Farväl Wayne Rooney, du är en av de största

Det är slutet på en era. Manchester Uniteds lagkapten Wayne Rooney återvänder till Everton. Han gör det med 16 medaljer i samlingen. Han gör det som Manchester Uniteds meste målskytt någonsin. Han gör det som det engelska landslagets bästa målskytt någonsin.

Är han en Manchester United-legend? Självklart.

Karriären började i Everton. Ett barn i en vuxen mans kropp. Ett kraftfullt paket med så mycket energi att det gick att ta på genom teverutan. Pojken kunde spela fotboll också. Han var snabb och tekniskt skicklig med ett fruktat skott.

Genombrottet kom, om vi bortser från det där målet mot Arsenal, i EM 2004. Om prestationerna i Evertontröjan fortfarande lämnade några frågetecken om grabbens kvalitet så suddades de ut i EM. Som tonåring tog han plats i turneringens lag. En skada i kvartsfinalen sabbade Rooneys EM och därmed även Englands EM. (Det är onekligen anmärkningsvärt att en kille som vid 31 års ålder har gjort 559 matcher för United, en bra bit över 100 landskamper och därtill ett gäng matcher för Everton kan se tillbaka på sin karriär och hävda att han har haft otur med skador.)

”Honom ska vi ha!” utbrast en enad supporterskara. En spelare som gjord för en röd Manchesterklubb. Sir Alex Ferguson tittade belåtet på. Ett år till i Everton, sedan är han redo för Manchester United, tänkte tidernas bästa manager. Så fick Newcastle luft. Ferguson rev raskt sin plan och skickade en fet check med bud till Liverpool.

Vi fick vänta på debuten. Rooney blev ju skadad i EM. Den som väntar på något gott… Debuten mot Fenerbahce blev en omedelbar klassiker. Rooney slog till med ett hattrick och United vann med 6-2.

Alla eventuella tvivel omedelbart raderade.

I saw my mate, the other day,
He said to me he’d seen the white Pelé,
So I asked, who is he?
He goes by the name of Wayne Rooney,
Wayne Rooney, Wayne Rooney,
He goes by the name of Wayne Rooney.

Som ung var han hetlevrad. Lättretad. Så motståndarna satsade ofta på att provocera anfallaren. Det är ju bara det att sånt ibland ger oönskad effekt…

När Rooney skrev på för Manchester United var laget förhållandevis dåligt. Våren 2006 började någonting hända. Wayne Rooney var bäst på planen och gjorde två mål när United vann ligacupfinalen. Det vi såg då var startskottet på en ny framgångsera.

Tio år senare var Rooney bäst på planen när United vann FA-cupfinalen. Om det var startskottet på en ny framgångsera återstår att se. Vi kan åtminstone konstatera att det har ramlat in tre medaljer till sedan dess.

Säsongerna 2006/07 till 2008/09 var de bästa i Manchester Uniteds historia. Rooney var starkt bidragande till att United vann tre raka ligatitlar, Champions League, VM för klubblag och lite småskräp.

Då fick Rooney emellertid stå i skuggan av Cristiano Ronaldo. Få spelare av den kalibern hade accepterat en roll som andrafiol. Många stjärnor hade tjurat eller blivit egoistiska. Rooney jagade istället motståndarnas yttermittfältare som om hans liv hängde på det. Trots det gjorde han målmässigt några av sina bästa absolut bästa säsonger de åren.

När Ronaldo lämnade tog Rooney över rollen som den ledande Manchester United-spelaren. En skada i München förstörde det mesta. Jag vidhåller fortfarande att han halvåret fram till skadan var världens bästa fotbollsspelare. I samma stund som Rooneys fot sparkades sönder i München förlorade United ligan och Champions League.

Det som följde var inte lika bra. Rooney kom aldrig tillbaka till den spelare han var våren 2010 (om än han säsongen 2011/12 öste in mål). Ett halvår senare var han plötsligt på väg till Manchester city.

Kärleken dog den gången. En helomvändning senare signerade ett nytt kontrakt med Manchester United. Som förr blev det aldrig.

