MUSS.se / blogg

Resultatet mot Huddersfield försatte mig i den värsta svacka jag någonsin haft som Unitedsupporter. Och det säger ändå en del med tanke på de hyfsat trista säsonger vi har bakom oss, men det här var droppen. Förmodligen beror det inte bara på att United skämde ut sig totalt mot ligans sämsta lag, för i bakhuvudet finns också tanken på ett titelrace mellan två klubbar jag hatar av hela mitt hjärta, och på att en av dem slog ut Barca och kommer äta upp Tottenham levande i Champions League-finalen den 1 juni. Det är bara så fruktansvärt jävla jävligt. Har sagt samma sak i flera veckor nu: om Liverpool vinner dubbeln så skjuter jag mig, för jag vägrar leva i en värld där det är möjligt.

Men bortsett från det bottenlösa hatet, den största anledningen till att man bara längtar tills den här säsongen äntligen är över är såklart Uniteds helt egen självförvållade misär. Bryr jag mig ens om femteplatsen? Nä. Det gör jag inte. Jag skiter i Europa League. Jag tror alla som har någon form av sunda prioriteringar skiter i Europa League. Och främst: jag tror att spelarna skiter fullkomligt i Europa League. Finns inget som tyder på att de bryr sig i alla fall. Det enda som kan ses som en liten tröst skulle vara att peta ner Arsenal på sjätteplatsen, mest för att de är den enda av de större klubbarna som är ungefär lika sorgliga som United just nu. Herre min JISSES vad trött jag är på fotboll.

Något som dock gladde mig aningen var Oles presskonferens senast. På ämnet sportchef intet nytt, men det pratades såklart om att Phelan fått jobbet som assisterande. Personligen delar jag Oles glädje i detta, har alltid älskat Phelan och Ole beskrev honom som en erfaren, respekterad, kunnig och omtyckt tränare, men framför allt: ”a Man United man” och detta värmde mitt hjärta något oerhört. Han fortsatte med att prata om sig själv, Phelan och Carrick som personer som verkligen bryr sig om klubben, och mitt i allt helvetes elände gör det mig riktigt glad att höra en manager prata så om United. När hände det senast?

Slutligen kom han in på att 1-2 av ungdomsspelarna kommer starta mot Cardiff idag. Oklart vilken dock, och man har ju helt ärligt inte fått se så mycket av ungdomarna som det lät som på Ole när han tog över. Hur som helst tror jag vi kommer starta enligt följande: De Gea as per usual. Shaw till vänster såklart, säsongens bästa spelare. Smalling och Jones. Ole hintade om att starta Valencia till höger som någon typ av avslutningsgrej. Har aldrig gillat Valencia men om det står mellan honom och Ashley Young så kan det verkligen kvitta kvalitetsmässigt. Kan ju också bli så att han får ett inhopp och en liten ovation i slutet, helt ärligt bryr jag mig inte. Förmodligen blir det ingen liknande ceremoni för Herrera som redan verkar ha gjort sin sista match för oss. Han fick en tårdrypande (LOL) avskedsvideo istället. Bland det mest märkliga och töntiga jag sett i år, men visst. Mittfältet kan bestå av Pogba, McTominay och Gomes. Hoppas det i alla fall. Och framåt blir det den klassiskt ointresserade Martial, den kritikimmune Rashford och den hårfagre Chong.

Har verkligen försökt men det går verkligen inte att skriva om denna match. Återkommer inför nästa, om livslusten kommit tillbaka.

Vet inte om någon annan faktiskt tror att det finns en realistisk chans idag, men fejkad positivism eller inte: sista tåget till topp fyra går klockan 17.30. Vi sitter kanske inte direkt i en position där det är rimligt att be om någon form av mirakel (att vi ens är involverade i topp fyra-racet är mirakel nog skulle jag säga) men just in case så ber jag idag till högre makter om tre poäng, för oss och för Leicester som i skrivande stund har 0-0 mot Arsenal.

I ett försök att inte vara alltför pessimistisk (läs: realistisk) har jag velat undvika domedagsprofetior och frågeställningar som ”vad händer om..?” men när slutet av säsongen närmar sig är det svårt att stänga ute tankar på vad det faktiskt skulle innebära för oss, för laget (spelarna och Ole) och klubben i stort att missa fjärdeplatsen. Spontant känns det lite katastrofartat, för även om vi kanske inte sitter på några realistiska förhoppningar att ens ha en chans på vår fjärde CL-titel på ett ruggigt jävla bra tag framöver så är Champions League-spelet viktigt för oss. Av många anledningar givetvis, men kanske främst som ett incitament när det kommer till transfermarknaden (vissa nöjer sig inte med lön á la Sanchéz, tro det eller ej).

