Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Finaldröm blev till mardröm på San Siro

Det var ett hungrigt Milan som intog San Siro. De skärrade Unitedspelarna hann knappt ta ett andetag innan hemmalaget satte fart. När Fergusons mannar väl tilläts andas ut var det redan för sent. United var lika bleka som färgen på bortadressen. Det föranledde till att Milan rättvist kunde vinna med 3-0. Därmed spelade man bort United’s chanser att spela final i Aten. Det sammanlagda resultatet skrevs till 5-3.

Sir Alex Ferguson gjorde inga större överraskningar i valet av startelva. Laget var enligt införraporten med undantag för Rio Ferdinand, där Nemanja Vidic spelade istället .

Carlo Ancelotti gjorde en förändring sett till föregående match. Den skadade lagkaptenen Paulo Maldini ersattes med Kakha Kaladze och inte Daniele Bonera. I övrigt stämde startelvan enligt införraporten. Det betydde att ”Pippo” Inzaghi spelade från start och att Gattuso kunde spela trots sin fotskada, och som han spelade!

Första halvlek:
AC Milan var i behov av att göra mål, annars skulle laget åka ut ur Champions League. United hade ett resultat att spela på, men det skulle inte hålla länge.

Redan i första anfallet ryckte Kaká förbi markeringen men skottet gick strax utanför. Efter en enorm press från hemmalaget, inför 59 000 åskådare på läktaren, verkade United oerhört skärrade. Regnet piskade ned på San Siros gröna matta och i den 11:e minuten kom det förödande målet.

Ett inlägg från högerkanten nådde Clarence Seedorf som skarvnickade bollen till Kaká. Den glödhete brasilianaren mötte bollen perfekt och sköt 1-0 till Milan med ett otagbart skott längs marken. Precis innan skottet halkade Vidic oturligt vilket gav extra tid för Kaká. Mardrömsstarten var ett faktum.

Därefter fortsatte Milan att pumpa på. United spelade huvudlöst och fick inte alls igång något fungerande passningsspel. Det hungriga hemmalaget käkade upp Uniteds mittfält, gång på gång.
Det skulle dröja till den 20:e minuten innan United överhuvudtaget lyckats skrämma Milanförsvaret. Ryan Giggs skott strax utanför straffområdet blev dock inga större problem för Dida. Det skulle bli Uniteds bästa målchans i första halvlek.

Milan å sin sida spelade drömfotboll och imponerade stort. Det var Kaká, Kaká och åter Kaká, en glödhet Seedorf och då och då även en giftig ”Pippo” Inzaghi som låg bakom farligheterna för hemmalaget.
Noterbart är att jag inte såg ett United som backade hem, det jag såg var ett Milan som pressade United ner i plan så att Paul Scholes mycket väl kan ha hört andetagen från Edvin van der Sar. Det visade förstås felaktigheten i Uniteds positionsspel. En av anledningarna till att mittfältskampen gick till Milans favör.

I den 30:e minuten kom ytterligare ett mål. Denna gång signerat Clarence Seedorf. Nemanja Vidic halkade, igen, i samband med en rensning. Andra Pirlo fick ordning på bollen och slog ett inlägg som letade sig fram till just Seedorf. Då inleddes uppvisningen, ett magnifkt mål från en magnifik spelare. Han tog emot bollen strax utanför straffområdet, tog med sig den på ett otroligt sett förbi två-tre Unitedspelare. Därefter fullbordades numret med ett perfekt skott ned i stolproten, på exakt samma vis som vid Kakás tidigare mål. Det var 2-0.
Milan backade därefter hem en aning medan United tilläts rulla boll. Passningskvaliteten var dock av lågt värde och spelet blev aldrig bra. Gattuso plockade bort Ronaldo gång efter gång och Wayne Rooney slet i endast i det tysta. Fletcher, Carrick och Scholes blev besegrade på mitten och Ryan Giggs var fullständigt osynlig.
Det skulle nu krävas två mål från United i den andra halvleken.

