Seven points and counting | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Det blir aldrig tråkigt. Det blir inte som om man skulle äta oxfilé sju dagar i veckan i en månad eller vinna bensin för 5000 kronor på Bingolotto varje söndag i ett år.
Det här är en känsla som vi kan uppleva igen och igen och igen och igen och igen utan att bli övergödda.
Här sitter man och svär och förbannar och är så bortskämd att man borde få en örfil över alla framgångar – och så kommer den där lyftningen från Carrick till den enda personen vi önskade att den lyftningen kom till.
Och så är hela julen räddad.
Så enkelt och samtidigt så oerhört svårt.
Vackrast:

Hernandez 4-3 på stopptid. Det är så mycket känslor på en och samma gång. Euforin över ännu ett segermål på Fergie time, kombinerat med att city samtidigt låg under på SoL och att alla, i princip alla, som inte håller på United utan på något annat lag i det engelska ligasystemet fick en mycket tråkigare afton.
Att se Sir Alex på sidlinjen i princip hela andra halvlek. Vissa skulle säga att det är ett underbetyg till honom själv – att han inte plockat ut rätt elva, vilket han bevisligen inte hade gjort – men jag kallar det inlevelse och passion när det väl behövs. Det är inte ofta han hänger där så länge och då vet pojkarna att det är allvar.
Moralen i det här laget kan inte köpas för pengar. Det blir skapligt jobbigt för whoever comes next som tränare att bibehålla den. Vi får hoppas att den för alltid är fastetsad i väggarna.
Att city säljer Adam Johnson, tar in Scott Sinclair och så händer det där. Oh, the bitters.

Vackert:

Ryan Giggs andra halvlek. Han var lika usel som alla andra under de första 45, men precis som mot Wigan hemma tidigare i höst blev han betydligt bättre efter paus. Det finns trots allt lite liv i de gamla benen.
Två ass på Carrick. Lika usel som alla andra under de första 45, men likt en poacher som inte syns i matcherna innan han sätter en boll, dök Carrick upp två gånger om. Den andra till Javier kan vara tungan på vågen när vi kommer till maj.
Evra och Evans målskyttar igen! Evra är uppe i FYRA den här säsongen. Det är helt fucking unbelievable.

Lite småtrevligt:

Tre egna produkter från start – och fyra egna på bänken.
Shinji Kagawa var inte med i matchtruppen – men på uppvärmningen. Borde räcka till en bänkplats på lördag.

Uschanbuschan:

0-1 igen. 16 gånger av 25 den här hösten/vintern. Men nu är vi samtidigt så inne i det att 0-1 inte känns lika jobbigt längre. Det är liksom standard att ge handikapp.
Apropå Carrick så kombinerade han och DDG ytterst uselt i samband med 0-1. Carrick tappade bollen på helt fel ställe och DDG körde ut returen till helt fel ställe. Ajabaja.
DDG:s boxning i andra halvlek när han var helt oattackerad följdes av att Evans slog ut uppgivet med armarna. Inget bra tecken.
Det kan ha varit sista gången Paul Scholes och Ryan Giggs startade en ligamatch tillsammans. Det borde nog vara det också. Kan det här ha varit Scholes motsvarighet till Nevilles upplevelse på The Hawthorns? Inte lika tydlig som när Neville blev överkörd, men det här var tydligt nog i min värld. Att inte kunna dominera ett mittfält där motståndet innehöll pojkar som James Perch och Anita måste givit our Ginger Prince en rejäl tankeställare. Det är i alla fall sorgligt att man som United-supporter ens kan tänka ”åh nej” när man ser dom två tillsammans i en startelva.
Från kvitteringen till 1-1 i mitten av första halvlek dröjde till nästa kvittering till 2-2 innan United hade ett skott på mål. Ytterst svagt.
Smalling var inte helt bekväm som högerback.