En mer cynisk inställning skulle kunna vara att det visserligen vore skamligt för Manchester United att sluta femma eller sämre i ligan, men att Champions League-spel egentligen inte skulle spela någon roll. Dels för att vi i så fall ändå är för dåliga för att faktiskt nå några framgångar, och dels för att vi oavsett aldrig värvar spelare som är bra nog att ha Champions League-spel som någon form av realistiskt mål i karriären ändå (no offence men.. Fred..)
Det finns även de som ser en femteplats (eller sämre) som en välsignelse in disguise då det är det enda som skulle få våra fotbollsanalfabeter till ägare att faktiskt agera på ett sportsligt plan, och engagera sig i något mer än klubbens ekonomi. Kanske är det så att en smäll av ekonomisk karaktär är det enda wake-up call Glazyrerna förstår..

Men! Snart är det match och vi har en startelva att förutspå! Känner mig helt lost idag om jag ska vara ärlig. Gissningsvis startar vi med De Gea. Bara en chansning. Shaw till vänster, Smalling och Lindelöf i mitten. Det jag hoppas på (ja, jag vet, det är helt sjukt men) är att Darmian spelar till höger. Tror dock inte det blir så utan att Young i vanlig ordning hamnar där. Pogba är såklart given, inget snack om det. Med honom tror jag vi kan få se McTominay igen, men jag hoppas mot bättre vetande på Matic. Allra helst hade jag sett Herrera såklart men det kommer inte hända. Rätt säker på att det blir Fred istället. Framåt känns precis lika oklart. Har en liten ond aning om att Alexis får en start idag, men hoppas innerligt att jag har fel. Även Mata florerar i ekvationen. Mitt sista bud blir ändå Martial (trots katastrof senast, fortfarande ett bättre alternativ än Alexis), Rashford och Lingard.

Och där gjorde Leicester 1-0, viktigt.

Dags att bänka sig då, damerna som är klara seriesegrare möter Millwall borta om en halvtimme, och därefter börjar kampen om fjärdeplatsen. Vi ses på andra sidan.

Asså fan. Fan, fan, fan. Det blir inte lättare att ta dessa derbyförluster. Tiden går, men inte fan vänjer man sig vid att vara näst bäst. Att Manchester är blått. Spyr på den tanken. Och med förlusten (läs: förnedringen) mot Everton i så pass färskt minne var detta dödsstöten för hur mycket skit man som supporter orkar ta på en vecka eller hur länge det nu kan ha gått. För ärligt, derbyt var ingen rolig upplevelse, men inte i närheten en lika värdelös tillställning som den mot Everton. Förlust mot City var väntat, och trots att vi ändå spelade (försvarade oss) okej i så gott som hela första halvlek så kändes det hela tiden som om det bara var en tidsfråga innan City skulle lägga i en växel till och rycka ifrån. Och det gjorde de ju. Själv satt man och blev alltmer packad på Guinness ju längre matchen (och jag själv för all del) led men jag tyckte mig vid något tillfälle se att bollinnehavet som annonserades var 17% för United, mot Citys 83%. Det är ju sjukt. Mördande. Förkrossande.

Problemen i klubben kan ältas fram och tillbaka från vecka till vecka, och jag tänker att någon gång framöver kommer vi här i bloggen sammanfatta våra förhoppningar och förväntningar på säsongen 19/20 och vad vi anser behöver hända under sommaruppehållet för att detta sjunkande skepp som nu nått botten ska kunna få en seriös chans att återuppstå. Jag vet inte vad man kan säga om matchen mot City som inte redan sagts, men en sammanfattning av läget:

• Det var längesedan jag såg ett Unitedlag se så extremt obekväma ut med bollen i precis varenda situation. Seriöst, inte ens Pogba som ju alla vet (…) är Guds gåva till fotbollen såg ut att vilja ha den vid sina fötter?
• Herrera hade varit perfekt i den här matchen istället för Fred eller Pereira men.. you know 🙁
• Något som jag satt och funderade på under försnacket till matchen är de lag och kaptener vi ställt på banan i derbyn under min livstid som Unitedsupporter. Ja, ni vet ju själva. Och jag vet att jag slängt mycket skit på Ashley Young på sista tiden, men alltså.. kom igen. Det är mycket kring United som är skamligt nu för tiden och detta är helt klart en av de sakerna.
• Ett litet klargörande: De Gea får också ha dippar, okej? Ser gärna att Unitedsupportrar generellt chillar lite med att måla fan på väggen när det gäller honom. Detta har absolut inte varit hans bästa säsong, men karln har burit oss på sina axlar i typ fem säsonger nu. Dags att uppbåda lite lojalitet folks.
• Och när vi är inne på rants om lojalitet.. ser jag en enda människa till som uppviglar mot Ole och gnäller på att han skulle vara fel val efter att han varit permanent manager i typ två dagar så kommer jag gå apeshit. Skojar ej.

