Embed from Getty Images
Det var ett av de dummaste röda kort jag sett på länge. Fullt i klass med Wayne Rooneys mot West Ham för nåt år sen. Juan Matas första (?) utvisning i hans professionella fotbollskarriär var hemskt.
Det var själva matchen också.
Och Manchester Uniteds insats var lika blek och ynklig som Louis van Gaals byten. Man får i alla fall ge honom att hans lag är konsekvent: Det blixtrar till för att därefter vara tillbaka på ruta noll igen efter ytterligare ett av säsongens allra värsta bottennapp. Tio man eller inte.
Excellent:
- Chris Smalling. Rondon hade sällan mycket att säga till om mot den comebackande engelske landslagsbacken – och sökte sig till Blind i stället, där han hade mer lycka.
- Bortafansen är alltid top of the line. Men jag ser hellre matcher där man inte behöver tänka på det.
Okej i vissa lägen:
- Anthony Martial. Den ende i princip som skapade någonting framåt var den snabbfotade fransosen.
Ynkedom:
- Hur kan detta United som var så oerhört inspirerat mot Arsenal häromveckan bjuda på två så här sjukt oinspirerade matcher i rad? Hur kan Van Gaals United aldrig komma igång på en längre svit med bra insatser? Vad är det som händer egentligen?
- West Bromwich var inte bra. Det behövdes inte. Det är ytterst sällan mitten- och bottenlag behöver vara det för att vinna över United.
- Bytena?!?!? Vad händer? Jag kan inte låta bli att fortfarande bli upprörd och rentav förbannad över vad Van Gaal gör i det avseendet. Först och främst var det ju märkligt att bänka Memphis och Morgan, men det toppade han ändå med sina val av byten. Först ett defensivt när Herrera gick ut och Morgan kom in (som för att bevaka?), sen ut med en anfallare/winger mot en annan när det skulle jagas kvittering (!) och som kvällen clou kör han ytterback mot ytterback när det börjar bli akut … befängt är vad det är.
- Anthony Martial vände bort sin försvarare och sköt mitt på Ben Foster i matchens tredje minut. Sen hade Manchester United inte ett enda avslut på mål på matchens resterande 87 minuter. Det sjuka är ju att man knappt var i närheten av det heller. Det fanns ingen ork, ingen lust, ingen kämpaglöd för att ta sig framåt. Ingenting.
- Uniteds senaste sex ligaförluster har kommit mot WBA, Sunderland, Southampton, Stoke, Norwich och Bournemouth. Löjeväckande, ju.
Hopplöst:
- Just att vi ges hopp med insatser som mot Arsenal. Det är det som är det jobbigaste – att vi börjar få ett litet hopp om att det finns en liten gnutta chans att det här United till sluta kan få igång en läng svit av vinster.
Galenskap:
- Juan Matas röda kort. Det första var nog det sjukaste. Det andra var lika mycket oflyt som dårskap eftersom han försökte komma undan i sista stund, men det var likväl riktigt av den uppmärsamhetstörstande Mike Dean att visa rött.
Sist:
- Det är fortfarande bara tre poäng upp till fjärdeplatsen (med city med hängmatch förstås), men jag har gett upp. Jag vill dels inte vänja mig vid att hoppas på topp 4 och dels vill jag inte än en gång tro att detta United ska kunna hitta någon slags topp igen. Jag tippade oss som femma inför säsongen och just i detta nu känns det som långsökt.
- Liverpool på torsdag i alla fall. Alltid något.