Det bästa? 

Det är snart över.

Det värsta? 

Det har varit den vidrigaste säsongen som de flesta av oss har upplevt.

0-1 mot Spurs (SPURS?!) i finalen var bara en naturlig följd av Uniteds fullkomligt katastrofala insats under 2025. 

Nu kan det väl inte bli värre? Eller?

Okej:

• United var det bättre laget i finalen. Spurs hade 0 skott på mål och vann ändå, vilket ju inte ska gå. 
• Amads första 45. 

Inte alls okej:

• Allt annat. Den här säsongen har varit fullständigt erbarmlig. Under 2025 har United – sen vinsten mot Fulham (enda laget United vunnit mot i ligan i år som inte åker ur) i januari – bara vunnit i Europa League och mot Leicester och Ipswich. På fyra månader. Amorim har haft ett halvår på sig att försöka implementera sitt spel – och fortfarande kan inte laget göra mål regelbundet.
• När de behövdes som bäst klev de inte fram: Spelare som Casemiro med fem CL-titlar, kaptenen Bruno Fernandes som varit lagets bäste under säsongen, nej, ingen tog tag i matchen mot ett osannolikt blekt Tottenham. 
• SJU raka – varav fyra den här säsongen! – utan vinst mot Spurs. Och, som sagt, detta Tottenham, som knappt var på Uniteds planhalva efter paus, var verkligen ett lag som borde ha besegrats. Ett “normalt” United hade slaktat motståndet. 
• Det var en fruktansvärd final, inte bara på grund av resultatet. Ångesten gick att ta på och kvalitén bevisade också att det var två lag i botten av Premier League. 
• Oavsett hur stor del Onana hade i målet går det inte att ha honom kvar som förstemålvakt. Det är oacceptabelt. 
• Amorim gjorde det mesta fel: Mount från start var galet. Bytena dröjde för länge och eftersom han inte gjorde byten med mer offensiv prägel förändrades inte matchbilden nämnvärt. Ett gigantiskt underbetyg till en coach som inte vågade det han borde ha vågat. 

Oroväckande:

• Vinst i Bilbao hade garanterat United mer än en miljard kronor i intäkter. Nu garanteras man 0. Man kan tycka vad man vill om att ett lag som är nära att åka ur ska spela i Champions League säsongen efter, men detta gör allting betydligt mörkare för United. Man kan inte locka spelare med CL, och man får en otroligt mycket tunnare plånbok att göra affärer med. 
• Amorims utspel efter finalen gör knappast vare sig ledning, spelare eller fans lugnare. Och frågan är egentligen vad han vill? Bli fri från mardrömmen? Sätta press på ledningen? 

… and finally:

• Garnacho fortsätter att bete sig som en bortskämd snorunge (Ronaldo anyone?) och det börjar bli tröttsamt. Ett riktigt bra bud på honom och det blir lite plåster på såren för United. 
• Oavsett vad som händer under sommaren så börjar det bli tröttsamt med en så misskött klubb som hela tiden försöker med fel saker. Sir Matt Busby fick uppleva en ligatitel ytterligare efter 26 års väntan, men frågan är om Sir Alex – som nu väntat 12 år – får göra det. Inte mycket tyder på det.

Slakten i Bilbao! 

Lika oväntat som glädjande och en av våra mest minnesvärda Europamatcher på länge.

United är snart i en ny final efter en första halvlek på San Mamés som hade det mesta. 

En nästan perfekt insats.

Osannolikt: 

• Athletic inledde som väntat piggast och skapade en del tryck första 15-20. Att United skulle vara i ledning med 3-0 (!) drygt en halvtimme senare visar varför fotboll är den överlägset mest dramatiska kulturyttringen i världen.

Fantastiskt bra:

• Uniteds lugn. Medan hemmaspelarna tappade det i samband med (den korrekta) utvisningen höll sig gästerna coola. Brunos iskalla straff visade vägen i det avseendet. Nu är det ett bra tag sen han brände en, va?
• Bruno, ja. Man kan inte förbise att detta är Uniteds överlägset mest betydelsefulla spelare under 2020-talet. Utan konkurrens. Snart uppe i 40 poäng igen, denna till stora delar så fasansfulla säsong.
• Ja, ni såg ju själva? Kung Harry stannade uppe efter en fast situation och went full Giggs från kanten och smekte efter sin dribblingsuppvisning in ett inlägg som fått Beckham grön av avund och så var nollan spräckt. Nu har vi nog sett allt. 

Unitedklass:

• Försvaret, trots allt. Bilbao hade inte mycket att säga till om i sin offensiv ens innan utvisningen (även om Vigge räddade på mållinjen). Och efter den var knappt inne i Uniteds straffområde. Och då är det samma United som släppte in två bollar hemma mot Lyon med en man mer. 
• Casemiro. Hans comeback efter nedgången är kanske inte remarkabel – han har ju varit hyfsat bra tidigare – men ändå imponerande. Mot Bilbao skötte han sig exemplariskt både framåt och bakåt. 
• Flytet! Äntligen fick vi lite flyt också! Cynikern i mig tror inte att United fått straffen och den utvisningen i Premier League. Och att Harry åkt ut i andra halvlek, när VAR kollade närkampen med honom. 

