Anderson ut – Mata in.
En kör sitt Instagrammick på ryggen och pratar engelska, efter sju år i landet, som om han läser direkt ur en ordbok och dissar finmiddagar för McDonalds. Den andre pratade flytande engelska efter mindre än ett år London och har vid sidan av sitt professionella fotbollsspelande studerat både marknadsföring och idrottsvetenskap på distans vid universitet i Madrid.
Det var José Mourinho, förstås, som fick bekräfta för världen att Juan Mata är en Manchester United-spelare. Portugisen är den klart mest lysande fotbollspersonligheten i Premier League sedan Den gamle la av och han är inte den som är den. Vid avslöjandet på presskonferensen målade han upp sig själv och Chelsea som de mest filantropiska figurerna i fotbollsvärlden i dag. Hoppas han innerst inne fortfarande på Unitedjobbet? Kan han var så smug?
Och ja, jag tror att Chelseas fans hade varit mer nöjda om Mata gått till en annan liga som Mourinho retoriskt frågade. Bara för oss att fundera själva på om vi verkligen varit så förstående och godhjärtade att vi hade önskat Rooney lycka till i London.
Nu är köpet i alla fall i hamn, till och med Manchester United lyckades få ut det på sin hemsida i går. Talande nog kallade affärsverksamheten sig själv för just Manchester United, medan Chelsea fick vara en fotbollsklubb.
Och så kom det viktigaste till slut på lördagskvällen när den klassiska sitta-bredvid-tränaren-och-låtsas-skriva-på-ett-kontrakt-bilden las upp på manutd.com.
MUTV sände också till slut den första intervjun med Juan – exklusivt, yes – som Unitedspelare och grabben är så perfekt att man bara vill packa ner honom i en väska och visa upp när någon påstår att ingen människa är felfri. Don Juan! Varför har vi inte vetat om det här tidigare? Det är som när man går i samma klass som en tjej i flera år utan att lägga märke till henne en dag plötsligt kärar ner sig fullständigt.
Att han kör först ”thank you” och sen förklarar hur det känns är det inte många i samma sits som skulle ha gjort. På frågan om vilken som är hans bästa position svarade han så här:
”I love to play. I think I can play in the three positions behind the striker. I played on the left when I arrived at Chelsea, this season I have played on the right and last season, which was probably the best season of my career, I played behind the striker. But it doesn’t matter as long as I play.”
I fejset på tvivlarna. Älskar ändå tveksamheten och misstänksamheten och panikspekulationerna och desperationssnacket från experter runt om i världen. Sen när blev det ett tecken på panik att köpa en av ligans, säg fem, bästa offensiva spelare? Och är det så vi ska tolka införskaffandet av Juan är jag gärna panikslagen på gränsen till sammanbrott flera gånger till i livet. Det är en härlig känsla att sno mannen som många Chelseafans kallade den näste Gianfranco Zola och som många, om jag tolkar diverse CFC-forum rätt, fortfarande anser vara en bättre #10 än Oscar.
Det märkliga är att förväntningarna nu är så uppskruvade att man/jag egentligen vill spela några matcher eftersom det knappast kan gå så bra som vi hoppas och tror. Men det kan bli problematiskt att lämna wo av den anledningen så när OGS – som lär hamna lite i skymundan på tisdag – kommer till OT på tisdag hoppas jag tombolan på något dramtatiskt, fantastiskt och självklart sätt drar denna elva:
DDG
Rafael – Evans – Jones – Evra
Cleverley – Fletcher
Januzaj – Rooney – Mata
RvP
En utopi, javisst, men att drömma är tillåtet sådana här dagar.
”Haha, ja, vi var överens om att Kiko skulle få köra avslutningsövningar en gång till”.
Moyes, som den listige fan han är med sina nedtonade uttalanden om att det troligen inte skulle bli något köp i januari och så bara krossar han transferrekordet, var gladare än på länge och så pass lycklig att han verkade ha glömt att han redan värvat en afrotank:
“I want to build an exciting team. That’s always the way I’ve wanted my football to be played and I’ve not known it any other way. I want to win and give the supporters something to shout about because I’ve not done that often enough. What I will say is that this is the first of many more to come in time. I’m looking forward to Juan being the start of it.”
