bästa kombon och med tanke på att Carrick klev av efter 60 senast kan han få 60 igen och bänken på lördag. Herrera gjuten.

Framåt: Fellaini startar garanterat med tanke på 0 minuter senast. Rooney vill alltid spela, Rooney får alltid spela när han vill spela nu när Fergie skriver böcker på löpande band i stället. Pereira fanns inte med i U21 i går och bör ligga bra till för en roll antingen på kanten (om Rooney startar) eller bakom anfallande pojke.

Sir Alexander Chapman med mera verkar ha svårt att slita sig från rampljuset, vilket är förståeligt eftersom brittisk och europeisk fotboll haft honom i det under drygt 20 år. I dag släpptes hans senaste bok, ”Leading”, och även om inflationen i efterkonstruktioner, förändringar och Fergieböcker i allmänhet står mig lite lätt upp i halsen drog jag ned den till paddan i eftermiddags. Det går alltid att hitta någonting intressant som Den Gamle har åsikter om som jag inte redan ”tvingats” se mikrorubriker om senaste dygnet.

Var vi ser matchen? På närmaste dator och fin- eller fulstream eftersom någon pajas har fått för sig att Walsall-Chelsea är mer värd att visa. Nästan lika egendomligt som Louis van Gaals manövrar.

5 | Capital One Cup, Sir Alex, United | permalänk

Chelsea it is

Senast vi vann mot Chelsea på Old Trafford startade Anderson, Ashley Young, Nani och Javier Hernandez. Jepp, så är det. Chelsea har varit ett av våra bogey teams under 2000-talet, utan att titta på övriga så vågar jag säga att det är det största, och i ligan är facit följande nedslående läsning:

Hemma

Vinster: 7. Kryss: 4. Förluster: 4

Borta

Vinster: 2. Kryss: 5. Förluster: 7

Totalt: 9–9–11.

I Europa har vi dock tre av tre segrar, Chelsea har 2–1–0 i FA-cupen och i ligacupen har ryssarna 2–1–1.

Totalt under 2000-talet således: 13–11–15. Det kan knappast finnas något annat engelskt lag som har samma plus mot United detta millennium.

Vad kan vi vänta oss för elva då? Det mest oroväckande är att Falcao ryktas vara skadad. Ska det dra igång med följdskador efter knäproblemen nu? Nemanja hade som bekant det över sig när han återvände efter sex-sju månaders rehab och vår maskot från Porto Alegres snabba resa utför kan härledas till det söndertrasade korslagda bandet. LvG hävdade att det var en ”knock” och helt orelaterat till knät, men oavsett hur uppriktig holländaren är och har varit finns det anledning till oro. Då Tigern är den jag hoppas på framåt med både RvP och Rooney out of form är det deprimerande om det här är början på en lång rad småskador.

Jag skulle starta Radamel–James om jag fick chansen att snurra tombolan i dag, men det blir alltså troligen inte någon av dem. Wilson lirade drygt en timme i fredags kväll och lär få nöja sig med bänken i kväll, om ens det.

Spekulerar vi att Falcao uteblir kan jag se en liknande 4-5-1 som senast, med Fellaini från start. Afrotankens höjd behövs mot Ivanovic, Big Man & co och då spelar det ingen roll hur dålig han varit genomgående. Är man lång så är man. Jag drar den här elvan från höften:

DDG

Rafael – Jones – Rojo – Shaw

Valencia – Blind – Fellaini – Herrera

Mata

RvP

Den stora överraskningen för min hjärna när den upptäcker vad som skrivits ovan är Antonio Valencias namn. Jag ångrar mig genast och korrigerar skamset:

DDG

Rafael – Jones – Rojo – Shaw

Blind – Fellaini – Herrera

ADM

Falcao – RvP

Mycket bättre! Tack Mats! Här borde inte RvP få vara med sett till formkurva men alternativen är få. Januzaj? Ja, har LvG gett sig den på att få se det bästa av honom så får han chansen igen, men jag tror att han fegar och går på rutin. Will Keane? Samma argument där och det faktum att han spelade i fredags också, så knappast startmaterial. Fast å andra sidan är det här unga grabbar som inte dör av att sparka boll två gånger på några dagar.

