Legenden Giggs byttes in och avgjorde. 10:onde PL-titeln är i hamn!
Förutsättningarna var enkla. Seger och Manchester United var mästare igen. Det skulle bli en tät och hÃ¥rd match pÃ¥ JJB Stadium men Ronaldo gav United ledningen pÃ¥ straff. Med mindre än tio minuter kvar av matchen avgjorde inhopparen Ryan Giggs. När denne byttes in tangerade han Sir Bobby Charltons rekord pÃ¥ 758 spelade matcher. Titeln blev bÃ¥de Giggs och United’s 10:onde i PL, den 17:onde totalt. Ryan Giggs is still a man!
Sir Alex Ferguson valde en väntad defensiv. På mittfältet spelade Ronaldo till höger och Park till vänster. Det innebar att Giggs satt på bänken och att Wayne Rooney spelade, trots att det i engelsk media sagts att han inte var i tillräckligt skick. Centralt på mittfältet spelade Carrick och Scholes. Tillsammans med Rooney spelade självfallet Tévez. Louis Saha var tillbaka från sin skada och placerades på bänken.
Manchester United:
van der Sar
Brown, Ferdinand, Vidic, Eva
Ronaldo, Carrick, Scholes (Hargreaves, 67′), Park (Giggs, 68′)
Rooney, Tévez
Bänken: Kuszczak, Saha, Silvestre
Varningar: Paul Scholes, Wayne Rooney
Mål: Cristiano Ronaldo, 33 (straff), Ryan Giggs, 81
Steve Bruce valde en väntad startelva. Den enda diskutabla positionen var vänsterbacksplatsen. Där spelade Maynor Figueroa, då Edman, Melchiot och Kilbane saknades. Wigan valde ändå en relativt offensiv uppställning med formstarka Valencia till höger på mittfältet och giftige Koumas på vänsterkanten. På det centrala mittfältet spelade Palacios och Brown. I anfallet huserade Bent och Heskey.
Wigan Athletic:
Kirkland
Boyce, Bramble, Scharner, Figueroa
Valencia, Palacios, Brown, Koumas
Bent, Heskey
Bänken: Pollitt, Taylor, Skoko
Varningar: Palacios, Heskey, Valencia
Första halvlek:
Gräsmattan på JJB Stadium var inte i lika dåligt skick som förväntat, även om den på nära håll såg ut att ha sina brister. Wigan backade hem med hela laget, förutom Emile Heskey. United tilläts trilla boll och Paul Scholes styrde och ställde på sedvanligt manér. Wigan var dock inte alls ofarliga, vilket märktes tydligast på fasta situationer.
Emile Heskey har visat på bra form den senaste tiden och den rutinerade engelsmannen jobbade på bra. Det var dock anfallskamraten Marcus Bent som hotade United främst. Denne lyckades emellertid inte skapa någon riktigt bra målchans. Det gjorde dock försvararen Emmerson Boyce.
Denne var närmast att ge Wigan ledningen i den första halvleken. Med drygt 20 minuter spelade fick Wigan en hörna. Denna letade sig långt bak i straffområdet, men nickades in i mitten där Boyce mötte bollen. Unitedförsvaret stressade fram ett avslut och bollen gick över.
United å sin sida hade problem att ta sig igenom Wiganmuren och det var inte förrän Paul Scholes lossade sin bössa från distans som det kändes farligt. Det skulle handla mycket om Scholes i den första halvleken. Ett par missad passningar från Scholes skapade en känsla av nervositet. Än mer nervös skulle man bli…
Det var nu Cristiano Ronaldo klev in i handlingen. Först slog han en farlig frispark från långt avstånd, vilken Kirkland räddade men släppte retur på. Sedan bjöd Brown på fotbollskonst när han slog en lyftning över Figueroa vilket gav Ronaldo stora ytor. Hans inspel i straffområdet nådde sånär Carlos Tévez.
United lyckades så småningom skapa en farlighet i Wigans straffområde. En lyftning mot Ji-Sung Park skapade stor oreda, men ingen kunde få träff på bollen. Wayne Rooney laddade dock bössan men kapades bryskt av Boyce och domaren Bennett kunde inte annat än blåsa för straff. Straffen var solklar. Det kan däremot diskuteras om inte Wigan också borde ha fått en straff i matchinledningen då Rio Ferdinand fått bollen på sin utsträckta arm.
Cristiano Ronaldo lade upp bollen på straffpunkten, lunkade fram mot bollen och väntade ut Chris Kirkland. Målvakten till vänster, bollen till höger. 1-0 United var därmed ett faktum. Detta var Ronaldos 31:a ligamål och sitt 41:a totalt.
I slutskedet på halvleken kan man åter tacka domare Bennett. Paul Scholes, med en varning sedan tidigare, obstruerade Wilson Palacios i ett kontringsförsök från hemmalaget. Rekordpubliken, 25 133, på JJB Stadium ropade för utvisning. I mitt tycke gjorde sig Scholes förtjänt av ett andra gula kort, men förmodligen kompenserade Bennett situationen då Rooney från första början blev nedriven, vilket ledde till händelsen med Scholes.
