Beväpnade vakter skulle eskortera ut dem | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

You know how good you are, you know the jersey you’re wearing,

you know what it means to everyone here and don’t ever let yourself down. The expectation is always there.

De där avskedsorden från Sir Alex Ferguson gick in och ut samma kväll hos i princip hela Manchester Uniteds nuvarande pajastrupp. Tolv matcher under 2014 har givit tre segrar – mot bjässarna Cardiff och Swansea på hemmaplan och så Crystal Palace. Nuförtiden träffar inte ens spelarna mål mot lag som håller aningen högre kvalitet än ett topplag i Championship. Skulle arbetare och forskare för Samsung, Apple eller Volkswagen bete sig på det här sättet skulle inte ens facket kopplas in innan släggan föll. Beväpnade vakter skulle eskortera ut dem en och en efter att de rensat sina skrivbord med avsked på de gråaste papper som gick att uppbringa i den här delen av universum.
Manchester United håller inte bara på att förvandlas till ett laughing stock. Manchester United uppträder som ett skämt och vi som sitter om inte mitt i, så i alla fall på första parkett vid stormens öga – vi lider, skriker, förbannar och lider ännu mer. Skulle en nanopromille av vår kollektiva passion leta sig in bakom klubbmärket som sitter framför hjärtat på spelarna skulle det räcka för att förbättra dagens tillstånd. De beter sig som om de är mitt uppe i läsningen av Albert Camus, som påstod att livet är meningslöst, och inte kommit fram till slutpoängen utan istället tror att allt är hopplöst. Jag ger mig fan på att de flesta allsvenska lag inte hade förlorat på ett mer förödmjukande sätt på Karaiskakis. Hade det funnits minsta verklighetsförankring i den affärsverksamhet som United nu är hade man givetvis betalat varenda supporter som gjort resan till Aten.
Det finns inga ursäkter. Inga skador, inget jävla snack om tätt matchande – dom har ju för bövelen varit en vecka i Dubai och ska nu vila i tio dagar till! – som ens skulle vara i närheten av en bidragande orsak till det här vidriga framträdandet. Den här låtsasteatern. Spektaklet.
Det är inte roligt längre. Jag har kommit förbi stadiet när jag skrockade, skakade på huvudet och försökte leta ljusglimtar och tänka på nästa match. Nu får det vara nog, håglösheten som nu slagit till är för mycket för hjärtat att bära. Allt förnuft och all rationalitet är på väg att flyga ut genom fönstret. Jag ger blanka fan i om spelarna lider, om spelarna tänker försöka vinna nästa match eller om Moyes tänker försöka göra det svårt för West Bromwich nästa helg. När man börjar få sympatier från motståndarfans är det där Per Ledin-måget råttat med så god marginal att horisonten bara är en liten prick.
Vänder inte United det här på hemmaplan, då är det inte bara 10-15 spelare som ska sparkas. Då ska huvuden rulla på många andra anställda också.
Inte underjordiskt undermåligt:

Nemanja Vidic-brytningen i första halvlek. Ni vet vilken.
Anfallet med Rooney-Kagawa på stopptid. Ni vet vilket.

Sorgligt, ledsamt, eländigt, uselt, ömkligt, ynkligt, erbarmligt:

Det borde inte gå att med den kapaciteten de här spelarna besitter – det är fysiskt omöjligt att samtliga ska kunna tappa allting samtidigt – producera så mycket dålig fotboll så många gånger under en säsong. Ändå är det precis det som sker. Om vi när säsongen är slut skulle göra en topp 10-lista över bedrövliga insatser under säsongen skulle vi bli sittande i timmar för att komma överens. En topp 10 över fantastiska matcher skulle däremot bli omöjlig att ens få halvfärdig.
Elvan i sig var den väntade, förutom valet av Tom Cleverley. Nu ska vi inte haka upp oss på enskilda prestationer alltför mycket i en kollektiv kollaps version 421, men varför dissade Moyes afrotanken? Han gjorde ju en helt okej insats i helgen. Cleverley måste få en klar roll. Är han defensiv? Tvåvägs? Offensiv? Vad är han?
Fan.
Det här var med 99 procents säkerhet den sista match som Rio Ferdinand och Nemanja Vidic gjorde tillsammans i Champions League. Ovärdigt slut.
Taktiken i första halvlek såg nog ut som Moyes hade tänkt sig – han hade sannolikt inte räknat med den styrningen i mål – och då blir det extra ledsamt att än en gång se att han har absolut noll gameplan B. Visste inte Fergie om det när han valde ut honom? Eller är de båda så beräknande att de sparar allting till hösten? Kan det vara en så genialisk plan?
Äh, vad fan, jag ger mig på en spelare till en kväll som denna: ANTONIO VALENCIA KAN INTE SPELA I DET HÄR LAGET LÄNGRE. INTE EN ENDA MATCH. Lämna frivilligt nu, medan vi fortfarande minns din kanonsäsong. Please. Go.
Fan.
Gejmplanen såg ut som det gjort för United på bortaplan i CL, framförallt i slutspelssammanhang, ända sedan Queiroz gjorde intåg i klubben. Senaste sex åttondelerna inför Pireus såg ut så här: 1-1, 0-0, 3-2, 0-0, 1-1, 1-0. Men då har United i alla fall försvarat skickligt. Mot grekerna såg det ut som att de längtade tillbaka till glada dagar i Mellanöstern i stället. Och vem vet, det kanske var precis det de gjorde?
Vem har egentligen blivit en bättre fotbollsspelare ur förra säsongens trupp? Någon? Nej, jag kan inte påstå det utan att ge snitta mig själv i låret och med Gollumröst stånka fram ”liar, liar”.

Annars:

Okej att Rio blivit bra mycket sämre, men att kalla honom – och Vida för den delen – för osäkra med bollen?! Was ist das, Glenn?! Och häromveckan angrep han DDG:s spel med fötterna. Det gäller att träffa rätt med kritik.
… och det gjorde han i fallet Rooney. Bedrövligt i kubik att United i jakt på en reducering ska behöva knuffa ner Wayne på innermittfältet och sätta in en spelare som han inte tror på.
Turmålet, som visserligen var snyggt av Dominguez, var det första United släppte in i CL på nästan 7 timmar. Jippi.
Rooney hade det inte lätt med domaren, som måste ha förväxlat honom med Young.
Målmusik! Ett av de mest överraskande inslagen i kväll.
Claes Andersson – bra kille! – på Viasat intervjuade både Fletcher och Vida inför matchen och satte kaptenen på pottan med frågan vad som varit positivt. Nemanja skrattade. Jag är förbi det stadiet när jag skrattar åt förluster. Jag bara rycker på axlarna och bloggar.
Och svär.
Föreställ er att United lyckas vända och gå vidare, Evra får ett gult kort till och blir avstängd. Då slänger Moyes in Alexander Büttner borta mot Bayern.
Fan.
Att sparka Moyes nu skulle givetvis bara leda till ännu mer elände – utanför planen alltså, på planen är det svårt att föreställa sig det. Det kommer inte att ske, om ni undrar.

Rant over.

Skickat via Blogsy