Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

The curious case of Antonio Valencia

Always with a smile.

 
När han är som bäst är han bäst.
Det finns ingen bättre högerytter i ligan än Antonio Valencia.
Problemet är att han fortfarande inte rapporterat in för spel efter sommaruppehållet.
Det springer omkring någon charlatan på planen, med Tony-mask och tröja nummer 7 – men han lurar inte oss. Vi vet inom oss att det är en bedragare. Det är inte den äkta varan.
Varför har då TV7 vägrat inställa sig inför säsongen 2012/2013?
För att få det enda riktiga svaret på det får vi höra med hans företrädare i #7.

Eller, förresten, vi struntar i det.
Faktum kvarstår i alla fall: Vi har inte sett den riktige Tony V prestera under en längre period än några minuter här och där under snart sex månaders spel.
Det kan knappast vara så att det finns några tveksamheter kvar efter den svåra fotskadan han drabbades av hösten 2010. Det har gått för lång tid sedan dess och han har bara haft ett par uppehåll på grund av fotproblem på drygt två år.
Kan det vara så enkelt att den höftsmärta han burit på under hösten påverkat hans insatser så pass mycket att han sett freeze-frejmad ut hälften av gångerna han fått bollen och givits tillfälle att utmana? Kan den ha gjort att han sett ut som en halv Tony Val … ?
Så enkelt kan det knappast vara. Och det här är inget nytt fenomen. Vi har sett honom bete sig på det här sättet i perioder ända sedan han anlände från Wigan 2009. Skillnaden tidigare har varit att det handlat om några veckors formdipp som han jobbat sig ur. Och det är så frusterande – inte riktigt på Nani-nivå – när vi vet vad han kan.
Nu är han inne i sin United-karriärs djupaste del. På sina senaste 845 spelade minuter har han bidragit med en ynka poäng. Assisten till RvP i 2-0 mot West Brom 29 december, och den lyfter han inte fram först i sina memoarer:

Nej, den Valencia som drog till med den där mot Blackburn, eller löpningen mot Liverpool, har lämnat över till en annan, mindre begåvad doppelganger. Han utmanar inte ens nybörjarvänsterbackar, han stannar alltså till och STÅR HELT STILL med bollen minst hälften av gångerna. Rådvill och förvirrad.
Tony V är den coolaste och skickligaste – klassiska – högerytter jag sett i United sedan Andrei Kanchelskis dagar. Ukrainaren lämnade nordvästra Englands vackraste ort efter fyra säsonger.
Fortsätter TV i samma handlingsförlamade stil löper han en viss risk att tvingas göra samma sak.
Skillnaden då var att vi hade Beckham att mosa in. Säljs Nani också – vilket allting pekar på – är det plötsligt nästan tomt på wingers i United. Fast vi ska väl inte gå så långt som att tro att Valencia skeppas iväg?
Nej, det ska vi inte.
Jag kräver i stället en fullständigt sanslös insats vid första tänkbara tillfälle. 90 minuter där han bara kör sin patenterade peta och spring förbi vem det nu än är som fått för sig att ställa sitt fejs mot hans glädjelösa dito.
Det känns bättre.
* Apropå Kanchelskis satt det långt bak i vänster hjärnhalva att han gjorde en Schmeichel, en Cole, och drog en vända hos våra blå grannar. Ett på många sätt oförlåtligt steg att ta oavsett hur länge man varit borta från United. Men Kanchelskis såg till att få en skvätt syndernas förlåtelse när han nätade mot Houlliers Scouser-pojkar.