United gick dock till paus med elva man och som tillfälliga ligamästare.
Andra halvlek:
I inledningen av den andra halvleken dominerade United kraftigt. Ronaldo försökte återigen på frispark. Han sköt ett mycket hårt skott men bollen gick rakt på Kirkland som kunde avstyra till hörna. Strax därefter bröt sig Paul Scholes in i straffområdet från höger. Han kapades fullständigt och motståndaren vidrörde aldrig bollen varken innan, under eller efter tacklingen. Bennett friade och Rooney blev alldeles ursinnig, vilket var befogat.
Ronaldo hade också en utmärkt möjlighet att dryga ut ledningen på en hörna från vänster. Ronaldo slet sig loss från markeringen och mötte bollen. Tyvärr träffade den axeln och gav ingen ren träff. Bollen gick strax utanför. Även Wayne Rooney var nära att öka på ledningen då han avancerade med bollen från vänster, men Kirkland gjorde en strålande enhandsräddning.
Vid den här tidpunkten hade Andrej Shevchenko givit Chelsea ledningen med 1-0 på Stamford Bridge och United var därmed tvungna att vinna.
Nervositeten spred sig i kroppen och nådde sin kulm när Jason Koumas, från vänster, slog en hård frispark mot den bortre stolpen. Emile Heskey nådde högst och hans placerade nick såg först ut att gå i mål, men gick strax över och landade på Edwin van der Sars målbur.
Därpå byttes den varnade Scholes ut, tillsammans med Park som gjort ett otroligt jobb. In kom Owen Hargreaves och Ryan Giggs. Den sistnämnde gjorde sin 758:e match för Manchester United, vilket innebär att han tangerade Sir Bobby Charltons rekord. Vid spel i nästa veckas Champions League blir han den meste Unitedspelaren genom alla tider.
Det tog en knapp kvart innan Ryan Giggs skulle bli kvällens stora man. Wayne Rooney kom löpandes från vänsterkanten och spelade in bollen till en fristående Giggs. Markeringen var hopplöst dålig och Giggs kunde enkelt kliva emellan mittbackarna. Fri mot Chris Kirkland gjorde han inget misstag utan placerade bollen till vänster. Stort jubel utbröt och Unitedspelarna bildade hockeyhög. Alla visste förstås att ligan härmed var avgjord.
Wigan gav dock inte upp, utan satsade allt framåt i slutminuterna. Van der Sar gjorde ett par stabila räddningar efter avslut från Bent och Heskey. Efter en hörna stod dock VDS maktlös, men Ryan Giggs räddade bollen på mållinjen. Vilket inhopp!
CHAMPIONS!
När Steve Bennett blåste av matchen visste jublet inga gränser och Unitedspelarna kramades, jublade och sprang bort mot den tillresta Unitedpubliken. Det var ett par gastkramande, nervkittlande och krampaktiga minuter i den andra halvleken där United agerade nervöst. Det kunde, om det velat illa, slutat med ett oavgjort resultat, vilket kanske borde varit mest rättvist? Oavsett vilket hade United ändå vunnit ligan då Chelsea inte lyckades besegra Bolton på hemmaplan. Taylor kvitterade i den 90:onde minuten.
United gjorde således sin plikt och besegrade Wigan. I bortalaget gjorde alla en stark kämparinsats även om ett par spelare uppträdde på ett makalöst sett. Visst var Ronaldo en bidragande faktor till segern, visst var Rooney detsamma och man får heller inte glömma bort stabila van der Sar. I mitt tycke var det ändå Rio Ferdinand och Nemanja Vidic som var matchens giganter. Dessa var ruskigt bra och klarade av kampen mot Bent och Heskey på ett lysande sätt, även om de tilläts skapa en del på de fasta situationerna.
Ryan Giggs? Ja, vad ska man säga. Ingen kunde knappast vara mer värd att få avgöra än legenden Giggs. I Nevilles frånvaro har Giggs axlat kaptenssysslorna tillsammans med Rio Ferdinand på ett gediget sätt. Giggs kunde knappast ha firat sitt rekord gällande antal spelade matcher på ett bättre sätt än att vinna sitt 10:onde ligaguld och samtidigt vara mannen som avgör. Lyft på hatten för Ryan Giggs.
United lyckades försvara sitt guld från ifjol och är nu bara ett mästerskapsguld bakom Liverpools 18. Tänka sig att ligan ska vara så jämn att man inte kunde andas ut förrän i den 81 minuten i ligans 38:onde och sista omgång. Det är då idrott är som allra mest underhållande. Det hade också varit enormt bittert om man idag suttit och skrivit hur nära vi var ett guld. Nu har en av de bästa årgångarna/trupperna i Manchester United’s historia vunnit ett guld. Nästa onsdag finns möjligheten att ta en ny titel…
Tack för en fantastiskt underhållande och spännande säsong i Premier League. Nu siktar vi på dubbeln!
Av: Jimmy Andersson [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]