Mot WBA senast kom Ángel Di Maria bort lite på sin kant så jag ser honom gärna mer centralt i dag, alternativt i en helt fri roll där han kan gå all in mot Big Man. Mot WBA senast gjorde Ander Herrera sin sämsta match i en Unitedtröja. Det får han inte toppa i kväll. Mot WBA var både Mata och RvP iskalla. Det håller inte att vara iskall i annat än den andra betydelsen av det ordet.

Nyckelfigurer: Daley Blind och Marouane Fellaini. Gör dom kanonmatcher vinner United, om det är jag helt övertygad. Blind har ännu större ansvar på sin position, med tanke på att han ställs mot både Oscár och Hazard och mot WBA hade han ett hav av utrymme att täcka framför backlinjen. Får han hjälp där i dag? Och i så fall – av vem? Fellaini vs Matic på mitten borde vara en på förhand enormt spännande – ursäkta uttrycket – match-i-matchen, men det är väl få homo sapiens som ens tror att belgaren skulle kunna käka upp serben. Det skulle inte göra ont med en skräll á la Anderson-Fábregas där.

Vi får hoppas på en repris av motsvarande möte på Old Trafford i november för nio år sedan. Förutsättningarna var liknande med Chelsea i serieledning, 13 poäng före United, Mourinho i högform, United in decline. Då hade vi Bolton, Wigan och Charlton före oss i tabellen. I dag har vi Southampton, Swansea och West Ham.

Men Darren Fletcher gav fan i allt det.

* Sist: Fergie har som ni alla vet uppdaterat sin senaste biografi och i den påstår han att han minsann inte alls var ensamt ansvarig för anställningen av Moyes.

Historieomskrivaren är i farten igen.

0 | Sir Alex, spekulationer om startelvan, United | permalänk

”Anderson? Han fyller på vattenflaskorna där borta”

“Every club where I have been, I’ve struggled for the first three months. After that, they [the players] know what I want – how I am as a human being and also a manager, because I am very direct”

Han ångrar det där första uttalandet som gjordes under Uniteds försäsongsturné. Häromdagen sa han:

”I have said it was very stupid to say three months because then you [media] are only talking about three months. It is always the performance that counts, but the performance always goes up and down. Then we rise. When that date is, or what that match is, depends.”

Så tre månader blev helt plötsligt tre år:

”Every team can win, you have your hopes, but I do think there are stronger teams now in the world. We have to make a team. That is why I have a period of three years. I hope we can fulfil that dream that we have together.”

Tre år är dock bisarrt att kräva, så bloggen kör en snabbkoll på hur hans första tre månader i engelsk fotboll påverkat förra säsongens sjuor. Jag ba’ kör:

Förbättringar:

  • Publikvänligare! Jag ser hellre 3-5 mot Leicester än 0-1 mot Everton. Jag ser hellre gung ho-attacker än nonsensspel utan hjärta, tempo och fantasi. Jag ser hellre Angel Di Maria än Tom Cleverley.
  • Anfallsspelet! Gåshuden är tillbaka i klubben.
  • Presskonferenserna! Bra mycket roligare än både Fergies och Moyes.
  • Petningarna! Ashley Young och Antonio Valencia har varit perifera figurer under stor del av hösten. Long may it continue.

Status quo:

  • Utanför topp 4. Jag tippade oss som femma inför säsongen. Jag hoppas fortfarande få revidera det, men jag ser fortfarande ingen anledning att göra det.
  • Ojämnheten under matcherna. Formidabel anfallsfotboll såg vi inte så mycket av under fjolåret, men vi såg i alla fall en stundtals fin offensiv mixas med bedrövlig defensiv. Precis som i höst.
  • Skadesituationen. Den anpassade han sig till snabbt.

Försämringar:

  • Försvarsspelet. Sämst sedan 1970-talet. Förhoppningsvis kan Rojo–Jones få lite tid tillsammans innan någon av dom – eller båda – bärs ut på bår.
  • Bortaspelet. Under Moyes var United bäst i ligan. Under LvG har vi fortfarande inte vunnit och det har inte varit motstånd från universums främsta fotbollsföreningar som vi stött på hittills.
  • RvP-Mata-Rooney. Alla tre har varit ännu sämre med holländaren vid rodret än de var under Moyes. Varför?
  • Ligacupdebaclet. Moyes tog United till en semifinal, där United visserligen skämde ut sig, men LvG skickade ut ett C-lag mot MK Dons och ryckte sedan på axlarna efter klubbens sämsta insats i mannaminne. Obegripligt med tanke på de få matchtillfällen som ges under säsongen.

