Embed from Getty Images
Jag känner mig lika förvirrad och uppgiven som spelarna i bortastället såg ut att vara på Britannia Stadium i eftermiddag. Inte en enda poäng på tre matcher mot Bournemouth, Norwich och nu Stoke. Det var en gång lika otänkbart som att Nick Powell skulle bytas in i Champions League och Phil Jones vara hörnläggare.
Jag vet inte riktigt vart Louis van Gaal tar vägen efter detta. Det här är hans lag, hans val av spelartrupp – och dom presterar tillsammans sämre än jag trodde var möjligt.
Det är i sig ingen skam att förlora mot Stoke. Stoke slår som bekant storlag då och då. Däremot var det sorgligt att än en gång se ett United helt utan tro på sina egna förmågor och – kanske framförallt – sin manager. Spelarnas instinkt numera är att slå bollen hemåt på första tillslaget och det är klart att det inte kryllar med målchanser då.
Jag vet inte exakt var det här slutar i vår, men känslan är att det inte är med några bussparader eller förslag om nya statyresningar utanför Old Trafford. Och frågan är om det ens är med Louis van Gaal som invånare i Manchester.
Tacksamt:
- Att det stannade vid respektabla 2-0. Tack och lov. Kan vi delvis nog tacka Hughes för, vars Stoke la sig på kontring efter paus.
Inte genomuselt:
- Ashley Young. Han stack faktiskt ut en sån här gång. Uniteds kanske bäste utespelare i ytterligare en match där det krävdes ytterst lite för att sticka ut positivt. Många fina brytningar på Arnautovic och okej med i offensiven några gånger. Det räcker för att få ett omnämnande.
- Herreras inställning. Spelades förstås på fel position (det verkar vara en förutsättning för att få starta) och bidrog inte med särskilt mycket matnyttigt. Men han brann i alla fall för sin uppgift.
- Anfallet i slutet med Pereira-Rooney-Mata. SÅ vill man se Manchester United spela fotboll.
- Rooneys rörelse och inspel till Fellaini. Den gamle glimtade till för en kort stund där.
Genomuselt:
- Memphis Depays ”hemåtnick” mot David De Gea som gav Stoke 1-0. ”Nicka inte, nicka inte!” tänkte jag tiondelarna innan holländaren ”nickade”. Det var länge sedan jag såg en hemåtnick vara så o-nära att nå sitt mål. Typiskt att det var just en hemåtnick som kan ha varit sista spiken i LvG-kistan …
- Ashley Youngs hands innan 2-0. Idiotiskt tilltag.
- En icke-knä-stående Marouane Fellaini i straffområdet. Helt iskall. Hur kan man missa det läget?
- Jag var beredd på det, men att Uniteds ”offensiv” efter paus skulle vara så tandlös chockade ändå. Det dröjde till 65:e minuten innan man hade ett avslut på mål (Fellainis) och därefter ytterligare 20 minuter innan nästa kom.
- Första halvlek. Van Gaal själv sa efteråt att United ”inte vågade spela fotboll” på grund av den stora pressen. Men klarar man inte av pressen att spela för United ska man väl inte heller spela för United?
- Det finns många spelare som inte presterar, det är uppenbart, men jag fastnade i dag särskilt för Michael Carrick som än en gång fann sig vara näst intill osynlig. När fem medspelare slår fler passningar än honom vet man att han inte är hundra. Eller så har hans maxkapacitet hamnat i det här läget.
Louis van Gaal:
- Jag skrev efter förra helgens debacle att det var dags att entlediga herr Van Gaal. Han fick inga officiella försäkringar om sin position från ledningen under veckan som gick (kanske bra i sig för honom, eftersom det brukar vara lika med en kiss of death för en manager) och det är nog osannolikt att han avsätts innan Chelsea. Men vad är hans nästa steg? Kan han verkligen slå sig tillbaka efter att vara så här pass upptryckt mot väggen med en hel uppsättning knivar mot halsen?
- Visst, spelarna presterar inte som man kan kräva av Manchester Unitedspelare, men vem är det som exempelvis väljer att starta med Marouane Fellaini och sätta Morgan Schneiderlin på bänken vecka ut och vecka in? Och att därefter säger att ”det är spelarna som måste prestera, jag sitter bara på bänken” i intervjuer efter matchen är chockerande.
- Han bänkade till slut Wayne Rooney. Till slut, ja. Och det i vad han själv på förhand kallade en ”must win”-match. Mig veterligen var det första gången kaptenen bänkades sedan SAF pensionerade sig. Eller?
- Ibland har vår manager fått kritik för brist på kontinuitet. Det kan man knappast beskylla hans lag för att sakna nuförtiden. Man vet exakt vad man får när man ser Manchester United.
Sorgliga stats:
- United har aldrig tagit så få poäng i Premier League på 18 omgångar som denna säsong
- United har, enligt Opta, förlorat fyra tävlingsmatcher i rad för första gången sedan 1960-talet.
- Uniteds målsnitt är nu nere på 1,22, vilket är det sämsta sedan säsongen 1989-90. 22 mål på 18 ligamatcher är näst intill ofattbart.
- United har inte vunnit en match med Fellaini från start sedan 23 september.
Sist:
- Jag saknar till och med Antonio Valencia nuförtiden. United har inte förlorat en match som han startat under säsongen.
- På måndag kommer en utvilad Bastian Schweinsteiger tillbaka till Manchester Uniteds startelva. Alltid något.
- Tänk att ett United-Chelsea-möte i mitten av säsongen handlar om ett möte mellan två mitten-/botten-lag. Otroligt.
- Tack och lov är Manchester United Manchester United. Hur mycket man än kan ösa negativ kritik över ledningen, klubben, spelarna, managern, doktorer och bespisningspersonal så kvarstår faktumet att vi aldrig kommer att ge upp den här kärleken. Den är obevekligt livslång, hur illa det än må se ut för stunden.