Några godbitar bjöds vi ändå på, som den ikoniska cykelsparken mot Manchester city.

När nummer 20 säkrades våren 2013 spelade Rooney återigen andrafiolen. Den här gången bakom Robin van Persie. Skillnaden nu var att det inte längre var tillräckligt. Jag är övertygad om att Ferguson hade planer på att sälja Rooney. Men Ferguson gick i pension och David Moyes kom in.

Bordet var dukat för att Rooney skulle lämna. Moyes dukade genast om och gjorde klart att Rooney var nummer 1. Istället för klubbyte blev det ett galet långt kontrakt med en vansinnigt hög lön. För mig är det där kontraktet Moyes största misstag som Unitedmanager. Och det var ju näppeligen så att Moyes gjorde få misstag.

Louis van Gaal envisades med att spela Rooney. Det höll inte. För ofta var Rooney för dålig. Med vissa undantag, som i FA-cupfinalen 2016.

Ett målrekord senare är det så dags för Wayne Rooney att flytta tillbaka till Everton. När han lämnar står han bokförd för 253 mål. Det ger honom en evig plats i historieböckerna. Rekordet kommer förstås att slås (rekordet är inte ens speciellt bra, det är bara det att Uniteds bästa målskyttar av olika anledningar aldrig har blivit så värst långvariga). Oavsett kommer Rooney alltid att stå noterad som en av spelarna som hade rekordet.

Jag tycker att det är ledsamt att så många är så snabba med att förminska Rooneys prestationer så fort det kommer en stor nyhet om honom. Ja, det finns ett par stora skamfläckar där. Ja, de sista åren var rätt dåliga. Men är det verkligen det vi ska fokusera på när vi summerar en 13 säsonger lång Unitedkarriär?

Det är lite märkligt att Rooney skamfläckar alltid ska lyftas, medan andra spelares skamfläckar gärna sopas under mattan. För om vi bara letar lite så hittar vi väldigt snabbt väldigt många skamfläckar.

Ja, inte på en riktig legend som Paul Scholes förstås. Om vi bortser från den där gången när han helt sonika vägrade spela mot Arsenal i ligacupen. Roy Keane drog på sig en lång avstängning för att han tyckte att det var viktigare att skriva en ärlig bok än att representera Manchester United på bästa sätt. Ett par år tidigare var han, på toppen av sin karriär, beredd att lämna United på fri transfer, för en bättre veckolön någon annanstans. Några år senare tyckte han att det var lämpligt att såga ett gäng av sina lagkamrater i en teveintervju. När Keane till slut lämnade var det för att Ferguson inte längre stod ut med det dåliga uppträdandet.

Rooney flörtade med Manchester city. Peter Schmeichel spelade för city. Lagkapten Nemanja Vidic hade inga problem med att fly klubben på fri transfer efter den första stora motgången.

Letar vi så hittar vi.

Nu tänker jag inte påstå att jag är bättre. Jag kan inte tänka på Rooney utan att tänka på att han slängde in en transferbegäran hösten 2010. När jag tänker rationellt känns det ganska ovärdigt. Han var ung, han var dum, han gjorde ett misstag. Jag borde kunna släppa det där.

Jag vill minnas den explosiva tonåringen som debuterade med ett hattrick. Jag vill minnas volleyn mot Newcastle. Jag vill minnas cykelsparken mot city.

Rooney lämnar med vårt målrekord. När det metaforiska flyttlasset packas (det är ju inte så långt mellan Manchester och Liverpool, så han lär bo kvar där han bor) så fylls det med 16 medaljer. Rooney var en av klubbens absolut bästa spelare under klubbens allra bästa period.

Farväl Wayne Rooney och lycka till. Se till att Everton börjar vinna mot Liverpool! Vi var inte alltid bästa kompisar du och jag. Men du är en av de allra största.


MANCHESTERGUIDE
Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2018 MUSS.SE   |   OM MUSS & MUSCS   |   HJÄLP MUSS   |   OM MUSS.SE   |   BLI SKRIBENT   |   INTEGRITETSPOLICY   |   KONTAKTA OSS