We will always* have Paris

Tji fick besserwissern! Vi gick fan i mig vidare! Jag vet egentligen inte varför jag varit i chock hela veckan, för om det är något man lärt sig som livslång Unitedsupporter så är det att aldrig räkna bort ett rungande mirakel. Vi har stått för så många sjuka upphämtningar och vändningar genom åren att man vid det här laget borde vara härdad. Men icke, istället är vi tillbaka i det läget där man åldras 5 år för varje stopptidsminut och de gråa håren typ sprutar ur skallen på en. Härligt ändå, jag älskar att ha ångest. Hur som helst, vi är vidare, livet är underbart, the show must go on och allt det där, och en sak hade vi åtminstone rätt i när vi snackade om PSG som motståndare före första mötet; kan vi slå ut PSG kan vi slå ut vem som helst. (Ni som inte sett klippen på Lingard när han firar segern, gör det! Alla behöver den glädjen i sina liv.)

Känslan inför matchen idag är helt annorlunda jämfört med inför PSG i onsdags. Jag personligen var som bekant extremt hopplös (helt obefogat såhär i efterhand) men idag känner jag som jag brukar inför Arsenal: gå in och ge dem en jävla omgång. Noll respekt.

Vi saknar fortfarande en del spelare, där det största avbräcket för mig är Jesse Lingard. Dels för att han älskar att möta Arsenal och göra mål mot Arsenal, men främst för att hans frånvaro innebär ytterligare rotation och pusslande. Särskilt som Herrera också fortfarande saknas, väldigt otajmat. Sen känns det väl i och för sig inte som att deras frånvaro är någon katastrof med tanke på matchen senast och hur fantastiskt det yngre gardet bar upp oss. Man kan nog känna sig relativt trygg med dem idag också, och dessutom är Pogba tilbaka, och man kan väl anta att han kommer tillbaka rakt in i startelvan, förmodligen på Freds eller Pereiras bekostnad sett till laget som startade senast.

Jag tror vi kommer starta med nästan samma elva som mot Paris. Med en och annan tweak såklart. De Gea i mål givetvis, Shaw till vänster, Lindelöf och Smalling i mitten och möjligen Dalot till höger. Kan ju såklart även bli Bailly där (Gud förbjude känner jag) eller möjligen Young, men tror att just Young kan hamna på någon typ av högermittfältsplats istället. Hoppas hur som helst på Dalot. Tror också McTominay får fortsatt förtroende, är som sagt däremot tveksam på ifall det blir Fred eller Pereira som bänkas nu när Pogba är tillbaka. Anfallet råder det inga större tveksamheter kring, Lukaku is on fire och Rashford är given.

Hybris aside, det kommer bli en tuff match på Emirates idag. Självklart borde vi kunna ta Arsenal av bara farten, vi har ett massivt självförtroende och grym stämning i gruppen medan Arsenal kommer från en rungande 3-1-förlust mot Rennes i torsdags och skakigt ligaspel. Men vi ska inte ta något för givet, Arsenal jagar oss och fjärdeplatsen (som alla vet är deras absoluta favoritplacering) och tre poäng idag är superviktiga för både oss och dem.

Vill slutligen promota damlaget som spelar idag klockan 13.00 mot Leicester och matchen visas på MUTV. GGMU.

0 | United | permalänk

Skälvande vackert!

Mina händer har skakat så länge att jag inte kunnat skriva.

Det här är ett av de finare ögonblicken jag upplevt som Unitedsupporter: Att se oss uträknade, med dussintalet skador och i underläge mot en av favoriterna till titeln – och det med tonåringar och mängder med andrahandsval (till och med tredjehands i vissa fall!) i elvan – vinna på bortaplan … alltså, det är oerhört svårt att ta in.

Jag körde de sista minuterna på golvet, utan ljud, darrande.

Och det är nästan så att jag faktiskt saknar ord. Men eftersom jag har betalt för att skriva ned just ord, får jag inte sakna det just nu.

Vi sjuder av självförtroende nu, i alla fall.

Bland det finaste jag upplevt som Unitedsupporter:

  • Ole Gunnar Solskjaers intåg i United har alltså förvandlat klubben från en överkokt Farbror Blomkål till en attraktiv Farbror Sparris. Sen han ersatte Mourinho har han alltså förlorat en enda match och den förlusten visade sig vara betydelselös.
  • Med Sir Alex Ferguson och Eric Cantona utanför planen och Chong, McTominay, Rashford och Greenwood på den stod alltså detta United för en av de finaste insatser jag upplevt som supporter. Skitsamma att det var «tur», skitsamma att PSG «ägde» matchen, skitsamma att det avgjordes av en «slump». När Marcus Rashford smällde in 3-1 mot dubbelt så gamle legendaren Buffon på Parc des Princes stannade mitt hjärta för någon sekund.

