Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

He’s Lost Control

Domare, domare, domare. Domarna är tyvärr ett återkommande tema. Inte en vecka passerar utan att domarna står i fokus p.g.a. konstiga, tveksamma, dåliga eller direkt horribla beslut. Mannen i svart (som idag rätt ofta springer runt i en icke-svart tröja) ska vara en objektiv matchledare vars enda uppgift är att se till att matchen spelas enligt regelbokens ramar. Men i alldeles för många matcher spelar domaren en avgörande roll och den patetiska domarstandarden är idag ett stort problem.

(Precis när jag ska till att publicera den här texten nås jag av nyheten att Sir Alex Ferguson har blivit avstängd två matcher (plus två matcher villkorligt och en symbolisk bötessumma) för sina kommentarer om Alan Wiley. Effektivt innebär det att FA tycker att det Ferguson sa om Wiley är det överlägset värsta som någon aktiv någonsin sagt om en domare i media (ingen annan har någonsin blivit avstängd för kommentarer om domare i media). Det tycker jag är horribelt.)

Nu, jag tror inte att någon konspiration existerar. Jag är övertygad om att domarna gör sitt bästa för att döma enligt regelboken och att vara objektiva. Jag tror i och för sig att domarna har förutfattade meningar om ganska många spelare och därför kanske inte är helt rättvisa i bedömningen av dessa spelare men på det stora hela torde detta balanseras så att inga lag gynnas eller missgynnas. Det är helt enkelt mänskligt och kommer alltid att existera.

Vidare är människan utrustad med ett selektivt minne, varför varje supporter har mycket lättare att komma ihåg de gånger då domaren missgynnat supporterns lag än de gånger laget gynnats av domarens felaktiga beslut. Jag är övertygad om att vissa lag historiskt sett har gynnats av domarna medan andra lag historiskt sett har missgynnats av domarna (jag återkommer till det längre ner). Men för att avgöra vilket lag som står på vilken sida krävs egentligen att alla domslut någonsin granskas och det är naturligtvis omöjligt.

Den här krönikan hade egentligen kunnat skrivas när som helst de senaste åren. Den här gången var matchen mot Chelsea droppen som fick bägaren att rinna över. På Stamford Bridge var domaren den avgörande anledningen till att United förlorade. Det var egentligen en rätt typisk 0-0-match där ett misstag eller en individuell prestation skulle avgöra. Tyvärr var det domaren som stod för misstagen.

I praktiken lurar domaren United på tre poäng i den matchen. Nej, jag säger inte att det var domarens fel att vi inte vann men i och med att vi är direkta konkurrenter i tabellen så måste man även räkna in de poäng som Chelsea får av domaren på Uniteds minuskonto.

Chelseas mål föregås av inte ett eller två utan tre felaktiga domslut som samtliga gynnar Chelsea (frisparken är i första läget feldömd, Drogba ruffar på Brown och dessutom borde Drogba ha blivit avblåst för offside). När vi dessutom i samma match, av den inkompetenta domartrion, blir rånade på ett friläge och en straffspark är det svårt att göra annat än att skylla på domaren.

Man skulle kunna granska fler situationer i matchen, t.ex. när Terry ligger skadad och Chelsea får anfalla medan domaren genast blåser av när United ska kontra. Tittar man på statistiken så får lagen ungefär lika många frisparkar, men Chelsea får nästan alla sina frisparkar på offensiv planhalva medan United får sina frisparkar på egen planhalva – det är rätt skrämmande.

Och sen har vi lotteriet med tilläggstiden. Mot city fick United göra mål långt efter att den aviserade tilläggstiden var slut medan samma domare tillät Chelsea spendera 15 procent av den aviserade tilläggstiden på att göra ett byte utan att addera ytterligare tilläggstid. Var är konsekvensen? Kan någon förklara varför mer tid ska läggas till i den ena matchen men inte i den andra? Ibland undrar jag helt ärligt om domarna har en aning om vad de sysslar med.

