Ingen ligatitel – now for Newcastle | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

”Hemsk inledning. Fick inte låna bollen. Tog över matchen. Skapade tio bra chanser. Noll mål. Ett insläppt. Ont i magen. Ingen ligatitel i vår. Storm kring Moyes.”
Så skulle man kunna gråtande och hulkande sammanfatta kvällens upplevelse. Men eftersom jag bortsett från det onda i magen – som alltid kommer efter framförallt en förlust hemma – är mer sansad än så och varken gråter eller hulkar så tänkte jag skriva lite mer utförligt. Det finns ju som vanligt väldigt mycket att notera efter en match med världens vackraste och just nu oberäkneligaste klubb.
Från 5-0 i Leverkusen till 0-1 på Old Trafford på en vecka.
Ligatiteln är förstås väck i och med dagens resultat, om det råder inga tvivel. 12 poäng och åtta lag framför oss i början av december, det fixar inte ens United. Framförallt inte ett United utan Fergie. Nu får vi börja jaga Newcastle, Southampton & co på allvar i stället. Eller så tar vi sikte på Liverpool på fjärdeplatsen. Fem poäng upp dit. Det fixar vi.
Inte världens undergång:

Återhämtningen efter första tio minuterna. Och chansskapandet.
Wayne Rooneys första halvlek. Ett snäpp över alla andra 22, inkluderande Martin Atkinson.
Vi hade TIO bra chanser att göra mål: Rooneys skott på Howard, Kagawas dito, Giggs nickskarv strax utanför, Rooney i stolpen, Rooney nickade fram Welbeck som fick för sig att jonglera i straffområdet i stället, Kagawas inlägg som smet förbi alla, Evras skott direkt i andra, Januzajs jätteskott, Evras nick rakt på Howard, Welbecks nick i ribban. Och så kan vi kanske lägga till Rooneys volleyläge där han lika gärna skulle kunna dra den i krysset i stället för 20 meter över. Det här var en match som vi lika gärna kunde ha vunnit med 5-1 som 4-2. Så blev det inte, som bekant.
Chris Smalling. Stabil.

Kan vi glädjas åt i morgon:

Rafael tillbaka. Viktigare än man kanske tror.
Tony var lite mer statisk än de senaste matcherna, men ändå bättre idag än hela förra säsongen ihopslagen.
Giggs mittendel av matchen.

Ohemult:

Inte ett mål på de chanserna straffar sig på den här nivån – i princip oavsett motstånd.
Rafaels passningsspel! Värre än Chris Smalling från samma position härommatchen. Rostig förstås, den lille brassen med det stora Unitedhjärtat.
Rooney var mer frustrerad än bra efter paus. Kan han knacka på hos Moyes i morgon och kräva Özil? Eller begära en transfer? Han har verkat aningen frustrerad de senaste fajterna, Wazza.

Inte Manchester United-klass:

Hemmaspelet, 3-2-2 är riktigt illa. Målskyttet på hemmaplan. Vi får gå tillbaka till mellanperioden 04-06 för att hitta ett liknande facit på hemmaplan efter sju omgångar. I dag har vi 11 av 21 på hemmaplan och 8-6 i målskillnad. 05-06 hade vi 12 av 21 och 9-5. Annars är målskillnadsfacit från de senaste sju säsongernas första sju matcher i ligan följande:

06-07: 14-3.
07-08: 14-1.
08-09: 19-4.
09-10: 16-7.
10-11: 17-5.
11-12: 18-10.
12-13: 19-9.

Vi har alltså släppt in fler mål motsvarande period de två senaste säsongerna, men samtidigt gjort mer än dubbelt så många mål som i dag. Moyes defensiv vs Fergies offensiv. Arsenal, som råkar leda den här serien, inledde som bekant med att torska hemma mot Villa. Svaret? Sex raka vinster på Emirates. Det är en skillnad på sju poäng.
Daniel Welbeck i dag. Kom aldrig in i matchen nu heller. Ändå: Förra matchen ordnade han straff, i dag var han centimeter från mål.

Fellaini:

Ganska bra ibland, ganska dålig ibland. Snodde flest bollar i laget, vann flest tacklingar på planen och satte flest passningar av samtliga. Men precis som med Cleverley är det svårt att se vad han har för roll i laget. Neville snackade ju häromdagen om att han skulle bli en box-till-box-mittfältare, men när ska den förvandlingen äga rum? Och varför vann han bara 2 av 5 nickdueller när han är en meter längre än alla utom Lukaku och dessutom vann 6 av 5 när han spelade mot United?

Annars då?

Vacker hyllning till Foulkes innan avspark. Mesig flagga dock.
Sjukt: När vi har jätteproblem med jätte-Fellaini i Everton och köper honom så tar Everton bara in jätte-Lukaku och samma problem uppstår.
Skapligt stressande med alla Arsenal, Suarez, city och andra pling i rutan allt eftersom United missade chanserna.
Men säsongen går vidare och vi kommer att vara lika spända på startelvan på lördag eftermiddag som vi var i dag. Så ser det ut, säsong efter säsong. Först antingen eufori eller ilska och sen på nästa match efter några dagar.
En sån här dag saknade med en brittisk brunkarspelare á la Barkley eller McCarthy (Barry kan man aldrig sakna, honom vill man aldrig ha).
Everton visade ett sånt där jävlaranamma – om än med tur också – som bortalag kan göra på OT ibland. Ofta åtta man i eget straffområde – sen pilsnabba omställningar där Barkley ofta hade ren gata på mitten att driva fram bollen.
Oroväckande med RvP. Spelar han inte på lördag, då Rooney är avstängd, börjar jag bli riktigt orolig.
Gillade inte Kagawa ut istället för Welbeck ut.
Adnan kom in och blev – ja – den spelare på planen som sparkades ner flest gånger. Hade några wow-moments, en dribbling och skottet bland annat, men det har inte varit samma adrenalinkick att se honom de senaste framträdandena.
Först WBA, sen Everton. Kan vi inte klara av alla den här säsongen så vi slipper se rubriker om ”första vinsten för blablabla på OT på blablabla år”. Och varför blir vinsten historisk ur någon synvinkel? Är inte alla vinster historiska, eller börjar historien om efter ett visst antal år?
Jublade Tim Howard? Var han så disrespectful, det aset?!