Embed from Getty Images Manchester United och AC Milan gjorde upp i International Champions Cups sista omgÃ¥ng och efter oavgjort vid full tid kunde United till slut titulera sig segrare efter att ha varit hundraprocentiga frÃ¥n straffpunkten. Genrepet är därmed avklarat och med en dryg vecka kvar till ligapremiären finns ändÃ¥ ett och annat frÃ¥getecken att räta ut. Första halvlek Det är väl ett relativt rättvist pÃ¥stÃ¥ende att de bägge lagen hade varsin del av första halvlek. United inledde klart bäst och visade upp god energi och intensitet, vilket ocksÃ¥ lönade sig dÃ¥ Marcus Rashford utnyttjade sin fart och tog sig in frÃ¥n vänsterytterposition och borrade in bollen i Donnarummas bortre hörn. ApropÃ¥ Rashford var det även intressant att se honom ihop med Anthony Martial i ett tvÃ¥mannaanfall. Känslan är att de bÃ¥da kan ha nÃ¥gonting pÃ¥ gÃ¥ng efter en lovande försäsong. Positionsmässigt tenderar de ofta att göra upp om samma platser, om det sÃ¥ är pÃ¥ vänsterkanten eller längst fram. Embed from Getty Images Att vi kan fÃ¥ se dem tillsammans bredvid varandra känns spännande, och pÃ¥ intet sätt orimligt heller. Med Martials finess och förmÃ¥ga att hÃ¥lla fast bollen bör Rashford direkta och raka spel vara ett bra komplement, och vice versa. Milan tog dock över matchen mer och mer, kanske som ett resultat av Uniteds intensiva pressande och att vissa spelare inte är direkt klippt och skurna för den typen av försvarsspel. Nog för att Susos kvitteringsmÃ¥l sÃ¥g snyggt ut för ögat, sÃ¥ sÃ¥g det faktiskt inte helt otagbart ut för de Gea. Hursomhelst, när italienarna utjämnade tog man även över taktpinnen ganska rejält och tryckte ner United allt lägre i banan, nÃ¥got som höll i sig även in i andra halvlek. Andra halvlek Som sagt, Milan fortsatte andra halvlek pÃ¥ ungefär samma vis som man slutade den första, inte för att man pÃ¥ nÃ¥got sätt kontrollerade matchbilden, men man kom till flest lägen och egentligen kändes det mest som en tidsfrÃ¥ga innan 2-1 skulle komma. De Gea stod emot och fick göra ett par bra ingripanden, men överlistades till slut av Castillejo, och kanske i störst mÃ¥n av Lindelöf, som fick bollen pÃ¥ sig innan den sökte sig in. Embed from Getty Images Förändringen tyckte jag ändÃ¥ kom i och med det osexiga fenomenet att byta nästan halva laget pÃ¥ samma gÃ¥ng. Mittfältet blev genast rörligare när Fred kom in pÃ¥ bekostnad av Matic, Lingard bidrog med energi och James med fart. Kvitteringen kom sedan helt logiskt efter ett fint anfall som inbytte Lingard avslutade. När United dessutom hade momentum passade Ole pÃ¥ att byta in ungtupparna Gomes och Greenwood. Säkert inte bara för bytandes skull, utan för att de faktiskt har nÃ¥got att bidra med. Även om det bara blev dryga tio minuter tycker jag de hann visa upp en hel del, inte minst Gomes. Jag gillar att hitta smÃ¥ behÃ¥llningar i matcher, sÃ¥dant som man reagerar pÃ¥ för stunden men sedan släpper. Minns ni när just Gomes skickade milanförsvararna att köpa korv med sitt bolltrollande i slutskedet? Jisses vilka fötter. Straffarna Matchen slutade alltsÃ¥ oavgjort och gick till straffar, lite onödigt kan tyckas, men när det ändÃ¥ är helt betydelselöst sÃ¥ blir det ju en liten krydda. Och när man dessutom slÃ¥r straffarna som man gjorde (ja, bÃ¥da lagen) sÃ¥ blir det ju faktiskt nÃ¥got ganska trevligt att titta pÃ¥. Kul ocksÃ¥ att det var just James som fick äran att slÃ¥ in den avgörande straffen pÃ¥ ”hemmaplan”. De Gea gick i vanlig ordning inte rätt mÃ¥nga gÃ¥nger, men gjorde sÃ¥ pÃ¥ den avgörande straffen frÃ¥n Maldini Jr. Den räddningen är pÃ¥ det stora hela kanske inte mycket för världen, men jag tror ändÃ¥ det var ett viktigt moment för spanjoren som fortsatt hÃ¥ller pÃ¥ att bygga upp sitt skadade självförtroende frÃ¥n förra säsongen. Embed from Getty Images Det är för övrigt kul att dra paralleller, noterade ni att Gomes gjorde en kopia av Owen Hargreaves straff i Champions League-finalen 2008? Fortfarande ett par frÃ¥getecken Ole Gunnar Solskjaer valde att ställa ut en startelva innehÃ¥llandes en del frÃ¥getecken. En aning oroande med tanke pÃ¥ att ligapremiären nu endast är en dryg vecka bort. Det är nog mÃ¥nga, mig själv inkluderad, som för tillfället kliar sig i huvudet och undrar vad det är vi fÃ¥r se. Inte för att spelet eller den taktiska dispositionen nödvändigtvis sÃ¥g särdeles taskig ut, men hÃ¥ller Ole Gunnar fortfarande pÃ¥ att söker svar? Det känns som det. Den spelare som exemplifierar ovissheten som upplevs tycker jag framför allt är Marcos Rojo. Han har inte utmärkt sig under försäsongen och inte dessförinnan heller. Men det här var alltsÃ¥ genrepet, och att argentinaren dÃ¥ kamperar ihop med Lindelöf i backlinjen fÃ¥r nästan varningsklockorna att ringa lite. Och att hoppas pÃ¥ Harry Maguire till premiären är nog dessutom att hoppas pÃ¥ för mycket. En annan som inte stärkt sina aktier efter den här försäsongen, och inte heller efter dagens match är Nemanja Matic. Han gör inte mÃ¥nga knop för tillfället och frÃ¥gan är om han kommer hänga med när tempot skruvas upp ytterligare när säsongen drar igÃ¥ng, jag ställer mig tveksam till det. Men en slutsats vi nog kan dra gällande laget efter dagens match är att de spelare som gjorde 90 minuter sannolikt är tänkta att starta mot Chelsea. Här kan vi alltsÃ¥ räkna in de Gea, Shaw, Lindelöf och McTominay, men konstigt vore det ju ocksÃ¥ om inte Rashford, Martial och sist men inte minst Wan-Bissaka (som blev utbytta) är tilltänkta, där för övrigt den sistnämnde, i mina ögon, var en av planens bäste.