Liverpool gjorde som man ville med Manchester United och vann odiskutabelt med 3-1 i söndagskvällens rivalmöte på Anfield. Trots att United fick in 1-1 och gick till halvtidsvila med de siffrorna så kändes det som en tidsfråga innan hemmalaget skulle gå ifrån. Det blev till sist Xherdan Shaqiri, av alla spelare, som beseglade Uniteds öde med två mål. Avståndet upp till Liverpool i tabelltopp är nu hissnande 19 poäng. Närapå lika hissnande är avståndet upp till den beryktade fjärdeplatsen. Chelseas seger under söndagen gör att gapet nu är elva poäng.
Målen
Vill man se det här med Unitedögon så hade Liverpool flyt på alla tre mål. Är man någorlunda nykter så säger man det samma om Uniteds kvittering i första halvlek. Sadio Mane har en hel del tur som får med sig bollen i farten då han gör 1-0. Samtidigt är det ändå ett nummer av den högre skolan att plocka ner den, behålla balansen och göra 1-0. Det kommer vi inte ifrån. 1-1-målet, det som väl får ses som det mest ologiska i matchen, kommer på vad som är en tavla av Alisson. Lukakus avslut slinker brassen ur händerna och Jesse Lingard får nära nog bollen på sig då han kvitterar. Inhoppande Shaqiri beseglade Uniteds öde denna eftermiddag med två för schweizaren typiska mål.
Ingen kan påstå att han är den mest renodlade målskytten med de mest känsliga fötterna. Dock har han en förmåga att leta upp lägena, trampa in i boxen och ta avsluten. 2-1 kommer efter att de Gea stått emot förstavågen. I andravågen blir det touch och Shaqiris boll går ribba in. 3-1 kommer även det via en touch, och även om de Gea hade haft en mer rimlig chans att nå bollen utan den så kan man knappelunda sticka under stol med att Liverpool förtjänade flytet, och för den delen målen.
Statistiken
Först av allt, siffror ljuger inte. Det gör inte ett slutresultat som 3-1 och det gör inte resten av statistiken heller. Enligt Premier Leagues officiella statistik vann Liverpool bollinnehavet med 65-35. Det är måhända inte jätteförvånande för ett Manchester United under José Mourinho, men det är ändå ett beklämmande kvitto på hur vår tränares statistik faller ut borta mot Liverpool. Ingen hade förväntat sig att United skulle vara bollförande, men likväl är det en katastrof att inte ha mer boll än så. Hand i hand med bollinnehavet går förstås passningsstatistiken. Liverpool slog 563 passningar, att jämföras med Uniteds 321. Liverpool stod för 793 bollberöringar medan United mäktade med 541.
Då det gäller offensiven talar statistiken även där sitt tydliga språk. Liverpool tog 36 avslut 6 gör United. Då det gällde avslut på mål var siffrorna 11-2. Då är det inte heller konstigt att hemmalaget vinner med 3-1. Mourinho har talat om att David de Gea är väldens bästa målvakt. Det visade han, siffrorna 3-1 till trots idag. Just idag kunde inte världens bästa målvakt hålla Liverpool stången. Han kunde dock hålla siffrorna nere.
Taktiken
Taktiken, ja. Manchester United startade med något som skulle likna ett 3-5-2 med comebackande Victor Lindelöf, Chris Smalling och Matteo Darmian (!) som mittbackar. Det gav Ashley Young och Diogo Dalot som någon form av wingbacks. Vi var tillbaka till den taktik Mourinho använde sig av förra hösten mot på pappret tuffare motstånd, men också tillbaka till den taktik som signalerar att man kanske inte gett upp på förhand, men väl nog nöjer sig med en poäng och att slå ifrån sig. Det gick ju, som vi kan konstatera, inget vidare. Mourinho bytte ut Dalot mot Marouane Fellaini i paus, men någon spelförändring syntes inte till.
United slog långt, rensade panikartat då det inte var panik och lyfte bollar mot Romelu Lukaku och Marcus Rashford. Stundtals kändes det som om taktiken gick ut på att inte trötta ut mittfältet. Ander Herrera, Nemanja Matic och Fellaini såg inte ut att vara inplanerade i matchplanen utan fick mest se bollarna flyga högt med okänd adress. Det är kanske fel att kalla det här stycket ”Taktiken” för någon sådan gick totalt sett inte att skönja.
Problemen
Problemen är som vi konstaterat här ovanför otroligt många. En av de större är dock att Paul Pogba, han som trots allt ska vara ledargestalten och det givna navet på mittfältet, sitter kvar på bänken matchen igenom. Pogba gjorde ingen strålande insats mot Valencia i veckan, långt ifrån. Däremot är det i denna typ av matcher en spelare Pogba ska kunna göra skillnad, höja ett lag och med individuell skicklighet (han har en del sådant ändå) och visa att han är värd de pengar han är värvad för. Kvar på bänken blir han, och det skvallrar om hur illa ställt det är i Manchester United denna höst och vinter.
Ett annat frågetecken är förstås Anthony Martial. Fransmannen har varit het i höst, har gjort skillnad i matcherna han spelat på sistone och visat vad han verkligen kan. Inför dagens match rapporterades han lårskadad men fanns ändå med på bänken. Det blev ett elva minuter långt inhopp då matchen redan var avgjord. Var han verkligen inte i skick eller form nog att komma in i paus för att förändra en matchbild? Om nej är det snudd på skandal att bytet dröjde så länge.
Res med oss till Manchester!