Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Genialiske Giggs bakom Unitedsegern

Ett uddlöst United lyckades slutligen besegra Lille med uddamålet. United skapade främst chanser i form av lobbförsök men det blev till slut Ryan Giggs genialiska frispark som avgjorde matchen. Utöver det handlade en del av matchen om tråkigheter på läktaren. 1-0 stal dock uppmärksamheten därifrån och United har ett mycket bra utgångsläge inför returen om två veckor.

Sir Alex Ferguson gjorde inga val i startelvan som överraskade. Van der Sar stod i mål. Framför honom fanns Neville, Ferdinand, Vidic och Evra. På mittfältet spelade Ronaldo, Carrick, Scholes och Giggs. Som anfallsduo valdes Henke framför Saha tillsammans med Rooney. Ole Gunnar Solskjaer fanns inte ens med på bänken…

I motståndarlaget var startelvan precis som undertecknad antagit i införraporten med undantag för Cabaye, Fauvergue spelade istället.

Första halvlek:

Inledningen på första halvlek var inte alls bra. Passningsspelet var under all kritik och inte ens Paul Scholes kunde få godkänt. I hans offensiva roll kom han egentligen ingenstans, hemmalagets defensivt skicklig mittfältare Jean II Makoun var däremot lysande. Det ska också tilläggas att planen på Stade Félix-Bollaert var av det sämre slaget. Det skulle faktiskt kunna jämföras med en allsvensk premiär, det säger det mesta. 40 000 personer hade dock samlats på läktaren, av dem var det ungefär 3500 Unitedsupporters. Några av dem uppträdde på ett idiotiskt sätt och en av dessa sprang in på planen mitt under matchen. De franska poliserna tvingades spruta tårgas mot Unitedklacken för att återta kontrollen!

På fotbollsplanen uppträdde inte spelarna desto bättre. Det var hafsigt, slarvigt och nonchalant. Det var två lag som inte vågade gå framåt. Lille sökte många inlägg, såväl låga som höga men det resulterade endast i halvchanser. Det som oroade mest var Rio Ferdinands misstag efter dryga 10 minuter men Vidic ordnade upp det hela. 10 minuter senare spelade Scholes in en boll mot Rooney som var placerad i straffområdet. Rooney tog emot och vände i ett men misslyckades tyvärr med avslutet. Senare sköt Carrick ett hårt skott mot mål, dessutom Rooney men skottet träffade Henke och studsade iväg.

I slutet av halvleken kom ytterligare ett par chanser. Rooney kom längs högerkanten och spelade in bollen mot Larsson. Målvakten Sylva hann före men bollen rullade ut mot en framrusande Ronaldo. Skottet från honom gick dock i täck. Lilles enda chans som är värd att nämna under den första halvleken var ett distansskott från Bodmer strax utanför stolpen.

Andra halvlek:

Den andra halvleken var lite av den förstas motsats. I inledningen av den andra stod Wayne Rooney för något som näst intill gav mig gåshud. Det var en magisk show som påbörjades på egen planhalva, några bortgjorda motståndare senare lobbade han in bollen mot en slängandes Giggs men den sistnämnde lyckades inte få in den i det tomma målet. Några minuter senare frispelades Ronaldo som löpte förbi Tafforeau men Tony Sylva räddade friläget. På returen spelade Ronaldo bollen snett bakåt till en fristående Rooney men denne sköt högt, högt över.

När en timma var spelade hade Bodmer kommit fri mot Van der Sar men holländaren gjorde en fenomenal benparad och 0-0 skulle stå sig. Lille försökte dock göra allt för att spräcka nollan, man började flytta fram sina positioner och skapade stundtals tryck mot Unitedmålet. Halvchanser efter halvchanser, men till slut skulle man få utdelning – trodde man.

Ett fint anfall med en läcker klackspark på vänsterkanten bäddade för ett inlägg mot Odemwingie. Fast i samband med hans nick som gick i mål knuffade han ned Nemanja Vidic och domarna dömde helt korrekt bort målet. Jublet på Stade Félix-Bollaert kom genast av sig. Det skulle trots allt komma fler chanser för Odemwingie. I straffområdet, med 20 minuter kvar, utmanade han Rio Ferdinand och skottet gick strax utanför stolpen. United var skakat, men stod emot.

Därpå var det dags för nästa lobbförsök. Efter att Sylva återigen tappat en boll lyckades Henke Larsson få tag i den. Han skottfintade sig förbi ett par spelare och försökte lobba bollen in i målet som Sylva lämnat. Bollen seglade en bit över ribban, det var som upplagt för en mållös batalj.

Målet skulle dock komma. Före det hade hemmalagets inhoppare Audel en styrning över efter ett lågt inlägg, det var bara ett i mängden. United envisades med sina lobbförsök, senast i raden var Giggs men touchen var inte allt för god.

Det var något han genast skulle visad sig ha, touchen alltså.

Det var i den 83: e minuten. Det var en minut präglad av magi, rutin och glädje. Tony Sylva kramade stolpen och ställde upp sin mur. Bollen lades på plats och frisparken skulle snart slås. Just då lurade han oss alla – Ryan Giggs. Samtidigt som Sylva gestikulerade med sin mur slog han elegant frisparken i öppet mål och bollen placerades bland nätmaskorna. Fenomenalt av Giggs, 1-0 United.

Sedan tog desperationen tag i Lille. En av ledarna tog tag i bollen och spelarna var plötsligt på väg att lämna planen. Att inte kunna acceptera ett baklängesmål på grund av ett billigt misstag är pinsamt. Än mer pinsamt är det när publiken kastar in saker på planen, usch för de fortsatta fotbollproblemen. De som förstås kretsar utanför planen! United kontrollerad därefter matchen och samtidigt som prylar haglade in och buropen ekade över arenan blåste domaren av matchen. United skaffade sig genom segern ett ypperligt läge inför returen. Oavgjort räcker gott och väl.

Startelva United (4-4-2):
Van der Sar
Neville (K), Ferdinand, Vidic, Evra
Ronaldo (Saha, 66), Carrick, Scholes (O’Shea 90), Giggs
Rooney, Larsson

Bänken: Kuszczak, Brown, Park, Fletcher och Silvestre.

Startelva Lille (4-5-1):
Sylva
Chalmé, Tavlaridis, Plestan, Tafforeau (K)
Bodmer, Makoun, Debuchy, Obraniak, Fauvergue (Cabaye, 54)
Odemwingie (Audel, 76)

Bänken: Malicki, Rafael, Lichtsteiner och Mirallas.

Notera att Ronaldo byttes ut först i United. Han skakade demonstrativt med huvudet och enligt min bedömning tittade han inte ens på Sir Alex när denne klappade om honom vid sidlinjen. Cristiano var för ovanlighetens skull blek matchen igenom. Offensivt sätt var Wayne Rooney bäst i United, han var inblandad i det mesta som inträffade vid Tony Sylvas mål. Defensivt sätt var Nemanja Vidic precis som vanligt felfri och gjort allt rätt. Dessa två utmärkte sig mer än övriga i en match där United inte alls spelade på topp. Fast å andra sidan, vad gör det när resultatet blev 1-0.

Fulham, nästa!


Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]