Helt åt fanders:

Första halvlek. Det var bland det värsta jag sett på Old Trafford. Framförallt från mittfältet som var så genomvidrigt dåligt att det var ett smärre mirakel att det bara var 1-2 i paus. Och det mot ett Newcastle som saknade Tioté, Cabaye, Ben Arfa och Gutierrez just på mitten. Det verkar ju vara omöjligt att få Fergie att inse att det behövs några innermittfältare och inser han inte det efter dagen gör han det förmodligen aldrig. Det blev lite snabbare och mer tryck sen Scholes lämnade över till Cleverley.
Antonio Valencia. Han kan bara inte få starta på lördag. Eller så får han det för sin slutkvart som var helt okej. Men fram tills dess … Bébé hade inte gjort det sämre.
Smalling-Valencia i första halvlek var inte direkt Neville-Beckham. Kan ha varit en av de sämre högerkantsinsatserna United gjort det här millenniet. Jösses.
Wayne Rooney är alltså skadad igen. Borta ”two or three weeks” enligt Alexander, vilket kan betyda antingen att han är tillbaka på lördag eller först i mars. Tack och lov att vi har en mexare och en holländare som levererar. Tänk er samma situation pre-van Persie – usch.
Mike Deans insats. Fy för den lede, vilken dynga. Vi, som ju som bekant alltid får domsluten med oss, fick det verkligen inte i dag heller. 1-2-målet känns tveksamt i kubik. Gamle domaren Graham Poll påstod på twitter att Cissés position inte spelade någon roll eftersom han inte rörde bollen, men det känns ju helt vansinnigt. Hade inte Cissé stått där – och dessutom dragit Evans i armen – hade (förhoppningsvis) inte Evans snubblat in bollen. Och straffen när Hernandez boll hade letat sig mot krysset men stoppades av en arm (Coloccinis?) var solklar. Well, well, vi fortsätter att få det där emot oss och ändå vinna.

Annars:

Passningsstatistik har blivit ett vanligt vapen att ta fram när man antingen vill hylla eller dissa en spelare. Och det kan ju vara lurigt. Scholes, till exempel, satte 47 av sina 49 passningar i dag till rätt adress vilket är en procent på fantastiska 96. Men sen kan vi läsa ett steg till och se att matchens vanligaste passnings-kombo i dag var när Scholes slog sina passningar till Rio. 14 av de 47 ovan gick från den gamle till den inte riktigt lika gamle. Och inte ens hälften, 20, gick framåt. Inte särskilt produktivt i alla lägen.
Talande för Kiko Macheda att han inte ens tog en plats på bänken i dag utan att Fergie hellre körde utan strikers där.
Newcastle saknade en hel del lirare, men känn på den här. Dessa saknades HELT i Unitedtruppen i dag: Rafael – Jones – Young – Ando – Nani – Kagawa – Rooney – Welbeck. Det är åtta spelare som (förhoppningsvis) inte skulle göra bort sig i en startelva. Lägg till att vår kapten satt på bänken i 90 minuter.
Rafael ska alltså ha ådragit sig en muskelskada. Det var liksom oundvikligt.
Och Jones var också borta på grund av någon skada han drog på sig mot Swansea. Men både han och Young ska vara redo för West Brom.
Rutinerat av van Persie att ta Coloccini ur bilden genom att vifta med handen i fejset på honom alldeles innan eftermiddagens tredje kvittering.
Newcastle hade två i virket. Det ska vi inte glömma.
Fergie gjorde ett enda byte i en sån här match (plus Fletcher då, men det var ju på stopptid och endast för att sinka Toon). Säger en hel del om bänken. Inte riktigt lägen att slänga in Wootton eller Büttner. I dag hade han tre backar där – i söndags hade han en.

* Sist: Dagens tråkigaste nyhet kom just in.
Tiago Manuel Dias Correia, alias Bébé, lämnar oss för Rio Ave i Portugal. Lån i första hand, men jag kan lova er allihop att vi sett det sista av honom i Unitedtröjan.
Och det sista, i tävlingssammanhang, blev den allt annat än imponerande 1-0-seger över Crawley Town för snart två år sedan. Han blir för övrigt den sjätte spelaren ur den startelvan att lämna klubben (övriga Brown, O’Shea, Gibson, Obertan och Fabio).
Bye bye, Bébé. And good luck!