En vinst på fyra matcher är knappast några skäl att sabrera skumpaflaskor för. Därför kommer Middlesbrough i kväll skapligt lägligt i kalendern. Inte för att det blir någon pajbit, men för att det är läge att ösa på och visa hur offensiv, fantasirik och get-off-your-seat-esque fotboll faktiskt kan spelas.
Jag börjar faktiskt bli mer och mer håglös över United under Van Gaal. Okej, det är vinstgivande ibland, det kommer ett fantastiskt mål då och då tack vara kontrollen spelarna har på matcherna, men det är ytterst sällan man efter 90 minuter United sitter dyblöt av svett och flämtar av upphetsning. Jag saknar det lika mycket som jag saknar Rafael.
Well, well, Valencia, McNair och Shaw lär inte spela i afton, men annars bör det finnas en del nya ansikten jämfört med derbyelvan och kanske det kan innebära någonting annat på planen… Eller nej, nu är alla som robotar, kom jag på. Det ska inte vara några spontana infall, allt är förprogrammerat från avspark via hemåtspelen till tack-för-god-match-handskakningarna (Jag märker ibland att jag själv påverkas lite av det i mitt skrivande också).
Läge att vila: Martial, Smalling, Schweini.
Läge att spela: Pereira och Memphis.
Tombolan:
DDG
Darmian – Jones – Blind – Rojo
Carrick – Fellaini
Memphis – Pereira – Young
Rooney