Det är svårt att bevara eufori, men en dag som denna är det ingen match. Det är verkligen som att någon klistrat fast ett leende på en.
Samtidigt tänker jag på hur Ryan Giggs reagerade efter Champions League-titeln i Moskva när han redan under firandet sa till sina lagkamrater:
”Lads, this is what it’s all about — let’s have it next year as well”
När en klubb kan uppfostra spelar av den kalibern, med den inställningen så är det inte undra på att titlarna läggs på hög. Och bakom Giggs, Scholes, Rio finns framtiden. De Gea, Jones, Rafael, Cleverley, Welbeck … alla programmeras till att dels bära kulturen och historien med sig och dels att bara fokusera på att vinna, vinna, vinna.
Framtiden ser, som jag skrivit tidigare, alldeles lysande ut oavsett vad oljepengarna handlar in i London och på den andra sidan staden.
När dessutom Glazyrerna fortsätter att hitta nudelsponsorer i världens allra mest avlägsna hörn ser det inte heller i dagsläget ut att vara någon fara ekonomiskt för klubben heller. Man kan väl säga att jänkarna haft ett jäkla flyt att Govansonen fortsatt på sin inslagna bana.
För att inte tala om vi fans.
För precis som spelarna blir vi vana vid framgångar, vi blir heller aldrig mätta. Det är
Så det är dags att börja på fullaste allvar se fram emot 2013/2014. Men inte riktigt än.
Först måste bucklan i luften.
Sen kan vi börja längta efter den här känslan igen.
Och jag ger mig fanken på att Giggsy redan kört sitt mantra med spelarna igen. Framförallt med killar som Welbeck och Cleverley som blev av med sina oskulder.
* Well, en dag som denna kommer det mycket United från alla håll och kanter.
Yours truly har varit vänlig nog att samla ihop en del av det och sammanställa till er som varit för trötta efter firandet för att göra det själva.
I dag läser vi förstås ALLA hyllningar på alla möjliga och omöjliga ställen som de går att uppbringa.
Här har ni några i urval:
Steven Howard i The Sun:
”So the football world had regained its equilibrium. United are back on their perch, king of the hill, top of the list, head of the heap.
And it’s going to take something special to knock them off.”
Paul Hayward i The Telegraph:
”Given the proximity of the threat, last year’s 6-1 win by City at Old Trafford, and the spending power of Sheikh Mansour (United are no paupers, it should be said), this was surely Ferguson’s greatest comeback.
And it stemmed from arguably the greatest single setback of his time at United, after his team threw away a commanding lead in the title race. That moment would not pass into history unavenged.”
Oliver Holt i Mirror:
”He has been here so long that some of his former players have grown old alongside him. Mike Phelan, one of his early signings, stands next to him on the touchline, balding and a little stooped.
Giggs, a sprite who Ferguson likened to a dog ‘chasing a piece of silver paper in the wind’ when he first saw him play at the age of 13, is beginning to turn grey.
And always Ferguson remains, setting the tone, never letting the intensity drop.”
* Och så lite spelarreaktioner:
* Apropå Giggs så var han kärvänlig mot sin bästis Gary Neville i går kväll.
Och här analyserar bästisen Robban:
Alexander i tv:
Han har en mycket bra poäng där, Fergie, angående nostalgin. Det är väldigt lätt att titta tillbaka på 94-laget, 99-laget och 08-laget och höja dem några procent extra till skyarna bara tack vare just nostalgi.
Det här laget skulle inte göra bort sig mot de tidigare.
* Oj, vad det skulle svida om man var Arsenalfan och hörde Fergie säga det han sa i går om Van Persie och Wenger:
”We had an expectation of him. He was sensational last year, but Arsène [Wenger] said he was better than I’d think after I’d done the deal and he was right. He has never disappointed us”
* Sky Sports korta lilla härliga sammanställning ger rysningar igen. Och lär göra ett tag framöver.
* Gary igen om United.
”It was an incredible finish to the season which you would never have expected. To come back and respond – that’s the main thing. That’s what Chelsea, Arsenal and Manchester City have to do while Manchester United just have to go again.
”The job is never done. It’s never complete. You go again, and again”.
Exakt så.
* Enligt Daily Mail planerar Arsenal för en så kallad guard of honour på söndag.
Nu Ã¥terstÃ¥r ju att se om Alexander är sÃ¥ pass ”elak” att han kör med RvP frÃ¥n start eller om han kör B- och C-laget till största del resten av säsongen.
Jag tror inte att han börjar med holländaren, vilket spare lite av Arsenalspelarnas blushes.
Det är inget roligt förspel att behöva applådera in sina rivaler. Titta bara på Gary Nevilles min från 2003. Roy Keane tycker dock att det är lite småroligt att Gary mår som han mår vid det där tillfället.
* Och så har förstås @beautifullyred fixat nya gifs.
Den här är givetvis nummer 1.
* Sist – ett klassiskt bildsvep från firandet:
Vissa av lirarna körde till 6 i morse, engelsk tid.
SÃ¥ ska det se ut.
