Embed from Getty Images
Det märktes ganska tidigt att båda lagen hade klart för sig hur det skulle sluta. United skulle vinna utan att imponera och Aston Villa skulle skickas ned i Championship.
Och så blev det.
Underhållningsvärdet var i paritet med att tvingas följa omröstningen av Eurovision Song Contests final rejält bakfull, magsjuk medan en Citysupporter skar med A4-papper mellan fingrarna på dig.
Dessutom darrade United i slutskedet, hemma mot ligans överlägset sämsta lag, och höll på att tappa de tre poängen. Totalt sett egentligen en helt vanlig dag i livet som Manchester United-supporter år 2016.
Supertjusigt:
- 1-0. Rooneys svepande cross till Valencia, Valencias stiliga markrullare till Rashford och så tonåringens självklara avslutning var eftermiddagens självklara höjdpunkt. Och kanske enda.
- Marcus Rashford är ju så självklar och supertjusig man kan bli. Går han in som ordinarie striker i höst är inte jag den som kastar mig baklänges av förvåning.
- David De Gea. Inte för att han gjorde någonting utöver det vanliga mot Aston Villa utan bara för att han är så jävla bra i allmänhet.
Tja, det var väl ungefär som det skulle:
- Daley Blind är skicklig på just det han visade i kväll, brytningar i sista stund framför det egna (ofta tomma) målet. Och så hade han några fina svepande uppspel. Kanske bäst i hemmalaget?
- Defensiven är, otroligt nog, ligans bästa när det kommer till hållna nollor. Ytterligare en sådan är ett faktum denna kväll och det står inte särskilt mycket i statistikkolumnerna om hur nära United är att släppa in mål varje gång man inte gör det.
- Memphis första 15-20 minuter i andra halvlek fick en att åtminstone lyfta på ena ögonbrynet. Frågan är om han ändå försatt sina chanser till att ha en någorlunda långvarig karriär i Englands vackraste stad.
- Rashford-Mata-samarbetet efter paus borde ha resulterat i antingen en straff (om strikern valt att ramla över Hutton) eller ett mål (om strikern valt att göra som vi är bortskämda med att han gör och satt läget han fick av spanjoren).
Nej:
- Smalling-Blinds samspel i samband med situationen där den senare tack och lov bröt var amatörmässigt. Trots att de två spelat tillsammans så oerhört många gånger. Smalling var väck, Blind försökte ställa offside.
- Insatsen totalt. Det ska inte behöva se ut som det gjorde över 90 minuter. Men som jag skrev i inledningen så var det två laget som gick ut ungefär som Sverige-Danmark i slutet av 2-2-matchen 2004; de var överens om vad som komma skulle.
Skamligt/bedrövligt/galet/ovärdigt:
- Att United var så oerhört nära att tappa segern. Helt otroligt egentligen med tanke på att motståndet hade åtta raka förluster med 3-24 i målskillnad. Samtidigt inte ett dugg förvånande, med tanke på hur United uppträtt mot bottenlag på hemmaplan tidigare under säsongen.
- 3 avslut på mål, varav ett gick i mål, ett var ett halvtamt skott från Rooney mitt på Guzan och ett var ett från Mata rakt på samme målvakt. På 90 minuter. På hemmaplan.
- United snittar 1,18 mål per match. De två vanligaste resultaten på Old Trafford är 0-0 och 1-0, som totalt tolv matcher slutat sen premiären mot Spurs. Deprimerande att föreställa sig holländaren fortsätta med detta under ett år till.
Sist, innan återhämtningsölen:
- Aston Villa åker alltså ur efter nära 30 säsonger i högstaligan. Man åker dessutom ut med dunder och brak efter en av de sämre säsonger ett lag i Premier League bjudit på under 2000-talet.
- Wayne Rooney gjorde comeback i startelvan efter flera månaders frånvaro och hans insats var väl ungefär som väntat. Han blandade och gav där toppen var crossen till Valencia och botten hans touchar och teknik i andra halvlek.
- Även Antonio Valencia gjorde sin första match från start på väldigt länge. I ecuadorianens fall var det dessutom ännu längre sedan han fanns med i en startelva (oktober?) och hans insats var liksom Rooneys ungefär som väntat.
- Medan Valencia och Rooney var åter var Anthony Martial för ovanlighetens skull förvisad till bänken. Det var på tiden för fransosen som behövs någorlunda utvilad till nästa helgs cupsemifinal.
- Kampen om fjärdeplatsen lever vidare. Jippi.