Solskjaer i sjunde himlen

Embed from Getty Images

Han kan liksom inte förlora, Ole Gunnar. Inte ens när hans United kommer i gungning på hemmaplan mot Brighton.

Segertåget fortsätter och det är bara att njuta så länge det varar. För njuter, det gör vi.

Det gör säkert Solskjaer också.

Han är säkert i sjunde himlen, även om han aldrig skulle erkänna det själv.

Magnifikt:

  • Marcus Rashfords utvecklingskurva sen norrmannens intåg har varit spektakulär. Den unge britten har ju alltid haft det här spelet och de här avsluten i sig, men det är först nu som han konsekvent får utdelning på sin potential. Det avgörande målet mot Brighton var så självklart på något sätt.
  • Paul Pogbas renässans är lika välkommen, den.

Plus:

  • Vigges resa mot positionen som försvarsgeneral i Manchester Uniteds defensiv fortsätter med oförändrad styrka. Mot Brighton var han åter en klippa defensivt och i offensiven hade han två avslut samt en delikat framspelning till Martial. Solskjaer utnyttjar verkligen Lindelöfs potential på ett helt annat sätt än mannen som de facto tog honom till klubben.
  • Ander Herreras glöd passar ju perfekt i ett sånt här läge i klubbens historia. Och när han är inne i den form han är så lyckas han också med mycket av det han ska lyckas med: Bryta uppspel, följa med i offensiven – och reta gallfeber på motståndarna.

Minus:

  • Effektiviteten var väl inte magisk denna eftermiddag – och den försatte Old Trafford i lite trubbel mot slutet av matchen. Brightons reducering (snygg som den var!) kom verkligen från ingenstans och skapade onödig nerv.
  • Nemanja Matic var inte dålig nu heller, utan har skärpt sig ett par hack sedan Solskjaers intåg. Men jag håller fortfarande serben som alltför långsam och förstår inte hans förkärlek för att ofta hålla bollen åtminstone en sekvens för länge.

Sist:

  • I och med att Arsenal levererade mot Chelsea är United otroligt nog bara tre poäng från en Champions League-plats nu. Och även om det bär emot att låtsas om att topp 4 skulle vara någon slags trofé, så är det ju mot den måttstocken vi får se våren an.
  • Jag uppskattar verkligen att OGS har hittat en förstaelva som han litar på. Nu försvann visserligen Shaw innan avspark, men det är någonting självsäkert med att kunna ställa upp med i stort sett samma manskap varje vecka. Det ger laget trygghet och det ger sannolikt motståndarna lite hicka.
  • Sju segrar av sju möjliga. Oavsett motstånd så är det bannemej helt osannolikt imponerande gjort. Och vad som än händer framöver med Ole Gunnar och hans framtid i United är det här oförglömliga veckor med honom som manager. Skulle han se till att vinna på Emirates nästa veckoslut också så … nej, vi tar den matchen när den kommer.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

Always. Take. De. Gea.

Embed from Getty Images

Ny magnifik insats från Pogba, nytt klassavslut av Rashford och en ny seger för Ole Gunnar Solskjaer – denna gång i en svår bortamatch.

Men det som sitter kvar allra starkast i minnet efter en imponerande 1-0-seger mot Spurs var den där rejäla påminnelsen från David De Gea om vem som står högst på tronen bland fotbollsmålvakterna världen över.

Det är så klart han; 28-åringen från Madrid.

Förtrollande:

  • David De Gea. Det där var en sån där match som man kommer att minnas länge av just den där anledningen, att han räddade allt som han skulle och allt som han inte skulle.
  • Hur detta United fortsätter att uppvisa förvandlingen under sin nye manager. Spelarna fortsätter att ha roligt, våga och spelar snabbt och dynamiskt med en härlig entusiasm. Första 20 var United dominanta på Wembley med hög press och omställningar där fyra spelare fyllde på i Spurs straffområde.
  • Marcus Rashfords ganska otippade move att sparka ut Romelu Lukaku som förstavalet som striker och dessutom få för sig att göra mål i varje match också. Även om Lloris var felpositionerad så var det ett oerhört fint avslut från unge Marcus som också lyft sig ett par klasser under sin nye manager.

