Manchester United är halvvägs igenom gruppspelsfasen i Ã¥rets Europa League och man är det med andan i halsen. Det blev, till sist, tre poäng borta mot Partizan Belgrad pÃ¥ torsdagskvällen. Anthony Martial blev med sitt straffmÃ¥l i slutet pÃ¥ första halvlek matchvinnare tillsammans med Sergio Romero som stod för flera bra räddningar i en match där United, helt i onödan, än en gÃ¥ng gav bort initiativet mot ett pÃ¥ förhand sett sämre motstÃ¥nd.Â
Formationen och debutanten
Ole Gunnar Solskjaer valde, för andra matchen i rad, att formera en 3-4-1-2-formation där Harry Maguire fick bära kaptensbindeln som en av tre mittbackar. De övriga två, Phil Jones och Marcos Rojo, gick in som de rotationsspelare de är nu för tiden. Med Ashley Young kvar hemma i Manchester och skavanker på övriga ytterbackar fanns det inte så mycket annat att välja på än Aaron Wan-Bissaka och Brandon Williams som wingbacks. Williams fick därmed åter en Europa League-start och det var också han som ordnade den straff som gav 1-0. Den unge engelsmannen var genomgående bra i det defensiva jobbet och fyllde på bra offensivt. På mittfältet fick seniorlagsdebutanten James Garner chansen tillsammans med Scott McTominay.
I dessa sammanhang rutinerade McTominay var den bästa polare Garner kunde fÃ¥ under rÃ¥dande omständigheter i den kanske svettigaste bortamatchen i gruppen. Partizan Belgrad i Belgrad är en match United i normala fall vinner utan nÃ¥gra som helst problem, men när Solskjaer blandar friskt (det ska han väl i och för sig göra ocksÃ¥) finns det alltid ett mÃ¥tt av anspänning även mot de “lättare” motstÃ¥nden. Garner var i min bok tämligen osynlig och vägde stundom onödigt lätt när hemmalaget ställde om. Drygt 81 minuter fotboll i seniordebuten är förstÃ¥s ändÃ¥ nÃ¥got att ta med sig, men det skulle förvÃ¥na om Garner används i annat än cuperna framöver.
Framåt fick Juan Mata gå i sin favoritposition medan anfallsduon utgjordes av två nyligen friskförklarade namn. Anthony Martial och Jesse Lingard andas ju inte direkt Andy Cole och Dwight Yorke men skulle förstås göra jobbet en torsdag som den här. Martial gjorde det med sitt mål, Lingard visade än en gång att han inte lämpar sig för spel i Manchester United. Inte ens i nådens år 2019 mot Partizan Belgrad.
Huruvida 3-4-1-2 är något vi får vänja oss med framöver får framtiden förstås utvisa, men tydligt är ändå att Solskjaer skruvar och justerar rätt friskt just nu. Principerna som bundit honom under hösten ruckas på och spelet får sägas vara mer synskt stundom. En spelidé och en formation är förstås svåranalyserad när spelarna byts så friskt, men sett till att 4-3-3 inte fungerat är variationer välkomna, speciellt så länge poängen trillar in.
Bytena och effekterna
Vi är väl rätt många som suttit hemma i sofforna och ropat på byten i parti och minut den här hösten. Ole Gunnar Solskjaer har dock, oftast, med en dåres envishet hållit fast vid de elva startspelarna så långt det bara gått och bytt (om han bytt) i matchens slutskede och då inte alla gånger så logiskt. Nu kändes det nästan som planerade byten i en träningsmatch när Solskjaer plockade av Wan-Bissaka och Martial efter en timme. Bägge har gått skadade och bägge var kanske inte i form för 90 minuter, men det kändes ändå rätt oortodoxt för att vara Solskjaer.
Ersättarna Marcus Rashford och Daniel James gjorde förstås att formationen vaskades om. United övergick till en form av 4-2-3-1 med Rashford som vänsterytter och James som högerdito. Det gav Phil Jones som högerback och det gav också en del problem. Jones blev för passiv i positionsspelet det kändes betydligt farligare på Partizans vänsterkant än på högern där Williams opererade. Lingard fortsatte av någon outgrundlig anledning på topp och kreativiteten framåt kom primärt från Rashford den sista halvtimmen. Är United tunna framåt eller är United tunna framåt?
Det sista bytet, med nio minuter kvar, där Garner utgick och Andreas Pereira kom in får sägas höra till de väntade. Pereira är väl inte den naturlige ersättaren i sammanhanget, men Garner försvann mer och mer ur bilden ju längre matchen led.
Passiviteten och rädslan
Ska vi vara ärliga var det här inget fall framåt för Manchester United. Inte nu heller. Det var en bortaseger viktig som sådan, men det var spelmässigt absolut ingenting att plita ner i julkorten. Efter att ha haft ett snudd på massivt bollövertag under inledningen av första halvlek gav United åter bort initiativet utan att för den skull ha ledningen. Partizan Belgrad hade två riktigt bra avslut strax innan United tog ledningen och Sergio Romero räddades den senare gången av stolpen.
Mot Liverpool må det ha varit mer förlåtet att ge bort taktpinnen vid ledning 1-0, men de avslutande 25 minuterna på torsdagskvällen var ytterligare ett exempel på att ett United i ledning inte är ett bra United. Bollen brände i fötterna, passiviteten kom smygande och rädslan infann sig. Bytena Solskjaer gjorde hade förstås sin effekt, men detta till trots ska man inte sjunka så djupt som United gjorde i matchens slutskede. Rutinen finns förstås inte där hos spelare som Garner, men kollektivet (som ska kliva fram med en samlad rutin sådana här gånger) svek också när matchen skulle stängas. Det gick med nöd och näppe nu, det går inte mot bättre lag.
En som inte svek var Romero. Argentinaren var felfri matchen igenom och stod för en riktigt bra räddning på ett avslut från närhåll i 83:e minuten. Den räddningen kan ge ordentligt med andrum framöver.
Fortsättningen i Europa
Manchester United har nu bockat av två av tre bortamatcher i gruppspelsfasen av Europa League. Den mest långväga, den i Kazakstan, återstår men den på förhand sett tuffaste spelmässigt är lagd till handlingarna i och med torsdagens batalj i Belgrad. Partizan är inget kvalitetslag i sig, men inramningen gjorde minsann sitt på Stadion Partizana. United är uppe på sju poäng och leder med det gruppen före AZ Alkmaar som enkelt avfärdade Astana hemma ikväll. Partizan Belgrad är trea på fyra poäng, vilket gör det rimligt att anta att serberna gör upp med Alkmaar om andraplatsen.
Manchester United tar emot Partizan hemma i nästa omgång och seger där förpassar United till sextondelen, vilket gör de två avslutande matcherna hyfsat betydelselösa. En snabb överblick över de andra grupperna ger vid handen att det med fog kan sägas löna sig att vinna gruppen, även varken Sporting Lisabon eller PSV Eindhoven känns särdeles lockande i en sextondel. Nåväl, det är långt dit, men United har trots allt gett sig själva chansen i Europa League, och det får med årets säsongs mått mätt anses vara rätt okej.