Men nog om helgens match. Domarproblemet sträcker sig längre än så. För en dryg vecka sedan slogs det rekord i utvisningar under en Premier League-omgång när domarna visade ut nio spelare – mer än hälften av dessa utvisningar var felaktiga eller tveksamma. Inte ens nära godkänt.

Ofta sägs det att domarmisstagen minsann jämnar ut sig över tid. Det tror jag är fullständigt galet. Ta bara två direkta konkurrenter i tabellen – t.ex. två lag som slåss om titeln, två lag som slåss om en Champions League-plats eller två lag som slåss om att undvika degradering. Ofta skiljer det bara någon poäng mellan dessa lag när säsongen summeras och effekten av att då ha fått några fler domslut med eller mot sig under säsongen kan ha varit avgörande. Säg att Blackburn 1995 får ett gäng domslut mot sig och därför missar att vinna ligan – vinner de då någonsin ligan? Eller säg att Leeds 2002 får ett gäng domslut med sig och grejar den så oerhört viktiga Champions League-platsen och därmed klarar sin ekonomi – etablerar de sig då som ett topplag på lång sikt? Det här går naturligtvis också att applicera under kortare tid också, momentum existerar och att få en seger eller en förlust vid rätt eller fel tillfälle kan vara avgörande. Vad händer om United inte får straffen mot Spurs vid underläge 2-0 i våras?

Det populäraste sättet att försvara dåliga domare på är att peka på att spelare och ledare minsann också gör fel. Rätt, givetvis. Men där spelare och ledare drabbas av dåliga resultat, petningar och i värsta fall sparkas när de gör misstag så är konsekvenserna för domarna som regel begränsade till kritik i media. För att en domare ska petas krävs något extraordinärt (t.ex. att de inte kan reglerna som i fallet med badbollen). En domare som tagit sig till en viss nivå är kvar på den nivån (alternativt avancerar uppåt) oavsett hur dåligt han dömer. De domare som tar sig allra längst stannar kvar på toppen tills de självmant lägger pipan på hyllan efter att ha varnat samma spelare tre gånger i en VM-match.

UEFA och FA slog på stort och lanserade respektkampanjen. Vackert så men problemet med den kampanjen är att den på intet sätt gör domarna bättre och i princip endast syftar till att sopa kritiken under mattan. Idag får domarna inte kommentera sina insatser. Jag tycker att det borde vara tvärtom – att de var tvingade att kommentera sina insatser. Det skulle kanske inte göra domarna bättre men det skulle antagligen göra vissa av deras beslut lättare att förstå och/eller acceptera.

Ett stort problem tror jag är att domarna i stort sett inte har någon erfarenhet som spelare. Många felaktiga domslut beror på att domarna helt enkelt har för dålig speluppfattning – varningen som Fletcher får för filmning mot CSKA är ett praktexempel på det. Toppspelarna är sannolikt inte intresserade av att bli domare och de skulle hur som helst antagligen vara dåliga kandidater (tänk Gary Neville som domare i en match med Liverpool…). Däremot finns det gott om spelare i de lägre divisionerna som har stor erfarenhet och dessutom behöver pengarna (eller mer korrekt, ett jobb). De har spelförståelsen och fysiken, det enda som saknas är regelkunskapen men den är tämligen enkel att införskaffa, även för ett korkat fotbollsproffs. Det är märkligt att fotbollen inte satsar på pensionerade spelare som framtida domare.

UEFA har inlett ett försök med straffområdesdomare i Europa League. Det kan knappast vara fel med fler domare på planen men jag hade hellre sett att man dubblade antalet linjedomare. Offsidesituationer är de som är svårast att döma och dessutom de situationer där dagens domare gör flest fel. Har vi två linjemän som ska bedöma samma situation är chansen större att någon av dem har rätt. Efter en prövotid där det praktiska justeras tror jag att det skulle fungera utmärkt.

Det var ett par möjliga lösningar. Det finns säkert bättre alternativ. Det viktigaste är att något görs och att det görs snarast. För som det är idag kan det inte få fortsätta. Domarstandarden är helt enkelt för dålig och domarna har idag alldeles för stor inverkan på fotbollsmatchernas resultat.

Res med oss till Manchester!