Mästerlige Martial

Embed from Getty Images

Medan Alexis Sanchez jobbiga år som Unitedspelare fortsätter glänser en ”gammal” Unitedspelare i hans frånvaro.

Anthony Martial var hetast i United igen och trots en darrig avslutning kunde man räkna in en oj så viktig trea mot Everton.

Finfint:

  • Anthony Martials senaste veckor som Unitedspelare står i skarp kontrast till den släta figur vi sett så ofta under Mourinhos ledning. Kan det bero på att han känner förtroende och inget hot från Sanchez för tillfället? Eller att han insett att han måste borra ner huvudet och leverera? Oavsett vilket, så var han fantastisk igen mot Everton. Först fixade han straff och sen visade han att han – tillsammans med Mata – är lagets bäste avslutare (jag väljer att helt glömma missen i slutminuterna).

Upplyftande:

  • Även om Rashford likt Lukaku kom till få avslutningslägen som striker fick United en annan möjlighet i offensiven. Rashfords kvickhet gav utrymme för andra att trycka fram i straffområdet.
  • … och det ledde till att United kunde bjuda på ett par av de bästa anfallen jag sett laget göra under hösten. Det kom inte i parti och minut, men det visade ju vilken potential det här laget har.
  • Efter 1 vinst på 7 senaste satt den här segern så oerhört skönt. Extremt skönt.

Fortsätter imponera:

  • Lindelöf lär inte bli någon Unitedlegendar, men med fortsatt förtroende som mittback får han chansen att bygga både självkänsla och status. Det såg lite fladdrigt ut i vissa situationer, men överlag ytterligare ett genomgående bra framträdande från svensken.

Irriterande:

  • Med vilken enkelhet Everton kom till avslut. Nu hade United tur under första halvlek att alla i princip gick mitt på DDG, men det krävdes inte mer än en Sigurdssonpassning för att sära på Unitedförsvaret.
  • Att Paul Pogba inte bara kan ägna sig åt det han är bra på. Visserligen är han också bra på att tappa fokus och agera nonchalant, men åtminstone jag kan gott klara mig utan det. Varför i herrans namn ska han försöka sig på en sån lyftning i det läget när United mycket väl kunde ha avgjort med ett 3-0-mål i stället? Och den straffen igen?
  • Varför var han tvungen att sätta in Lukaku överhuvudtaget?

Nemanja Matic:

  • Serben ser fortfarande oerhört tung ut., precis som han gjort så länge nu. Mot Everton var det ingen skillnad. Han tog för lång tid på sig med bollen, låg fel i positionen och hamnade efter sin spelare alltför ofta, vilket ledde till en hel del omställningar för gästerna. När Mourinho nu valt att vila Lukaku bör Matic rimligen stå på tur.

Sist:

  • Vi närmare oss en tredjedel av säsongen avklarad, och United parkerar på en åttondeplats (med plus minus noll i målskillnad!). Det är givetvis ingenting annat än en enorm missräkning för alla inblandade.
  • Eric Bailly är alltså så iskall att han inte ens platsar på bänken före spelare som Rojo och Darmian. Jösses.
0 | United | permalänk

Everton it is.

Kan helt ärligt inte säga att pre-matcheuforin som fanns inför Juventus fortfarande existerar. I det här läget behöver jag mer än 4-5 dagar att återhämta mig efter en sådan besvikelse, i synnerhet som man redan var knäckt efter Chelseas sena kvittering mot oss. Så min känsla inför den här eftermiddagen är på sin höjd mellanmjölk och jag antar att jag på förhand får be om ursäkt för det. (Och ett allmänt tips: undvik mig i er Twitter-feed om vi släpper in ett tidigt mål idag..)

En fjärdedel av säsongen har gått och vi fortsätter i sann Mourinho-anda på den inslagna vägen av inkonsekvens och instabilitet. Det är inte mycket man är nöjd med såhär långt, någon enstaka halvlek här och där (absolut inte någon hel match) och kanske någon spelares individuella utveckling eller prestation i någon enskild match. Mycket mer än så är det inte, så vi supportrar får helt enkelt kämpa på i The Holy Trinity av folk som misslyckas grovt med att göra det de har betalt för (spelare, manager, klubbledning/Ed). ☹

