När ryktena florerade sent på kvällen den 12 december 2019 om att Uwe Rösler och MFF skulle gå skilda vägar kom det som en chock för många. Hur kunde ledningen ta ett sådant beslut, särskilt med beaktande av den senaste framgången i Europa League? Rösler var kryptisk på presskonferensen i Köpenhamn, men avfärdade inget. Dagen efter bekräftades ryktena. Ett bra kortsiktigt resultat är inte alltid det bästa på lång sikt. Måhända är Ole Gunnar Solskjaers situation den omvända mot Röslers?
Solskjaer med ett svårt utgångsläge vad gäller mittfältet
Säsongen började med att United överraskande besegrade Chelsea med 4-0 på Old Trafford, men resultatet speglade näppeligen händelserna på planen. United hade en smått osannolik utdelning och bortalaget kunde med lätthet ha gjort minst tre mål. Solskjaer trodde säkert vid denna tidpunkt att han hade en god bas på mittfältet med Scott McTominay, Paul Pogba och Pereira (Fred eller Matic). Tyvärr skulle detta inte bli verklighet då Pogba drogs med skador under större delen av hösten. Hans speltid var 360, 180, 0, 0 och 71 minuter under perioden augusti till december. Oavsett åsikt om Pogba så kan var och en förstå att hans frånvaro kraftigt försämrat Uniteds kreativa dimensioner.
På grund av Uniteds sköra trupp fick istället mittfältet många gånger utgöras av McTominay, Pereira och Fred. Den senare har under den senaste tiden stått för en del imponerande insatser, medan den så bespottade Pereira fått agera, vad Cantona hade kallat honom, vattenbärare.
Situationen ovan kan delvis förklara Uniteds problem med att bryta ner motståndare med ett lågt sittande försvar och under förhållanden där United har mer bollinnehav. Efter förlusten mot Watford på Vicarage Road 22 december 2019 visade statistik att United, under Solskjaer, bara har vunnit 36 % av de matcher där laget haft mer bollinnehav än motståndarna. I motsats har United då de haft mindre bollinnehav än motståndarna vunnit 73 % av matcherna.
En förklarande faktor i sammanhanget är givetvis tiden. Uniteds tre nyförvärv under sommaren 2019, Daniel James, Aaron Wan-Bissaka och Harry Maguire, var självfallet inte nog för att ge Solskjaer den trupp han på lång sikt vill förfoga över. Med tanke på ett mittfälts viktiga funktion i ett fotbollslag så kan konstateras att Solskjaer inte hade de mest optimala förutsättningarna när säsongen startade. Liverpools nuvarande tränare fick fyra år och ett antal nyförvärv innan det laget började prestera annat än sporadiska resultat.
Samtidigt är det också överraskande att Solskjaer och ledningen i United inte agerade mer kraftfullt på transfermarknaden i somras i fråga om innermittfältet. Å andra sidan är vår insyn i potentiella mål i fråga om rekryteringar, eventuella förhandlingar m.m. milt uttryckt skral. Det är vilda spekulationer där allt kan vara rätt. Eller fel.
Att laget skulle vara fragilt vad gäller skador är ingen överraskning för den med mer än basala kunskaper om United. Detta oavsett vad som skett bakom kulisserna. Återigen kan också fokus riktas mot VD och styrelse vad gäller positionen Director of Football och då någon slags långsiktig plan. Solskjaer blir lätt den som är enklaste måltavlan då det kommer till att rikta kritik.
Resultatmässigt godkänt
För tillfället ligger United femma i PL med 31 poäng (fyra efter Chelsea). I tillägg är laget klart för slutspel i Europa League (16-delsfinal) och skall, parallellt med FA-Cupens tredje omgång, spela semifinal i Ligacupen.
Främst ligaspelet har varit nedslående mot lag där United haft mer bollinnehav. Detta har bland annat inneburit förluster mot Crystal Palace, West Ham, Newcastle United, Bournemouth och Watford samt oavgjort mot Southampton, Everton, Sheffield United, Wolverhampton och Aston Villa.
Innan matcherna mot Tottenham Hotspur och Manchester shitty i början av december var det många som dömde ut Solskjaer. Ungefär två veckor innan hade Mauricio Pochettino sparkats av Tottenham och många betraktare menade att de två kommande förlusterna för United borde borga för argentinaren.
Faktum är att exempelvis Thomas Wilbacher den 23 september 2019 i Expressen (Manchester United borde sparka Solskjaer) förordade att norrmannen skulle sparkas. Den allt annat än subtile Wilbacher skrev efter förlusten mot West Ham i London: ”När Mourinho hade slirat på kopplingen lite för länge hoppade Solskjaer in och började damma in i den ena pelaren efter den andra. Samtidigt är motorn på väg mot ett totalt haveri. Vad gör man med bilar som får hjärt/lung-räddning tre gånger per år? Just det, skrotar skiten och köper nytt”.
United och Solskjaer överraskade emellertid kritikerna och slog först Tottenham med 2-1 på Old Trafford och sedan shitty på bortaplan med samma siffror. Visserligen förlorade laget bollinnehavet (om än knappt mot Tottenham), men skapade många chanser och presterade ett fint spel. Även försvarsspelet mot shitty skall berömmas (det täta försvarsspelet av bland andra Fred, McTominay, Lingard, James, Martial och Rashford), vilket gjorde att hemmalaget hade svårt att spela snabbt i djupled. Dessutom gjorde Wan-Bissaka en imponerande insats mot ligans kanske bäste spelare, Sterling.
I eftersvallet av segern mot Tottenham vände Wilbacher likt en bit folie i vinden. I en krönika (United var som på Sir Alex Fergusons tid) den 4 december 2019 skrev han: ”Det här var helt enkelt Solskjaers match och tillsammans med Rashford släckte han den eld som höll på att bränna upp honom. Vem vet, kanske var den här matchen inledningen på en positiv period, kanske var snacket om ödesvecka hit och Pochettino dit överdrivet. Idag var i alla fall Manchester United stundtals riktigt bra och jag njöt när de stormade fram längs kanterna som under svunna tider.”
Ja, det är inte lätt att veta vad en skall tycka i dessa turbulenta dagar. Mot Watford gjorde United ännu en svag insats i en match där de hade mer bollinnehav. Fred och McTominay kunde inte riktigt hantera det kreativa spelet och mittbackarna fick många gånger stå för uppspelen.
Precis efter jul vann United emellertid mot Newcastle med 4-1 (bortalaget bjöd på ett par mål) på Old Trafford och mot Burnley med 2-1 på bortaplan. Det är för tidigt att dra några slutsatser och tala om trendbrott, men nog var vinsterna viktiga för självförtroendet då United hade mer bollinnehav i båda tillställningarna.
Sammantaget är resultaten godkända vid skrivande tidpunkt. Med tanke på förutsättningarna innan säsongen samt skador på främst Pogba går det i nuläget inte att kräva mycket mer av detta, bitvis, unga lag. Klarar Solskjaer och laget att ta en topp-fyra-placering innan säsongsslut samt eventuellt nå framgång i någon nationell eller internationell cup får det betecknas som en bra säsong under nuvarande förutsättningar.
De egenproducerade spelarna ger gott hopp!
Säsongen spelare hittills är utan tvekan Marcus Rashford. Att Rashford kunde bli en stor spelare syntes redan i PL-debuten när han med en Dwight Yorke-nick skarvade in 2-0 mot Arsenal den 28 februari 2016. Sedan dess har mycket hänt och det vi ser i dag är en mer mogen spelare som ofta tenderar att göra viktiga och avgörande mål. Frisparken mot Chelsea på Stamford Bridge den 30 oktober 2019 är det närmaste vi kommer Cristiano Ronaldos mot Portsmouth säsongen 2007/08. I nuläget stormar Rashford mot sin kanske bästa säsong med 16 mål och fem assist.
I övrigt kan konstateras att Solskjaer gett främst tre talanger relativt mycket speltid (med ett antal starter, förvisso en del i Europa League och Ligacupen); Mason Greenwood (1 062 minuter), Alex Tuanzebe (614 minuter) och Brandon Williams (475 minuter).
Vad gäller Greenwood kan han bli minst lika bra som Rashford om han hanteras varsamt av Solskjaer och United. 18-åringen har gjort mål (imponerande åtta mål och en assist) i både ligan och Ligacupen under säsongen och hans sätt att med precision (se målet mot Everton på Old Trafford den 15 december 2019) borra ner bollarna i hörnen är imponerande för en så ung man. I tillägg kan han även skjuta med kraft (se målet mot Newcastle United på Old Trafford den 26 december 2019) och han träffar ofta mål (67 %, 20 av 30 skott). I stort kan han göra vad som helst med en fotboll och skjuta med både vänster- och högerfoten.
Vad gäller mittbacken Tuanzebe och Williams tycks Solskjaer hålla dessa båda unga spelare högt. Williams borde på sikt kunna ta Shaws vänsterbacksposition då han har bättre inlägg och är minst lika bra defensivt. Tuanzebe borde ha fått mer speltid sett till att mittbacksparet Maguire och Nilsson Lindelöf inte alltid känts som de självklara valen. Samtidigt har Tuanzebe dragits med en del skador och förhoppningsvis ser vi mer av honom under 2020.
Lika högt förtroende har inte Tahith Chong och Angel Gomes åtnjutit. Chong har 272 minuters speltid, medan Gomes (förvisso med en viss skadefrånvaro) har något lägre 240 minuter. Chong har inte sett riktigt redo ut under de korta perioder han spelat och ser mer hemma ut i ett U23-sammanhang för tillfället. Att Gomes inte fått mer speltid är märkligt då United har saknat kreativitet centralt och Gomes styrka är precis denna egenskap. Båda spelarena har utgående kontrakt, men i nuläget tycks ingen förlängning av något av dem vara i görande.
Även om resultaten är godkända, men långt från fornstora dagar så är det med stolthet många United-fans konstaterar att laget presterat hemmafostrade spelare i 4 000 matchtrupper i rad. Kan Solskjaer slussa in några av de nämnda talangerna till etablerade A-lagsspelare har klubben en mycket bra bas, tillsammans med externa rekryteringar, för att på sikt kunna uppnå bättre resultat. United är ett föredöme på en global scen då det kommer till att slussa in egenfostrade spelare i A-laget.
Sammanfattning
Manchester United befinner sig i en tydlig transformationsfas. Åtnjuter de yngre spelarna förtroende och får rutin samtidigt som Solskjaer får värva fler spelare kan detta bli intressant på sikt. För att återvända till liknelsen med Uwe Rösler har kanske inte Solskjaer nått omedelbar framgång, men hans arbete, av det lilla vi har vetskap om, kan skörda frukt längre fram. Det ligger dessutom i linje med klubbens mångåriga tradition vad gäller yngre talanger. Norrmannen har dessutom, överlag, värvat tre mycket bra spelare i sitt första transferfönster och det skall bli spännande att se vad han har i tankarna när vi når sommaren 2020.
Där Rösler ansågs för gammeldags och auktoritär ter sig Solskjaer som en betydlig mer uppdaterad tränare. I tillägg tycks Solskjaer tänka mer långsiktigt än Rösler, men sanningen ligger som bekant i betraktarens ögon.