Brighton it is.

Dags igen, match nummer två för säsongen och som den fantastiskt inspirerande rubriken skvallrar om är det Brighton som ska krossas denna helg. Efter en ganska slät inledning av säsongen mot Leicester nu senast förväntar åtminstone jag mig lite blixtar och dunder. (OBS, det var en metafor. Jag förväntar mig alltså inte oväder och heroin, om någon nu trodde det..) Det har stormat så mycket kring truppen, enskilda spelare och inte minst Mourinho under försäsongen att själva fotbollen nästan kommit lite i skymundan. Som så många gånger förr, och kanske är det precis det José Mourinho är ute efter, men vi ska vara medvetna om att vi inte vet allt som pågår bakom styrelserummens och ägarnas stängda dörrar. Ingen av oss är väl direkt förvånad över att vår manager har kastat irriterade pikar till både höger och vänster, och att alla från klubbens ledning och Ed Woodward till stackars Martial och Shaw fått sig en släng av skitsleven.

Det har blivit tydligare den här försäsongen än någonsin förut att det som är fel i United just nu är förhållandet mellan Mourinho och klubben. Problemet är inte att truppen inte är tillräckligt bra, problemet är att Mourinho inte tycker den är tillräckligt bra, och uppenbarligen inte är nöjd med sina möjligheter att påverka detta. Det kan kännas oroväckande att det ibland verkar som att klubben vill åt en riktning och Mourinho åt en annan, men jag tror dock att vi ska inse, oavsett om vi är mou-in eller mou-out, att om läget hade varit så kaosartat som det ibland har verkat så hade man inte behållit Mourinho som manager. Det är min övertygelse att Mourinho (om inget extremt orimligt inträffar, att vi värvar tillbaka Tevez eller liknande) blir kvar säsongen ut, och ges det förtroende som behövs. Och DÄR har jag ältat klart Den Missnöjde för denna gång. Man behöver få honom ur sitt system lite då och då.

Så, Brighton it is. Jag tror och hoppas att vi tar med oss de få men fantastiska ljuspunkter vi fick se förra veckan. (För mig personligen var det Shaws mål, men det ska jag inte provocera Shaws lilla grupp av haters med just nu..) Jag kan se Mourinho starta med i stort sett samma elva som senast. Det man skulle kunna önska är väl ett alternativ till Darmian, och det är kanske inte omöjligt att Young kliver in där. (Vill dock säga att om han däremot petar Shaw till förmån för Young och behåller Darmian i startelva kommer jag bli vansinnig..)

Innermittfältet med Pereira, Fred och Pogba skötte sig bra och jag tror att han fortsätter med dem. Offensivt är läget lite mer oklart. Om jag förstått Mourinho rätt är Lingard (tillsammans med Valencia och Matic) igång i träning men inte tillgängliga. Obekräftade rykten som cirkulerar i Muss innersta krets säger även att Alexis inte åkt med resten av den uttagna truppen, oklart om detta stämmer. Men med det här som utgångspunkt gissar jag på att vi kommer starta med Mata och Lukaku, och vem den sista blir återstår att se..

Vi rundar av här och håller kväll tycker jag.

0 | United | permalänk

Ungefär det vi kunde önska och kräva

Embed from Getty Images

Det var en premiär som lovade … tja, inte mer än det vi sett de senaste åren. Speciellt inte med tanke på den kaotiska försäsongen.

Men 2-1 och en hyfsat övertygande vinst hemma mot Leicester var precis vad United behövde. Och framförallt var 2-0-målet exakt det Luke Shaw behövde.

Vi fans behövde det också.

Vi behöver få se ett United som levererar. Åtminstone ett tag till.

Mums!