Well, vi sparar resten av bitterheten till efter matchen när den gode Mats ska få leda er genom vad jag förmodar kommer bli ångest och sorg. Något jag tycker ska bli väldigt intressant att se dock är huruvida José äntligen droppar Lukaku och startar Rashford centralt. Det har skrivits en hel del om det de senaste dagarna och som ni vet har de flesta av oss efterlyst en vila för Lukaku ett bra jävla tag nu. Inte bara för att han faktiskt inte spelat jättebra (underdrift) utan för att få bort honom från rampljuset och den värsta kritiken, då inget av det direkt gynnar en anfallare med taskig målskörd och stukat självförtroende. Ibland kan en människa behöva ett break så jag hoppas innerligt att Mourinho ger honom det, tillsammans med en förklaring om varför han ska sitta en eller ett par matcher, och verkligen förmedla att han ändå tror på honom. Det är min förhoppning, vad man sedan har lärt sig att förvänta sig från Den Specielle är något annat. Det mest intressanta i frågan om Lukakus vara eller icke vara i startelvan är dock inte nödvändigtvis Lukaku personligen, utan hur José väljer att ställa upp laget i övrigt. Att starta Rashford centralt istället för Big Rom kommer kräva en del ändringar från de senaste matcherna, och troligen även i spelsystem.

Sannolikt startar vi med Shaw, Smalling, Lindelöf och Young. De Gea i mål goes without saying. Pogba, Mata och FÖRHOPPNINGSVIS Herrera men TROLIGTVIS Matic. Sen hoppas jag verkligen Lingard är pigg och redo att starta, och att det i så fall blir Jesse till höger, Martial till vänster och Rashford centalt. Detta med utgångspunkten att vi faktiskt startar med Rashie istället för Lukaku. Om så inte är fallet kan jag även se ett innermittfält med Pogba, Matic och Herrera och Mata på en högerkant istället för Lingard. Ska bli intressant att se när elvan släpps.

Anyhow, jag måste vara galen men jag går för slutresultatet 2-1 till United. Nu ska jag dricka kaffe i solen. Hörs senare Unitedvänner och partners in crime.

0 | United | permalänk

1 av 7 är lika med buuuuu

Embed from Getty Images

Juventus kom till Old Trafford som favoriter att vinna tungviktsmötet mellan två europeiska giganter. Men medan en är lite på halvdekis är den andra precis lika mäktig så att man väljer att lägga sig på defensiven till och med i underläge.

Alternativet är ju att United faktiskt inte förmådde att göra annat.

Detta United har nu vunnit en av sina sju senaste matcher.

En.

Stairway to Heaven:

  • Inte bara för att han är den som har spänsten att nå närmast himlen, utan för att han fortfarande är den enda superstjärnan som vecka ut och vecka in kan kalla sig för just det utan att skämmas. Några av räddningarna i dag var standard, andra av det vi numera också kallar standard-DDG-klass.

Whole Lotta Love:

  • Ronaldo fick som väntat en hjältes mottagande på Old Trafford och tackade för det genom att blixtra till i samband med matchens enda mål. Sen gjorde han väl inte så värst mycket väsen av sig, men det behövdes inte heller.

Good Times Bad Times:

  • Från en katastrofhalvlek mot Newcastle till en supervändning i samma match, via ett liknande scenario på Stamford Bridge till en bedrövlig första halvlek mot Juventus …
  • Victor Lindelöf var kanske inte hundraprocentig i sitt agerande i samband med målet, men sen hade han på ett eller annat sätt riktigt bra koll på Juves offensiv. Vigge och Smalling ser ut att förvandlats till förstavalet – och trots att det släpps in mål i var och varannan halvlek är det svårt att protestera mot det valet. Svensken hade till och med det i sig att visa hur förbannad han var. Det här kanske var, förlusten till trots, matchen då Lindelöf came of age som Unitedspelare?

Dazed and Confused:

  • Startelvan lovade gott, men precis som på Stamford Bridge valde United att gå på instruktionerna som innebar att fokus låg på att bevaka ytor i defensiven i stället för att ens försöka pressa italienarna och ta tag i matchen.
  • Är Nemanja Matic halvskadad eller bara i full karriär på väg utför? Serben gjorde en fantastisk höst 2017 men har sedan dess i princip bara i glimtar visat sin gamla klass. I kväll var han allt som oftast steget efter. Igen.

Over the Hills and Far Away:

  • Vi är så klart ytterst och alltför smärtsamt medvetna om hur lång väg United har till den yttersta Europatoppen, men det är ändå plågsamt att se hur långt det är kvar. Juventus behövde inte ens ta i, kändes det som.
  • Romelu Lukaku måste förvandlas till inhoppare den närmaste tiden. Belgaren har nu sex raka halvlekar utan ens ett enda ynka avslut på mål. Han har nu totalt tre på mål i sina åtta senaste och det är ju sinnesjukt uselt för en Unitedanfallare. Nu är inte servicen optimal, men den finns där ibland. Och det går ju att ta för sig och dra en motståndare ibland också – eller?
  • ÄN EN GÅNG bjöd United Old Trafford på den där typen av första halvlek. Och efter över två år kan det inte vara en slump. Vad är det som händer inför kickoff i Uniteds omklädningsrum? Är det någon manager där? Sägs det något inför avspark? Nu såg det lite bättre ut efter paus – som det ofta gör – men Juventus är inget Newcastle och då räcker det inte att pressa lite mer aggressivt för att lyckas vända på steken. Och när inte Fellaini finns med, då gör han inga byten alls, alltså. Suck.
0 | Champions League | permalänk

MUFC OK!