Frågetecken:

  • 3-5-2-experimentet. Vad handlade det om egentligen? Var det värt det? Om nu United saknade spelare för att spela ett annat system, var det verkligen bara Ángel Di Maria och Daley Blind som var skillnaden på en trebackslinje och en fyrbacksdito? Eller?
  • Taktiken överlag. Var tänker LvG landa? Ska han fortsätta använda diamanten eller gå till 4-5-1 som senast? Eller blanda och ge beroende på motstånd?
  • Varför lyfte han fram att Rooney var ”opetbar”? Vilket syfte tjänar det?
  • Adnan Januzaj fick sin första start med det legendariska numret på ryggen i måndags, men tidigare har han varit på väg ner i frysboxen. Hur ser belgarens framtid ut i LvG:s trupp?

* En jämförelse med Moyes och Sir Alex blir inte riktigt rättvis eftersom det handlar om matcher som hamnat i olika skeden av säsongen och därmed varit helt betydelselösa, men jag gör den ändå och då med Fergies sista säsong. Blir dock bara fem matcher eftersom United mött tre nykomlingar i höst. Jag tycker också att jämförelsen kan vara intressant.

Swansea (h)

Sir Alex: 2-1

Moyes: 2-0

LvG: 1-2

Sunderland (b)

Sir Alex: 1-0

Moyes: 2-1

LvG: 1-1

West Ham (h)

Sir Alex: 1-0

Moyes: 3-1

LvG: 2-1.

Everton (h) 

Sir Alex: 2-0

Moyes: 0-1

LvG: 2-1.

WBA (b) 

Sir Alex: 5-5.

Moyes: 3-0

LvG: 2-2.

Totalt:

1) Sir Alex 13 poäng, 11-6 i målskillnad.

2) Moyes 12 poäng, 10-3

3) LvG 8 poäng, 8-7

Holländaren är alltså överlägset sämst, resultatmässigt. Moyes grejade 0-0 mot Chelsea förra hösten, Fergie förlorade med 0-1 på sitt upplopp (seriesegern var då i hamn).

* Men det mest intressanta inför Chelsea (…it is-texten kommer på söndag) är en spelare som inte är Manchester Unitedspelare. Barcakeepern Victor Valdés är på Carrington och tränar för att ”komma tillbaka i form” efter sin korsbandsskada. Louis van Gaal verkar ha a thing för korsbandsrekonstruerade lirare med tanke på att Valdés gör Falcao sällskap bara i höst. Med tanke på att mitt ena knä fortfarande smärtar och gör sig påmint varje dag, fem år efter skadan, uppskattar jag Aloysius fetisch.

Det är dock en aningen underlig situation med tanke på att vi redan har ligans bäste målvakt och att Valdés bara är 32 år. Spanjoren borde rimligen ha minst fyra-fem år i Europatoppen – vilket är detsamma som världstoppen – och att då komma till Manchester för att vara andrekeeper verkar märkligt. Liksom hans val att ta sitt pick och pack och dra till Old Trafford för att slipa på det sista innan comebacken. Finns det inga klubbar närmare hans hem? Hmmm.

Dock så är det tyvärr rimligt att anta att David De Gea en dag tar sitt pick och pack och återvänder till Medelhavet, men frågan är om det verkligen sker förr snarare än senare? Tja, som jag skrev tidigare så har spekulationerna om ett nytt kontrakt för DDG pågått i över ett år, men faktum är att han fortfarande inte förlängt. Hans kontrakt rinner ut om ett och ett halvt år och det börjar brinna i knutarna för United.

Skulle Valdés då hålla som #1 på Old Trafford?

Sannolikt. Jag höll länge honom väldigt lågt på min lista över toppväktare, men de senare säsongerna på Camp Nou imponerade på mig. Han har slutat, nästan, med sina galenskaper och blivit en stabil keeper på en hög nivå. Invändningen kan vara att han nått framgångar i ett lag som haft bollen 80 procent av matchtiden. Det ställer dock kanske ännu högre krav på en målvakt, så den köper jag inte.

Skulle jag då föredra Valdés som #1 på Old Trafford?

No way. Men jag föredrog inte heller Ronald på Bernabeu. Då fick vi Antonio Valencia i stället. Det här är motsvarande byte, typ. Och ja, han är bättre än Ben Amos. Och Anders Lindegaard. Oavsett om knärehaben blir fiasko eller inte.

