Funktionellt och vägvinnande | Muss.se | Manchester United Supporters Club Scandinavia

Embed from Getty Images
Tre skott på mål.
Två noll i målskillnad.
Sex poäng.
Engelsmännen kallar det för ”grinding out results” och det här Louis van Gaal-ledda Manchester United har i inledningen av säsongen visat exakt hur man lyckas med detta. Det tog exempelvis laget sex matcher att ta två vinster förra säsongen och, oavsett hur mediokert spelet sett ut så är känslan att det finns aningen mer trygghet i det här laget.
Det här var funktionellt, pragmatiskt och i slutändan vägvinnande.
Fredagsmys:

Det är första gången sedan 2011-2012 som United inleder säsongen med två raka segrar och dessutom bara andra gången de senaste nio. Oavsett underhållningsvärde så är det alldeles magnifikt att det sker igen.
Matteo Darmian. Det är ärligt talat första gången jag ser någon sedan Gary Neville – i sin prime, kanske, dessutom – vara så säker på sin position som högerback som italienaren. De har varit en fantastisk inledning på Unitedkarriären och nu håller jag tummarna för att skadehelvetet missar honom och att Van Gaal inte får några idéer om att ecuadorianen på bänken behöver mer speltid.
Både Chris Smalling – minus ett par djupdykningar – och, kanske framförallt, Daley Blind var hur solida som helst i kväll. United spelar med en taktik som varken ger målchanser till egna anfallare eller motståndarnas anfallare. Fråga exempelvis Agbonlahor hur mycket utrymme han fick. Detta trots att just de centrala positionerna i försvaret varit mest ifrågasatta av press och supportrar.
Målet! United överbelastade Villas högerkant med Juan Mata och vips så gav det läge att skapa ett finfint anfall, som Januzaj utnyttjade mycket vackert. Mata var för övrigt den som stod för det mest kreativa framåt i Manchesterlaget. Igen. Att det var just Micah Richards som Januzaj skickade upp på läktaren gjorde inte direkt jätteont i själen heller.

Manchester United-klass:

Morgan Schneiderlin. Hans entusiasm, never-say-die-attityd och outtröttliga springande upp och ned i planen ser otroligt lovande ut hittills. Som vi såg prov på i andra halvlek när han snodde en till slut omöjlig boll vid Villas kortlinje och la upp för Darmian att slå inlägg.
Kontrollen över matchen efter bytena. När Schweinsteiger (dags att starta snart?) och Herrera kom in fick United, som haft problem ända sedan 1-0-målet, näst intill full kontroll över matchen. Tyskens XXXL-shorts har sällan varit mer passande på en Unitedspelare. Han kommer in och har en aura som bara säger: ”Lugn, nu är jag här, vad ska jag göra? Stänga matchen? Okej, jag gör väl det”.
Även innan bytena, och totalt sett, lyckades United stänga Villa rätt kompromisslöst och det är svårt att minnas någon riktigt superfarlig hemmachans sett över 90 minuter.

Inget att anmärka på:

Även om jag fortfarande har känslan av att United plockat in någon från gatan för att stå i mål och undrar ”Vem är denne man?” när jag ser Romero så har argentinaren gjort det han är värvad för att göra. Den hemmasittande – och enligt ryktena U21-degraderade – De Gea kunde inte ha gjort det bättre.
Luke Shaw ser cirka 30 procent mer fit ut än i fjol. Lite förvirrad över att inte ha Young framför sig, men ändå ytterligare en insats som lovar mer.

Inte det ultimata:

Det går inte att klaga på poängskörden, det vore ju bara galet. Men om man ska vara en supporter som hoppas på både skönspel och maxpoäng så var det här, precis som mot Spurs, ingen maxinsats från Uniteds sida. Precis som Spurs så inledde Villa med hög press, som gjorde United stressat, och spelet blev därefter. Man skapade inte särskilt många chanser efter målet. Jag kan i princip bara minnas Depays skott någon decimeter utanför (på ytterligare en Matapassning).
Uniteds mål i senaste nio ligamatcherna: 0-0-0-0-2-1-0-1-1 säger en del om anfallslustan/anfallsförmågan/instruktionerna från bänken.

Kan inte vara untouchable hur länge som helst:

Wayne Rooney. Ett mål på senaste tio ligamatcherna som striker och fortfarande, efter tre timmars fotboll, utan avslut på mål i Premier League. Ja, jag vet att det inte är ett spel där det matas in bollar på anfallaren, men Rooneys problem är att han inte är en spelare som gillar att hänga högst upp och vänta och vänta på läget. Han kommer ner på egen planhalva alltför ofta för att möta, vilket ger United alldeles för få alternativ sista tredjedelen. Och när han väl springer i djupled, som i slutet, så lyckas han förvandla ett halvt friläge till ett inkast till motståndarna på grund av för dåliga förstatouch. Han lovade minst 20 ligamål inför säsongen, men i dagsläget ser han ut att få kämpa med att nå 20 avslut på mål.

… and at the end:

Det här var Januzajs första start sedan februari, vilket var den enda förändringen i startelvan. På bänken försvann Pereira, vilket i sin tur innebar endast en enda ändring i 18-mannatruppen vilket i sin tur innebar att Jonny Evans och James Wilson fortfarande är väck. Chanslösa. När inte ens Chicharito får komma in när mannen över honom i hierarkin är så bedrövlig måste Wilson vara mil från Premier League-minuter.
Blinds nyklippta look tar jag också med mig från i dag. Det verkar bara ha gjort honom gott.
Jordan Veretouts agerande i situationen med Januzaj var bedrövligt.
Darmians ögonpekande mot Richards inför hörnan var en av de mer minnesvärda situationerna i kväll. På gott och ont.
Det var otroligt förvirrande att Sergio Romero stod näst längst bak i spelartunneln innan match.