Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Ole, Ole vilken show

Ole Gunnar Solskjaer sköt Manchester United i topp efter två mål i gårdagens möte med Newcastle.

Sir Alex Ferguson gjorde en föränding jämfört med undertecknads preliminära startelva i införraporten. SAF lät formstarka Louis Saha vila medan norrmannen och legenden Ole Gunnar Solskjaer fick spela. Det var något som skulle visa sig vara fingertoppkänsla av högsta klass.

Carlos Queiroz lovade show, det var precis vad det blev. Men det blev inte riktigt så tufft och spännande som man innan kunnat tro. Glenn Roeder bänkade hypersnabba Obafemi Martins och ställde upp med fem man på mittfältet istället. Skulle Newcastle spela defensivt och kriga för en poäng? Det var kanske tanken, men det fungerar inte att låta ett lag lira boll som United gjorde igår. Tanken var precis som den, att förstöra United spel och sedan kontra. Man måste, både som spelare och tränare, förstå att dessto roligare, lattjigare och mer bollinnehav ett lag som Manchester United får. Ju bättre kommer man spela och dessto bättre utdelning kommer man att få.

Taktiken fungerade skapligt till en början. Första halvek var okej från bortalaget, men absolut inte mer än så. United fick mestadels ta distansskott, men några offensiva utflykter lyckades aldrig Newcastle med. Man orkade inte riktigt hela vägen. Och jag kan förstå det. Ronaldo var lysanade. Scholes var fantastisk. Carrick visade sin goda potential och hans passningsspel kommer betyda mycket för oss i år. Show, det var det rätta ordet.

Annars var det Cristiano Ronaldo som tog på sig ansvaret att agera ”showman” igår. Det var genom en hörna till Nemanja Vidic som United skapade inledningens bästa målchans, Vidic lyckades med det mesta en match som den här, men dock inte att göra mål. Sedan slog Ronaldo, efter en snabb kontring, en passning till Darren Fletcher som träffade stolpen. Newcastle hade egentligen ingenting värt att kallas målchans, Edvin van der Sar lär ha haft en av sina lungnare dagar på jobbet. Men trots det kunde man tänka sig, skulle det bli en sådan där match där allting gick emot? Där marginalerna alltid fanns på motståndarnas sida? Och att Newcastle slutligen skulle få in en boll via en kontring?

Nej då, inte igår. Det var, såklart, Cristiano Ronaldo som låg bakom 1-0 i den 40:e minuten. Det var för en gångs skull en kort hörna som lyckades. Kors i taket. Ronaldo fick bollen på vänsterkanten, stegade i båge runt straffområdet och skjöt, centralt placerad, ett distinkt skott i målvaktens vänstra stolpe. Ole Gunnar Solskjaer stod placerad några meter från det tomma målet när bollen dök upp. Marginalerna fanns på våran sida och Solskjaer gjorde sitt första mål på Old Trafford på tre(!) år. Publikens jubel sade det mesta om den saken.

Oturligt nog blev Gabriel Heinze återigen skadad. Han tvingades utgå en halvtimma in i matchen, Evra ersatte.

I den andra halvlekens början avgjordes matchen definitivt efter ett nytt Solskjaer-mål. Det var faktiskt efter en ny hörna från Ronaldo. Bollen dök sedan upp vid Vidic fötter, denna slog till på halvvolley och bollen gick i mål. Men det var först efter att den styrts på Ole Gunnar Solskjaers knä och in. 2-0! Man kan givetvis kalla det tur, eller också att marginalerna fanns på våran sida.

Man har hört talas om legenden, men inte sett honom på länge. Inte så här. Undertecknad har tidigare skrivit att han är tillbaka, men först nu kan jag säga att han verkligen är tillbaka för att stanna. Ole Gunnar Solskjaer lever än!

Det skulle dröja till den 63:e minuten innan Glenn Roeder förstod vad många andra redan förstått. En energifull anfallare var tvungen att äntra Old Trafford, Martins ersatte då Unitedbekantingen Nicky Butt.

Men Newcstle var redan körda i botten, en fullständigt bedrövlig andra halvlek från ”Skatorna” bidrog till att United kunde spela ut hela sitt register. Det var vackert. Det var riktigt, riktigt vackert. Tyvärr blev det inga mer mål, trots att Ronaldo hade ett par ramträffar och att United borde fått en straff med sig. Newcastle lyckades inte skapa sin första målchans förrens efter 75(!) minuter.

Man United hade egentligen hur många chanser som helst, 2-0 känns missvisande för det kunde ha blivit det tredubbla, minst.

Undertecknad har funderat hur ett lag ska göra mål på ett försvar bestående av Van der Sar, Neville, Ferdinand, Vidic och Heinze. Än så länge har inget lag lyckats, vad gäller spelmål. Det känns oerhört tryggt. Att sedan luta sig tillbaka på Carrick och Scholes centralt kan många lag avundas. Dessutom denna fantastiska Ronaldo som var bäst på plan. Fletcher gjorde en klart godkänd match och verkar ha höjt sig med ett par snäpp jämfört med förra säsongen. Att ”Supersub” gör två mål är bara roligt, medan Rooneys formsvacka väcker en viss oro. Vilket lag som helst blir svagare utan sin bästa anfallare. Tänk er själva, Arsenal utan Henry, Liverpool utan Crouch, Chelsea utan Drogba. Det märks. Hoppas Rooney kommer i form under ligauppehållet, nästa match är inte förrens den 14/10 då det är landskamper i helgen.

United (4-4-2):
Van der Sar
Neville (K), Ferdinand, Vidic, Heinze (Ut 31)
Fletcher, Carrick, Scholes, Ronaldo
Rooney, Solskjaer

Bänken: Evra (In 31), Kuzsczak, Brown, O’Shea, Saha

Newcastle (4-5-1):
Harper
Carr, Taylor, Moore, Ramage
Milner (Ut 46), Butt (Ut 63), Parker (K), Emre (Ut 68), Duff
Ameobi

Bänken: N’Zogbia (In 46), Martins (In 63), Pattison (In 68) Krul, Luque

1-0 Solskjaer (40)
2-0 Solskjaer (48)

Publik: 75,664

1972, året Newcastle senast slog United på Old Trafford. Förbannelsen är ännu inte bruten. United spökar än!


Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]