På ett sätt känns det som en befrielse att sätta sig och skriva kvällens inför-pepp. Det innebär något nytt att fokusera på för att släppa helgens besvikelse. Det bästa man kan säga är väl åtminstone att den typen av svidande förluster verkligen får en att känna att man lever, något man vanligtvis inte gör som Unitedsupporter nu för tiden.. Så samtidigt som det gör ont av bara helvete och man ville hutta hela TV:n ut genom fönstret när Chelski kvitterade så kan åtminstone jag behöva en påminnelse ibland. Om att det fortfarande gör ont. Att man fortfarande bryr sig.

Kvällens stora snackis blir ju givetvis Ronaldos återkomst till Old Trafford. Jag personligen tycker inte det är någon stor grej egentligen. Det var många år sedan Cristiano tillhörde oss, och han har kommit till oss som motståndare förut. No biggie. Tanken är såklart att vi i våra kanaler som är en del av den officiella supporterklubben ikväll kommer hålla fokus på det fotbollsmässiga och inte andra tråkigheter kring spelares privatliv, men vill man ha en uppdatering kring medias rapportering om våldtäktsanklagelserna som riktas mot Cristiano Ronaldo kan man läsa mer om det här. Och på ämnet spelare som möter sina gamla klubbar ska vi inte glömma att även Paul Pogba ikväll möter klubben han gav sitt allt för i fyra-ish säsonger. Inte riktigt samma sak såklart, men för Pogba personligen kan det nog bli ett känslosamt möte.

Nu: fokus på matchen. Början av säsongen 2018/2019 är den mest inkonsekventa jag upplevt ett Unitedlag göra under alla mina år som supporter. Och det säger en del med tanke på att vi de senaste 10 åren haft mer än en spelare (främst mittbackar) som varit gjorda av glas och därför roterat något sinnessjukt på den kanske viktigaste positionen. Nu är det dock inte bara mittbacksparets kontinuitet som är oklar, eller stommen i truppen överlag. Vi växlar mellan olika spelsystem och taktiska upplägg så frekvent att det är helt omöjligt att få någon som helst trygghet. Och det är nog helt ärligt mitt största problem med dagens United, för det är sådana saker som gör oss så identitetslösa, och om det är något av all skit vi får ta som jag inte fixar så är det att se ett United utan identitet eller själ.

Förmodligen ingen nyhet för någon, men jag gissar på att vi kommer få se ett tillbakadraget och lågt pressande United ikväll. Som de flesta redan konstaterat är detta inte längre något som per automatik resulterar i ett tätt försvar och få insläppta mål. Tvärt om är vårt försvarsspel det mest alarmerande, och då pratar vi inte enbart om backlinjen utan försvarsspelet sett över hela banan. Intressant är att titta på Liverpool och Tottenham (deppiga exempel, jag vet) som båda gjort 16 mål vardera i Premier League så långt, medan vi gjort 15. Ganska okej kan man tycka, men tittar man sedan på insläppta mål ser man att Liverpool släppt in 3 och Tottenham 7 medan De Gea plockat bollen ur eget när hela 16 gånger. Så mycket för Mourinhos defensiva skills, och då har vi ändå en pånyttfödd vänsterback i världsklass och en av världens bästa målvakter. Visst, vi vet alla att fotboll är mer komplicerat än såhär, men det ger oss ändå en liten känsla för hur det faktiskt ser ut när man får statistik presenterad för sig svart på vitt. Vilket också för mig gör kritiken mot exempelvis Lukaku både missriktad och orättvis. Absolut, kritiseras den som kritiseras bör, men en klen målskörd har ofta så många fler anledningar och förklaringar än att spelaren inte håller måttet. Särskilt när Lukaku följer ett tydligt mönster av stora spelare som värvats in post-Fergie och misslyckas med att leva upp till både förväntningar och förhoppningar trots att de tidigare presterat i samma liga eller under managers i andra klubbar. Detta är dock inte ett fenomen unikt för Mourinhos tid hos oss, utan kan spåras tillbaka till både Van Gaal och Moyes. Vi kan väl kalla det Lex Di Maria. Eller Alexis. Lexalexis. Sex laxar i en laxax. Eller något.. (insert valfri trött emoji)