Fantastiskt:

  • Vi kan inte bortse från det faktum att Romelu Lukaku nu har gjort fler mål på en vecka än Alexis Sanchez gjort under hela sin Unitedkarriär. Nu säger det visserligen mer om chilenaren än om belgaren, men Lukakus lyft den senaste tiden är fantastiskt roligt att skåda. När han hade satt 1-0 var jag fortfarande tveksam till en eventuell vändning och undrade om det inte varit bättre om han ramlat och fixat en straff i stället, men samtidigt visade hans beslutsamhet vägen för United.
  • Som sagt: Greenwood, Rashford, McTominay, etc … United kom till start utan halva förstaelvan och lyckades alltså spöa detta stjärnstinna PSG på bortaplan. Med 3-1. Med superstjärnan Pogba på läktaren. Herregud.
    David De Gea stod inte för någon magi i dag, men hans rutin och erfarenhet och pondus är så ovärderlig.
  • Marcus Rashfords nerver. Första Unitedstraffen ever, i det läget, i den minuten, i det … aaaargh. Jag har länge varit förälskad i Rashford och att jag tidigare under dagen fick min son Rios önskelista inför 10-årsdagen med «Unitedtröja Rashford» känns så oerhört passande denna afton.

Imponerande:

  • Solskjaers drag att sätta Bailly-Young som högerflank visade sig ganska tidigt var helt misslyckat. När den totalt misslyckade Bailly haltade (det var han tvungen att göra för att behålla värdigheten) av redan tio minuter innan halvtid förändrades en hel del av matchbilden och den visade samtidigt att Ole Gunnar inte har några problem med att svälja stoltheten och göra förändringar. Sen är det frågan om detta ses som tillfälligheter för en oerfaren manager eller omd det bara är så att en oerfaren manager och United passar sällsynt bra ihop. Lite som Zidane och Real, för att dra ett aktuellt exempel.
  • Lindelöf. Herregud, vilken ledargestalt det är numera. Vad hade Mbappe i kväll egentligen? Och Smalling var inte långt efter, faktiskt. Hans ananashuvud var oftast där vi önskade att det kunde vara.
  • Efter Irwin och Evra har United inte haft någon beständigt vänsterback av tillräcklig kvalitet, men Luke Shaw gör sitt allra bästa för att bli just denna ersättare. Mot PSG höll han åter en hög kvalitet.
  • Jag vill inte ta åt mig all ära, men jag tjoade faktiskt «skjuuuut» innan Rashfords skott som Lukaku satte returen på. Och här vill jag inte lyfta fram mig, utan just Romelu, som var exakt den striker som han ska vara i det läget.
  • Första bortasegern i CL-slutspelet på ÅTTA år har sällan känts så skön. Eller, den har aldrig det. Att det dessutom var Uniteds NIONDE raka bortaseger in all competitions … klubbrekord … Solskjaer … wow.

(Det oundvikliga) Ifrågasättandet:

  • Vad betyder VAR egentligen? En sån här kväll älskar man ju video och allt detta, för i ärlighetens namn kan det inte ha varit många av er/oss som skrek efter straff efter Dalots skott?
  • «PSG var överlägset, det här är bara tur, United var inte värda detta». Jo, det var United. På samma sätt som Mourinhos Porto var det på Old Trafford i början av 2000-talet.

Sist:

  • Kimpembe hade allt med sig i förra mötet. Så det gjorde inte ont att se honom faila mot United i Frankrike.
  • Alltså, med detta i bagaget kan jag inte tänka mig att Arsenal gör annat än skakar totalt inför söndag. Jag ser ingenting annat än en vinst där nu.
  • Jag ger inte Fred några superbetyg för insatsen i Paris, men brassen gjorde faktiskt bra ifrån sig. För en gångs skull. Samtidigt var han för en gångs skulle den överlägset mest namnkunnige där på mitten.
  • Alltså, jag vill inte vara sån, men Angel Di Maria … hur mår du i dag? Känns det bra? Sorry för det. Eller inte (ibland får man vara barnslig).
0 | United | permalänk

We will never have Paris.

