Embed from Getty Images
Arsène Wengers Arsenal spelade många minnesvärda, heta och nervkittlande matcher mot Manchester United under sina 22 år som manager.
Det här sömnpillret måste räknas till raka motsatsen – och mycket på grund av att José Mourinhos United verkligen inte brydde sig förrän i slutminuterna.
Trots att gästerna spelade med ett kombinerat A-B- och C-lag var dom bättre än hemmalaget på så många punkter.
Och trots detta vann alltså hemmalaget – och säkrade därmed i princip silvret.
Minnesvärt:
- Fellainis avgörande á la Chicharito. In i det sista fick Wenger smaka på Uniteds slutminutmagi.
Helt okej:
- Paul Pogbas första 45:a. Inte bara tack vare målet utan för hans fina instick, crossbollar och löpningar.
- Martial var väl den enda som avslutade matchen svettig i United.
- Det är så märkligt med detta United, att när man väl bestämmer sig för att anfalla så resulterar det ganska ofta i mål. När United tog sig kragen sista tio skapade man också ett par chanser, även om det var basic football med inlägg mot den längste.
Zzzzzzz:
- Hade det varit ett möte på försäsongen i någon öl- eller spelbolagsturnering hade jag inte varit förvånad över vad jag fick se. Men nu? I slutet av säsongen där spelarna slåss om en plats i finalelvan och andraplatsen ska säkras? Jag – och gissningsvis ett antal miljoner andra runt om i världen – hade förväntat mig mer. En hel del mer. Nu såg det ut som det gjort så ofta förr, som ett gäng enmansföretag som hellre passade i sidled eller hemåt än att dra igång någon offensiv.
Illa:
- Inte nog med att United stod för detta i näst sista hemmamatchen på säsongen – det var också mot ett lag bestående av spelare med tröjnummer som närmade sig tresiffrigt. Ingen passion, ingen frenesi, ingen energi. Det blev lite mer att hetsa upp sig för när Martial kom in (ett offsidemål till exempel) men under majoriteten av tillställningen var det inte så att man skulle ha missat särskilt mycket om man spenderade tiden med att inte titta på den.
- Pogba, Fellaini, Matic, Smalling … ändå fortsatt så osannolikt ofarliga på hörnor. Oftast – nästan alltid kanske – beroende på att bollen inte passerar förste spelaren.
Sist:
- Romelu Lukaku haltade av efter att ha blixtrat till vid ett tillfälle med sin delikata lyftning till Alexis i samband med målet. Vi får verkligen hoppas att det bara var en smäll och inte en stukning, för belgaren behövs för att stångas i cupfinalen.
- Jag förvånas fortfarande, och kommer att göra så länge det pågår, över att två yttermittfältare vecka ut och vecka in spelar ytterbackar i Manchester United. Nu stod visserligen Ashley Young för en viktig assist i slutminuterna, men varken han eller kollegan på andra sidan (som mest slog snett hemåt-passningar) är bra nog.