  • Först och främst: Starten! Med den senaste månaden i bagaget kom United alltså till en hemmapremiär mot Leicester utan att vara superfavoriter att vinna. Någonting som varit otänkbart i princip under hela min livstid. Att då få en straff till skänks i matchens andra minut var som manna från himlen.
  • Och så straffen då. Mannen med den här delen av universums bästa självförtroende just nu kunde ju inte bara missa.
  • Mittfältet. Även om Operation Stänga Matchen inleddes rätt snart efter 1-0-målet gick det inte oss förbi att firma Pogba-Fred-Pereira såg lite spännande ut. Och då har vi alltså Matic-Fellaini-Herrera att förhålla oss till.
  • Luke Shaw alltså! Precis som Darmian på andra sidan tämligen ofarlig i majoriteten av matchen och så drar han från ingenstans in sitt första seniormål i karriären! Underbart! Det kanske inte tar bort misstagen från honom, men det kanske ger hans självförtroende en välbehövlig skjuts.
  • Paul Pogba alltså. Grabben kom tillbaka till United i måndags och körde den här insatsen efter fyra träningar. Wow.

Försäsongs-/säsongsinledningsklass:

  • Mourinho valde alltså att ställa Bailly-Lindelöf, som rimligen är truppens bästa mittbackspar, som förstavalet i premiären. Det är en kombination han ytterst sällan valt (knappt alls), men trots baklängesmålet måste det här vara framtiden. Vare sig ivorianen eller svensken gjorde bort sig utan stod för två habila insatser med både trygghet och snabbhet. Nu vore det önskvärt om Mourinho kunde sätta en back four.
  • Fred lovade gott. Brassens snabba teknik och passningsspel kan bli en uppgradering på Matics ofta lite långsammare aktioner.
  • De Gea. Alltid minst en sjua i betyg. Ett par standardräddningar ”förstördes” lite av reduceringen, där vi bortskämda Unitedfans kunde ha krävt mer.

O-bra:

  • Avslutningen kunde vi kanske ha klarat oss utan, men ibland hör det till, oavsett hur matchbilden sett ut.
  • Jag blev direkt orolig över att United skulle se till att täta defensiven efter 1-0 och det blev egentligen så. Nu har vi inte sett något gung-ho-anfallande United ens på Old Trafford de senaste åren, men det går faktiskt. Att. Kräva. Mer. Offensiv.
  • Matteo Darmian fortsätter att vara oerhört skicklig på att övertyga mig om att han inte är bra nog. Jag kan för mitt liv inte se vad han erbjuder detta lag, som en spelare som Fosu-Mensah (som dessutom har dubbelnamn!) inte kan erbjuda?
  • Alexis har ju sett extremt pigg ut på försäsongen, men det dröjde typ en timme innan chilenaren kom igång. Hans silverfatsservering till Lukaku var frukten av hans intensiva och härliga energi, men det måste gå att få ut mer av den.
  • Rashfords låga lägstanivå är fortfarande lite jobbig att bevittna. I kväll var den låg igen och snart får vi – med tanke på att erfarenheten borde börja slå in – kunna kräva att den höjs.
0 | Eftermatchbetyg | permalänk

The Big Blogg Season Preview

Embed from Getty Images

Timman är slagen. Manchester United inleder i kväll jakten på #21 och man gör det med förberedelser som varit allt annat än optimala. En ung och skadad backuphögerback, en medioker tredjemålvakt och en mittfältare som gör sin första säsong i England är det enda som räknats in på pluskontot, trots att både Mourinho och fansen velat ha mycket mer.

Men det går så klart att vinna titlar utan att göra allt för stora omskakningar av den befintliga truppen. United har också på papperet en förstaelva som borde kunna ta hem Premier League så det stora problemet är givetvis inte bristen på in- eller utaffärer. Nej, den enorma elefanten i rummet som egentligen är en mammut men som Mourinho inte låtsas om, är ju just Mourinhos spelfilosofi. Så länge han använder sig av den här typen av pragmatism medan andra lag satsar offensivt kan vi inte räkna med mer än 1-0 eller 0-0 ens i en hemmamatch mot Leicester.

Så ser det ut och så ser det ända till den dagen José lägger managerjumpern i byrålådan.

När bloggen gör det återstår att se, men gissningsvis är vi kvar aningen längre än José är kvar på ett jobb han inte vill ha. Så nu låter vi oss själva ställa både frågorna samt bjuda på svaren till en rad intressanta spörsmål inför säsongen 2018/2019.

 

Spontan känsla inför säsongsstarten av försäsongen att döma? Medvindseufori eller motvindsmelankoli?

Lisa: Motvindsmelankoli, desvärre. Men jag vill GÄRNA bli motbevisad. Tänk vad drömmigt att få samma ligastart som förra säsongen? Precis vad jag hade behövt nu känner jag.

Mats: Det vore att ljuga likt Ed Woodward och hans watch-this-space-uttalande att påstå att medvind och eufori är en sammansättning jag skulle använda för att beskriva mina känslor till United så här timmarna innan kickoff. Men vi har varit här förut, även under Den Gamles ledning, och United-mot-världen-inställningen har burit hela jävla äppelträdgårdar med frukt förut. Den stora skillnaden gentemot tidigare är förstås Fergie > Mourinho. Portugisen är ingen trollkarl längre – och har väl egentligen inte varit det någon gång heller.

 

Diogo, Grant och Fred in och Blind ut. Det är allt av värde i Uniteds transfersommar. Reaktion?

Mats: Om det är så att Mourinho efter de tidiga köpen bara varit ute efter en mittback är det i sig märkligt i kubik. Vi har fortfarande ytterbackar som fortfarande är yttermittfältare och dessutom är typ 35 år gamla båda två och det är ingenting annat än skandalöst. Vi har fortfarande spelare som Fellaini, Rojo och Darmian kvar. Det är skandalöst. Annars är jag inte så himla orolig över mittfältet eller anfallet, förutsatt att det sker en skjuts i utvecklingen på Rashford igen. Det är dags nu. Däremot är jag orolig för att det kan se lika ofarligt ut som det gjort länge nu. Och då spelar det egentligen ingen roll vilka vi köper eller inte köper. Ett misslyckat transferfönster är också ett transferfönster. Ju.

Lisa: Min reaktion är väl att vi värvat bra, men inte tillräckligt, och samma med försäljning av spelare. Jag vet för lite om Fred för att ha några ordentliga förväntningar, men han är definitivt en spelare värvad för en potentiell startplats, medan Dalot och Grant är värvningar för framtiden. Klokt, men som sagt inte tillräckligt. Är nöjd med försäljningen av Blind, men tycker samtidigt att det absolut finns fler spelare i truppen som inte håller måttet.

 

José Mourinho har gnällt hela sommaren, men plötsligt säger han att United är förberedda inför säsongen. Var står du i Mourinhofrågan?

Mats: Han vill inte vara kvar och jag vill inte att han är kvar. Det känns fortfarande inte som att det finns någon långsiktighet utan att det i stället fortsätter vara så som jag fruktade att det skulle bli i samband med Di Maria in och Welbeck ut, då Manchester United v. 2.0 bildades. Glazyrerna nöjer sig helt enkelt med stora sponsoraffärer och sponsorerna fortsätter komma så länge United tar sig till Champions League. That’s it. Allting annat är en bonus. Och Mourinho kan och bör trots allt leda United till en topp fyra även nästa säsong, de kukiga förutsättningarna till trots. Alles gut i företaget Adidas Manchester United. Det här förutsätter förstås att han blir kvar säsongen ut, vilket inte är hugget i sten på något sätt.

Lisa: Jag slits mellan mitt ogillande inför att sparka en tränare under en påbörjad säsong, och mitt ogillande av Mourinho och det mesta han sysslar med. Är sjukt less på honom redan och säsongen har inte ens börjat. Just nu är det hans keffa attityd och allmänt pissiga uttalanden som stör mig mest, men så fort de oavgjorda matcherna mot Burnley och Huddersfield börjar trilla in i takt med defensiva byten i minut 72 vid underläge kommer hans taktiska beslut vara föremål för mitt hat. Jag är ganska ordentligt trött på honom, och det skulle faktiskt inte förvåna mig ifall han inte håller säsongen ut, om det nu blir så att resultaten inte infinner sig.

 

Varför vinner United inte ligan i år heller? 

Mats: Inte för att grundtruppen är för dålig eller ens att grundfilosofin (den som handlar om att inte anfalla om det inte absolut är nödvändigt) är för blek, utan för att city är för bra. Jag är nöjd med topp fyra. Jag är en Glazyr.

Lisa: Tror tyvärr det beror på både Citys framfart och vår egen bristande förmåga. Ledsen att säga det, men tror faktiskt att detta är säsongen då City för första gången försvarar sin ligatitel från fjolåret, samtidigt som vi har 2-3 medelmåttor för mycket bland våra främsta 16 spelare för att på allvar ge oss in i något titelrace.

 

Förra säsongen var det Lingard, men vem blir den Unitedspelare som tar störst kliv framåt nu?

Mats: Jag både hoppas och tror att Vigge får en nyckelroll. Jones och Smalling är Jones och Smalling och Bailly, trots att han är så cool, klarar inte av att inte vara skadad. Vi såg i VM vad Lindelöf klarar av mot världsklassmotstånd och med en säsong i ryggen bör han komma med ett helt annat självförtroende till den här starten. Sen har vi så klart Alexis. Han lär inte ta så värst många kliv framåt jämfört med sin egen högstanivå. Däremot bör han nå högre toppar än han gjorde under våren och träningsmatcherna har lovat gott.

Lisa: Av de yngre tror jag Pereira är den som kommer ta det största klivet framåt, och jag hoppas att även McTominay kan fortsätta utvecklas (kanske som mittback?) Jag gillade det jag såg av honom förra säsongen och till denna har han ju vuxit ytterligare. Av de redan etablerade spelarna hoppas jag mycket på Bailly, bara han får vara hel, och som alltid, mannen jag aldrig kommer ge upp hoppet om: Luke Shaw. Nu är det dags, Lukie. Last chance to shine.

 

Och så var det ju det här med sexgungorna.. vem besitter den mest markanta sexgunge-auran av nyförvärven? Valencia är givetvis fortfarande ohotad etta på området, men kan någon av de nya tillskotten utmana?

Lisa: En bloggläsare som ville vara anonym (vi kan kalla honom Björn Appelgren) uppmärksammade undertecknad på att Mourinho har en gigantisk ring på fingret, mer lik något som kan tänkas finnas i E-Types Vikingsamling än det dekorativa smycke han försöker låta det passera som. Tror mitt fokus kommer ligga på Mourinhos ”ring” snarare än sexgungorna denna gång. Mats, vad tycker du? Vem dinglar högst?

Mats: Fred anlände som bekant till sitt nya hemland med inte mindre än tre resväskor, vilket någon skjutjärnsjournalist uppmärksammade i Englands mest respektabla nyhetsförmedlare, så möjligheten finns att han hört talas om Antonios källarstatus och medtog attiraljer för att utmana. Brassen känns också som en liten ulv med sitt breda leende och sin smyckesaura. Josés ring kan nog trots allt komma att blekna i sammanhanget.

0 | United | permalänk

The Best Time of the Year – eller?

Embed from Getty Images

Så är vi här igen. Vi har varit här några gånger tidigare. Hur många beror så klart på hur gammal du är och/eller hur länge din förälskelse för fotbollsklubben Manchester United har varit närvarande. Min har som bekant för många av er funnits sedan Jesper Olsens och Bryan Robsons tid i klubben i mitten av 1980-talet. Du kanske är precis lika långlivad som jag eller alldeles nykär.

Oavsett hur många timmar eller år du haft Manchester United som din officiella kärlekspartner är det början av augusti som är en av de allra mest spännande tiderna på året. Ingen vet egentligen hur det kommer att gå under säsongen, vem som kommer att bli säsongens överraskning, besvikelse, fiasko, mästare, and so on and so forth. ALLT är helt öppet för ALLA lag. Förhoppningar, förväntningar och förtvivlan slungas runt i kroppen i en enda salig röra för vi VET inte hur det ska gå. Ingen vet. Och det man inte vet mår man inte dåligt av.

Det vi vet är att vi har en manager som verkar avsky sitt jobb, åtminstone utåt sett. Hans diverse utspel i USA har inte ökat peppen inför augustis intåg utan snarare fått den motsatta effekten. Men i stället för att helt falla i pessimistfällan har jag valt att inte låtsas om hans kommentarer de senaste veckorna. Jag ignorerar dem och fokuserar i stället på att vi har en trupp – med eller utan fler nyförvärv – som åtminstone ska kunna pusha city lite hårdare än förra säsongen. Jag hyser inga som helst illusioner om att vi är tillräckligt bra för att ta hem titeln med Mourinho som manager, men jag har trots allt några små förhoppningar om att vi får se en lite roligare fotboll. Trots att det inte finns någonting som tyder på det, mer än att Alexis Sanchez sett oerhört rask ut på försäsongen och att Fred i teorin kan vara exakt vad som behövs för att lyfta mittfältet till nästa steg.

Så trots all negativitet, som uteblivna köp och fan vet allt, så väljer jag att försöka se positivt på de som komma skall.

Och Bayern i kväll blir alltså genrepet inför Leicester – och först nu kan man faktiskt ta på allvaret.

Over to you, José.

0 | United | permalänk

So it has begun

Embed from Getty Images

Det är inte bara Manchester Uniteds försäsong som kickat igång, utan även José Mourinhos tredje, ni vet den där då han brukar göra sig omöjlig och försvinna under eller efter.

Jag tröttnade redan efter första presskonferensen.

Egentligen skulle jag vilja skriva att jag inte tänker bry mig om hur uppgiven, försvarsinriktad (på plan och utanför) och sur och purken han är och kommer att vara, men det kan jag ju inte. Han är trots allt en hyfsat betydelsefull person för våra liv, så förbered er på lika mycket suckande över hans beteende härifrån som han suckar över världen i stort.

För just nu är det status quo i United, om inte snarare backwards än forwards. Okej, vi har två spelare in: En Fred som fick spela 0 minuter i VM och inte är helt fit och en tonårig högerback som är skadad. Tack och lov att Lee Grant, som jag så sent som i år tyckte var en av de sämre målvakter jag sett i Premier League, nu är inhandlad och redan in action. Darra månne Kane & co…

United inledde alltså mot America i Amerika och med typ (förhoppningsvis, men det är ju små förhoppningar) endast ett par startspelare som borde/ska inleda säsongen i elvan var 1-1 knappast någon katastrof. Ett enklare träningspass, som den här typen av matcher är 101 gånger av 100.

San José i kväll lär se ut ungefär likadant då ingen av spelarna som anslutit i efterhand, som Alexis och Matic, lär kunna vara i stånd att briljera.

Men för att återgå till transfers: Det snackas inte särskilt mycket om några spelare in och det är alltså då United vi snackar om. Visst, Bale och – framförallt – Sandro finns i lite spalter, men det är inte så att det dundrar på richterskalan. Samtidigt kan man ju fråga sig vad spelare in egentligen skulle betyda? Så länge Mourinho är Mourinho så tvingas spelarna anpassa sig till detta faktum och då kan inga trollgubbar i världen förändra att United använder sig av Mourinhos taktiker.

Med Martial, Sanchez, Rashford, Lukaku, Mata et al ska det bara gå att få ut mera offensivt. United behöver inga marquee signings offensivt utan behöver egentligen bara se till att få ut det bästa av nuvarande trupp. Med tanke på hur många av Uniteds spetsar som var medelmåttiga under 17/18 så vet vi att det finns mer att kräma ur. Alexis, till exempel, var horribelt underpresterande och slutar han med det omedelbums är det ju som en ny spelare.

Nej, det är ju så klart på kanterna i försvaret det måste förnyas, först och främst. Luke Shaw, tandblekning och botoxbehandling till trots, lär inte bli någon ny Evra eller Irwin i höst heller. Ashley Young och Antonio Valencia som ytterbackar ytterligare en säsong? Jösses, i så fall. Jösses.

Anyways: Nu spanar vi in ungdomarna i kväll igen. Ungdomarna är alltid framtiden och kan aldrig beskyllas för att vara fiaskoköp. Och dom är sällan sura redan i juli.

0 | United | permalänk