Det drar ihop sig för match igen, och jag känner lite samma som innan jag ska ta någon form av spruta/blodprov/vaccination. Som något man vet kommer bli obehagligt utav bara satan men som ändå måste genomlidas och inte går att skjuta på. Vill inte vara den, men tror någon helt ärligt att vi har en chans här? Som alltid nu för tiden ska det bli härligt att se United, men vet att det kommer svida rejält att officiellt åka ur Champions League. Suck, bara att bita ihop och se glad ut antar jag..

Minnena av matchen senast har dock fått ett oförtjänt mörker över sig. Vi var helt klart med i matchen under hela första halvlek, och i 40 minuter var vi minst lika bra som PSG. Före matchen var jag positiv och trodde absolut att vi hade en chans, i synnerhet som de hade både Neymar och Cavani borta, men detta blev istället en ordentlig knäpp på näsan för mig och många andra som trodde att vi skulle orka 90 minuter mot ett lag som Paris. Istället för att dra nytta av att de hade spelare som Neymar och Cavani borta blev det tydligt hur långt vi har kvar tills vi på allvar kan konkurrera på absoluta toppnivå, för trots att de fattades två av sina bästa spelare fungerade laget, medan när vi fick byta ut Lingard och Martial som var våra mest tongivande spelare och istället fick in Mata och Alexis föll vi ihop som ett korthus. Andra halvlek var PSG:s helt och hållet, och som ett jävla hån från gudarna gjorde Di María en kanonmatch. Piss.

Läget i laget verkar harmoniskt och Ole har varit sitt vanliga gulliga jag hela veckan, men sanningen är att vi är helt sönderhackade truppmässigt. Vi har vår årliga skadekris att tackla samtidigt som Pogba är avstängd, vilket är ett enormt avbräck och innebär en massa pusslande för Ole, och dessutom att typ varenda spelare behöver göra sitt livs match. Så attee..

Jag tycker alltid det är svårt och jobbigt att gissa eller ens spekulera i startelvan (minns ni att jag inte ens brukade göra det förut? Snacka om svag..) men idag är det extra tufft med tanke på läget. Ett tappert försök har dock lett mig till följande: De Gea i mål, såklart. Young till höger, Smalling och Lindelöf i mitten, Shaw till vänster. Reservationen där skulle kanske vara att Bailly kommer in istället för Smalling för att addera lite speed till backlinjen. Kan behövas när Mbappé och avskummet Di María kommer och knackar på dörren.. Mittfältet lär bestå av Fred (får han inte starta idag så måste han ju officiellt stämplas som värdelös), McTominay som var riktigt bra senast och Pereira. Inte mycket att säga där, valmöjligheterna är minst sagt begränsade. Vidare kommer vi nog starta med Lukaku centralt (älskar Big Rom men ensam central anfallare har inte alltid funkat skitbra för honom, så lite orolig där), Dalot till höger (delvis för att stötta upp Young på den kanten) och Rashford till vänster.

Nu släpps elvan snart, och uppladdningen kan börja. Vi hörs på andra sidan. (Matchen alltså, förhoppningsvis..)

0 | United | permalänk

Romelus revansch

Ibland är det så att man får nypa sig lite i armen när man ser United av i dag.

Men så här är det nuförtiden: Vi får se United i den här typen av matcher där det går upp och ner, underläge och fram och tillbaka och hej och hå och så – boom! – får vi ett avgörande 3-2 i slutminuterna.

Bergochdalbanor med dessa avslutningar är oslagbart sköna.

Och sjukt nog är det bara tre poäng upp till tredjeplatsen nu.

Härligt!

  • Romelu Lukaku har varit kanske den enskilde spelare som påverkats mest negativt av Mourinhos avsked. Men belgarens form den här veckan har varit fenomenal och målen mot Southampton var Lukaku när han är som bäst. Han har en sällsynt förmåga att snabbt hitta avslut på trånga ytor. Han får ofta kritik, även härifrån, för sitt spel – oftast med rätta – men i avslutningslägen har han ibland ett fantastiskt öga för målet. Därmed inte sagt att han i längden är en anfallare som kan leda United till glory, men jag unnar honom att få njuta av framgångar även under Solskjaer.
  • Andreas Pereira har också fått sin beskärda del av kritik, men kvitteringen i dag gav brassen stort spelrum inför framtiden. Han hade också en fullt godkänd insats på mitten också, till skillnad från Fred i föregående fajt.

Skickligt:

  • Victor Lindelöf stod stadigt i dag, tillsammans med Shaw, medan både Smalling och Young darrade. Han är på väg att bli stor nu, Vigge.
  • När Dalot stoppades in i Sanchez ställe var vi nog en del som blev förvånade. Tre minuter senare hade han serverat både Rashford ett jätteläge och Pereira en assist. Otippat och imponerande.