Gigantiska:

  • Paul Pogbas katarsis fullbordades i samma ögonblick som han serverade säsongens bästa Unitedpassning, fram till Rashfords 1-0-mål. Sen kunde han ha gjort två-tre mål om inte Lloris varit på hugget.
  • Såg ni när Lindelöf firade Christian Eriksens missade frispark som han firade ett segermål på stopptid? Om inte så får ni leta rätt på det. Västeråspojken håller på att växa ut till en ledare i Uniteddefensiven och detta trots att han tvingas dras med spelare som Phil Jones bredvid sig.

Man United all over:

  • Ander Herreras ben och (för motståndarna) irriterande uppsyn är en fröjd att se när ett tillbakapressat United lyckas komma undan med alla tre poängen.
  • Trots att Spurs som väntat låg på rejält efter paus – och skapade en handfull fina chanser – så var det ett annat United än tidigare även i den situationen. Paul Pogba skulle lika gärna kunnat ha utökat ledningen som att Tottenham skulle ha kvitterat.

… and finally, before we light up that cigar:

  • Visst har OGS hittat sin förstaelva, med ett eller ett par undantag? Dagens elva är den han vill ha. Och vill han ha den vill vi också ha den. Just nu känns det som att det är på högerbacken, ena mittbacken och en ersättare till Nemanja Matic som är mest akuta.
  • Jag HATAR när spelare som Kieran Trippier går fram och muppar sig mot spelare som Anthony Martial när spelare som Moussa Sissoko ligger ner efter att ha försökt – förgäves – spela vidare. Sluta med det. Spela tills domaren blåser. Det var knappast så att Sissoko behövde en defibrillator omgående för att överleva.
  • När Solskjaer tog över var vi åtta poäng efter Arsenal. Nu är vi två mål efter …

 

0 | De Gea, Eftermatchbetyg | permalänk

Let’s Bingo!

Femte raka, olé olé.. Ännu en seger i Oles regi. Kan knappt förstå det, känns lite som i en dröm. Matchen var i sig kanske inte speciellt drömmig, men å andra sidan blev den väl ungefär vad man kunde vänta sig med så många förändringar från senast. Lite rörigt, ganska osammanhängande, men trots allt klasser bättre än Reading och en fullt rättvis seger.

Bra:

  • Först och främst, igenkänningsfaktorn på den här typen av vinster är underbar. Det var sådana här matcher vi alltid spelade mot typ Tottenham förr; inte speciellt roligt, spännande eller inspirerande men tryggt, ganska stabilt försvarsmässigt och trots allt säkra segrar. En av de styrkor som finns i Uniteds DNA, att vinna fastän man inte spelar särskilt bra eller kanske ens med sina bättre spelare mot motståndare som är bra, men inte jättebra. Dagens United har väl inte direkt gjort sig kända för att kassera vinster i den här typen av matcher, men nu känns det som om vi är tillbaka på riktigt, men samtidigt börjat något nytt. Underbar känsla.
  • Otroligt gött att Lukaku fick göra mål igen, men matchen igår handlade nog snarare om hans fysiska prestation. Han var inte planens gigant, långt ifrån, men att få spela 90 helt okej minuter var en bra början på vägen tillbaka för honom, och som Ole sa innan matchen så vill han ha Lukaku med och i form att konkurrera om en startplats. Sen var målet som sagt en härlig bonus och viktigt för hans självförtroende.
  • Och så kom den äntligen, dagen då Tahith Chong fick göra sin debut i Uniteds a-lag. Efterlängtat! Han blev för övrigt den 229:e spelaren att göra just detta. Det blev såklart ingen Rashford-liknande debut men klart godkänd och ett inhopp som gav mersmak. Mer Chong åt alla!
  • Carrick skrattar och ler! Har någon på riktigt sett Carrick se lite glad ut på bänken en enda gång under Mourinhos ledning? Tycker bara man har sett honom sammanbiten och allmänt brooding, men så har ju visserligen varken han eller vi haft så mycket att glädjas åt på ett tag.. Well, Happy Carrick är tillbaka. Ole får oss alla att le <3
  • Viktigt att få hålla nollan igen. De Gea stod för ett fint clean sheet senast och nu Romero mot Reading. Och alla som själva spelat fotboll vet hur viktigt det är för självförtroendet även för försvararna att lyckas hindra motståndarna från att göra mål. I synnerhet igår när vi inte hade en särskilt ordinarie backlinje känns det skönt att få hålla nollan. Ett extra shoutout till Darmian som gjorde ett utmärkt jobb som mittback också.