* Som jag plitade ner i början av september är Manchester United inte längre det det en gång var. Spelare kom och spelare gick på ett sätt vi aldrig upplevt tidigare. Hur det gått för våra nyförvärv har vi koll på, men hur har det egentligen fungerat för de som försvann från OT? Det är egentligen ett ämne för ett enskilt blogginlägg, men eftersom jag är uppe i varv kommer det som en avslutning här.

Bebe – Benfica. 

Jorge Jesus, hans nye manager i Portugal, tror att Bebe kan bli en ny Nemanja Matic och en dag återvända till England. Joråsåatte. Kanske kan börja med att få ens hoppa in från Benficabänken först.

Alexander Büttner – Dynamo Moskva.

Stekaren som fick en oförglömlig tid i norra England hänger numera i Ryssland och sa i en intervju nyligen att ”allt de vill prata om är United” och syftade då både på lagkamraterna, sponsorerna och fansen. Büttner är ordinarie i Dinamo som just nu är trea i ligan efter Zenit och CSKA.

Tom Cleverley – Aston Villa.

Lämnade hatarna i Manchester för Birmingham och Roy Keanes ledarskap. Har väl gått sådär för The Brand, han står fortfarande och stampar på ungefär samma fläck som i United. Förhoppningsvis kan han ta nästa kliv där.

Charne Ekangamene – Zulte-Waregem.

Mittfältaren hänger i högsta belgiska ligan och är ordinarie i ett jumbolag. Utvisad för några veckor sedan.

Patrice Evra – Juventus.

Serie A är 2010-talets motsvarighet till skotska Premier League och Juventus leder som väntat ligan med Evra som given på vänsterbacken. De gånger jag sett honom har han sett ut precis som 2013-14 års Patrice Evra. Inga konstigheter.

Angelo Henriquez – Dinamo Zagreb.

20-åringen gör succé i serieledande Dinamo och spottar in mål. Vi fick i alla fall se honom på Friends förra säsongen, men frågan är om chilenaren åker på någon mer försäsong med United. Jag tvivlar starkt.

Javier Hernandez – Real Madrid.

Bänken är varmare i Spanien för vår – han är fortfarande vår – lille ärta. Och här kan han faktiskt vinna någonting igen, så flytten är på många sätt logisk. Tre mål so far.

Shinji Kagawa – Borussia Dortmund.

Det lilla spelgeniet återvände till platsen för genombrottet. Dortmunds säsongsstart i Bundesliga har varit bedrövlig och Kagawa har – efter en succécomeback – knappast rört fansen till tårar med sitt spel.

Michael Keane – Burnley.

Den yngre av bröderna Keane har fått fyra minuters speltid under Sean Dyche. Oklart hur LvG ser på hans framtid, men det är inte särskilt troligt att den finns på Old Trafford. Keane blir visserligen bara 22 år i januari, ingen ålder för en central back, men med tanke på att LvG bör handla på den positionen antingen i januari eller i sommar – eller både och – är Keane nog långt ner på listan. Det hjälper knappast att han är bänkad i Burnley.

Federico Macheda – Cardiff.

Hittade äntligen sin nivå, Championship, och även i Cardiff har italienaren varit helt okej. Mål i sina två senaste matcher och totalt fyra mål på fem avslut på mål under säsongen. Kul för’n.

Davide Petrucci – Cluj.

Drog till Rumänien efter en skadehelvetisk tid i Manchester. Italienaren gjorde faktiskt inte en enda minut för A-laget under sina år där. I Dracula country har det inte börjat succéartat heller med bara 17 minuters speltid hittills.

Nick Powell – Leicester City.

Här snackar vi om en karriär som stagnerat. Gjorde sannolikt sin sista Manchester Unitedmatch i förnedringen mot MK Dons. Visserligen bara utlånad till Leicester, men jag har svårt att se Powell komma tillbaka. Han platsar inte ens i The Foxes utan har hittills hängt med klubbens U21-lag och han väntar fortfarande på Premier League-minuter i år.

Tom Lawrence – Leicester.

Precis som Powell har Lawrence fått nöja sig med U21-spel. Kan till skillnad från fyllechaffisen trösta sig med att vara med i Wales landslagstrupp.

Nani – Sporting Club.

Precis som Kagawa valde Nani att ta ett säkert kort och valde bekanta hjulspår. I Portugal har det gått bra för den lynnige yttern och Sporting är fortfarande obesegrat i ligan medan Nani satt några fullträffar både i inhemska spelet och i Champions.

