United mot Arsenal engagerar alltid. Oavsett om det är titelstrid, som förr om åren, eller en match mellan lagen i nedre delen av toppen – som nu.
1-1 är ett resultat som smickrar Arsenal mer än hemmalaget, som hade chanser nog för att vinna med både ett och två mål.
Men kvalitén vittnade om två klubbar som sliter tungt just nu. Och lär göra det ett tag till. För det här var i sanningens namn mediokert mellan mittenlagen.
Sevärt:
- Intensiteten i regnet efter paus på Old Trafford. Det smällde rejält i ett gäng situationer och hawaiifotbollen var i full flow. När det blir så öppet och chansrikt kan man glömma att skickligheten saknas.
- 1-0-målet. Omställningen påminde lite om en annan omställning mot Arsenal. Nu avslutades det inte i samma rörelse, men Rashfords passning (som väl var riktad mot Pogba?) dukade istället för matchens höjdpunkt: Scott McTominays avstämda skott som var så välplacerat att Xhaka inte ville förstöra för skotten.
Berömvärt:
- Alex Tuanzebe kallades in som ersättare när Wan-Bissaka dukat under i höstens halsonthärva. Oväntat nog fick han starta som vänsterback medan Young skeppades över till andra sidan. Och i 55 minuter var han hur stabil som helst.
- Daniel James var en frisk fläkt stora delar av matchen och walesaren borde belönats med lika friska fläktar bredvid sig i offensiven. Härligt energisk i en-mot-en-spelet – och oftast segrande ur duellerna.
Hmm:
- Nu är han kanske inte 100 efter skadefrånvaro, men man ska inte behöva sitta och glömma bort att Paul Pogba är med i en match på Old Trafford. Hans reflexhår glimmade till ett par, tre gånger på 90 minuter. Och vad gör han ens kvar i klubben om han inte vill vara där? Mot Arsenal var han mest en alibispelare som hovrade kring mittcirkeln utan att stå för särskilt mycket minnesvärt.
- Vad är det med Uniteds offensiv och oviljan att dyka in framför mål när inspelen kommer? Under säsongen fylls det sällan på i straffområdet och mot Arsenal var det ofta likadant. När det väl fylldes på valde de flesta att avvakta längre bak och ingen gick in mot ytan nära Leno.
- Alltså, vad är det med United och målgörandet? Hur svårt ska det vara att göra mer än ett mål i en match? Sista 20 fanns chanser nog att göra både ett och två mål – men icke då.
Oh, so sad:
- Första halvlek. Oh, how the mighty have fallen, som det heter. När intensiteten saknas mellan United och Arsenal, brukar ändå kvalitén finnas där. Men den lyste upp hela den mäktiga arenan med sin frånvaro. Felpassningar, felbeslut, fel, fel, felen bara haglade från båda klubbarnas förnämsta fotsoldater.
- VAR-regeln är fortsatt märklig för mig. Varför kollades inte Kolasinacs hands men Aubameyangs offside?
- Kanske var det Tuanzebes ovana vid positionen som bidrog till situationen som ledde till 1-1, kanske inte. Oavsett var det tråkigt att en av våra egna ställde till det.
- Rashfords självförtroende fick inte någon skjuts av straffmålet för några veckor sen. När han är on song litar man på att han sätter friläget som Pogba serverade honom. När han är i den här kostymen vet man redan när han får bollen att han inte kommer att få iväg ett avslut.
- United är alltså på tionde plats. 12 poäng efter serieledarna. Med det här snittet når vi upp i 48 poäng och om serieledarna håller sitt kommer United att vara 66 poäng efter i maj (jag skojar, men bara lite).
- United har vunnit två av de sju senaste ligamatcherna på Old Trafford. Två. Av. Sju.
… and finally:
- Kevin Friend höll ungefär samma medelmåttiga kvalitet som lagen. Ibland var han till och med en nivå under spelarna.
- Två bortamatcher väntar innan veckan är slut och jag är helt inställd på, tja, jag vet inte.