“I don’t think we’ll have any more in January. I’m still working on it and looking to do things – we know exactly what we’d like to do and if it changes in the last week, which sometimes it can do, then we’ll try. I hope it will be the first of some new signings that will arrive, but more likely in the summer.
* Fabio var på väg till Wolfsburg och Bundesliga bara häromdagen, men sägs nu vara på ingång till OGS. Sista rycket för brassen.
* Tröjnummer på Juan? Sky Sports rapporter #7 och det är jag inte den som protesterar emot även om jag gärna hade sett Januzaj i den. Men Mata är Mata – felfri – och har gjort sig förtjänt av att välja vad han vill. Med tanke på hur mycket han sett upp till Giggs kanske han kör 98 eller något annat meningslöst till nästa säsong och då tar upp #11.
Vi lär bli varse inom kort.
* Ärtan vill inte bli mosad på bänken och det kan man – som jag skrivit tiotals gånger här – ha full förståelse för. Dock har han gjort sin sämsta insats som truppspelare hittills under sin Unitedkarriär så kön med jätteklubbar lär inte vara milslång. Monaco utan korsbandsskadade Falcao kanske?
* I och med rekordköpet uppdaterar vi 10-i-topp-listan, där Moyes redan har två av de fem dyraste.
1) Mata, 37, 2) Berba, 30,75, 3) Rio 29,3, 4) Seba 28,1, 5) Fellaini 27,5, 6) Rooney 27, 7) RvP 22-24.
* Det lär dröja till vi får se någon enskild spelare hyllas på det här sättet på Old Trafford. Förhoppningsvis sker det aldrig.
* United har gjort 22 mål på sina 15 senaste hemmamatcher (i 10 av dem har vi gjort ett mål eller mindre).
city har gjort 62.
* Justja, höll på att glömma dagens andra så kallade snackis i Unitedkretsar (bortser här från Moyes senaste semestertripp): Wayne Rooneys påstådda nya kontraktpåskrivning. You got to give to him (och Stretford-aset). De har lyckats på ett fenomenalt sätt pressa United i precis rätt lägen när det kommer till förhandlingar. Rooney hade £13 000 i veckan (med image rights) i Everton. När han nu kritar på sitt sista med United sägs han få £300 000 och det är skapliga plåster på såren för att stanna mot sin vilja. Bisarra summor, men ingen tvingar United att betala dom. Och frågan är om det är vettigt att punga ut med det för en spelare som dels tappat i snabbhet, inte går förbi spelare längre och dessutom är tämligen skadebenägen. Men med tanke på att han fortfarande – åtminstone till och med tisdag – är lagets näst bäste spelare lär han få vad han vill.
Min inställning är som den varit länge. Vill han stanna, fine. Vill han dra, fine. Jag hoppas bara att den behandling han har fått och får av Moyes inte får det att muttras i omklädningsrummet, vilket vissa rapporter gjort gällande. Med en löneförhöjning på £50 000 finns en uppenbar risk. Det spekuleras dessutom i att han blir kapten till hösten och det skulle vara den sista pusselbiten för att helt ha suddat ut FC ur klubbloggan. Det snackades om ett återinförande av det på försommaren, men sedan dess har det givetvis varit tyst.
Jag tycker dock att det många sätt är tragiskt att Wayne Rooney kommer att stå som klubbens mest målgörare genom alla tider någon gång 2015/2016. Känns ovärdigt, men det är så det ser ut i den moderna fotbollen. Det är bara vi fans som genuint älskar klubben.
Så kommer det att förbli. Men så länge vi har killar som Welbeck, som vuxit upp med klubben i sitt hjärta, i laget har vi i alla fall en liten länk till våra egna drömmar.
Och med Mata, kanske i sexdubbel form, har vi mycket att drömma om framöver. Som vanligt.