Guillermo Varela – Real Madrid Castilla.

Överraskande köp av United – överraskande försäljning till Reals utbildningslag. Där har uruguayanen lirat sju matcher

Daniel Welbeck – Arsenal.

Upp och ned, som väntat. Precis som hela Arsenal. Också som väntat. Welbeck är dock till skillnad från Mario Balotelli ett fynd.

Wilfried Zaha – Crystal Palace.

En tredje Unitedspelare som valt att starta om i den klubb där det en gång började på allvar. Fergies sista köp har faktiskt gjort ett PL-mål, men är inte en given startspelare ens i Crystal Palace längre. Ska bli ytterst intressant att se vart den här karriären tar vägen.

Rio Ferdinand – QPR.

Det har gått snabbt utför för en av världens främsta mittbackar. För dålig för QPR till och med, vilket styrelsen också tyckte men lät sig övertalas av tidernas Wheeler Dealer som köpte sin gamle favorit.

Nemanja Vidic – Inter.

Fick en mardrömsstart i Inter med orsakade straffar och utvisningar and all that. Det har inte blivit särskilt mycket bättre för serben som får utstå mycket kritik i Milano. Det var ju meningen att han skulle styra upp Inters försvar – det har inte Vida gjort då hans nya svartblåa klubb släppt in flest mål av de 14 första lagenRyktas till och med om en flytt redan i januari. Till England igen? Tja, man vet aldrig i fotbollsvärlden.

0 | LvG, Moyes, Rykten, Sir Alex | permalänk

19 ways to leave Manchester United

eltgre

Sir Alex Ferguson i januari 2013:

”The options we’ve got now all round the park, if we can keep everyone fit, are as good as I’ve had in my time here.

Fast forward till september 2014: 

Helt otroligt är 19 av spelarna som gjorde en A-lagsmatch för United under säsongen 2012-13, varifrån citatet ovan kommer, puts väck från Old Traffords spelplan. Sannolikt kommer ingen av de utlånade, Keane, Cleverley och Powell, att synas i en Manchester United-tröja igen.

Patrice Evra, Rio Ferdinand, Dimitar Berbatov, Javier Hernandez, Nemanja Vidic, Nani, Daniel Welbeck, Tom Cleverley, Nick Powell, Kiko Macheda, Shinji Kagawa, Alexander Büttner, Scott Wootton, Robbie Brady, Michael Keane, Joshua King och Ryan Tunnicliffe har skickats iväg av Fergie, Moyes och Louis van Gaal. Ryan Giggs och Paul Scholes har lagt av.

Det var bara det.

* Paul Parkers massaker av Wayne Rooney var både överraskande och uppfriskande. Det ultimata hade varit om han dragit den på MUTV, men dit lär han inte bli inbjuden igen.

As for Wayne Rooney, he’s been awful. There he was at Burnley this weekend, supposedly captaining the team – but I saw a player interested only in himself, doing nothing to try and lift his game or inspire his team-mates. The only thing in any way remarkable about his performance is that he collects £300,000 a week to play that badly.

Underbart! Befriande!

Ambassadör och ex-Cityspelaren Peter Schmeichel kallades ut dagen efter för damage limitation. Det var ingen slump, tro mig.

When those new players look around the dressing room they will only see Wayne with true Manchester United in him. From Wayne’s role being important it has now gone to super important. By being the most important at this moment makes him the most important United player in history for me (sic!). He is the captain of the club and his responsibilities to the team and the club have just grown. Hopefully he can do that job and I am sure he can.

Det helt otroliga påståendet följdes upp av:

“I think he has been absolutely fantastic. His output has been tremendous. He has easily been the best performer over the last five years, easily. I don’t think anyone else comes close. If he is told today he plays centre half then he says ok and he’ll be the best centre half you’ll see (sic!). Tomorrow you are going to be central midfield and he’ll say ok and he will do a superb job.

Peter: Senaste fem åren har Sir Matt Busby Player of the Year gått till Wayne Rooney EN gång. Om man misstror fansen kan vi också konstatera att han inte fått priset som bäste spelare av sina lagkamrater heller de fyra senaste åren.

Det innebär inte att han sett över fem år kan vara den som totalt sett varit jämnast, men det gör honom inte ”överlägset bäst” heller.

