Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

KRÖNIKA: En smutsig affär

En av tidernas mest historiska transferaffärer är nära att gå i lås. Det här är min historia om Cristiano Ronaldos svek mot den klubb som älskar honom, kombinerat med ”What The Papers Say.”

En sensommardag 2003 sitter jag framför TV:n i vardagsrummet och tar del av reprismatchen mellan Sporting och Manchester United. Jag förbluffades omgående av United’s senaste nyförvärv. En supertalang sänkte United den där dagen i Portugal. Namnet? Cristiano Ronaldo, förstås.

En vårdag 2008 sitter jag på South Stand. 75932 åskådare har fyllt upp Old Trafford den här dagen. Ronaldo är på lysande spelhumör och spelar fram till tre mål och noteras samtidigt själv för ett. Detta efter att han klackat in Ryan Giggs hörna i mål.

I Manchester Evening News (MEN) gick att läsa efter matchen om Ronaldos fantastiska ”back-heel”. I samma tidning löd även rubriker med orden ”Samba Kings” och ”Braziliant”. Det var då. Dagen då Cristiano Ronaldo dos Santos Aveiro verkligen blev en förälskelse. Han var så mycket mer än en fotbollsspelare. Snarare en artist. En sann entertainer.

Vad jag inte visste när jag traskade ut genom The Münich Tunnel och mottog ett skyfall av regn var att Ronaldo redan två månader tidigare träffat delar ur Real Madrids ledarstab. Valter di Salvo och Cristiano Ronaldo blev av brittisk media fångade på bild – tillsammans – i Rom.

Spekulationer om en övergång till Real Madrid har varit verkliga under en lång tid. Vem glömmer egentligen upphaussat efter VM 2006? Dessa tog fart på nytt, mitt under säsongen. Ronaldo dementerade situationen bestämt och påstod sig vara i den klubb som gjorde honom lyckligast. Real Madrid gav emellertid inte upp kampen om 2008 års bästa fotbollsspelare och startade enligt United förhandlingar med en kontrakterad spelare. FIFA avslog dock United’s anklagelser och påstod att Francos gamla klubb inte handlat felaktigt.

När EM väl skulle starta kunde United och Ronaldo ståta med ett fantastiskt facit efter en gyllene säsong. Laget hade vunnit Community Shield, Premier League och Champions League. Den åtråvärda dubbeln var därmed bärgad. Ronaldo hade i sin tur vräkt in hela 42 mål(!) vilket innebar att han passerat George Best’s rekord som den mittfältare som gjort flest mål under en säsong. Målskörden innebar också att Ronaldo vann skytteligan i såväl Champions League som Premier League. I och med detta förväntas han nu få guldskon. Ronaldo vann även den totala poängligan i Premier League, där dennes framspelningar spelat en viss roll. Därefter blev han utsedd till säsongens spelare i ligan av såväl FA som spelarna själva. Han blev, föga överraskande, utsedd till lagets främsta spelare i en inofficiell omröstning. Där utsågs även hans frisparksmål mot Portsmouth vara säsongens vackraste mål. Utöver detta väntas Ronaldo även mottaga såväl Ballon d’Or som FIFA:s pris för Europas bästa fotbollsspelare 2008.

Det är då, precis innan EM som spekulationerna åter tar fart. Mötena med Valter di Salvo avslöjas och enligt tidningen Marca ska Ronaldo ha sagt att han inget hellre vill än att spela för Real Madrid. Dessa säger sig i sin tur vara beredda att betala en miljard kronor för portugisen. United avböjer genast och kontrar med att erbjuda Ronaldo motsvarande 1,8 miljoner i veckan. Det biter inte på Real som säger sig vara villiga att dubblera lönen.

Under EM ska Ronaldo, enligt honom själv, inte ge några ytterligare kommentarer om sin framtid. Vid den här tidpunkten har han dock påstått att han väldigt gärna spelar för Madrid om de är villiga att betala United’s högt satta prislapp. Men i en intervju under EM-turneringen ger Ronaldo ett dolt budskap, eller vad som också kan tolkas som ett skämt. Ronaldo, iklädd Portugals vita bortaställ, menar på ”att han gillar att spela i vita kläder”. Sammankopplingen med Real är givetvis tydlig.

När slutspelet inleds och Portugal åker ut ur turneringen skriver media att Real Madrids sportchef Predag Mijatovic ska resa till Manchester för att förhandla. Samtidigt vräker den spanska ligamästarens tränare – Bernd Schuster – ur sig att man är villiga ”att betala så mycket som krävs för att få Ronaldo”. I samma veva uttrycker Portugals föbundskapten tillika Chelseas kommande manager Luiz Felipe Scolari sin önskan att Ronaldo ska lämna Manchester för Madrid. På Uniteds officiella hemsida går att läsa följande som huvudnyhet: ”Ronaldo – not for sale”.

Det är ändå här någonstans min kärlek till Ronaldo sakta men säkert byts ut till hat.

I ett TV-inslag häromdagen sade den legendariska målvakten Peter Schmeichel något i stil med att ”man vill inte göra sig osams med Sir Alex, för ingen vill någonsin lämna Manchester United.” Så föds legender!

Själv skulle jag gärna se Ronaldo lämna United. Han har ingen framtid där. Prissumman ska givetvis inte understiga miljarden. Då kan en lämplig ersättare värvas. Varför inte Franck Ribéry eller en pånyttfödd Ronaldinho? Jag skulle gärna se att Ronaldo aldrig återvände till Old Trafford, att hans skåp i Old Trafford Museum plockas ner och att Pete Boyle slopade ramsan ”Viva Ronaldo” på Bishop Blaize. Istället borde han ersätta den med ”Diva Ronaldo”…

MEN skrev nyligen att det tog United 40 år att hitta en ny George Best. Det kan mycket väl dröja lika lång tid igen. För spelare och artister som Georgie och Ronnie föds inte var och varannan dag.

Jag vill ändå påpeka att media allt som oftast kryddar sina historier och att det som sagts och skrivits inte alltid behöver ha varit ett dugg sant. Det skulle inte vara mig emot om Ronaldo dementerade alla uppgifter om en flytt till Real, steg in på Old Trafford och tystade fotbollsvärlden en än gång för att sedan kyssa det klubbemblem som sitter till vänster, nära hjärtat. Nämligen Manchester United’s.

Eric Cantona ser dock ljust på framtiden och ska enligt media ha sagt:
”Manchester United is biggest with or without Ronaldo. Legends wear number seven, you’re not one of them.”

Om Ronaldo nu skulle lämna United vore jag den första att minnas honom som kung och hjälte på Stretford End, men ändå den siste att önska honom lycka till i Francos gamla klubb.

Den här affären är alldeles för smutsig för det.


Av: Jimmy [Den här artikeln har importerats från en gammal version av Muss.se.]