Arkiv | Skador / avstängningar

Smalling vs Jones

Chris Smalling och Phil Jones representerar mycket. Smalling representerar den som lovade mest, den som skulle bli den store ledaren i Uniteds försvar efter Vidic och Ferdinand. Jones skulle bli den nye Duncan Edwards, som skulle klara av mängder med positioner både i backlinje och mittfält utan större bekymmder. Jones var till och med betrodd, av allas vår Bosse P, att han skulle ta över Paul Scholes fallna mantel.

I stället har de blivit ett par driftkuckufigurer i Manchester Uniteds fans kretsar. Deras skadelista skulle kunna uppta en guides hela schema på en dagssightseeingtur på Manchester Ship Canal. Visst, båda har hållit sig – med deras mått mätt – förhållandevis krya den här säsongen, men överlag har deras skadebenägenhet nästan fått Rafael att framstå som en järnman.

När dessutom det ultimata inträffar, som denna vecka, och Smalling först skadar Jones (och eventuellt gjorde slut på dennes säsong) på träning för att därefter göra sig själv illa är det bisarrt på gränsen till osannolikt.

Jones trumfar sin kollega lätt – och han är dessutom tre år yngre. Den gamle Blackburnpojken är alltså nyligen 25 år fyllda och har mångdubbelt fler skador än många 35-åringar har när dom är färdiga med karriären. Givetvis är detta faktum inte bara häpnadsväckande utan också väldigt sorgligt. Till viss del påminner det om Wes Brown, vars tidigare år också kantades av otur/oflyt/ofärdig kropp och han hade sannolikt (?) blivit en ännu bättre försvarare om han lyckats undvika det. Phil Jones utveckling har inte fått den raka väg vi hade både trott och hoppats och den kanske aldrig kommer heller. Därmed inte sagt att han är en oduglig back, men han är nog en bra bit från den han hade kunnat vara.

Med Smalling är det nog ännu ”värre” ställt. Han är 28 år och borde rimligen peaka nu. Visst, han har haft sina perioder där han visat sina tillgångar och färdigheter, men förmågan att hålla en väldigt hög nivå under en väldigt lång tid har inte letat sig in i honom. Mycket beroende på skador, givetvis, men i det här fallet vill jag nog snarare tillskriva bristande kunskaper som den största orsaken. Christoper Lloyd är helt enkelt inte en spelare som klarar av detta. Att han sen ser till att gå sönder när United ska spela match var tredje dag i april underlättar inte heller, vare sig för honom eller för tombolan.

Vi kan bara hoppas att Baillys frekventa längtan efter rehabrummet bara är nyhetens behag och en omställning till ligan. För just nu är det till ivorianen vi får sätta vårt nästa stora hopp om en försvarsgeneral för det kommande decenniet.

För jag vill inte se Carrick belönas med en förlängning med villkoret att han kan rycka in som mittback våren 2018.

Även om han faktiskt skulle vara exakt lika farlig på fasta situationer framåt som de två yngre glaslirarna.
Btw: Ryktas att yours truly ska vara med i ett program om fotboll någonstans nära dig inom en snar framtid. Håll utkik, vetja!

1 | Jones, Skador / avstängningar, Smalling | permalänk

Uppgivenheten!

zasq

Danny Welbeck har inte blivit den vi trodde och hoppats att han skulle bli. Han blir 24 år i november och är ännu inte på den nivå vi har längtat och önskat se honom på. Visst, han blixtrar till med vesselsnabba one-twos, är en av världens kvickaste på att störa motståndare med boll och han har vässat tekniken som för någon säsong allt fick honom på fall i straffområdet minst en gång per match. Men det räcker inte i United och han har antagligen helt osentimentalt fått veta av Louis van Gaal att han inte är mer än tredjevalet i både 3-5-2 och 4-3-3.

Han har tvekat tidigare till framtiden, Danny, när han skrev på sin senaste kontraktsförlängning och det är lätt att förstå varför han kan tänka sig att lämna sin pojkdröm. Han har gått från 23 starter och 7 inhopp 2011-12 till 13+14 året därpå och 15+10 förra säsongen. 24 inhopp i ligan på två säsonger är nästan Chicharitoklass (eller egentligen inte, Ärtan – den lille – har 31 på motsvarande period) och det är ingen drömtillvaro, speciellt inte för en anfallare som sällan fått spela renodlad anfallare.

