Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Frågorna är många och drömmarna stora

26 grader spår prognosen och jag kliver utanför dörren till vårt lägenhetshotell för att möta upp med chauffören. Vi ska till Cape Point över dagen, en historisk plats som skrämt sjöfarare under fler hundra år och som idag lockar hundratals turister varje dag. Men det var något annat som kom att fånga min uppmärksamhet i den luftkonditionerade bilen som körde längst M4:an ut mot Sydafrikas sydligaste spets. En historia om en fotbollsspelande engelsman som emigrerade till Sydafrika och sedan blev talangscout för en av världens största klubbar.

Chauffören, som heter James men vars efternamn jag nu förträngt, står som bestämt och väntar när jag kommer ut på gatan. Efter en snabb genomgång av dagens upplägg rullar vi väster ut, omgärdade av vinrankor och höga berg. Jag och chauffören småpratar som sig bör och efter att vi snabbt klarat av den numera standardiserade ordväxlingen kring Sverige, snö och julfirande fastnar vi vid att prata om Europa och slutligen England. Chauffören visar sig ha rötter, på sin mammas sida, i England och berättar i förbifarten att han varit där två gånger, närmare bestämt i Manchester där han bodde i sina morföräldrars gamla hus. Vänta!

РManchester? Passade du p̴ att kolla n̴gon fotboll? fr̴gar jag.
– Absolut! Jag var ett par gÃ¥nger och sÃ¥g Manchester United. Yep, jag har varit pÃ¥ The Theatre of Dreams, säger han stolt.

Självklart blir detta bilens givna samtalsämne för den kommande stunden. James berättar att hans morfar spelade för den traditionstyngda klubben Blackburn Rovers, idag hemmahörande på Ewood Park i Blackburn. Fanns han kanske med i klubben när de återerövrad sin åtråvärda plats i högsta divisionen 1958? Kanske han till och med var på planen när Blackburn tog sig till FA-cupfinal 1960? Frågorna är många och drömmarna stora men James rusar igenom historien för att ta sig till slutpoängen. Efter att hans morfar, på grund av en knäskada, tvingats sluta med fotbollen valde han att flytta till Sydafrika och mötte vad som senare kom att bli James mormor. Men vad som också kom att hända var att James morfar blev talangscout för Manchester Uniteds akademi.

Jag vet vad ni tänker och jag kan hålla med om att det finns en hel del hål i denna berättelse. Men den är ändå för bra för att inte berättas, och kanske den heller inte är helt uppåt väggarna. Tidigare hade Manchester United två sektioner för scouting. En för enbart A-lagsspelarna och en för akademiscouting. Sedan Mourinho kom in har dessa två sektioner slagits ihop och verkar numera under ett och samma paraply. Men tidigare var de tydligt åtskilda och kanske det då inte heller är helt orimligt att en tidigare spelare från Blackburn, en stad knappa fem mil från Manchester, med kopplingar i Sydafrika fick en förfrågan om han ville hålla lite koll på talangutvecklingen i landet.

Efter den berättelsen jobbar hjärnan på högvarv för att hitta relevanta namn. Det som ligger närmast till hands är, kanske inte helt otippade Quinton Fortune. Fortune spelade 76 matcher för Manchester United mellan 1999-2006 och gjorde fem mål. Kanske James morfar hade ett finger med i spelet när sydafrikanen som 14-åring kom till England. Men sen slår det mig. Fortunes väg till Manchester tog en sväng förbi Tottenhams akademi innan han, efter framgångsrika säsonger i Spanien tillslut landade i Manchester. Nä, kanske James morfar ändå inte var hjärnan bakom den mannen. Istället får hans bidrag till klubben förbli spekulationer, och mina drömmar förblir stora.