Buu:

  • Finns egentligen inte mycket att klaga på i en sådan här match som trots att den inte var så underhållande faktiskt innehöll många glädjeämnen. Blev aningen besviken över att Mason Greenwood inte togs med i matchtruppen, men vad jag hört var han lite småskadad? Hade såklart också gärna sett att Garner fick ett inhopp, men eftersom Alexis linkade av halvskadad han också så blev det inte av oavsett.
  • Och på tal om Alexis. Den stackarn har verkligen inte sina bästa månader i karriären just nu. Först ett låångt uppehåll med en envis skada och andra privata angelägenheter att tampas med, och nu höll han inte matchen igenom. Likt Lukaku gjorde han inget större avtryck den tiden han var på planen bortsett från assist till Lukakus mål, men det var trots allt desto viktigare att få 90 minuter från start. Tyvärr blev det inte så, och det är jäkligt synd för jag längtar ihjäl mig efter att få se den riktiga Alexis i hela sin prakt. Förhoppningsvis kommer det.
  • Jag ser fortfarande inte det som alla andra verkar se i Fred. Jag har ett förslag; ni som ser massa skills i Freddan och tycker han är så hyvens, hör av er till mig och Mats så kör vi en Fredbingo nästa match! Priset blir äran i att ha fått mig att se vad som egenltigen är grejen med honom, för just nu gör jag det verkligen inte.

Allt för denna gång mina vänner. Nu tycker jag att ni ska ladda upp inför damlaget som möter London Bees vid 15.00. Visas på MUTV. Gör det!

0 | United | permalänk

Party like it’s 99!

Äntligen, ÄNTLIGEN dags för FA-cup. Som ni frekventa läsare känner till är det min personliga favoritturnering, så jag blir alltid lite extra sprallig när det börjar dofta Wembley. Och nu när United har lyft på ett sätt jag inte trodde var möjligt, då är man ju nästan euforisk. Och som det perfekta lilla körsbäret på toppen av min chocolate and raspberry sundae kan det även bli så att vi får se en liten preview av Uniteds framtid då både James Garner och Tahith Chong finns med i truppen idag. Lite besviken då jag trodde att Mason Greenwood och Angel Gomes var de som skulle få chansen i första hand. Men är överlag nöjd, även om jag tror att varken Chong eller Garner startar idag.

Ole hintade på presskonferensen tidigare i veckan att han ville ge ett par starter till både Alexis och Lukaku, och detta gläder mig något oerhört. Vad Alexis beträffar har vi ju inte ens sett en bråkdel av fotbollsspelaren vi köpte från Arsenal. Jag anser att en Alexis i form är den bästa utespelare vi har i klubben, efter Pogba givetvis och strax före Martial, och det skulle vara en förbannad fröjd att få se honom blomma ut igen. Det är ju lite det som är spännande med de här äldre herrarna, som vi i vår trupp får räkna Alexis till. Hos unga spelare ligger spänningen i att inte veta vad man får, men att se en potential och följa dess utveckling. Hos de äldre vet man kanske i och för sig inte alltid heller vad man får (och här har vi Lex Di María..) men man vet någonstans ändå vilka de är och vad de kan. Därför känner jag enbart spänning och förväntan när jag tänker på vad Ole skulle kunna göra för att få Alexis att bli Alexis igen.

Och angående Big Rom.. Jag vidhåller fortfarande att Lukaku är den bästa målskytten vi har i klubben. Men som med alla andra (här har vi Lex Fellaini igen) är ju detta under förutsättning att han används på det sätt och i den roll han är absolut bäst. För Lukaku är ingen targetspelare, detta är något Mourinhos spelstil verkligen bevisat. Många frågar sig nu var och hur det ska finnas plats för Lukaku, i synnerhet sedan Ole tog över och Rashford fått chansen och gjort så utmärkt ifrån sig centralt, och hur Lukaku ska passa in i Oles United. Jag tänker dock att det enbart kommer göra livet lättare för Rom. Istället för att med en halvdan första touch behöva ta ner långbollar från De Gea, med ryggen mot mål och fyra försvarare bakom sig tror jag han kommer få använda sina styrkor på ett mycket bättre sätt sett till hur vi spelar nu. Med ytterbackar som ligger högt, kantspelare som utmanar och vågar driva framåt och in i banan kommer Lukaku förhoppningsvis få de bollar som han utifrån sina styrkor kan förvalta bättre. Korta svaret: jag tror inte Oles spelstil kommer ligga Big Rom i fatet, tvärt om. Det är nu han kommer få självförtroendet tillbaka, och då kommer målen som vi alla såklart vet att han har i sig.