Men om han lämnar, det sägs att det ställts krav från Uniteds sida om icke-topp-sex-klubbar i England, blir det ett stort hål i truppen. Ett enormt och svart Manchesterhål. Utan Welbz är det upp till Tyler Blackett att försvara stadens färger och även om han har potential är det varken startspelare eller landslagsman på honom (än).

 

Danny

Det vore ett misstag att släppa Dat Guy. Det får bli avslutningen – så länge – om honom. Ett misstag. Ett misstag. Ett misstag. Ett misstag. Ett misstag. Ett misstag. Ett. Misstag. Ett ödesdigert. Misstag. (Förstå när Chris Smalling, hösten 2017, dräller med bollen, Arsenals Danny Welbeck vräker sig fram och motlägger in den i krysset bakom Tomasz Kuszczak).

Paul Aaron är rädd. Han fruktar att United ska bli ett nytt Liverpool. För några månader sedan hade jag sagt att den risken var lika stor som att Paul Scholes skulle börja synas i var och varannan blaska, men nu är vi där vi år.

Det är inga dåliga krav han har heller för att United inte ska falla i glömska. Fyra gubbar från Real Madrid och en världmästarback från Dortmund är en önskelista som inte ens de mest inbitna och fruktande fansen skulle tänka sig sätta upp.

Tyvärr sågar han inte Glazyrerna rent ut utan antyder mer att Fergie lät det förfalla, vilket han ju på ett sätt också gjorde. Men med stor sannolikhet med god assistans från de där jänkarna som tjänat några tusingar på att suga pengar ur vår klubb.

* Match först på söndag, men det blir en liten titt på Sunderlandförutsättningarna redan i dag ändå. Med Ander Herreras skadeoskuld – till slut, det tog några veckor – borta på Carrington i går och Rojo utan arbetstillstånd ser det till och med mörkare ut än inför Swansea. ”I’ve never had this as a manager” säger LvG. Vi har dock haft det så här som fans, Lollo. Det är så här det ser ut i Manchester United. Kommer man hit räcker inte en trupp på 21-22 spelare, du måste nästan upp i det dubbla för att klara en säsong.

Inget nyförvärv kommer att spela då den knubbige är väck sedan tidigare. Darren Fletcher lär vara given och få sällskap av … ja, vem? Anderson har vi tack och lov inte sett skymten av i matcherna, Tom Cleverley var inte i truppen senast och that’s it. Det är Uniteds mittfältsalternativ bestående av renodlade innerfältare. Jag sitter och skakar på huvudet medan jag skriver. Ska vi ta upp Ben Pearson? Andreas Pereira? Och skada dom också? Äsch, släng in Shinji så kanske vi kirrar ett kryss.

Nej, inte än.

Taktiken då? 4-4-2 som i andra mot Swansea? 4-3-3 som LvG vill spela eller 3-5-2 som han nött i över en månad? Jag tror på det senare. För 3-5-2 kan inte avfärdas direkt, det är ingen bra signal, så det här får bli elvan:

DDG

Jones – Smalling – Blackett

Valencia/Young/Rafael/tomt – Kagawa – Fletcher/tomt – Januzaj/tomt

Mata

Rooney – RvP

* Medan fönsterklockan tickar kan vi titta tillbaka på Andy Mittens lilla video från mitten av juli om Arturo. Och hoppas vidare.

1 | Skador / avstängningar, spekulationer om startelvan, United, Welbeck | permalänk

United – det nya Everton

Dagens överlägset mest läskiga statistik hittar vi i det här.

Everton efter 29 omgångar 2012-13:

Skärmavbild 2014-03-18 kl. 19.22.37

Manchester United efter 29 omgångar 2013-14:

Skärmavbild 2014-03-18 kl. 19.21.48

David Moyes har alltså nästan PÅ MÅLET lyckats förvandla Everton till Manchester United. Det skiljer ett insläppt mål (vi kan väl låtsas att Råttan satte friläget när DDG superräddade i söndags) från att vara EXAKT samma i inspelade poäng och målskillnad.

Fascinerande. Förbryllande. Imponerande på något sätt.

Annars är det ju mest noterbara, förutom den osannolika likheten, skillnaden i poäng i hemma-bortaspel mellan de två lagen.

I morgon ska vi få se hur mycket United det går att frammana bland spillrorna. Tidigare under säsongen har jag hela tiden på nåt sätt lyckas varva mellan vansinnig ilska, likgiltighet, nya förhoppningar, vansinnig ilska till uppgivenhet – och nya förhoppningar. Men den här gången är det faktiskt omöjligt att ens kunna föreställa sig en magnifik 5-0-föreställning. Det är lika sannolikt som att Cernlaboratoriet i morgon skulle kungöra: ”Vi är ute på ett helt galet spår, det var faktiskt Gud som skapade universum”.

Så mentalt trött och pessimistisk är jag efter 8 förluster på 14 matcher under 2014.

Men matchen ska väl ändå spelas av och jag får samla ihop mig och titta framåt mot den. Det första jag hittar av värde är att det obesegrade Olympiakos – i ligaspel – i mötte i Pireus har torskat två av de tre efterföljande ligafajterna. Tjoho. Vi har mött grekerna två gånger på Old Trafford tidigare: 3-0 och 4-0 (senaste vis. Tjoho.

Efter 0-3-förnedringen – numera ett normalresultat – i söndags skulle man kunna föreställa sig att tombolan snurrar några extra varv innan den väljer elva. Således ser jag framför mig följande Eleven Doomed Men:

DDG

Rafael – Rio – Jones – Evra

Nani – Carrick – Giggs – Young

Rooney – RvP

Varför? Både Evans och Smalling saknades på träning i dag vilket gör att det står mellan gamlingarna Rio och Vida bredvid Jones i mittförsvaret. Ska jag vara ärlig så skiter jag fullständigt i vem av dom som spelar. Men med tanke på läget i världen så skulle jag bli mindre irriterad om Rio lirade.

På mittfältet/offensivt saknas Mata, medan Januzaj sannolikt puttas bort på grund av bristande rutin. Valencia och Young BORDE visa att de inte ska elimineras i sommar, medan Moyes för att visa att ”freden” består mycket väl kan beordra hjulet att välja Giggs från start. Men om Nani ÄNTLIGEN är hel efter världens märkligaste och minst omtalade skada är hel petar han givetvis Valencia alla dagar i veckan. Oavsett vilket humör han är på.

Framåt finns det inte att han vågar peta RvP. Inte om han spelade honom 90 minuter i söndags. Och Rooney är första namnet – tillsammans med spanjoren längst bak – som dyker upp på nätterna när Moyes vaknar och snabbt skriver ner sin kommande startuppställning på blocket på nattygsbordet.

Shinji? De senaste veckorna har jag inte ens orkat lobba för honom. Men han får gärna spela från start. Ingenting kan ju bli sämre.

måjs

* Gällande Uniteds fullkomligt bedrövliga målskörd på hemmaplan kan vi åtminstone trösta oss med att Tottenham Hotspur är snäppet värre: På 15 hemmamatcher har de mäktat med 16 mål. Det är 1,07 per 90-minutare. Ett snitt inte ens United kan uppvisa i modern tid.

Ändå ligger dom före oss i tabellen.

* Senast vi mötte Olympiakos på Old Trafford spelade Verón i United och Karembeu hos grekerna. Jag minns fortfarande argentinarens 1-2 med Becks.

* Vi ska icke glömma, aldrig glömma, att medan Moyes står inför galgen så har Glazyrerna på över ÅTTA ÅR, aldrig vågat ställa sig själva till svars inför fansen.

Aldrig.

Glömma.

2 | Champions League, Moyes, Skador / avstängningar, spekulationer om startelvan | permalänk

Två skador senare

Wayne Rooney spelar inte mot AIK i morgon.

Chansen/risken att han spelar mer i United överhuvudtaget minskade radikalt i och med det beskedet. Om hans tid i United finns inte i dagsläget något mer att tillägga från min sida mer än det jag redan skrivit (bland annat här). Men om själva situationen kan vi göra följande noteringar:

  1. Han gjorde illa sig på en träning i Bangkok och åkte hem. Ingen fattade någonting, men det fanns ingen anledning att betvivla uppgifterna att han var skadad. Det vore ju skapligt genomtänkt elakt att släpa honom fram och tillbaka för att jävlas.
  2. Han gjorde illa sig i en träningsmatch som ingen fick se i lördags.

Om man inte var konspirationsteoretiker innan så är man det garanterat nu. Jag kan köpa den första skadan, men den andra är mer svårsmält.

”Wayne hurt his shoulder in a fall during a match on Saturday. It’s not too serious and I don’t expect it to keep him out for too long. I’m disappointed he’s missing the game because we were keen to get him back involved and ready to play.