… and finally:

• Det blev alltså en nästan perfekt insats (ett mål till hade inte gjort jätteont, med tanke på ramträffarna) på bortaplan i en Europasemifinal: Tre mål framåt, noll insläppta, inga nya skador, comeback för Amad (!), fler minuter för Mount och Shaw, comeback för de Ligt … Man kan inte begära mycket mer. 
• Läget just nu är att det är upplagt för United mot Spurs i finalen, vilket sannolikt skulle glädja Uefa väldigt. Men jag är inte helt övertygad om att norrmännen ser 1-3 i London som en katastrof. Föreställ er United mot Bodø/Glimt i final – några av er skulle garanterat få liiite svårt att välja lojaliteter, eller?
• Ligaspelet är lite som tvätten numera. Ingenting man ser fram emot överhuvudtaget, men det måste göras. Tack och lov är det bara fyra omgångar kvar innan vi kan ta på oss shortsen en hel sommar. 

Har ni återhämtat er än?

På riktigt?

Vad var det DÄR vi upplevde?!

En av de sjukare avslutningarna på en Unitedmatch som jag kan minnas.

Enastående formidabelt:

• Crescendot på Old Trafford! Tre (TRE!) mål sista sju minuterna i en FÖRLÄNGNING. Det är någonting i hästväg vi fick se utspela sig på Drömmarnas Teater. Det har alltså aldrig hänt något liknande tidigare i klubbens snart 150-åriga historia.
• Att Harry Maguire iklätt sig Fellaini-rollen och bara levererar gång på gång. 
• Casemiros sista sju minuter. Inblandad i samtliga tre mål. Sanslöst. Skaplig comeback efter inblandningen i straffen för Lyon. 

Unitedklass:

• Hellre 5-4-vinst än 1-0-dito. Så ska det alltid vara, även om man aldrig vänjer sig vid topparna och dalarna om varandra. Man ska inte släppa in två mål som hemmalag, med en man mer, men man ska inte heller kunna göra tre och vända på matchen på den tiden. 
• Kobbies 4-4. Otroligt vackert. Vilken aktion!
• Fem mål!
• Dalots passning till Bruno som drog den i ribban kunde ha blivit en värdig konkurrent till Garnachos cykelspark.
• Den kokande gryta som Old Trafford blev sista tio. Fantastiskt! (Och så blir man lite vemodig när man tänker på att den ska rivas…)

Inte något att jubla över:

• Fyra insläppta varav två med en man mer. Hemma. 
• Varför duckade Maguire innan 2-2? Såg helt omotiverat ut. 
• Och vad tänker Rasmus när han än en gång blir utbytt, mållös som vanligt, och ser mittbacken avgöra? 

… and finally:

• Bilbao blir en lite tuffare nöt att knäcka, men får inte spelarna en enorm skjuts av självförtroende efter detta lär dom aldrig få det. 
• Ligan? Som Rúben (ungefär) sa: Det är bara att vaska de matcher som är kvar. Kidsen får lira. 

Säsongen lever vidare i Europa – och United bör ta sig till semifinal.

Matchen i Frankrike visade en del framsteg laget gjort på sistone, och samtidigt de misstag som lever vidare.

2-2 är ingen katastrof, även om det kändes som det på slutsignal.

Fantastiskt:

• Man kan inte annat än fortsätta beundra Bruno Fernandes. Han må ha ett hemskt kroppspråk ibland, slå bort passningar i onödan, men när det ska levereras är det han som står för det 9 gånger av 10. Lyftningen till Zirkzee var inget annat än delikat. 

Unitedklass:

• Leny Yoro växer och växer – kanske inte på längden fortfarande – för varje match vi ser honom och i höst lär han vara förstavalet en lång tid framöver. Och avslutet till 1-1 var högklassigt. 
• Mason Mount har inte visat sin klass på de två år han varit i klubben, men de inhopp han gjort på slutet visar att han kan bli en klippa. Och hur många gör en rabona bara så där?
• Kobbie är alltid Unitedklass. Tappade han ens bollen i sitt inhopp? Kanske, men det är en baller. 

Helt okej:

• 2-2 borta i Europa hade förstås varit ännu bättre på bortamålstider, men det är ändå ett klart godkänt resultat. Klarar United inte av att hantera det hemma förtjänar man givetvis inte en semifinalplats. 
• Casemiro fortsätter att vara på en högre nivå än han var förra säsongen. Och cykelsparkar kan man aldrig få för många av i en match. 

Fortfarande inte alls bra:

• Rasmus och Garnacho. För mycket som inte är bra: beslut, touchar och allmän spelförståelse i högt tempo. United är inte bra offensivt när dom här två startar, tyvärr. Speciellt Højlund fortsätter att ha en fullständigt katastrofal säsong, och det skulle förvåna mig oerhört om han startar ens tio matcher nästa säsong. 
• Spelet i eget straffområde under press. Flera kaotiska situationer där bollen alltför ofta gick till en Lyonspelare och i förlängningen till för många avslut. 

