Ashley Young blir 28 bast i sommar. Han tillhör samma årskull som bland andra Wayne Rooney, Antonio Valencia och Cristiano Ronaldo.
Han startade 23 matcher för Manchester United under 2012/2013 och jag kan utan att ljuga påstå att jag inte blev uppspelt en enda gång när jag såg hans namn i förstaelvan.
Han mäktade med TRE assists på dessa matcher – han gick alltså poänglös från 9 december.
- Mot Fulham i 3-2-segern i höstas. Assisterade 3-1 som Rafael gjorde.
- Mot Reading i 4-3-matchen. Assisterade Andos 1-1.
- Mot city i 3-2-matchen. Assisterade Rooney till 1-0.
Det som började så lovande, med fem poäng mot Arsenal hösten 2011, har förvandlats till ett köp vi ser tillbaka på med förskräckelse. £17 miljoner pund känns som åtminstone £10 mille för mycket (en stor förklaring ligger förstås i att han är engelsman, hade han varit från, säg Honduras, hade prislappen kanske legat på £7 mille).
Young har egentligen en hel del som talar för att han skulle kunna vara en alldeles strålande ytterspringare: Han är lätt (enligt Soccernet väger han 58 pannor!), snabb, hyfsat tvåfotad och med fasta situationer som vi inte haft sedan Beckhams (och Ronaldos, men han slog ju inte hörnorna) tid.
Men håller han sig inte fit är det svårt att glänsa oavsett hur mycket talang och kunnande man än besitter. Och jag tror att det är en hyfsat stor förklaring till att inte Young nått de höjder han gjorde exempelvis 2008 när han var lysande för Villa och plockades ut i Årets lag.
Första skadan för säsongen kom 25 augusti, den där matchen mot Fulham. Det höll Youngsy borta från spel i nästan två månader.
Andra vändan var i början av januari när han bara höll en halvlek mot Liverpool innan han tvingades vila i ytterligare en månad på grund av en knäskada.
Och den formidabla avslutningen blev att han linkade av i sista derbyt och bommade drygt en månad medan lagkamraterna fixade titeln.
Totalt fyra månaders frånvaro alltså på en säsong. Det är inte undra på att det är svårt att bibehålla en någorlunda hög nivå när man får det så sönderhackat. Dessutom är han ju inte längre purung, vilket inte underlättar rehab- och återhämtningstiden.
Samtidigt har han ju de bästa förutsättningarna en idrottare kan fÃ¥ för att snabbt göra comeback, medicinskt sätt, och vid snart 28 Ã¥rs Ã¥lder ska han ju nÃ¥ sin peak. Han kan inte heller skylla pÃ¥ nÃ¥gon form av utbrändhet pÃ¥ toppnivÃ¥n, vilket Rooney skulle kunna göra, dÃ¥ han ”bara” lirat Premier League-fotboll sedan 2006. Och faktum är att han inte spelat sÃ¥ här fÃ¥ matcher sen han slog sig in pÃ¥ allvar i Watfords A-lag 2004. Under sin tid i Aston Villa missade han totalt en handfull ligamatcher.
Så bör han säljas?
Det är inte en fråga som egentligen behöver lyftas eftersom det är rätt osannolikt att han går nu. Dels för att United inte är känt för att göra sig av med underpresterande, dyra förvärv (se Anderson) i första taget. Och dels för att David Moyes knappast lär komma in och sparka ut spelare som inte redan varit på väg bort ett tag.
Det finns inte heller någon vettig ersättare till Young i laget om vi ser till vänsterkanten. Giggs? Nej, inte ens han när han är 40. Cleverley? Icke. Nani? Möjligen, men han är ju 50 procent bättre till höger och 99 procent att lämna United. Kagawa? Fråga Jürgen Klopp vad han tycker om att använda Shinji till vänster. Zaha? Kommer från Championship och lär inte vara redo förrän 2014/2015.
Så vad är då lösningen?
Alternativ 1: Gareth Bale.
Alternativ 2: HÃ¥ll Young hel.