”Ett fall”? Intressant också att Moyes utelämnar infon om när Rooney är tillbaka. Jag tror inte att han spelar mot Sevilla på fredag heller, Rio och han har ju inte direkt dragit jämnt genom åren.

Att skadan kommer samma vecka som han för första gången skulle spela riktiga träningsmatcher och det dessutom ryktas om en skriftlig transferbegäran … det är ju egentligen för genomskinligt för att kunna vara sant.

Men om det stämmer att han, enligt rykten, vägrade åka med till Stockholm är det 100 procent klart att han lämnar. Oavsett vad United säger. Frågan är om det blir först på kvällen den 2 september eller inte. Och om verkligen någon annan klubb än Chelsea är intresserad.

För det är klart att han är lika mycket till salu som Frasse F. Maktkamperna mellan storklubbarna fortsätter och fortsätter.

* United skickade för övrigt en kraftigt decimerad trupp till Stockholm i dag:

Målvakter: Lindegaard, Amos.

Backar: Rafael, Evans, Evra, Smalling, Vidic.

Duncan Edwards: Jones.

Mittfältare: Anderson, Bebe, Carrick, Giggs, Nani, Zaha.

Anfallare: Henriquez, Kagawa, van Persie, Welbeck

Följande saknas alltså, bland annat: DDG, Cleverley, Valencia, Chicharito, Rooney, Rio, Januzaj, Lingard, Fabio, Macheda …

Moyes har förstås både Rios testimonial och söndagens Wigan i skallen när han tar ut en sån trupp och lämnar så många hemma.

Ser följande startelva i min spåkula:

Lindegaard

Rafael – Vidic – Evans – Evra

Anderson – Carrick

Zaha – Kagawa – Nani

RvP

Den frontlinjen ser ändå intressant ut, trots de som blev kvar där hemma.

Och äntligen får vi se Bebe spela i Manchester United igen. Det har gått alldeles för lång tid sedan sist.

* Att biljettpriset till AIK-matchen plötsligt halverades var ingen överraskning. Sjuka biljettpriser från början och AIK är liksom inte Barcelona. Dessutom har ju Daniel Tjernström redan lagt av.

6 | Rooney, Rykten, Skador / avstängningar, Träningsmatcher | permalänk

Yolo in Yoko

Allt resande ska inte underskattas som förklaring till att spelkvalitén skiftat så pass mycket som den gjort under de här tre matcherna.

Inte heller det faktum att det varit mycket B-uppställning: Rooney, Kagawa, Vidic med flera har inte gjort tre 90-minutare direkt. Men jag hade ändå förhoppningar om att det skulle se åtminstone likadant ut som mot australiensarna. Tji fick både jag och ni.

Det här var framförallt försvarsmässigt ingen höjdare och vi såg inte mycket av den höga och tidiga press som Moyes instiftade i föregående fajt.

Det här noterades också:

  • Patrice Evras indianare några sekunder in i matchen var helt häpnadsväckande märklig och usel.
  • Vi bjöds på en klassisk United-omställning vid 1-1-målet. Så ska det se ut!
  • Inzoomningarna av Kagawa var på gränsen till perversa. Inte till sättet, men till antalet.
  • Jesse Lingard gjorde mål igen, men jag har fortfarande inte imponerats av hans spel i övrigt. Fortfarande ett stort frågetecken för mig även om Moyes inte kan göra annat än att säga att han knackar på A-dörren. Slarvar alldeles för mycket i passningsspelat, bland annat.
  • Försvarsspelet ja, det var ingen fröjd. Först Evras idioti, sen Fabio som enkelt puttades undan, sen Evans markeringsmiss vid 2-2, sen massstrejken vid 2-3. Å andra sidan var det kanske så att ingen av de som startade i den fyrbackslinjen är med i startelvan i ligapremiären.
  • Bästa motståndet hittills.
  • Ashley Young såg faktiskt ut som att han minns hur man lirar boll. Det var uppiggande.
  • Många platsbyten mellan Lingard, Januzaj och Zaha. Det uppskattades.
  • Januzaj var inte lika framträdande som tidigare, men Wilfried var faktiskt ännu bättre än tidigare. En ytterspelare som spelar som en modern ytter ska spela. Fantastiskt. Täcker dessutom bollen föredömligt och tar jobbet hemåt.
  • Welbeck och frilägen är en lika het kombo som Robin van Persie och Piers Morgan.
  • 90 minuter på Anderson var annars dagens stora överraskning. Även för honom antar jag. Läs mer »
5 | Moyes, Skador / avstängningar, United | permalänk