Embed from Getty Images
En kväll som började med att en ytterligare en legendar fick en läktare uppkallad efter sig slutade med att hans älskade klubb tog en allt annat än övertygande seger.
Dom räknade ju dom också, tack och lov. Och trepoängaren satt långt inne, men var lika välbehövlig som svårinfångad.
Racet om fjärdeplatsen går vidare, antagligen in i kaklet.
Inspirerande:
- Marcus Rashford fortsätter att övertyga med ett moget spel i en ung kropp. Alert, löpvillig, skicklig med bollen och ett stort spelsinne. Det kan inte råda några tvivel om att han har en stor potential, med tanke på det vi sett under 2016.
- Att Louis van Gaal i ledning med 1-0 gör ett byte som kan tolkas som offensivt när Carrick tas ut och den comebackande Herrera tas in.
- Timothy Fosu-Mensah ersatte en helt off Marcos Rojo i paus och imponerade både som högerback och som mittback. Serverade Martial till segermålet med en tung löpning och passning och rensade urtjusigt i ett av Evertons farligare inspel.
- Smalling-Blind. Hade tunge Lukaku att fajtas mot matchen igenom, men Blind – framförallt – hade näst intill full koll på belgaren. Det var bara i början av andra halvlek som anfallaren lyckades skapa en bra chans, men då var Blind påpasslig igen.
- Anfallet som gav segermÃ¥let var matchens bästa. Schneiderlin hade ställt in siktet och lyfte ytterligare en delikat crossboll á la Scholes till Mata, som är lagets bästa pÃ¥ att ta ner den typen av crossar, som serverade Rashford, var sulklack till Fosu-Mensah var suverän.Â
Självklart:
- 0-0 i halvtid. Det var inte första gången den här säsongen vi såg en mållös första halvlek på Old Trafford. Det var till och med den 13:e gången. 10 av de 15 matcherna i ligan där har sett just den ställningen efter 45 minuter. Det är ju helt bisarrt.
- Inte ett enda avslut på mål i första halvlek. Minns inte heller något mer än just målet på Robles.
- 1-0. De fyra senaste ligamatcherna med United inblandat har slutat just så. Tre gånger till Uniteds fördel, tack och lov.
Oinspirerat:
- Första halvlek. En klassisk United-45:a med långsamt och trist anfallsspel i sidled. Ingen aggressivitet och endast ett par glimtar av ljus i offensiven. Dessutom kryddat med mängder av felpassningar i uppspelen. Carrick, till exempel, hade en blek kväll.
- Marcos Rojos karriär i United har aldrig satt fart och mot Everton var han än en gång steget efter alldeles för ofta. Undrar om det är skadorna eller kapaciteten som sätter käppar i hjulet. Eller både och.
… och innan vi slutar:
- Det måste ha varit fullständigt omöjligt att inte vara rörd över att se en rörd Sir Bobby Charlton ta emot Old Traffords hyllningar efter avtäckandet av hans läktare. En fantastisk person som fick ett fantastiskt erkännande. Igen. Det vore tokigt att påstå att United i dag spelade som Bobby och hans Busby Babes-polare när de var som allra bäst, men huvudsaken var en trea. Allt annat hade var ovärdigt en kväll som denna.
- En haltande Martial i slutet vill jag inte tänka på just nu, men kan inte låta bli. Han är så viktig för det här Uniteds offensiv att jag blir lite ledsen om han inte kan vara med på White Hart Lane.
- Inget minne av att jag sett Morgan Schneiderlin slå hörnor sedan tidigare. Fast å andra sidan spelar det knappast någon roll vem som tar dom. Det är, som jag tidigare skrivit, nästan bättre att slå ut dom till inspark direkt för att slippa risken för omställningar.
- Nu blir vi i alla fall sämst sexa, om inte något supermärkligt händer.
- Vi kanske kan se framtiden an med mer tillförsikt än man kanske trott stora delar av säsongen. I alla fall om utvecklingen fortsätter för flera av de unga spelarna.