Manchester United vann – äntligen – en ligamatch på Old Trafford i trygga manér. Efter 3–1 mot Graham Potters Brighton gav sig Ole Gunnar Solskjaer arbetsro inför det stundande landslagsuppehållet. Målskyttet noterar vi Andreas Pereira, Marcus Rashford samt ett självmål för.
United kunde gÃ¥ till halvtidsvila efter tvÃ¥ icke-estetiska mÃ¥l. Det första, signerat Andreas Pereira, krävde hjälp av motstÃ¥ndare bÃ¥de en och tvÃ¥ gÃ¥nger innan bollen nÃ¥dde nät. MÃ¥l nummer tvÃ¥ var, om möjligt, ännu “fulare”. Efter en fast situation där Harry Maguire lyckats stÃ¥nga kvar bollen framför mÃ¥l kunde Scott McTominay till sist fÃ¥ bollen förbi Mathew Ryan i bortakassen vilket sedermera resulterade i ett självmÃ¥l.
Lewis Dunk reducerade sedermera på hörna, men glädjen blev kortvarig då Marcus Rashford kunde dunka in 3-1 vi ribban.
Börjar offensiven sitta?
Först och främst ska det poängteras att vi givetvis bör vara en aning återhållsamma i detta beröm. Men visst har offensiven sett betydligt bättre ut de senaste två matcherna? På hemmaplan mot två lag av lägre dignitet ska United givetvis vara i förarsätet och i slutändan vinna ganska komfortabelt – men så har långtifrån varit fallet den här säsongen.
Marcus Rashford, Anthony Martial och Daniel James hotade Brighton-försvaret ständigt och i ärlighetens namn borde det blivit betydligt mer än tre mål framåt den här eftermiddagen. Personligen behöver jag se matchen igen, på en plattform där bilden inte stannar upp med jämna mellanrum, för att ge en mer rättvis bild av hur anfallen faktiskt byggdes upp. Men med alla farliga lägen i åtanke går det att säga med hyfsad precision att detta var ett steg i rätt riktning.
Vi har fortsatt mycket att jobba på, som jämnheten i våra insatser och noggrannheten i försvarsspelet, men låt oss njuta av en seger där vi ständigt ville framåt. Den varan har i det närmaste varit fridlyst under en lång period.
Starta Williams!
Uniteds 19-åriga ytterback startade till vänster i kapten Ashley Youngs avstängningsfrånvaro. Detta för första gången i Premier League, vilket vi givetvis bör gratulera honom till. Att få se en av våra egna ta klivet ut på den stora scenen är alltid något speciellt.
Insatsen i sig? Mycket lovande. Williams värderar ständigt bra, både offensivt och defensivt, och har en energi och speed att täcka upp för eventuella misstag med. Bortsett från en tackling som med hårdare bedömning kunde resulterat i ett rött kort, och ett missriktat inspel, stod den unga engelsmannen för en imponerande insats.
Framöver? Låt Williams starta så mycket som möjligt i ligaspelet. Han är just nu vårt bästa alternativ. Bättre än Young, bättre än Luke Shaw. Ole Gunnar Solskjaer gör nog rätt i att skynda långsamt med honom och inte ge honom dubbla matcher i veckan, men han ska och bör vara vårt förstaval framöver. Så bra har han varit. Sedan får vi givetvis stämma av emellanåt och se hur allt utvecklas. Men just nu är han vårt bästa alternativ. No doubts.
“Rashford i ett nötskal”
Marcus Rashford stod för en i mångt och mycket elektrisk insats mot Brighton. Han skapade chanser både via kombinationsspel och på egen hand samtidigt som han var ett lika stort föredöme i defensiven där han ständigt hjälpte den startdebuterande Brandon Williams.
Varför är många supportrar, detta till trots, ändå en aning frustrerad över insatsen? Jo, för att han både kunde och borde gjort minst tre mål under matchen. Vi vet att han har drömmålen i sig, det har vi sett. Vi vet även att han kan göra bort motståndare med sina olagligt kvicka fötter. Vad han först och främst saknar är en distinkt avslutsfot.
Under en fem-minutersperiod såg vi Marcus Rashford anno 2019 summeras perfekt. Först tar han emot bollen i straffområdet och trycker in 3-1 via ribban, ned i marken och upp i nättaket. Sedan får han en föredömlig framspelning till sig från Daniel James mitt framför ett öppet mål – och missar. Rashford i ett nötskal.
Den dagen han lyckas vara skoningslös nog att plocka med sig ett välförtjänt hattrick från en sån här match, då är han en av ligans absolut bästa offensiva spelare.
TvÃ¥ smÃ¥ klagomÃ¥l…
Förlåt, det är sällan kul att behöva lyfta något negativt i tider som dessa. Men jag måste. Först och främst frustrerar det mig något enormt att Mason Greenwood endast byts in i den 89:e minuten. Vi har en match på hemmaplan där vi öser på framåt i våg efter våg utan att lyckas punktera den totalt – men ändå sitter en av våra absolut bästa målgörare kvar på bänken.
Om han inte får komma in minst 20 minuter i en sån här match, när ska han göra det då? Varför prioriteras det att slänga in Jesse Lingard före vårt största ungdomslöfte på årtionden?
Sist vill jag bara säga att jag hoppas för allt jag är värd att skadan på McTominay i matchens absoluta slutskede inte var något allvarligt. Annars har Solskjaer inte många andra än sig själv att skylla. Att spela honom från start mot Partizan Belgrad, och sedan vilja behålla honom på planen hela matchen, resulterade i en ankelskada. Nu lämnar han planen igen, med en ordentligt värkande ankel, och det ser inte alls särskilt bra ut. Varför inte byta ut honom med 20 minuter kvar? Jag vet, vi har få alternativ. Men vill man så kan man.
Jaja, nu släpper vi det negativa och tar med oss det positiva, för detta var ju faktiskt underhållande på riktigt!