Söndag närmar sig, en sexpoängare mot Chelski och läget för en eventuell topp fyra-placering är inte extremt förtvivlat. Vi kommer åtminstone ha det i egna händer. Jag är fortfarande helt tom efter derbyt, men vad tror ni? Predictions anyone?

Här har vi alltså hamnat efter den magiska första tiden med Solskjaer vid ratten: Med ett United som ser så håglöst och patetiskt ut att man baxnar.

När man sittar och ser United fullständigt köras över på Goodison Park är det bara att konstatera att det är status quo i klubben, sex år efter Fergusons pensionering.

Frågan är vad som egentligen kan göras i sommar? Samma visa om och om igen ?

Just nu är det mörkt värre och något Champions League-spel kan ju Glazers och Woodward säga bye-bye till. Det är väl det enda ”roliga” med den här farsen vi bevittar just nu. Men så länge ägarna och transferbossen är nöjda med att slåss om topp fyra är det svårt att föreställa sig en förändring.

Förfärligt:

• Den där insatsen var bland det mest pinsamma, viljelösa och patetiska jag sett United göra på många år. Hur i herrans namn ens någon i laget kan överleva sommaren är beyond me.
• Defensiven under säsongen är den sämsta som skådats i Uniteds Premier League-historia. Det säger en hel del om hur hemskt det var totalt sett säsongen 2018/2019, som – trots toppen i Paris – får anses vara ett gigantiskt fiasko.
• United hade alltså sitt första avslut på mål i 86:e minuten. I 0-4-underläge. Med Lukaku, Pogba och Martial på planen.
• Sex förluster på åtta senaste matcherna. Det är 30 år sen sist. Jag vill inte att vi återgår till dessa Louis van Gaal-tider när sviter bröts och rekord slogs i parti och minut. I negativ bemärkelse alltså.

Fruktansvärt:

• David De Geas säsong går från dålig till hemsk i ett rasande tempo. I dag var han i farten igen med långskott som slank in, frilägen som inte räddades och utkast till spelare som inte vara beredda.
• Vad pysslar en sån som Paul Pogba med på fotbollsplanerna nuförtiden? Springer och funderar på semestern i LA? Om han kan flirta till sig något otippat miljardmove till Spanien? Hur han kunde spela så bra under en kort period under Solskjaer? Någonting måste det vara, för någon slags ledargestalt och superstar är han inte längre.
• Diogo Dalot kommer undan en del kritik tack vare sin orutin och ålder. Men jisses, vilken mardrömsmatch grabben hade i Liverpool. Där var det inte många rätt i pressade situationer.
• Anthony Martial sitter på ett hyfsat nysignat miljonkontrakt och verkar tro att det bara är att inkassera pengarna varje vecka. Jag, som länge varit en stor Martialsupporter, börjar nu tro att fransmannen aldrig kommer att nå sin fulla potential i United. Det kan vara läge att inkassera en hyfsad summa för honom i sommar, för det går inte att ha en spelare som ser så lat och ointresserad ut så ofta. Mot Everton var han så loj att han inte förtjänade ett enda pund av sin veckolön.
• Nemanja Matic kan bara inte vara en Unitedspelare – åtminstone i aktuell för startelvan – när augusti kommer. Serben är så oerhört långt från den klass som krävs.
• Romelu Lukaku (som av någon anledning buades ut av sin gamla hemmapublik) visade med all önskvärd tydlighet att han är för begränsad för att leda ett Unitedanfall. Trots att han var en av få Unitedspelare som visade lite gnista så var hans spel med boll åter alldeles för dåligt.

Finally:

• När man ser en sån här match utspelas framför sina ögon undrar man i sitt stilla sinne: Vad är det som gör så många på papperet duktiga spelare så usla samtidigt? När premiären kickar off i augusti vill jag i nuläget inte sätta en enda av dessa spelare i en startelva. Det är en horribel tanke, när man tänker vilken gigantisk klubb United är. Men sex år efter Fergies pension är det fortfarande här vi här: Med en framtid där en ligatitel känns lika långt borta som det svarta hålet vi fick se på världsnyheterna häromveckan.
• Det blir så klart inget Champions League-spel i hösten (det vore ett mirakel) utan United får nöja sig med Europa League igen. Det känns så oerhört ovärdigt, men samtidigt är det också någonting Avram, Joel och Ed får ta på sig.