Muss guide till Manchesters pubar

Vi börjar i närheten av Victoria Station, i det moderna omrÃ¥det NOMA. Här hittar vi puben The Pilcrow, ”puben som Manchester byggde”. Portarna slogs upp i september 2016, sÃ¥ allt är fräscht och fint.

I kranarna rinner det fantastisk hantverksöl, med en hel del lokala produkter i utbudet.

Puben ligger pÃ¥ Sadler’s Yard och har en av Manchesters bästa uteserveringar. Pilcrow är trevlig oavsett väder men solig dag pÃ¥ uteserveringen är svÃ¥rslagen.

Ett par minuters gångväg söderut hittar vi National Football Museum, som utan tvekan är värt ett besök!

Vi vandrar sedan norrut, och hamnar formellt en kort bit utanför stadskärnan, in i Collyhurst, till Marble Arch Inn. Belägen på Rochdale Road är det här inte en pub en ramlar in på av misstag, snarare är det så att om en är på Rochdale Road så är det för att besöka Marble Arch. Och även om den kan se ut att ligga en bit bort är det bara några minuter att gå från centrala Manchester.

Tidigare var detta en bryggeripub men bryggeriet gick så bra att det tvingades flytta för att kunna möta efterfrågan. Bryggeriet äger fortfarande puben och här finns förstås en mängd varianter från Marble Brewery att prova. Ölen är ofta experimentell och ofta väldigt bra. De har dessutom ett hyggligt utbud av importerad öl.

Marble Arch är emellertid inte bara en plats att dricka på – puben har ett utmärkt kök och dessutom ett fint utbud av ost. Menyn varierar, förstås, med årstiderna och är engelsk i modern tappning. Den bästa pubmaten jag har ätit i England har jag ätit på Marble Arch Inn.

Till det negativa hör förstås att smakar det så kostar det. Ölpriserna är okej, runt medel. Matpriserna däremot påminner mer om en restaurang än en pub, fast å andra sidan är också kvaliteten på maten mer restaurang än pub.

Marble Arch ligger lite avsides men är utan någon som helst tvekan värd ett besök! Åldern är blandad och stämningen är trevlig. En av Manchesters absolut bästa pubar.

En Manchester United-koppling är att Nobby Stiles Drive ligger någon minuts vandring norrut från puben (den lilla gatan fick sitt nya namn i maj 2016, kanske behöver du leta efter Sudell Street på kartan).

Rör vi oss in mot centrum är vi snart på Bar Fringe, precis på gränsen till Northern Quarter. Utifrån ser den inte mycket ut för världen (kolla efter den blå markisen), vet en inte att den finns där är den lätt att missa.

Innanför dörren öppnar sig en traditionell och ganska sliten boozer. Som överraskar med ett stort utbud av belgisk öl. Skön stämning och gillar du belgisk öl måste du nästan gå hit.

Har också en liten, men trevlig, uteservering när vädret lämpar sig.

Fortsätter vi till Common på Edge Street är vi definitivt inne i Northern Quarter. Nyrenoverat (2015) hak i modern stil. Stor lokal, hyfsat stort ölutbud och hygglig mat.

Här är det lätt hänt att några timmar försvinner. Ett tips är att beställa halva eller tredjedels pints och på så vis hinna igenom de flesta ölen på listan.

Hoppar vi bara över en byggnad så landar vi precis utanför Cane & Grain. Lämpligare kan dock vara att gå runt byggnaden… Nåväl, Cane & Grain är både nattklubb och pub, utspridd på tre våningar.

Matmenyn är amerikansk och fokuserar på ribs (har inte testat). Rom, bourbon och öl (i den ordningen) på dryckesmenyn.

Innanför den dåligt markerade trädörren kan en ta trapporna upp till The Liars Lounge. Eller pianobaren som vi kallar den (trots att där nog inte finns något piano). Här kan en diskutera i lugn och ro, som i en annan värld från dansgolvet. Men fortfarande på samma pub.

Det troliga är att du avslutar, snarare än börjar, på Cane & Grain.

Från Cain & Grain svänger du vänster och efter 20 meter är du på 57 Thomas Street, som liksom Marble Arch Inn ägs av Marble Brewery. (Det är rimligare att gå från 57:an till Cain än tvärtom, men guiden är geografiskt strukturerad.)

Kan närmast beskrivas som ett ölkafé. Lugnt ställe där en alltid kan konversera utan att skrika. Eller kanske spela sällskapsspel.

Stort utbud av öl från Marble och diverse importerad öl på flaska. Diverse enklare tilltugg (ost, charkuterier med mera) att välja bland.

Nyrenoverat (2015/16) ställe som nu har två våningar. Här sitter vi gärna kvar ett tag.

Tur att vi var kvar på 57:an ett tag. För det är nästan tre minuter att gå till Castle Hotel, som precis som namnet indikerar inte är ett hotell. Eventuellt har det aldrig ens varit ett hotell i byggnaden (typiskt engelskt).

Med anor ändå från 1776 är det få pubar Manchester som har lika rik historia som Castle. Efter en lång tid där puben sakta men säkert förstördes så stängdes den 2008. Den skulle dock öppna igen bara ett år senare, då med ny ledning. Puben upptäcktes av Vinylmannen samma år och blev snabbt en av Muss absoluta favoriter.

Då, 2009, var puben fortfarande ett renoveringsobjekt men detta har ordnats upp och idag är det en tämligen fräsch pub, även om mycket av den slitna charmen alltjämt är bevarad.

Här kan en glida in för en snabb pint eller stanna en hel kväll. Ölutbudet, som är bra, domineras av dryck från Manchesterbryggeriet Robinsons, som också äger puben. Testa Old Tom.

Puben har också en scen och erbjuder därmed livemusik med jämna mellanrum. Ibland gratis, ibland kostar det. Då spärras det ena rummet av och den som vill se på spelningen betalar för sig medan den som bara vill besöka puben går in gratis. Castle säger sig också ha Manchester bästa jukebox. Därom tvista de lärde, klart är emellertid att det spelas bra musik i lokalen. En varning är dock att jukeboxen är så pass populär att en kan få vänta en evighet på att få höra sin låt.

Jag kan emellertid tycka att puben har tappat en del av sin charm. Där besökaren tidigare antingen var den som var så cool att den inte behövde visa sig cool eller den som inte alls var cool och struntade i det är det mer och mer personer som tror sig vara coola, men inte är det, som besöker puben idag. Prisläget har också förändrats från runt medel till en bit över medel. Ett stort plus är dock att puben har mycket generösa öppettider i jämförelse med andra pubar, varför Castle ofta är en fantastisk plats för kvällens sista öl.

Efter den alldeles för lÃ¥nga vandringen är det skönt att nästa ställe ligger lite närmare. Till Pie and Ale pÃ¥ Lever Street (Stevenson Square, The Hive complex) är det 140 meter att gÃ¥. ”It’s all about the Pie,” är deras motto. De serverar alla möjliga sorters pajer om du gillar denna engelska maträtt. Du kan sÃ¥klart skölja ner det med öl frÃ¥n nÃ¥gon av deras tvÃ¥ barer, de har Ã¥tta roterande casks frÃ¥n mikrobryggerier samt fler än 50 olika craft beers…

Lugnt ställe i Northern Quarter med schysst musik. 2-4-1 PIES! på måndagar. Öppet alla dagar men köket stänger 22.00.

Vi fortsätter ytterligare 140 meter till Soup Kitchen, där det mycket riktigt serveras soppa. Även mackor och karibiska grytor på den enkla matmenyn. Det fungerar som en matsal (canteen) och du får hämta din egen mat.

Du sitter spartanskt: bänkar och långbord. Hyggligt utbud av öl.

Har också en nattklubb i sin källarvåning med dansgolv och livemusik.

Sista stoppet i Northern Quarter blir Port Street Beer House, som förmodligen har Manchester bästa utbud av kvalitetsöl. Och ja, det är för att dricka riktigt god öl (Mikkeller, Stone, Goose Island med mera) om en går hit. Ölen är i fokus på vad som är en mycket fräsch pub. Den öppnade så sent som i februari 2010 och erbjuder därför inte den ruffiga, lite slitna men gemytliga stämningen som engelska pubar annars är kända för.

Den som är ölfantast kommer att trivas och hittar en något en verkligen gillar så är det fullt möjligt att köpa med sig hem! Priserna varierar kraftigt, en vanlig engelsk bitter kostar ungefär som på de flesta pubarna medan en imperial stout importerad från USA förstås blir mycket dyrare. För hantverksölen skulle jag säga att den hamnar mellan Systembolagets priser och priserna på puben i Sverige.

Första stoppet efter Northern Quarter blir Piccadilly Tavern. Som bara är med i guiden för att den är stor.

Billigt, stort och utan den karaktär vi normalt jagar. Lite som en Wetherspoon med andra ord. Ölutbudet är lite mindre varierat men Piccadilly kontrar med att vara aningen billigare.

Har ätit här några gånger. Någon gång har det varit okej, någon gång har maten emellertid varit bedrövlig. Gå till Wetherspoons istället.

Ett stenkast från Piccadilly Tavern ligger Wetherspoons, som taktiskt heter som pubkedjan, fast med ett s på slutet (ett tag försökte den heta The Manchester & County men det namnet var det ingen som anammade, kanske för att det står och alltid har stått Wetherspoons över dörren). Wetherspoons är ett bättre val än Piccadilly Tavern.

Bra läge, bra öppettider (öppnar tidigt) och bra priser. Klientelet är dock kanske inte alltid det bästa. Gå hit för en engelsk frukost på matchdagen, när allt annat är stängt.

Går vi några hundra meter kommer vi till The Shakespeare. En klassisk boozer mitt i stan, bara ett stenkast från Primark. Hygglig öl, hygglig mat, hyggliga priser. Lokalen är klassisk och det sägs att det spökar här. Shakespeare har haft problem med ekonomin, vi får emellertid hoppas att den här trevliga puben klarar sig.

Visar fotboll på teve men har nog inga litterära kvällar.

Nästa stopp är Beermoth, som ligger vid Spring Gardens men med ingÃ¥ng frÃ¥n Brown Street. Ligger nära Market Street men det är inte sÃ¥ lätt att hitta, dÃ¥ man inte bara gÃ¥r förbi den utan vidare. Öppnade julen 2015. Stor lokal med mycket luft. Plats för mÃ¥nga sÃ¥ man behöver oftast inte trängas. Öppet alla dagar i veckan men stänger relativt tidigt. De har mÃ¥nga öl pÃ¥ tapp (närmare 20) frÃ¥n bÃ¥de närliggande bryggerier och hela Storbritannien. Deras motto är: ”Our range is curated with an emphasis on excellence, innovation and above all, flavour.” De har även events ibland med olika bryggerier.

Du kan även få en kopp kaffe och lättare snacks.

Beermoth har även en bottleshop i Northern Quarter (70 Tib Street) om du vill ta hem öl.

Vandringen fortsätter i sydostlig riktning till The Bank. Den här Nicholson’s-puben är en gammal Mussfavorit, som vi inte längre besöker lika ofta. Här har vi spenderat många timmar, gärna på eftermiddagen före en Champions League-match. Den är rymlig och bortsett från några timmar på fredagskvällen går det nästan alltid att hitta en sittplats här utan någon större ansträngning. Puben sväljer också större grupper relativt smärtfritt.

På dörren står det att det är förbjudet med fotbollströjor men vi har aldrig haft problem med det.

Maten är trevlig, ölutbudet är hyggligt och priserna går att leva med. Lokalen är trevlig och det går nästan alltid snabbt att bli serverad.

Lokalen är som namnet inte alls antyder ett gammalt bibliotek.

Från Bank har vi ett par hundra meter till City Arms. En gammaldags boozer med en gemytlig stämning som lockar en lite äldre publik. Puben ligger i samma byggnad som Waterhouse (som kanske är det bästa riktmärket om en letar efter City Arms) och Vine Inn, endast ett stenkast från St Peter’s Square, och av dessa tre är City Arms vår favorit.

City Arms erbjuder att varierande utbud av real ale till relativt humana priser. Ofta är det mycket folk här men det brukar vara möjligt att få en sittplats. Tyvärr tenderar puben att ta kväll lite för tidigt, normalt ringer klockan vid elva.

Som kuriosa kan nämnas att en del av citatet som inleder pubguiden finns målat på väggen på City Arms.

Vine Inn ligger som sagt granne med City Arms och det är väl egentligen därför den listas här. Är precis som City Arms en traditionell boozer men ölutbudet är sämre och känslan är att City Arms är att föredra.

Vine Inn serverar mat till humana priser. Det har dock inte blivit av att vi har testat maten. Stänger tidigt.

För att komma till Waterhouse måste vi byta gata, trots att vi är kvar i samma byggnad. Waterhouse är en av Wetherspoons pubar i Manchester, en av kedjans bättre pubar. Den är billigare än City Arms och serverar dessutom mat. Vi tycker ändå att City Arms är ett bättre besök.

Waterhouse har ändå ett bra ölutbud och är ett schysst ställe för en lunch. Stämningen är lite gemytligare än vad som brukar vara fallet på en Wetherspoonspub.

På helgen stänger den ofta senare än angivet och det kan vara ett alternativ att smita in här för en pint när City Arms stänger.

Vi byter riktning mot Portland Street. Men dit är det lite för långt, så vi stannar till på Seven Oaks. Belägen i Chinatown är Seven Oaks ett ställe som ligger bra till för den som vill se en match på teve. Har åtminstone förr även visat matcherna som spelas klockan tre (engelsk tid) på lördagar, något puben kan vara ensam om i centrala Manchester. Har några real ale till hyggliga priser.

På Portland Street hittar vi Grey Horse Inn, en av Manchesters allra minsta pubar. Gemytlig stämning och ofta ett äldre klientel. Är du rädd för att prata med folk du inte känner ska du inte gå hit.

Är det fullt på Grey Horse hittar vi Circus Tavern bara några meter bort (vanligen testar vi Circus först). Måhända är Circus ännu mindre än Grey Horse. Definitivt har Circus en mindre bardisk (jag har läst att det ska vara världens minsta bardisk, men det kan vara skitsnack). Faktiskt är bardisken så liten att bartendern går runt i puben och tar beställningar.

Alltid mycket folk och härinne är det omöjligt att inte umgås med andra gäster. Puben består av två rum med sittplatser. På väggarna är det utsmyckat med Unitedmemorabilia och med citymemorabilia.

Det händer att Circus Tavern har öppet även efter den aviserade stängningstiden, ibland långt efter. Då bommar de igen dörren och inga nya gäster får komma in. Är ni fortfarande inte nöjda för kvällen blir ni sannolikt lotsade till ett annat ställe om ni frågar snällt.

Ölutbudet är litet men en kommer hit för stämningen. Väl värt ett besök!

Fortsätter vi på Portland Street kommer vi till Old Monkey. Även det en tämligen liten pub men mycket större än Grey Horse och Circus Tavern. Bra alternativ för lunch om du är i närheten. Annars går du hit för att testa öl från lokala bryggeriet Joseph Holt.

Fortsätter vi på Portland Street byter gatan snart namn till Chepstow Street. Kort därefter kommer vi till Peveril of the Peak, som har en unik exteriör. Eric Cantona gästade den här puben. Den ligger inte där en är och risken är stor att den inte är öppen. Den är lite för dyr och lite för sliten. Men Eric Cantona brukade dricka här.

Vi fortsätter vandra längs Chepstow Street och kommer till Britons Protection. Här hittar vi Manchesters förmodligen bästa whiskyutbud. (En kan tycka att det skulle vara en apostrof i namnet men vem har påstått att pubnamn måste vara grammatiskt korrekta?)

En historisk pub, med anor från tidigt 1800-tal. Har nu samma ägare som City Arms.

Ibland är det komedi eller musik här. Ofta kommer besökare och musiker från närliggande Bridgewater Hall på besök.

Britons Protection ligger lite off men är värd ett besök!

När vi ändå är i området är det nästan obligatoriskt med ett besök på Cask, några hundra meter västerut.

PÃ¥ Cask är det öl som gäller. Inte fotboll. Stället stänger till exempel pÃ¥ matchdagar för att närliggande White Lion drar till sig sÃ¥ mÃ¥nga överförfriskade fotbollssupportrar. Utbudet är inte jättestort (dock varierande), men stämningen är alltid familjär. En gÃ¥ng vi var här hälsade bartendern oss välkomna med följande hjärtliga ord, pÃ¥ riktigt i all välmening: ”You’ve got two minutes to order, 30 minutes to drink up and then fuck off!”

Längre söderut i stadskärnan har vi sällan anledning att röra oss. Men är du ändå här (området heter Castlefield och är ett conservation area, ett skyddat område) kan du även kolla in The Knott (374 Deansgate) och White Lion (43 Liverpool Road). Kan, om du är här på dagtid, med fördel kombineras med ett besök på Museum of Science and Industry (som inte är en pub utan ett museum).

Vänder vi av norrut kommer vi till Brewdog (versalt d är ett varumärke och dessutom är det bisarrt att använda versaler mitt i ett ord), en historisk pub med anor från tidigt 2010-tal. Okej: modernt, inte historiskt. Modern lokal, modern inredning, modern mat, modern öl och modern publik.

Har förstås ett stort utbud av öl från Brewdog men gästlistan är ofta intressantare. Matmenyn ändras ofta och inte sällan bjuder de in lokala krögare som får göra sin grej.

Sällskapsspel finns att låna och ibland är det livemusik.

Erbjuder take away-öl till rabatterade priser (fortfarande dyrare än i butik).

Brewdog har snabbt blivit ett populärt hak.

Vi svänger av till Deansgate där vi hittar Lost Dene, som tidigare gick under namnet Hog’s Head. Bra ställe om du vill se fotboll på teve, matchen kan med fördel kombineras med en bit mat. Priserna är lite under medel men dyrare än Wetherspoon.

Fortsätter vi norrut på Deansgate och svänger av på Bridge Street hittar vi Gas Lamp i en källare (håll ögonen öppna, puben skriker inte efter gäster). Detta är en gemytlig och unik pub.

Stort ölutbud, med lokala och importerade favoriter. Rekommenderas!

När vi ändå är inne på Deansgates bakgator är det inte många meter till Mulligans, som vi tycker är Manchesters bästa irländska pub.

Guinness i glaset, livemusik i bakgrunden. Trångt och glad stämning. Det är precis som du tror att en irländsk pub ska vara.

Kommer du hit lite tidigare erbjuder de förstås en irländsk matmeny. Mulligans visar också sport på teve, fotboll förstås men även rugby.

Om du vill ha irländsk men av någon anledning inte uppskattar Mulligans har du O’Sheas (80 Princess Street) och Waxy O’Connors (Printworks) som alternativ.

Tillbaka till Deansgate och 500 meter norrut till Old Wellington.

Nu snackar vi historia. Byggnaden har anor från 1500-talet och har huserat en pub sedan 1800-talet, vilket gör den till den äldsta av sitt slag i Manchester idag. Puben skadades hårt när IRA bombade centrala Manchester 1996 men restaurerades. Några år senare flyttades puben några hundra meter i samband med att Manchester fräschades upp efter IRA-bomben. Tillsammans med grannen Sinclair’s Oyster Bar (som också flyttades) bildar Old Wellington torget Shambles Square, beläget bakom shoppingcentret Arndale.

Old Wellington är en Nicholson’s-pub som har en lite formellare restaurangdel. Mat, priser och ölutbud är som en kan vänta sig.

Det är emellertid Shambles Square som är Old Wellingtons styrka. Här är nämligen, vad som förmodligen är, Manchesters bästa uteservering belägen. På den är det enkelt att spendera några timmar när vädret har vaknat på rätt sida (vilket är oftare än en kan tro). En vårdag när solen skiner, när det är fem eller tio grader varmare än i Sverige, är det nästan obligatoriskt med ett besök här. När vädret är styggt kan en låta bli.

Sinclair’s Oyster Bar, den heter så för att de serverade ostron här på mitten av 1800-talet, är granne med Old Wellington. Det betyder att den också delar uteservering med Old Wellington.

Oyster Bar är billig. Ölen är sämre än på Old Wellington men å andra sidan mycket billigare. Svårt val? De delar som sagt uteservering vilket betyder att det är fullt möjligt att blanda. Går det inte att sitta ute går du nog någon annanstans.

Om öltarmen fortfarande begär mer så är vi via en kort vandring norrut tillbaka på Pilcrow.

Bishop Blaize, en stor Wetherspoonspub, är det populäraste alternativet på matchdagen. Här håller Pete Boyle låda och timmarna före match är det allsång. Det är trångt men går förvånansvärt snabbt att beställa. Priserna höjs på matchdagen men det är fortfarande billigare än i stadskärnan.

Bishop är väldigt populärt bland skandinaver och framför allt förstagångsresenärer rekommenderas att gå in här. Kommer du inte väldigt tidigt får du räkna med att köa för att komma in.

Runt fem minuter till Old Trafford (dock ska du ju också ta dig till din plats, vilket kan ta ganska lång tid).

När det inte är match förvandlas Bishop till en helt vanlig pub. Bra alternativ om du är ute vid Old Trafford, till exempel för att gå Stadium Tour.

Ligger bara några meter från Bishop och är ett lite lugnare alternativ. Trots att det normalt är mindre kö i baren än på Bishop tar beställningen oftast längre tid.

Runt fem minuter till Old Trafford (dock ska du ju också ta dig till din plats).

The Trafford var stängd under några månader runt årsskiftet 2016/17 men öppnade igen under ny ägare i februari 2017.

Om du tycker att Bishop och Trafford är alldeles för långt bort så är det Old Trafford Supporters Club som gäller (du kan också köpa öl inne på Old Trafford, men det är inget vi rekommenderar – går du in tidigt tycker vi istället att du ska ta plats på läktaren för att se uppvärmningen och se arenan fyllas upp). Old Trafford Supporters Club ligger i källaren på Hotel Football (separat ingång), bara ett stenkast från Old Trafford.

Hotel Football är hotellet som har Gary och Phil Neville, Nicky Butt, Ryan Giggs och Paul Scholes som delägare. Öppnade 2015.

Modernt, fräscht och stort. Möjlighet finns att köpa något att äta. Spelas det match innan United lirar kan du se den (matcher klockan tre på lördagar visas inte). Inte mycket sång.

Runt en minut till Old Trafford (dock ska du ju också ta dig till din plats, vilket kan ta ganska lång tid).

Den omtyckta puben Sam Platt’s stängdes efter säsongen 2016/17. De som föredrog Sam Platt’s före matcher behöver nu leta upp ett nytt ställe att hänga pÃ¥. Bishop, Trafford och Hotel Football är alternativ att överväga. Dock är det hak som delvis lockar ett annat klientel än Sam Platt’s lockade, sÃ¥ här listas nÃ¥gra andra pubar som kan vara värda att kolla upp.

Robin Hood: MÃ¥nga av stamgästerna pÃ¥ Sam Platt’s gör ett försök att Ã¥terskapa stämningen pÃ¥ Robin Hood i Stretford (125 Barton Road). Till Old Trafford är det runt tre kilometer att gÃ¥. SpÃ¥rvagnshÃ¥llplatsen Stretford ligger tio minuter bort. Det ska ocksÃ¥ vara möjligt att ta sig till Old Trafford via taxi eller minibuss.

The Tollgate: Är en annan pub som förväntas fÃ¥ en del av Sam Platt’s gäster. Ligger precis vid hÃ¥llplatsen Trafford Bar (Seymour Grove). Till Old Trafford är det dryga kilometern.

Gorse Hill var puben där Manchester United Supporters Trust bildades. Hittas i Stretford, på 886 Chester Road. Det är samma gata som Bishop Blaize ligger på, men ungefär en kilometer längre bort från Old Trafford.

The Quadrant var stamhak för Busby Babes en gång i tiden. Hittas på 67 Great Stone Road, fem till tio minuters gångväg från spårvagnshållplatsen Old Trafford (i förhållande till fotbollsarenan på fel sida av rälsen). Till Old Trafford är det ungefär en kvarts gångväg.