* Truppen ser i dag ut så här, sedan LvG:s underhuggare skickat in följande spelare för registrering till Premier League:

Målvakter: DDG, Anders Lindegaard, Ben Amos.

Backar: Danny Blind, Marcos Rojo, Rafael, Jonny Evans, Phil Jones, Luke Shaw, Reece James, Tyler Blackett, Marnick Vermijl, Chris Smalling.

Mittfältare: Anderson, Ángel Di Maria, Michael Carrick, Ashley Young, Andreas Pereira, Adnan Januzaj, Darren Fletcher, Jesse Lingard, Marouane Fellaini, Ander Herrera, Antonio Valencia.

Anfallare: Radamel Falcao, Robin van Persie, Wayne Rooney, James Wilson.

Och så lite andra U21-are, som kanske kan få en minut här och där.

För mig är 4-3-3 givet hädanefter, med flera olika variationer, så klart. Jag ser gärna denna elva mot QPR, även om den nästan är osannolik då varken Rafael, Shaw, Blind, Falcao eller Rojo spelat en enda minut i Manchester Uniteds tävlingsmatchtröja den här säsongen.

DDG

Rafael – Jones – Rojo – Shaw

Herrera – Blind – Di Maria

Januzaj – Falcao – Mata

Backlinjen tar ut sig själv. Tremannamittfältet ger bra balans, Mata och Di Maria får tillstånd att fara omkring exakt hur dom vill, Blind vaktar backlinjen. Herrera tiki-takar, Januzaj utmanar och Falcao avslutar. Samtidigt som Rafael och Shaw forsar fram på kanterna.

Frågor på den elvan? Förutom det faktum att de formbottnade Rooney eller RvP får plats och att den allt annat än formtoppade Juan Mata får det?

* Jag är fortfarande skakad efter den otumlande start på september Manchester United stod för. Det finns så mycket mer att säga att jag nästan fastnar i en loop när jag får en idé. Men jag återkommer alltid, det vet ni.

15 | Sir Alex, United | permalänk

Everton it is

gnällnevil

Dagen efter att jag lyft fram Evertons utomordentliga facit på Goodison de senaste två åren – bara förluster mot Chelsea och Sunderland – kom Tony Pulis på besök och gav dem trean och tog med sig en egen trea. Det lämnar Everton  i ett bra mycket sämre utgångsläge än innan och för att kunna slåss om fjärdeplatsen med Arse måste man antagligen besegra United på söndag kväll.

Inget omöjligt uppdrag, men vi är trots allt nuvarande bortaplansmästare och har dessutom varit spellediga i 11 dagar när bollen kickas igång.

Tänkbart tombolaresultat:

DDG

Smalling – Evans – Jones – Evra

Carrick – Fletcher

Valencia – Mata – Kagawa

Welbeck

Kommentar: Rooney sägs vara fit, men det vore ju lite galet att chansa med tanke på VM och de i princip betydelselösa matcher som återstår. Den mikroskopiska chansen till fjärdeplatsen som fanns kvar för någon vecka sedan är nu helt borta. Det som återstår i morotsväg för våra underpresterande hjältar slash hackkycklingar är att ta sig till Europa League-kval. 0 poäng mot Goodison så är även den chansen puts väck.

Moyes lär i alla fall mönstra starkast tänkbara så länge han kan nå Europa och då är Big Dave gjuten. I backlinjen hoppas jag att äntligen få se Evans in action igen, gärna tillsammans med Jones. Det är i mina ögon det mittbackspar som komplementerar varandra bäst och bör vara ordinarie när hösten kommer smygande.

Ytterbacken: Evra så klart och till höger är det öppet för Christopher så länge Rafael är otillgänglig.

På mitten är det upplagt för Carrick-Fletcher oavsett om afrotanken också är frisk. Framåt skulle jag vara nyfiken på Nani, men det lär inte hända utan vi får med 102 procents säkerhet se mannen som vill ha en viktigare roll i laget till höger, The Perfect Man i mitten och japsen till vänster.

Framåt kan faktiskt Hernandez konkurrera med Welbeck, beroende på vilken taktik tombolan slumpar fram. Mitt val: Alltid Dat Guy.

* Det jag funderat mest över den här veckan är dock inga startelvor utan varför Alex Ferguson ska sälja sin vinkällare. Har han blivit nykterist på äldre dar? Ska han flytta? Spelat bort stålarna? Och vad har han egentligen för pension?

3 | Sir Alex, spekulationer om startelvan, United | permalänk