I skrivande stund är det lite drygt en och en halv timme tills elvan släpps, och jag måste säga att det känns lite extra kittlande idag med den trupp vi har med oss. Jag tror vi startar med Romero i mål. Backlinjen är något skadeskjuten, så tror inte Lindelöf (som på sistone varit ett djur btw) får sin välbehövliga vila idag, utan att han startar tillsammans med Jones i mitten, och att de får Dalot och Shaw till höger, respektive vänster om sig. Bailly är som bekant avstängd, Rojo och Smalling är skadade, liksom Pogba. Sjukt svårgissat innermittfält med tanke på den trupp som är med, men gissar ändå på Fellaini, Fred och Mata, under förutsättning att Fellaini känner sig 100% fit. Det snackades lite i veckan om att han inte ens skulle vara aktuell att åka med, men nu är han det. Har svårt att se Ole spela Mata på högerkanten så där går eventuellt Pereira in, med Lukaku centralt och Alexis till vänster.

Nu tycker jag att ni liksom jag drar på er den röda tröjan (kanske Giggs är ett passande val idag?) och kickar igång denna underbara lördag. Party like it’s 99!

0 | United | permalänk

United är Untied och United igen

Embed from Getty Images

På ett sätt var den här segern mer imponerande än de tre föregående.

För på Tyneside var United lite slarviga och hade svårt att komma till lägen, vilket var en väntad reaktion efter tre imponerande supervinster. Att då lyckas komma därifrån med en ytterst kompakt 2-0-vinst som var lika tung som rättvis visar att detta Solskjaertränade lag har styrt laget in i den fåra som vi bör vara i.

United är Untied och United igen.

Utomordentligt:

  • Marcus Rashford är så jävla bra att jag blir rörd. 1+1 i kväll och det var så himla självklart att det skulle bli så. Det känns som om vi bara väntat på att det ska komma någon som Ole Gunnar och släppa lös denna råa talang av magisk anfallsfotboll. Att han har en riktigt bössa visste vi sen tidigare och i dag fick vi se hans lugn vid 2-0-målet.
  • Jeez. Rondon – som jag håller väldigt högt – hade knappt en chans på hela kvällen och det var Lindelöfs förtjänst nästan helt och hållet.
  • Nollan! Äntligen! Heja David! Nej, men helt seriöst så ska vi inte underskatta betydelsen av att ge DDG en nolla att skryta över. Och försvaret.

Jorå:

  • United hade en liten Louis van Gaal-Dödgrävar-första-halvlek med extremt mycket boll men få målchanser. Ändå var känslan att det här skulle ordna upp sig. Och det gjorde det.
  • Lukaku kom in och satte 1-0 med första touchen och var sen delaktig i 2-0. Alexis passade fram till 2-0. Det går inte att klaga på möjligheterna som OGS har från bänken och det går inte att klaga på impacten som bytena hade.

Icke gott nog:

  • Antonio Valencia. Så klart. Inte sen Gary Nevilles dagar har en kapten varit högerback utan att förstå att det är dags att lägga av. Neville förstod det, men Valencia hänger i.
  • Nemanja Matic kan fortarande inte övertyga mig om att han har vad som krävs för att spela regelbundet i den positionen. Det är för slött, för långsamt och för slarvigt.
  • Phil Jones. Kom igen, man kan inte inleda matcher så där, även om man lyckas med jättetacklingar. Man kan inte ha såna sekvenser i matcher överhuvudtaget på den här nivån och då är ingen av oss förvånad över att han hade just det.
  • Juan Mata hade en rejäl offday. Det får han ha.

Sist:

  • Marriner var oerhört vilse i kväll. Han borde 1) ha visat ut Lascelles, 2) ha visat ut Voldemort.
  • Det är numera bara SEX poäng från topp fyra. Om jag nu hade varit en sån som brytt mig om topp fyra. Men det är jag inte.
  • Reading på lördag – och sen solsemester för grabbarna. Så jävla roligt.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk