Snackisar efter Watford – Manchester United 1-2

Phu. Det är väl känslan, en stor utandning efter den här matchen. För spännande blev det, egentligen helt i onödan då United spelade bra i första halvlek och gick till pausvila med 2-0. Men som vanligt (får man väl säga) kan inte laget fortsätta trumma på utan föll som alltid tillbaka hem och gav Watford chansen att ta över.

Något Watford också gjorde, vilket gav en reducering med 25 minuter kvar och i slutminuterna hade hemmalaget några riktigt farliga chanser att kvittera, vilket gör att vi återigen får tacka David de Gea för tre poäng. Förutom att det var en mindre bra halvlek så fick vi också Nemanja Matic utvisad på stopptid efter två gula kort, vilket alltså gör att serben missar matchen mot Wolves nästa vecka.

Formationen

Det blev exakt den elva jag trodde i införrapporten, alltså att den enda ändringen från matchen mot Burnley var att Ashley Young klev in som vänsterback istället för Luke Shaw (som kommer starta mot Young Boys enligt Mourinho). Och Young var positiv framåt, med en assist och en ”hockeyassist” – men defensivt hade han som alltid problem.

Embed from Getty Images

Mittfältet var återigen jättarnas land, med Fellaini i den defensiva rollen, Matic lite framför och Pogba i en betydligt offensivare roll. Och här är jag mer tveksam, för jag kan inte se behovet av både Matic och Fellaini. Ingen av dem gjorde en katastrofal eller ens dålig insats idag, framförallt Fellaini var oerhört nyttig att ha mot Watfords långbollar då han ofta sjönk ner i jämnhöjd med Lindelöf och Smalling i mittförsvaret. Men vill man ha Fellaini där, då måste det finnas rum för en bollskickligare spelare än Matic bredvid honom, och kanske framförallt en kille som har lite bolltempo i sig. En Fred eller en Andreas Pereira till exempel, med den sistnämnde finns ju inte ens med på bänken numera. Vi får väl se om Matics avstängning nästa vecka kan öppna för Pereira igen, men jag tvivlar på det.

Framåt såg det piggt ut i första halvlek, och två saker blir tydligare för varje match. Det första är att de som inte tycker att Romelu Lukaku håller för United måste ta sig en funderare på om de faktiskt skall påstå sig vara fotbollskunniga, och det andra är att Jesse Lingards löpvilja är essentiell för all form av anfallsspel i Manchester United för tillfället.

Boom boom

United inledde faktiskt matchen piggt idag, lite i samma anda som Burnley sist. Det är som att Mourinho och tränarstaben faktiskt tagit till sig av kritiken att laget saknar anfallsspel och tränat betydligt mer på det. Inte för att det ser klockrent ut hela tiden, men det ser i alla fall bättre ut än det gjorde tidigare.

Och efter 35 minuter gav det utdelning. Nej, det var inte frukten av ett fint snabbt anfall, men ett mål är ett mål – även när det görs med magen. Ett studsande inspel från Young på vänsterkanten styrdes i mål av Romelu Lukaku och hans mage, när hela Watfords lag ropade på offside. Kan man inte använda fötterna eller huvudet, ja då tar man det man har. Och nej, det var inte offside.

Embed from Getty Images

Tvåan kom blott tre minuter efter det första, och var av allt att döma resultatet av en inövad hörnvariant. Young slog den långt där Fellaini nickade in bollen mot mål – där stod Chris Smalling och tog bröstade ned bollen till sin vänsterfot – och dyngade bollen in bakom en chanslös Ben Foster som stod som en staty i målet. Ett konstmål som förtjänar rubriker av den ofta kritiserade Smalling.

Den gode mittbacken var för övrigt stabil matchen igenom, och just nu är det inget snack om att han och Lindelöf skall gå först. Ja, Lindelöf ser ibland lite försiktig ut, men han lär sig för varje dag och det verkar som att han gör det bäst tillsammans med just Smalling.

Lukaku och löpningen

Andra halvlek är sedan bara att glömma. Pogba hade något skott, Alexis höll på att bli framspelad av Lukaku till ett friläge, men Cathcart i Watfordförsvaret bröt. I övrigt var det enbart Watford, och reduceringen kom som sagt med 25 minuter kvar, och med en sämre målvakt än David de Gea i Uniteds mål så hade Watford kvitterat.

Embed from Getty Images

Men den här rubriken handlade i första hand om vårt monster till anfallare, och hans helt underbart uppoffrande löpning med efterföljande brytning när matchklockan precis slog 89. Scott McTominay försökte passa Lukaku från offensiv del av mittcirkeln och kanske 15-20 meter snett fram åt höger. Passningen blev dock för kort och bröts av en Watfordförsvarare som satte fart framåt på Watfords vänsterkant. Valencia hamnade på mellanhand och fåick se sig förbisprungen, och hela vänsterkanten låg öppen för den framstormande Watfordspelaren. Trodde han.

Men Romelu Lukaku ville annorlunda, och satte full fart hemåt (efter att ha stångats i 90 minuter) och han nådde också ifatt och glidtacklade ut bollen till inkast, med en glidtackling som även den bästa av mittbackar skulle varit stolt över (se bilden ovan).

Den typen av insatser är vad United handlar om, att alltid sätta laget för sig själv, något som Romelu Lukaku för tillfället bäst personifierar för mig.

Nej, andra halvlek såg inte bra ut och vi måste hitta ett sätt att försvara oss bättre, eller snarare att inte falla tillbaka så mycket. Men när man har en kille som de Gea i mål och en Lukaku fram i banan – ja då kan man inte annat än att bli stolt i alla fall. Starten på säsongen är fortfarande inte optimal, men två raka segrar nu känns i alla fall bra. Och ser man till andra topp sex-lag så är vi poängmässigt ikapp två av dem nu. Tre kvar som vi skall komma ikapp.


MANCHESTERGUIDE
Manchester United Supporters Club Scandinavia är Manchester Uniteds officiella supporterklubb i Skandinavien. Muss.se är supporterklubbens svenska kanal. Vi producerar redaktionellt innehåll på och informerar om supporterklubbens aktiviteter.
© 2018 MUSS.SE   |   OM MUSS & MUSCS   |   HJÄLP MUSS   |   OM MUSS.SE   |   BLI SKRIBENT   |   INTEGRITETSPOLICY   |   KONTAKTA OSS