Andra halvlek:
I den andra halvleken coachade Ancelotti på italienskt vis. Milan backade hem och litade, precis som efter 2-0-målet, på Kaká. Det var dessutom mycket nära att han gjorde mål i inledningen på den andra halvleken men Van der Sar räddade fint.
All heder till Darren Fletcher, Paul Scholes och Michael Carrick i de senaste matcherna. Utan deras krigarinstinkt och fotbollskunskaper hade aldrig United varit i semifinal. Tyvärr brast det igår. Det gjorde verkligen det. Jag har inte sett Michael Carrick så dålig på länge, passningsgeniet slog inte många passningar av värde. Inte heller Scholes. I en sådan match som den igår drömde jag mig iväg till Roy Keanes tid. Då hade inte Gennaro Gattuso dominerat så kraftigt som han faktiskt gjorde. Kanske var Scholes hämmad av en varning i bagaget, men en icke aggressiv Scholes är som en Kaká som inte får springa.
Uniteds bästa målchans i den andra halvleken stod Darren Fletcher för. Han fick en passning från Rooney i sidled men kom helt fel till bollen och den for iväg all världens väg.
Detta var dock Uniteds bästa period i matchen och det var inte långt ifrån ett reduceringsmål. Wayne Rooney skulle såklart ha fått straff när Massimo Oddo knuffade bort Rooney mitt i sitt bicicletaförsök.
Med en halvtimma kvar ersatte Gilardino Inzaghi. Ferguson väntade oväntat länge med offensiva byten. Varken Smith eller Solskjaer fick chansen, däremot Saha som var tillbaka efter sitt långa skadeuppehåll.
Tio minuter från slutet hade United inte skapat någonting. Louis Saha hade bytts in och United gick ned till trebackslinje. Ytorna blottades och inhopparen Alberto Gilardino fick ett friläge från långt avstånd. Han löpte fram mot Van der Sar och placerade säkert bollen till höger.
Därefter kunde ingenting stoppa ett för dagen överlägset AC Milan.

Manchester United (4-5-1):
Van der Sar
O’Shea (Saha, 77), Brown, Vidic, Heinze
Ronaldo, Fletcher, Scholes, Carrick, Giggs
Rooney

Bänken: Kuszczak (mv), Ferdinand, Richardson, Eagles, Smith, Solskjaer

AC Milan (4-3-2-1):
Dida
Oddo, Nesta, Kaladze, Jankulovski
Pirlo, Gattuso (Cafu, 84), Ambrosini
Kaká (Favalli, 86), Seedorf
Inzaghi (Gilardino, 67)

Bänken: Kalac (mv), Favalli, Bonera, Serginho, Brocchi

Spelmässigt saknades allt men det var vilja, mod och hjärta jag efterlyste mest. Carrick hoppade undan i dueller och Scholes vågade knappt kliva in i dem. Dessa har det klankats på en hel del, men jag hade förväntat mig mer. Det måste man göra när man möter spelare av den kalibern Milans mittfältare besitter. Det var heller ingen annan spelare som nådde upp till sin normala kapacitet igår. I försvaret blev Vidic omsprungen av Kaká mest hela tiden. Brown plockade dock bort Inzaghi och Van der Sar stod upp bra. Det var det förstås svårt att glädja sig åt.

Dessutom kan jag inte längre hålla inne min ilska angående TV6:s Liverpoolfantast och ”expertkommentator” i Glenn Hysén. Det var en enda lång plåga att behöva lyssna på den gamla stjärnbacken igår. Nu har jag äntligen nämnt det, mer behöver jag inte tillägga. Eller jo… Grattis Glenn, du slapp möta Manchester United i finalen.

Nu gäller full fokus på Premier League och FA-cupen. Drömmen om dubbeln lever än.

The show must go on!


Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]