Men som sagt, med all sannolikhet blir det ett försiktigt United som träder ut på Old Trafford idag. Jag gissar att Lindelöf och Smalling utgör mittförsvar (slänger in en brasklapp med Baillys namn på) medan Shaw är given till vänster. Jag tror det blir Young till höger, men jag kan inte bestämma mig om jag hellre ser Valencia där. Tror nog inte det ändå. Sen vet jag inte om det är en omöjlig dröm men jag vill fan ha Hererra med i den här typen av matcher. Okej, jag vill ha Hererra med i alla matcher men det är bara för att jag älskar honom för hans kärlek till United. Men nä, det blir nog inte så. Jag hade gärna sett ett centralt mittfält med Matic, Mata och Pogba och tre frontsnubbar bestående av Lukaku centralt, Martial till vänster och Rashie till höger. Jag hade kunnat se Alexis ta en plats där, men han verkar inte vara med. Lika bra kanske.

Jag tycker vi lämnar det så och startar vår uppladdning för kvällen. Deppiga tider till trots, det är fanimej underbart att invänta Champions League-fotboll på Old Trafford. Denna underbara känsla alltså! Jag hoppas ni smittas av den positiva viben som finns i Muss-bloggen just nu, just go with it! GGMU!

0 | United | permalänk

Beundransvärt och surt

Embed from Getty Images

Kan vi inte bara spela andrahalvlekar framöver?

Visst, det räckte inte hela vägen på Stamford Bridge och det svider alldeles enormt med ett så sent baklängesmål, men visst hade vi tagit en poäng på förhand?

Jo, det hade vi, trots allt.

Och visst var det upplyftande med så mycket känslor både på och utanför planen?

Jajamensan. En härlig bergochdalbana som gav känslor av likgiltighet och eufori och allt däremellan under ett par timmar denna lördagseftermiddag.

Stekhett:

  • Uppryckningen efter paus var kanske ännu mer imponerande än den mot Newcastle, med tanke på spelplats och motstånd.

Upplyftande:

  • Juan Matas andra halvlek var fantastisk. Hans avslut strax innan kvitteringen var Uniteds första på mål under hela matchen och sen följde han upp med energiska löpningar, tacklingar på landsmän och skickade upp Luiz på läktaren i samband med Martials 2-1. Byttes med rätta ut till stående ovationer från båda lagens fans.
  • Att så många spelare som var så bleka under den första akten kom till liv efter paus. Det var inte bara Mata och Martial, utan även spelare som Pogba och Matic (som var horribel under första halvlek) klev fram och visade varför de ska vara pelare att luta sig mot i bortamatcher mot storlagen.
  • Han har tidigare haft en förkärlek för att brinna under första halvlek och slockna i den andra. I dag var det precis tvärtom och båda avsluten höll Tonyklass. Extra njutningsfullt att han satte 1-1 med Alonso liggande bara någon meter bredvid (alltså inte en njutning att spanjoren hade ont, utan att spelet de facto tilläts fortsätta eftersom han sannolikt inte var på väg att dra sina sista andetag).

Höll fanan högt större delen av matchen:

  • Luke Shaw kom inte med i offensiven så mycket som man kunde ha hoppats, men i defensiven höll han jämna steg och mer därtill med Willian. Har fått tillbaka klippet i steget också.
  • Chris Smalling hade (tillsammans Lindelöf) stor kontroll på Morata. Men defensiven som helhet bör förstås skärpas till.

Fortfarande iskallt:

  • Big Roms måltorka håller i sig och var egentligen aldrig nära att spräcka den i dag heller. Inget avslut på mål gör inte saken lättare.
  • Uniteds försvarsspel på fasta situationer visade sig än en gång vara under all kritik. Pogba var helt off när Rüdiger stack iväg och man får inte tappa vare sig koncentration eller spelare på det sättet. Olagligt.
  • Matchplanen från start var än en gång obegriplig eftersom United precis som så ofta tidigare i höst såg helt förvirrade ut med lågt tempo, noll framåtanda och obefintlig struktur i offensiven. Det är som att dom inte går igenom taktiken förrän i paus. Första 45 var Chelseas innermittfältare totalt överlägsna Uniteds dito. En anledning kan ha varit större rörelse vilket gav dem utrymme att sätta fart framåt direkt vid bollerövringarna.

Sist:

  • Det var fint att se Mourinho och Martial tillsammans i dag. Dels när managern smet in på planen och klappade om fransosen och dels när den senare byttes ut och mötte sin boss med ett brett leende.
  • Allt stök i samband med kvitteringen, både på och utanför planen fick pulsen att rusa upp även i tv-soffan. Och sådana händelser har det inte kryllat av de senaste åren. Mer av den varan, tack!
  • Alla dessa gula kort, förresten! Är det någonting medvetet från Uniteds sida eller är det ett tecken på någonting som man skulle kunna leta tecken i?
0 | Eftermatchbetyg | permalänk