Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Storebror segrade i derbyt

City tvingades kriga för varje målchans, ingenting gavs gratis. På andra sidan bjöd de storebror United på målchans efter målchans. Det slutade logiskt nog med seger för United, 3-1.

Sir Alex ställde upp med den startelva undertecknad ansåg mest trolig inför matchen. Van der Sar stod alltså i mål. Ytterbackarna var Gary Neville och Gabriel Heinze, som ersatte Evra. I mitten spelade Ferdinand och Vidic. På mitten spelade Ronaldo, Carrick, Scholes och Giggs. Anfallare var Saha och Rooney.

Första halvlek:
Det regnade när domaren Graham Poll blåste igång matchen, vädret skulle dock ändras. Slutligen skulle det bli mycket vackert. Till skillnad från vädret skulle matchens inledning få en fin och vacker start.

Ryan Giggs joggar ned mot hörnflaggan. Bollen ligger upplagd och publiken ställer sig upp för att hedra Giggs, legenden och den näst meste Unitedspelaren genom tiderna. Det var vackert.

Endast någon minut efter hyllningen kom nästa vackra incident. Några meter in på Citys planhalva tar Ronaldo ned bollen på bröstet, trots mängder med burop från de 3000 ”ditresta” Cityfansen avancerar han och slår en genomskärare till Rooney som är fullständigt perfekt. Rooney gör inget misstag ensam med Nicky Weaver, 1-0 till United.

United styr och kontrollerar matchen, City verkar överaskade och hänger inte alls med. Det skulle dröja till den 20:e minuten innan City fick sin första målchans. En frispark från mittplan letade sig fram til Micah Richards som får två chanser med huvudet. Tack vare Rio Ferdinands alldedles föra höga spark lyckas inte Richards nicka in sin egen retur, istället träffar Rios fot huvudet på den offensiva högerbacken.

Sedan får de båda lagen två jättechanser, eller man skapar två jättechanser av ingenting. Efter en hörna studsar bollen ut utanför straffområdet, där dyker Rooney upp och skjuter en projektil mot mål. Turligt nog träffar bollen rakt på Weaver, målvakten hann inte ens en gång reagera. Anfallet därefter skapar City sin bästa målchans i den första halvleken. Samaras sköt ett lågt skott på volley strax utanför straffområdet efter en nickpassning från Corradi. Van der Sar gjorde en bra räddning.

I den 43:e minuten skulle Samaras få en till ypperlig målchans. Richards var åter igen högst på en hörna, nicken tog på Samaras precis framför mållinjen. Greken vände om och sköt utanför, ett dåligt avslut som var ett bevis på Citys ineffektivitet.

Två minuter senare ökade Louis Saha på Uniteds ledning till 2-0. Trabelsi stod vid hörnflaggan och drällde med bollen, Rooney vann duellen och Heinze slog sedan den målgivande passningen efter ett lågt inlägg som Saha styrde upp i ribban och in via målvakten Nicky Waever. Det var hans sista ingripande i matchen, samtidigt som han kastade sig framåt skadades han oturligt nog. Turligt nog kanske det var för Andreas Isaksson, sett ur ett egotrippat perspektiv.

United gjorde en bra första halvlek, de styrde och kontrollerade matchen på ett respektingivande vis. Det blev aldrig någon riktig hatstämning under de fösta 45 minuterna. Matchen kändes faktiskt lite avslagen, kanske hade City för mycket respekt för storebror? Dessutom fick United två mycket psykoligskt viktiga mål, ett i början och ett i slutet. City hann aldrig riktigt vakna till och gjorde en mycket blek insats. När första halvlek var färdigspelad lyste solen över Manchester. Det kändes passande.

Andra halvlek:
Stuart Pearce gjorde två byten till den andra halvleken. In kom Andreas Isaksson som gjorde debut för Manchester City, ut gick Waver såklart. Mittfältaren Claudio Reyna byttes ut och Stephen Ireland kom in. Det skulle visa sig vara två byten som mycket väl hade kunnat ge City en poäng!

Redan tre minuter efter att Ireland kom in kommer hans första avslut. Ett jätteskott höll på att leta sig upp i Van der Sars högra kryss, men en jätteräddning från holländaren hindrade Ireland från att jubla. Den andra inhopparen, Isaksson, skulle få visa sin kapacitet direkt. Ett tungt skott från Rooney och en bra räddning från Isak skulle dock inte visa sig vara allt. Saha kom fri på returen men sköt över.

