Darren Bent plockades bort av United-försvaret, viljan att vinna var tillräckligt stor och Ruud van Nistelrooys drömmål säkrade segern. United spelade stundtals briljant, stundals raka motsatsen. Men det var effektiviteten som var skillnaden lagen emellan.
Charlton Athletic – Manchester United 1-3
Man United inledde den första kvarten likt en maskin och spelade otroligt fin fotboll. Redan efter 8:a minuter fick Ruud van Nistelrooy ett jätteläge, fri mot Charlton-målvakten Stephan Andersen. Kyligt rundade han honom men skottet stoppades av en uppoffrande back någon meter från målet. Därefter avtog dominansen och tempot. Charlton fick mer och mer boll men hade svårt att skapa chanser. Försvarspelet såg tämligen stabilt ut och det kändes väldigt lungt kring Van der Sar. Men så plötsligt döck bollen turligt upp framför fötterna på Bent efter en egentligen dåligt slagen friskpark. Bent såg stressad ut och avslutade tamt. Van der Sar behövde inte ens ingripa.
Strax efteråt skär Wayne Rooney in i straffområdet och hittar Darren Fletcher genom en diagonalpassning som genast slår en passning snett bakåt till en framrusande Alan Smith. Smithy avslutar distinkt genom ett lågt och samtidigt hårt skott i målvaktens högra hörn och United tar ledningen efter 37 minuters spel.
I första havlek ser matchen ur Uniteds synvinkel ganska bra ut. Charlton skapar egentligen ingenting och själva spelar vi stundtals briljant. Det som går att förbättra är att det ofta tar alldeles för lång tid i omställningarna. Att stå och passa runt bollen eller att själv hålla den under långa perioder är inget attraktivt sätt att spela på. Att få fart på spelet och använda mittfältet vore avsevärt mer betydelsefullt. Speciellt en dag som denna då Paul Scholes för en gång skull klev fram och spelade bra. Men Charlton han istället samla sig och det blev svårt för Scholsey att hitta några öppnade passningar.
I den andra halvlekens inledning fick Dennis Rommedahl en kanonchans efter en farligt slagen hörna. Chansen borde dock aldrig blivit aktuell men en passiv Rio Ferdinand upphävde offsiden. Van der Sar räddade dock, den gÃ¥ngen…
Drygt 10 minuter senare löper sig Darren Ambrose fram mot straffområdet, strax utanför sjuter han ett bra skott som seglar förbi vår holländske målvakt. Nu var det match igen.
Men glädjen skulle visa sig bli kortvarig för hemmalaget. Wayne Rooneys soloraid på vänsterkanten då han dribblade sig föbi tre motståndare och hittade van Nistelrooy med en perfekt avvägd lobbpassning och den sistnämnde på ett mirakulöst sett vände sig om i farten samtidigt som han tog ner bollen på bröstet och på ett stenhårt volleyskott skjutit upp bollen mot krysset. Mycket, mycket snyggt och matchen kändes nu punkterad.
Därefter tryckte Charlton på mer och mer men man kom inte närmre en några halvfarliga nickar efer lite slarvigt United-spel. Men man var bättre och kunde hålla emot. Härligt var att se Wes Brown springa likt ett yrväder på högerkanten, under stora delar av matchen var han Uniteds vassaste spelare offensivt sett. Ruudy gjorde sedan sitt andra mål efter en målvaktstavla från Andersen då han sköt ett skott i stort sett mitt i målet från 20-25 meters avstånd.
Med någon minut kvar av matchen hördes dem tillresta supportrarna sjunga och hylla sin forna lagkapten:
“Keano, Keano. There´s only one Keano”
Sedan blåste domaren sin sista signal och Man United tog ytterligare tre viktiga poäng.
Laguppställningen:
Van der Sar
Brown, Ferdinand, Silvestre, O´Shea
Fletcher (Bardsley), Smith, Scholes, Ronaldo (Park)
Rooney, van Nistelrooy (Richardson)
Bäst för dagen var Wes Brown, Ruud van Nistelrooy och Wayne Rooney.
Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]