Under kvällen fick vi se ett Manchester United som hade vaknat till liv efter landslagsuppehållet och man såg länge att gå mot segern, men som bekant, slår man inte in spiken i kistan straffar det sig, särskilt när motståndet heter Liverpool.
Frustrerande men inte oväntat
För första gången på väldigt länge fick vi äntligen se ett United gå ut och göra en väl genomförd match. Det fanns en vilja och hunger vi inte varit bortskämda med så här långt under säsongen, om det berodde på kritikstormen som råder och man nu har insett hur illa läget är, eller om det var för att motståndet hette Liverpool, låter vi vara osagt. Vi fick i alla fall en reaktion, ett livstecken.
Oturligt nog skadade sig Axel Tuanzebe på uppvärmningen, som var tänkt att bilda mittbackslås tillsammans med Victor Lindelöf och Harry Maguire, och in kom istället Marcos Rojo. Hur det skulle påverka försvarsspelet ställde man sig givetvis frågande till, samtidigt som Ole Gunnar Solskjaer valde att formera en fembackslinje. Det visade sig vara ett lyckat recept, för i ärlighetens namn skapade Liverpool nästan ingenting.
En bit in i andra halvlek började man dock tröttna, sjönk ner och tillät Liverpool ha mer boll. Detta gjorde att gästernas ytterbackar kunde trycka på och måtta mer inspel. Vi såg i första halvlek när Aaron Wan-Bissaka och Ashley Young stod högre upp att de vitklädda inte kunde uttnytja sitt främsta anfallsvapen, d.v.s. kanterna.
Detta var helt klart en uppryckning från Uniteds sida och hade man tagit med sig tre poäng hade man knappast kunnat begära mer. Men det ständigt återkommande problemet talade ändå någonstans för att Liverpool skulle komma tillbaka, nämligen det att stänga matcher. Av någon anledning tycks man inte kunna utöka en ledning när man leder med 1-0, inte heller idag. När man då ställs mot ligans bästa lag är det givetvis något som kommer straffa sig. Idag var det inte frågan om, utan snarare när målet skulle komma. Det kom i matchminut 85. Surt, tråkigt, frustrerande, men absolut inte oväntat.
Marcus Rashford
Innan landslagsuppehållet var det inte mycket som stod rätt till i Manchester United och när det väl stod för dörren hade nog de flesta förhoppningar om att spelare framför allt skulle kunna skrivas ut från sjukstugan, däribland Anthony Martial, som vi gladeligen också fick se med ett inhopp sista tio.
Men så länge man inte skadar sig under landslagssamlingarna kan det ju faktiskt också fungera som språngbräda till bättre form och självförtroende, detta såg vi inte minst hos Marcus Rashford. Matchens dignitet ger säkerligen lite extra bränsle, men oj så mycket vassare han såg ut idag, jämfört med tidigare. Idag visade han prov på vilka egenskaper han besitter och vad som händer när han får utlopp för dem. Beslutsfattandet var på en helt annan nivå och löpningen i samband med 1-0 målet visar att han har det i sig, alltså att spela längst fram.
Jobbet han lägger ner ska inte underskattas heller, och där är det inte bara Rashford som ska ha beröm utan flera andra, Daniel James, Andreas Pereira och Scott McTominay, bara för att nämna några.
VAR-cirkusen
Vad kan man säga om VAR som inte redan sagts en miljon gånger? För egen del är det en diskussion som bara tar onödig energi, jag vill helt enkelt inte ha det inom fotbollen. Men efter dagens rivalmöte är det svårt att komma ifrån ämnet. United fick 1-0 målet granskat efter att Victor Lindelöf gått åt Divock Origi, kanske en aning bryskt. Första tanken var att man möjligen hade hittat en offside, men Rashford kom ju mot bollen, så den teorin avfärdades ganska snabbt.
Uppenbarligen måste ändå domare Martin Atkinson sett situationen tillräckligt bra för att låta spelet fortsätta. Man hade nog inte klagat om Liverpool fått frispark, men samtidigt klagade man inte heller efter utgången som blev. Det såg ju faktiskt inte så farligt ut trots allt. Någon som verkade klaga var däremot Jürgen Klopp, som genomgående under matchen stod och gnatade hos fjärdedomaren. Oklart varför.
NÃ¥gra minuter senare var det hursomhelst gästernas tur att fÃ¥ sitt kvitteringsmÃ¥l granskat, där Lindelöf än en gÃ¥ng var inblandad. Principen är ganska lik Ã¥terigen. MÃ¥let hade kunnat stÃ¥tt sig, den tar pÃ¥ handen, men hur mycket fördel Sadio Mané faktiskt drar av det är svÃ¥rt att tyda. Hands eller inte, mÃ¥l eller inte, “Vigge” fÃ¥r inte gÃ¥ bort sig sÃ¥ enkelt som han gör. Ett sÃ¥dant agerande borde egentligen kosta ett mÃ¥l, men VAR-gudarna och Atkinson var pÃ¥ Uniteds sida idag.