Sedan kändes det som att matchen höll på att hetta till, hatstämningen blev verklig på grund av en rad kapningar i följd. Citys vänsterback Ben Thatcher hade fått nog av Ronaldo och kapade Ronaldo två gånger om. Därefter tappade Rooney humöret och kapade Dunne bakifrån sedan den sistnämnde snurrat upp Rooney. Tro det eller ej!

Matchen kunde inte bli mycket hetare när ett underbart långt anfall från United som inleddes med ett bejublat ”Hey” från publiken efter varje passning och avslutades med en e n o r m räddning från Isaksson. Ett inlägg från vänster av Giggs friställde Rooney framför mållinjen. Rooney drog till på volley men Isaksson var så pass följsam att han kunde rädda, händerna fladdrade upp och Isaksson hade på allvar presenterat sig för den engelska publiken.

Innan det hade Ferguson gjort sitt första byte, en ganska osynlig Saha byttes ut mot den defensiva mittfältaren John O’Shea. United gick ned till 4-5-1. Bytet skulle visa sig komma något olämpligt. Några minuter senare reducerade City till 2-1. Stephen Ireland snurrade bort en snubblandes Vidic vid hörnflaggan, han avancerade och passade snett bakåt till Hatem Trabelsi. Trabelsi tog emot bollen utanför straffområdet, gjorde en dragning och sköt bollen i mål på ett makalöst sett. VDS touchade bollen upp i ribban och in. City var med i matchen igen!

City blev allt offensivare, högerbacken Richards tvingades utgå. In kom istället offensiva DaMarcus Beasly. För en stund blev United pressade till det yttersta. Rooney blev en sjätte mittfältare och varje gång bollen skickades upp vann City tillbaks den. Det fanns aldrig någon röd spelare i närheten. United slutade att spela boll och med lite flyt, för en gångs skull, så kunde City lika gärna ha kvitterat. Istället avgjorde Ronaldo matchen sedan Rooney slagit ett inlägg från höger, Dunne missade i rensningen och Ronaldo dundrade in bollen på halvvolley. Isaksson fick till slut ge sig, men var också chanslös.

I slutminuten gjorde City, genom Corradi, ett desperat försök till ytterliggare kontakt. Italienaren försökte filma till sig en straffaspark. Domaren tog upp det gula kortet till den redan varnade Corradi. Rött kort alltså. City kunde sedan aldrig hota United och storebror besegrade lillebror med 3-1. Spöket på Old Trafford lever kvar än, ända sedan 1974 har inte City lyckats besegra United där…

Matchen hade det mesta, två aktiva managers, mycket mål och fina målvaktsräddningar. Ett rött kort och ett par heta dueller. Det enda som egentligen saknades var den där riktiga hatstmäningen, de 75 858 människorna i publiken lyckades aldrig leva upp till det. Dessutom blev det inga riktiga dueller mellan Scholes och Barton. Scholes säkerhetsspelade matchen igenom och Barton var tämligen osynlig. Matchens bästa spelare var Cristiano Ronaldo som vände ut och in på Ben Thatcher konstant i 90 minuter. Ett mål och en assist blev det dessutom. Rio Ferdinand var tveklöst bäst i defensiven, inte ett enda misstag kunde jag se från Rios sida.

Manchester United (4-4-2):
Van der Sar
Neville (K), Ferdinand, Vidic, Heinze
Ronaldo, Carrick, Scholes, Giggs
Saha (O’Shea, 66), Rooney.

Bänken: Kuszczak, Silvestre, Solskjaer, Fletcher.

Manchester City (4-4-2):
Weaver (Isaksson, 46)
Richards (Beasly, 75), Dunne, Distin, Thatcher
Trabelsi, Barton, Reyna (Ireland, 46), Vassell
Corradi, Samaras.

Bänken: Dickov, Onuoha.

När 90 minuter var spelade och domaren Graham Poll hade blåst av matchen lyste inte längre någon sol över Old Trafford. Det behövdes inte, spelarnas glädje lyste mer än vad någon sol hade kunnat göra!


Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]