… and finally:

• Tro inte att jag glömt Onana. Men jag orkar bara inte med allt elände som han ställer till med.
• Obegripligt nog var vi blåklädda i Lyon. Utgår från att det återställs i returen. Men man vet aldrig.

United borde givetvis ha vunnit.

Men säsongen är som den är, så att Forest – trots allt – tog hem en 1-0-viktoria blir ändå inte särskilt förvånande.

Och Alejandro Garnacho måste lära sig att fatta bättre beslut. 

Otroligt:

• 24 avslut. 0 mål. Nu var det inga jättelägen som skapades, men det avlossades ändå från när och fjärran, och om inte annat så leds det i bevis ytterligare hur otroligt målskyggt detta lag varit under säsongen.

Unitedklass:

• Trycket sista fem. Det får man ge dom. Forest hade inte mycket att stå emot. 
• Maguires insats som striker sista tio. Kom in som en Fellaini-figur för att stöka omkring – och det höll på att resultera i slutsekunderna. 
• Yoros tackling på Elanga. Magisk. Trots att de förvirrade svenska kommentatorerna – med Unitedhatande Fredrik Ljungberg i spetsen – försökte kräva flera repriser för att se om det var straff och utvisning eller inte. Dearie me. 

För dåligt:

• Forest hade alltså 120 minuter i benen från helgen, valde att inte sätta hög press och ligga djupt, men ändå lyckades inte United skapa fler klara målchanser. 
• Domarinsatsen: Inte sen jag såg Atlético Madrid senast har jag sett ett lag maska, filma och agera spelförstörande (nej, Yates, du var ingen förebild för ungdomarna denna kväll) på samma sätt som Nottingham. Ändå ingen reaktion från domaren. Minns ni efter senaste VM, när man för en kort period la till 10-11 minuter för att stävja detta spel? Det dog ut rätt snabbt.

Fortsatta frågetecken:

• Okej, det finns inte många renodlade yttrar att tillgå, men Garnacho fick 90? Med den insatsen? Bara i andra halvlek avlossade han sex gånger – utan att en enda gång träffa mål. 
• Onana. Placeringen och aktionen i samband med målet? Inte högsta kvalitet. Och jag är – trots att det kommer superräddningar – fortfarande allt annat än övertygad om hans kvalitet. Känns mer som en mellanakt, likt Tim Howard var en gång i tiden. 

… and finally:

• Derby day på söndag. Nu när vi gav Forest poängen i jakten på CL-spel, så kan vi väl vara smarta nog att ta samma poäng från City i samma jakt? Tack på förhand, Rúben. 

Den obestridlige kungen av Old Trafford.

“Vi har ju åtminstone Bruno” är en tanke som slagit många av oss under den här bedrövliga säsongen.

Mot Real Sociedad visade han varför han är 2020-talets störste i United.

United of old-klass:

• Bruno. Jag skrev för ett tag sen att han är den ende spelare som skulle ta en plats i vilket topplag i världen som helst. Om någon tvivlade så kan dom se vem som gick hem med matchbollen från Old Trafford. Två Cantona-straffar och en Rooney-löpning var allt som krävdes för det. 

Unitedklass:

• Zirkzee. Mot spanjorerna visade han inte bara prov på sin enastående teknik, utan även på sin speluppfattning. Han har inte snabbheten för att spela som #9, men han har det som krävs för att vara en fast punkt långt upp i planen. Och teknik som ingen annan i laget.
• Ayden Heaven petade den svenske landslagskaptenen Lindelöf och vi kan bara tolka det som att Rubén anser att en av dom har en framtid i klubben efter sommaren. Och att Ayden är bättre än Vigge just nu. En debut att minnas för tonåringen, som trots lite trubbel i inledningen, spelade som en rutinerade Europaspelare. 
• Dorgu: Fixade straff, fixade utvisning, sa nej till en till straff och visade varför han är en spelartyp som passar alldeles strålande i Amorims United. Dansken har blivit en pigg injektion och är fortfarande hyfsat opåverkad av yttre elände. 

Godkänt:

• Rasmus. Med Rasmus-mått mätt var det här en riktigt bra insats. Visst, han missade sina lägen, men han var inblandad i spelet på ett helt annat sätt än tidigare. Och stod för en poäng! 
• Garnacho släppte bollen lite oftare än vanligt. Men fortfarande tar han alldeles för många felbeslut – framförallt när han viker in och skjuter. Skönt för Dorgu att argentinaren spelade på andra kanten. För honom passar aldrig Garnacho. 

… and finally: 

• Lyon är inget topplag i Ligue 1 och således borde United stå som favorit i kvartsfinalen också. Det oroar mig lite.
• Leicester borta på söndag. Ligan är ju liksom ingenting vi behöver bekymra oss för förrän i augusti, men det vore ju kul med en uppföljning på den här festen även då. 
• Och alltid: Fuck VAR. Oavsett om det går med eller mot oss. Fortsätter förstöra fotbollen.