Nja:

  • De Gea vid 0-1? Borde ha tagit va? Ja. Så klart. Men hans kreditkort

Alltså …

  • Chris Smalling drog väl på sig fler frisparkar i den här matchen än Rio Ferdinand gjorde under sina sista två säsonger i klubben. Dessutom klarade han sig undan – som han gör ibland – i några straffsituationer.
  • Jag kan säga att jag inte blev överförtjust och upphetsad av att vid 2-2 och mindre än tio minuter kvar se Fred komma in på planen. Brassen har inte direkt lyst upp arenorna runt om i England.
  • Jag var inte ensam om att tycka att Romelu skulle ha fått straffen, va? Samtidigt gillar jag också att den på förhand utsedde straffläggaren tar ansvar.

Fiasko igen:

  • Det var kanske en slump att United öppnade målskyttet efter Alexis Sanchez utgång. Eller så var det inte det. Klart är i alla fall att chilenaren hade ytterligare en hopplös match. Förutom en fin passning till Luke Shaw var hans bidrag till hemmalagets offensiv beskedligt värre. Och minns ni när han gjorde ett ligamål senast? Det är fem månader sedan …
0 | United | permalänk

Beundransvärt ändå

Målchanserna uteblev men bytena haglade och United gjorde åtminstone ett litet hack i Liverpools titeljakt.

Och det här var ett United som imponerade på andra sätt än tidigare under Solskjaers sejour: Uppoffringar och skärpa i defensiven och samtidigt fokus i omställningarna. Med ett skadefritt lag både före och under matchen hade det här kunnat bli riktigt roligt.

Men en poäng är beundransvärt, sett till förutsättningarna.

Imponerande:

  • Defensiven. Med Victor Lindelöf som alltmer självklar försvarsgeneral stod hemmaförsvaret starkt mot en av ligans vassaste offensiver. När vi summerar matchen är det väl bara Sturridges halvskott från 30 meter som är Liverpools enda avslut på mål?
  • Luke Shaw. Har det varit så självklart att Shaw varit bäst i United tidigare? Jag är tveksam till det. Han hade i alla fall full koll på Salah och städade även upp åt sina kollegor vid tillfälle.
  • Att Marcus Rashford – som alla trodde var den som skulle bytas ut först – höll i 90 minuter. Han ser inte mycket ut för världen, fysiskt, men det där krävde sin man (även om jag egentligen tycker att det är knäppt att spela vidare skadad).
  • Paul Pogba. Fransosen var fantastisk, framförallt i försvarsspelet denna eftermiddag. Framåt hade han inte lika mycket dominans att leverera, men han blixtrade till där igen. Han är helt klart Uniteds överlägset viktigaste utespelare numera.
  • Skillnaden jämfört med Anfield före årsskiftet. Då ska vi räkna in att United genomförde denna match med en halvskadad Rashford och ungefär halva förstaelvan utanför planen i andra halvlek.
  • Matchens enskilt finaste prestation stod ingen annan än Romelu Lukaku för. Passningen till Uniteds bästa chans, som föll till Lingard, var enastående. Han har sina moments, Romelu.

Trist:

  • Matchen var allt annat än ett magiskt skådespel. Kanske beroende på skadorna, kanske beroende på andra orsaker. Det var inget bländande anfallsspel från något av lagen och inte ens en härlig atmosfär på OT kunde lyfta nivån på spelet till några högre höjder.
  • Lingards in- och utgång. Varför inte spela en mer fit Sanchez i stället för att chansa? Nu är det bara att hålla tummarna för att skadan inte förvärrades utan bara gjorde sig för mycket påmind.

Sjukt:

  • Skadorna. Som om det inte var nog att Matic – som blivit mer betydelsefull på ett förtjänstfullt sätt under Solskjaer än föregående manager – gick sönder innan match så föll Unitedspelarna som bowlingkäglor i första halvlek. Jag kan inte minnas någonting liknande i märklighet sen Rojo och Ibrahmovic drog korsbanden i samma match för ett par år sen.

Sist:

  • Matic, Mata, Martial, Herrera, Lingard och eventuellt även Rashford skadade. Det är bara att hoppas att fysioteamet är redo att jobba övertid för att få tillbaka dessa herrar så snart som möjligt. Inga dussinspelare som saknas direkt.  
  • I och med Arsenals vinst är United åter utanför CL-platserna, men det känns ändå inte särskilt oroligt. Får Solskjaer bara tillbaka sina spelare är jag plötsligt övertygad om att topp 4 är högst troligt i maj.
0 | United | permalänk