Muss.se » Nyhetsarkiv » Herrlaget

Derby Day!

Derby day. En av Ã¥ret absoluta highs eller lows, beroende pÃ¥ hur det gÃ¥r. För nÃ¥gra veckor sedan blev jag ärligt talat lite illamÃ¥ende när jag tänkte pÃ¥ kommande spelschema med bland annat Chelsea, Juventus x 2 och sen ett derby pÃ¥ Etihad pÃ¥ det. Och även om jag pÃ¥ förhand lätt hade tagit ett oavgjort resultat mot Chelsea blev den besvikelsen en av de största jag upplevt som Unitedsupporter. Jag orkar fortfarande inte riktigt tänka pÃ¥ det. Juventus hemma var absolut ingen höjdare, men efter segern i Turin känner Ã¥tminstone jag ett förnyat hopp inför dagens derby. SÃ¥ i skrivande stund sitter jag med en kopp kaffe och taggar igÃ¥ng med min United-playlist ”Spela Shoreline” och känner mig full av obefogat hopp. Ã… ena sidan finns det en oro att vi ska göra som vi nästan alltid gör, precis när det känns som att saker börjar falla pÃ¥ plats inträffar en kollektiv genomklappning och vi tar tvÃ¥ steg bakÃ¥t istället. Men Ã¥ andra sidan kan jag inte lÃ¥ta bli att känna (tro? hoppas? önska?) att segern i Turin i onsdags inte var veckans peak utan bara början pÃ¥ en magisk jävla streak. One can only hope.
NÃ¥got jag tänkt mycket pÃ¥ sedan i onsdags är Mourinhos beteende efter matchen. Jag är en av de som stör ihjäl mig pÃ¥ sÃ¥dant i vanliga fall, för jag anser att man antingen (som i Mourihos fall just nu) har tillräckligt med problem som det är utan att skämma ut klubben och sig själv ytterligare, och dessutom inte riktigt sitter i nÃ¥gon position att vara styv i korken, eller sÃ¥ har man har vunnit och därför kan kosta pÃ¥ sig lite värdighet och ödmjukhet. Men vad mÃ¥nga verkar ha glömt i sin upprördhet är vad det innebär att göra ”en Mourinho”. Efter en sÃ¥ viktig och dramatisk seger som den mot Juve senast blir pressen pÃ¥ laget enorm inför derbyt, sÃ¥ självklart beter han sig asigt just nu. Classic Mourinho. Mycket fokus hamnar pÃ¥ honom och tar udden av pressen pÃ¥ spelarna som dÃ¥ kan fokusera pÃ¥ förberedelserna inför derbyt i lite mer lugn och ro än de annars hade kunnat.
Som så många andra av oss slits jag mellan förhoppning och förtvivlan inför Manchesterderbyn, och idag är givetvis inget undantag, men jag brukar någonstans ändå alltid landa i att det finns hopp. (Det gör det inte alltid, men att kunna ljuga för sig själv är en underskattad egenskap att ha som fotbollssupporter)
Det jag drar mest hopp ifrån är alltså andra halvlek mot Chelsea och Juventus. Jag tror det finns någonting att hämta där. Vi har gått för seger och med fantastiskt väl genomförda byten mot Juventus tog vi tre massiva poäng, och det kan vi göra idag också. Som så många gånger förr. Jag tror vi kommer starta med De Gea, Shaw, Lindelöf, Smalling och Young. Inte så mycket att säga där, De Gea är given, Shaw har gjort en fantastisk säsong, Smalling och Young är båda stabila och Lindelöf har steppat upp något enormt den sista månaden. Jag är inte lika euforisk över hajpen kring Lindelöfs utveckling som många andra och hävdar fortfarande att han inte håller Unitedklass, men han har onekligen gjort ett par riktigt bra matcher nu och det ska han ha cred för.
Min förhoppning var att Matic skulle vilas men det lär väl inte hända, jag är rätt säker på att han startar även idag. Jag hoppas alltid att Herrera startar, men idag känns det faktiskt troligt då han var riktigt bra senast. Sannolikt gäller detta även Fellaini om det skulle vara så att Pogba inte är med. Martial har liksom Lindelöf gjort sina absolut bästa matcher i United den senaste månaden och har ett enormt flyt och självförtroende just nu, så att han spelar ser jag som en självklarhet. Jag gissar att Alexis kommer fortsätta centralt, och jag har en känsla av att även Lingard tar sig in i startelvan idag, på högerkanten.
Och sist men inte minst, som alltid: MANCHESTER IS RED.